Å regnet det bara öser ner...

...och jag är så blöt om både skor och strumpor. Det där var väl inte helt sant men väldigt nära sanningen för regnet verkligen öste ner och det var enorma vattenpölar men jag lyckades undvika de djupaste på väg ner till busshållplatsen och klarade mig någorlunda torrskodd upp på sightseeingbussen. För vad gör man en regning dag i Soeul då man inte klarar av att gå omkring och hålla i ett paraply.

Jo en busstur kan vara trevligt då.

Det blir en tur med regnvåta fönster och lite prickiga bilder därtill, men är det regn så är det.

Det är inte kallt, men ganska blött så många paraplyer är det på gatorna.

Det fullkomligt vimlar av paraplyer.

Är det bestämt att det ska vara palatsbesök för skolbarnen så blir det också så även om regnet öser ner.

Är man bara rätt klädd så är det inga problem.

Fröken vänta på oss!

Härligt förgglada barn.

En mur av paraplyer.

Som ett extra tak.

Man kan också göra som vi, ta skydd i en buss.

Eller så bara sätta sig på en bänk och låtsas som om det regnar.

Alternativa regnskydd är också bra.

Polisen var ändamålsenligt klädd.

Home delivery

Seoul är både lika och lite annorlunda än vad vi är vana vid här i väst. Visst har de McDonald’s även där, kanske inte lika många som det finns Starbucks men de finns ändå. På nästan alla ställen i Seoul där Starbucks finns så ser de ut som på alla andra ställen i världen med texten skriven på engelska, men det finns ett undantag och det är i stadsdelen Insadong där det är väldigt traditionellt koreanskt. Till en början hade man den vanliga skylten men folk tyckte att den avvek för mycket från alla andra skyltar så nu står det så här i stället 스타 벅스 커피.

Men nu var det McDonald’s och vad som var annorlunda där som jag tänkte på; det är att de har McDelivery. Jag vet att det finns i fler länder men tror inte vi har det i Sverige.

 Det var inte bara McDonald´s som levererade mat eller varor. Såg att vid en del restauranger kom de ut med matpaket och hoppade in i en taxi och for iväg med varm mat.

Här någon annan leverans.

Bra med tre hjul då man har sådan last.

Men det fungerar tydligen med två hjul också.

Brandbilen var också lite annorlunda, den blinkade med röda ljus här och inte blå som vi har.

Om inte jag kan komma till bilden, får bilden komma till mig.

När jag blev trött i både fötter och händer av att gå runt så kändes det skönt att hitta något ställe att slå sig ner på och iaktta folk som strömmade förbi. Där passade jag på att ta lite bilder.

Många kom med kameran i högsta hugg.

Koreanerna är flitiga fotografer.

Fotar du oss...

...så fotar vi dig sedan.

Lite större kamera.

Ett rejält stativ traskar förbi.

En något mindre kamera och killen där bakom tar sig en funderare.

Han jobbade med att dela ut någon slags reklam till folk som strömmade förbi.

Det gällde att få ögonkontakt och få dem att stanna till.

Sedan högg han.

Vi fick en varsin lyckokaka av en reklamutdelare, men lite svårt att tyda vårat budskap.

Mången form av propaganda vandrar förbi där jag sitter.

Rejäla ställningar med budskap och löften.

Även med muntlig framställning.

Svårt att missa budskapet.

Folk fortsätter att strömma förbi.

Många bär på någonting.

Eller så bara tar de det lugnt.

Made in Korea.

Det duger inte att bara hänga på hotellet då man är ute på resa, även om vårt hotell var så bra och trevlig så att det finns recensioner där folk säger att de inte vill lämna hotellet utan bara tillbringa tiden där. Men de hade något annat bra också som passade min trassliga fot alldeles utmärkt, en shuttle bus som gick ner på stan. Man kunde välja mellan två platser att åka till och kom på så sätt både snabbt och enkelt ner till de mer livliga områdena.

Dessutom var inte taxi så dyrt, det fanns även speciella taxibilar där det garanterades att de kunde prata engelska. Såg lite lustigt ut skylten "Foreigners only".

Hur som helst så kom vi ner på stan och kunde gå runt lite och titta. Nu kommer jag inte så långt och jag fick förlita mig på min lilla kompaktkamera Canon G10 och den är inte så bra då det är mycket sol och ljusa partier. Det blir mycket utfrätt då, men bättre en bild än ingen alls.

Får man problem med skorna så är det inga problem i Seoul för med jämna mellanrum finns det skomakare och där får man låna tofflor medans man väntar.

Vi tog i alla fall en liten runda och tittade på stadslivet.

Massor av butiker och mycket såg ut som i resten av världen.

Solglasögon till salu.

Koreanerna fotar ganska mycket själva och ingen protesterade då jag gjorde det, en del till och med poserade.

De här killarna såg att jag tänkte ta en bild men de brydde sig inte och fortsatte bara att knappa på sina mobiler.

Tunnelbana finns det också.

Även gatuförsäljare.

och åtskilliga märkesbutiker.

Hangover soup

Hangover soup stod det på flera menyer som vi gick förbi så det var inget skämt utan något som de serverade regelbundet i Seoul.

Klart jag undrade varför de hade en sådan märklig soppa, men fick förklaring när jag fick veta att alkoholkonsumtionen i Sydkorea är ganska hög. Sydkorea toppar väl inte listan över de som har högst alkoholkonsumtion men de lär ligga på trettonde plats. Det dricks alltså ganska rejält och inte bara till helgen.

Nu var vi inte ute och provade på nattlivet i Seoul, men jag vet att det finns och är ganska livligt också. En vanlig vardagkväll kan man se kostymklädda män vars knän viker sig när de försöker korsa gatan, eller bara stå upp. Kollapsfyllan är ett så utbrett fenomen att det finns en fotoblogg tillägnad den. Den finns här.

Så jag antar att Hangover soup behövs och att den beställs in lite då och då också. Fast jag tror att jag skulle nog drabbas av baksmälla om jag försökte mig på att äta den. Den består vanligtvis av torkad kinakål, stelnat oxblod  och grönsaker i en rejäl nötköttsbuljong.

Jag vet inte om de personer jag fått med på bild här har drabbats av just kollapsfyllan eller om de bara är trötta.

 Hittade lite glada och spralliga gubbar också.

Men vad gör Tommy Körberg på en gata i Seoul!!!

Ganska likt, eller hur?