För cognacsälskare.

Lovade Göran Redmo att visa hur de serverade cognac i Glasgow. Hade bara mobilen med mig så jag fick kanske inte med alla varma ångor, men här är bilden i alla fall.

Min man ville ha lite cognac till kaffet och in kom det här. Underst är ett glas med varmt vatten och ovanpå ligger den ädla drycken för uppvärmning. Själv fick han rulla på glaset och känna efter när drycken den fått behaglig temperatur.

9:40 from Glasgow och en halv ko.

Är man så nära Skottlands huvudstad som man är då man är i Glasgow så vore det dumt att inte passa på att ta tåget och besöka Edinburgh. Dumma var vi inte, så vi tog tåget och gjorde ett besök. Vi fick ett tips om att ta tåget från Queens street.

Så vi hoppade på tåget där.

Landskapet vimlade förbi utanför fönstret.

Efter mindre än en timme var vi framme i Edinburgh.

Visserligen behöver man mer än några timmar för att hinna se Edinburgh men lite ska vi väl hinna med. Edinburgh har gjort det lite lätt för sig med världsarvsutmärkelsena, man har utsett två hela stadsdelar till världsarv, nämligen Gamla staden och Nya staden. Det finns mer än 4 500 bevarade byggnader där. Vi börjar vår promenad med att gå mot Gamla staden.

Det som känns mest angeläget att titta på är slottet som ligger högt uppe på en klippa.

På vägen upp passerar vi en stor byggnad som mer ser ut som en kyrka än den universitetsbyggnad som det är.

Det är ganska branta backar och att få stanna upp för att ta någon bild är bra för andhämtningen.

Vi kommer upp till en stor öppen plats framför slottet, där kan man i augusti se Royal Edinburgh Military Tattoo.

Vindlande gångar leder oss in i själva slottet.

Mest imponerande ser slottet ut när man vandrar runt berget och ser det underifrån.

Vi fortsätter vår promenad runt klippan med slottet och hittar en halv ko.

Vi kommer till Princes street är som kantad av blommande träd.

Här nerifrån ser inte slottet lika imponerande ut.

Princes street är Edinburghs främsta shoppinggata men här finns även några äldre hus bevarade som huset med Romanes & Paterson Tea Room. Det var Sir Walter Scotts favorit tea room.

Inte så konstigt då att han fått sitt pampiga minnesmärke intill.

Mest känd är han för romanen Ivanhoe, kanske det är den boken han håller i handen här.

Vill man bli fotograferad tillsammans med en säckpipspelande skotte i kilt så går det bra här. Åtminstonde den här dagen, det var tydligen populärt för det var kö fram till honom.

Det var inte alla här som gick omkring klädd i kilt men det fanns betydligt fler än i Glasgow. Kolla in strumpan på den här killen. Verkar inte som de har någon knivlag i Skottland eller om killar i kilt är undantagna den.

Vi fortsätter Princes street frammåt. Den går mitt emellan gamla och nya staden och i slutet av den har vi Carlton Hill, som också är ett världsarv. Högt där uppe syns The Nelson Monument. Varje år den 21 oktober, som är Nelsons dödsdag, flaggas det med örlogsflaggan där.

Vid Dugald Stewart monument (Dugald Stewart var en skottsk filosof) kan man blicka ut över både nya och gamla staden.

Här uppifrån ser man hur den stora shoppingatan Princes street delar av staden.

En pampig byggnad som får mina tankarna att gå Grekland, men det är Skottlands nationella minnesmärke över skotska soldater och sjömän som dog i Napoleonkrigen.

Upp till Arthur's Seat hinner vi inte, även om det ser inbjudande ut.

Våra tågbiljetter gäller för "low peak" så vi nöjer oss med att titta på utsikten från den här kullen.Gamla staden.

 Nya staden.

Fotografer var det gott om här.

Vi traskar ner igen för att ta tåget tillbaka till Glasgow.

Inga tags.

Betydligt snyggare än klotter var dessa målningar. Vet inte om det här kallas för spraykonst, målningar eller grafitti, men den här färgglade eldiga tigern  var målad på ett plank nere vid floden Clyde i Glasgow.

Den jagar ett nystan.

På ett plank framför ett bygge intill vårt hotell fanns dessa målningar.

Först såg jag bara de stora målade ramarna och de ramar som var av trä och innehöll reklamaffischer.

