Vad skulle jag till Arvika och göra!

Det var hit vi kom...Alltså det var till Arvika vi åkte.

Den tjusiga gubben framifrån uppiffad med en söt tjej.

Men vad skulle vi göra här, jo vi tar och åker och tittar på ett hus som är under uppbyggnad. Ett mycket fint hus vid kanten av Glafsfjorden.

Det kommer att bli ett tjusigt hus. Till salu är det också när det är klart, om någon är intresserad.

Vi går in från den yttre verandan till den inbyggda verandan och får en rundvandring och visning av byggmästaren själv.

...och här förstår du, ska jag sätta upp...

Så här ska de handgjorda skåpluckorna sitta.

När vi tittat klart så åker vi till Koppom och Järnskogs Hembygdsgård för där finns ett Beredskapsmuseum

Vi får en pasesersedel och kan gå in och titta.

Men det gäller att ta sig förbi den stränga vakten först.

Koktrossen står uppställd utanför huset.

Tilda undrar vad det där är för stort och konstigt tält.

När man ser kartan från beredskapstiden så förstår man att det var ganska oroligt att bo i dessa trakter. Tyskarna var inte långt borta.

Inne i museet är det uppbyggt som ett typiskt hem såg ut på den tiden, många av sakerna känner jag igen från min barndom. Kommer även ihåg separatorn som jag storögt beskådade hemma hos en gammal tant som barn, fascinerades över hur mjölken och grädden kunde komma ut på två olika ställen. Det var långt före mjölktetrornas tid det.

Skopan på väggen som alla drack vatten ur och den lustiga disktvagan av rot även emaljsakerna i gult med grön kant känns väldigt bekant.

En sådan här tidningshållare hade vi hemma hos oss också. Majblommorna ska nog föreställa vara från 1942 men de var inte så plastiga då utan i papp. Kollade på blommorna i min samling och det här är nog blommor från 1957.

Kontoret i huset var välfyllt med tidstypiska saker och man fick titta nära på allt.

En militärförläggning finns uppbyggd inne i huset och för den intresserade finns det massor av tidningsklipp, bilder och föremål att studera.

Ett intressant museum för alla åldrar, mitt elvaåriga barnbarn tyckte också att det fanns mycket sevärt där inne. Nu var det kanske inte de stoppade strumporna, som hängde på tork över vedspisen, som drog till sig hennes största intresse men en hel del annat.

Inne i gamla järnvägstationen var det konstutställning.

På söndagar under sommaren kan man få smaka på något lite annorlunda men gott, nämligen nävgröt med stekfläsk. Vem som helst kan nog förstå att det var populärt bara genom att titta på matkön. Den fick inte plats i en bild och ändå så hade den minskat något under tiden vi var inne på museet.

Mums vad gott det var.

På väg tillbaka till Arvika hälsade vi på två katter, en stor...

...och en pytteliten kattunge.

Sedan for vi tillbaka till Arvika.

En ny kompis och ut och resa.

Jag har skaffat mig en ny liten kompis.Det känns som om vi ska bli riktigt goda vänner men det är ju klart att jag måste testa hur långt vänskapen håller och hur mycket den ställer upp för mig.

Så jag tog med mig maken och den nya vännen på en liten resa, den stora kameran fick stanna hemma för att jag inte skulle frestas att använda den istället.

Resan började med att vi tog oss in till den stora staden. Ett miljömedvetet val hade kanske varit cykel, men med väska på släp så valde vi inte det färdmedlet.

Vi tog en taxi istället och valde rätt bolag och inte någon av de som försöker blåsa turisterna på nära tiotusen kronor  per mil.

Där inne i den stora staden träffade jag på en kunglig Viking.

Sedan nådde vi målet för starten på resan.

Vi hittade till rätt perrong och se där kommer tåget.Men det var inte vårt tåg.

Längst bort på perrongen upptäcker jag en bokstav och kan så klart inte låta bli att ta en bild.

Men så kommer vårt tåg och jag skyndar tillbaka och hoppar ombord.

Vi hittar våra platser och glider ner i de sköna stolarna.

Och tåget tuffar iväg.

Det finns olika sätt att roa sig under en tågresa förutom att titta på landskapet som virvlar förbi.

Den här stationen var visst inte vårt mål för resan.

Men efter tre och en halv timme var vi framme vid målet på dagens resa.

Vet du var vi hamnade?

Snuvad på utsikten.

Var ute på en liten tur, målet för resan var att hälsa på svärmor i Hedesunda men varför inte passa på och titta lite på närområdet när vi ändå var ute på vift. I dag bestämde vi oss för att besöka utsiktstornet vid Skekarsboberget. Har passerat avtagsvägen dit några gånger och då de på Naturrum i Gysinge berättade att det var vidsträckt utsikt över Färnebofjärden där uppifrån så kändes det som en bra paus på vägen. En fin och bred stig ledde upp till berget.

Stigen kantades av mängder av blåbärsris, kan bli fina bär där.

Ett stabilt och pampigt torn ståtade uppe på höjden.

Men lite snopet att vi inte fick gå upp. Det såg ut att vara färdigrenoverat men nytjärat, så det var nog med risk för att bli ganska nersmetad om man gjorde ett försök. Ser också ut som de haft lite problem med att bestämma datum för att vara klara.Ska jag vara riktigt ärlig (och det ska man ju vara) så var det skyltat redan nere vid stigens början att tornet var avstängt. Men hade vi kommit hit så ville vi se hur det såg ut.

Tittar längtansfullt upp mot toppen.

Välordnat område måste jag tillägga. Fina vindskydd med rikligt med ved.

Även nere vid parkeringen var det vackert och ordnat med bänkar för picknick. Så även om tornet var stängt och vi inte fick se den fina utsikten så var det en bra bensträckare och ett ställe att återkomma till.

Mannen med Dramaten.

En riktig karl ska ha rejäla grejer...

Stoppförbud!

Men lilla fågeln, här är det stoppförbud.