Maggan mellan isbjörnar och pingviner

och ett och annat lejon. Mina resor i isbjörnarnas och pingvinernas land och alla ställen jag kommer att besöka mellan dessa utposter också. Inte bara bilder utan även lite berättelser och äventyr.

Det här är Hällefors.

Efter en lååång nedförsbacke är vi i Hällefors...

Jag kanske överdrev en aning det fanns en hel del mellan Arvika och Hällefors men det var det enda som fastnade på bild innan vi var i Hällefors.Backen var så brant så det fanns varningsskyltar för lutningen.

...och så kom vi till Hällefors.

Samma hus i flera bilder? Nej, de låg där på en lång rad, det såg ut som om arkitekten fått slut på idéer.

Sedan blev det lite variation.

Kiosken var stängd.

Och Hamburger Hill igenspikad.

Inte så konstigt när korven på macken kostade en tia.

Så såg det ut i Hällefors då man åkte igenom...Så vi for vidare ...

Postat 2013-08-18 08:27 | Läst 6647 ggr. | Permalink | Kommentarer (9) | Kommentera

Det här är Charlottenberg.

Börjar med Norskegården, som om jag inte fått helt fel uppgifter var ett övernattningsställe för tågpersonal.

Tomt och öde.

Järnvägstationen.

Ja, ungefär så där ser det ut i Charlottenberg. Folktomt för alla stannar vid de stora varuhusen vid infarten.

Det här är nya handelshuset, det är hit alla norrmän beger sig. Om det ser ut som om det är gott om parkeringsplatser så beror det bara på att det inte har öppnat ännu.

Å så en liten sväng in i Norge.

Jag lovar jag har inte förstärkt färgen...

Visst är vi vänner, eller venner som de säger på andra sidan gränsen.Det är inte jag som slängt den.

Postat 2013-08-17 08:19 | Läst 10311 ggr. | Permalink | Kommentarer (13) | Kommentera

Gammelvala i Brunskog

En av orsakerna till att åka till Arvika var att besöka Gammelvala...och att komma på tanken att åka dit, det var vi inte ensamma om. Vi hade valt onsdagen och tänkte inte på att det var då som alla gamla bilar skulle visas upp där. Jag upptäckte att det är många som gillar gamla bilar, både de som vill visa upp sina klenoder och de som vill titta på dem. Den här Opel Rekorden från 1955 glänste i solen och många stannade till för att beundra den.

Inte undra på att ägarna var stolta och satt i solen bakom sin bil och myste.

Kul att se att skydden framför strålkastarna var fastsatta med sugproppar.

Många bilar och mycket folk var det.

Alla bilar var inte lika välbevarade det fanns undantag som den här från Dalarna och hojen från Stockholm.

Nu fanns det annat att titta på om man tröttnade på bilar, som den här maskinen. De hade lite problem med den för remmen som hoppade av hela tiden.

Men då den fungerade så sågade den så spånen yrde.

Informativa skyltar fanns det, så man behövde inte fundera på vad det var man tittade på.

Bland alla dessa fordon var det nog mest "gubbar" som smög omkring och verkade njuta av ångande och bullrande redskap.

Även små killar kunde drömma sig bort. Jag gillar hans tröja där det ser ut som om det är en lycklig liten unge som fått leva ut sina drömmar. Ingen som förmanar "Smutsa inte ner dig".

Andra försökte få sig en titt av hur det såg ut inne i härbret eller så var det bara stegen som lockade och någon slank in bakom samma hus för att piffa till sig lite.

Ville man lära sig hur det gick till att tröska med slaga så gick det också bra.

En kolmila fanns här också.

Även en kolarkoja, men inga kolbullar serverades.

Nävgröt, ostkaka och våfflor kunde man avnjuta. Vissa hade lite problem med gräddningen av sina våfflor.

Tur att det finns skruvmejslar.

Men nu kom dagens höjdpunkt och en av orsakrena till att vi var på Gammelvala just den dagen. Maria och Terje Olsen kom och jag och Maria fick äntligen tillfälle att träffas efter fyra års bekantskap. Tack Maria för att du finns!!! Maria tar inte bara fantastiska bilder, hon är en fantastisk människa också. Och även tack till fotosidan för att vi hittade varandra.Vi avstod från den här serveringen på bilden ovanför och slank in på serveringen på bilden under, där det bjöds på skugga istället och avnjöt våra våfflor där.