Sedan fick jag syn på människorna som fanns däremellan.

På en gavel bakom en parkering var det någon som säkerligen varit utrustad med hög stege eller skylift som målat. Först hade jag tänkt sätta ihop bilderna till en lång bild men målningen var så detaljrik så det får bli så här istället.

Hoppa på bussen igen.

Vi hoppar på bussen igen och åker förbi Glasgows äldsta pub. Den är från 1515.

Mitt i gatan står Klocktornet.

Ser lite intressant arkitektur och undrar hur arkitekten tänkt här. Balkongerna på det här huset ser mer ut som ett sopnedkast.

Gamla husfasader sparas och det byggs nytt innanför istället för att riva och bygga nytt.

Alla husfasader är inte vackra som här där "Jorden anropar yttre rymden".

Andra hus är mer överdekorerade som det här med en enorm påfågel upptill och bladornament utefter hela huset.

 Sedan åker vi till ett lite nyare område, på andra sidan floden Clyde, där ligger BBC-huset.

Bredvid hittar vi Glasgow Science Center. Det är tydligen mycket populärt bland de yngre med sina interaktiva utställningar och biograf med enormt stor skärm, såg att de flesta barnfamiljerna hoppade av bussen här.

Bakom den blanka byggnaden ligger ett högt torn som gör anspråk på att vara världens högsta roterande torn. Problemet är bara att det har varit ur funktion mest hela tiden sedan öppnandet.

 Vi åker tillbaka över floden och där är den nybyggda SSE Hydro arenan. Det är ett konferens och utställningscenter. Den märkliga formen gör att den fått namnet "Flying saucer". Premiärartist var Rod Stewart och om någon gillar Lady Gaga så kommer hon att uppträda här den 19 oktober i år.

S:t. Mungo's Cathedral och Glasgow Necropolis

På långt håll ser man något högt uppe på en kulle, det ser ganska märkligt ut och jag har aldrig förr sett en begravningsplats som legat så högt upp. Det jag ser är Glasgow Necropolis. Först passerar man genom en vackert utsmyckad grind. Där bakom finns ett minnesmärke för dödfödda barn; ett minnesmärke över stupade i Koreakriget och ett minnesmärke över de glasgowbor som fått Victoriakorset.

Före grinden finns också en relief över området.

Därefter kommer man fram till en gammal bro, den kallas för "Suckarnas bro" eftersom det var över den som begravningsföljet gick.

För oss som går över här nu är det mer en vacker väg kantad av blommor och blommande träd och en hel del fågelsång.

En väg slingrar sig uppför kullen och när man kommit en liten bit upp får man en fin utsikt över katedralen Och bron.

Stora och pampiga monument är resta och kantar hela vägen upp. Här ligger femtiotusen personer begravda men alla har inte så här pampiga monument och alla har inte ens sitt namn på någon sten. Det finns cirka 3500 monument finns här.

En del har till och med fått en egen krypta.

Av de minnesmonument och stenar som har inskriptioner kan jag förstå att det var de rika och välbärgade som fick använda den här begravningsplatsen.

Kan förstå att det var en eftertraktad plats att få bli begravd på för det tog ungefär bara tjugo år innan den förklarades vara full.

Även på sluttningen åt andra hållet finns det en hel del gravar. De höga skorstenarna som skymtar i bakgrunden är stadens ölbryggeri.

När vi kommer ner från kullen börjar det regna och samtidigt öppnar katedralen för besökande så vi går in och tar oss en titt på den.

Sitt märkliga namn har katedralen fått från Glasgows skyddshelgon Saint Mungo. Kortfattat så ska hans mor, en prinsessa, blivit gravid efter en våldtäkt och slängd ut från ett berg av sin far. Hon överlevde och födde en son. Han lär sedan ha blivit  uppfostrad av ett helgon och även byggt en kyrka över en utslocknad vulkan. Det ska vara på den här platsen där katedralen står. Själv levde han ett enkelt liv i en liten cell. När en stark antikriströrelse verkade i staden blev han bortkörd men återkom så småningom och ska vara begravd i katedralens krypta.

Det är en del renoveringar på gång. Men de vackra fönstren kan man se  även om byggnadsställningar skymtar fram där.

Vi kikar runt och när vi sedan kommer ut har det slutat regna och vi kan återvända till bussen som ska ta oss runt till andra av stadens sevärdheter.

Förra inlägget om Glasgow