Grattis, Du ställer ut på Fotografiska!

Det lät för bra för att vara sant, men jag fick ett mail där de påstod att jag skulle ställa ut på Fotografiska. Sant var det visserligen men det lät lite bättre än vad det såg ut för.

Fotografiska har en sommarkanpanj där man kan bli utvald och få vara med på deras utställning av familjebilder. Bilderna sätts upp på utsidan av husväggen.

Klart jag måste dit och kolla om det var sant. Kan inte påstå att det var någon trängsel men det är det kanske inte en söndagmorgon. Tog min lilla kompaktkamera Canon G 10 och med maken vid ratten for vi in till stan.

Inga stora bilder och alla är anonyma, inga namn och ingen förklaring till de olika bildern.

...och se där där sitter ju min bild på min dotters familj.

Kryssningsfartyg stora som höghus är på besök i stan.

Är det söndagmorgon  och nästan bara turisterna som är vakna så gäller det att passa på att titta på utställningen på Raul Wallenbergs torg också. Eftersom jag fortfarande tar mig fram med hjälp av kryckor så kändes det bra att kunna parkera alldeles bredvid de stora bilderna och sedan kunna gå runt och titta.

Många fina bilder fanns det där och en hel del kända namn bland fotograferna.

Solen strålade från en klarblå himmel och det var många som tänkt sig en tur ut i skärgården. Kön till båtarna ringlade sig iväg.

Varför inte göra som de i kön, åka en sväng ut och se något nytt. Kanske inte helt nytt för den där konstiga manicken har jag sett från Finlandsbåten tidigare men till Telegrafberget har jag aldrig varit förut.Med manicken menar jag det som står bakom bilen....förstås.

Här finns en restaurang men den var inte öppen för frukost, men i fören på den här båten satt en man och åt frukost...

...och njöt av den utsikt som fick Strindberg att upptäcka skärgården. ”Där öppnade sig plötsligt en tavla, som fick mig att frysa av förtjusning.” Lär han ha sagt då han var där. Ser inte så dumt ut nu för tiden heller.

Tyckte det var fint där även om det kliade i benen att få gå upp på berget och njuta av utsikten eller bra ta en promenad i den lummiga grönskan.

Fast en bilutflykt kan vara ganska så bra kompensation också.

Sedan blev det en liten sväng till Nacka strand, men det tar vi sen.

Där nere ligger Ulan Bator.

Har man varit bortrest så kommer det slutligen en hemresa också.

Tittar man noga på den här bilden så kan man se den Kinesiska muren på flera av bergskammarna.

Vi flög över höga berg och djupa dalar.

Där högt uppe i luften satt jag och njöt av god mat.

Kan vara riktigt trevligt att resa.

Vi flyger över Mongoliet.

Jag spanar efter Ulan Bator och hittar det tack vare kartan på monitorn.

Sedan sov jag en stund.

och plötsligt var jag i London.

 Lovar att nu blir det inte mer från Peking, om jag inte skulle hamna där igen förstås.

Folket i bild.

Den här försäljaren ville så gärna vara med på bild så han får också vara med i bloggen. Tror han skulle uppskatta det om han visste.

Andra ville inte vara med på bild men fick det ändå.

 Andra var helt omedvetna om att de blev avbildade.

Listig som en ekorre.

På min altan har jag en liten hink med solrosfrön, jag har sett att någon liten listig individ har lyckats lista ut hur man gör för att öppna locket och få sig ett skrovmål men var inte säker på vem det var, även om jag anade vem frötjuven var. I dag hörde jag lite oväsen från altanen och kikade ut och fick syn på en liten svans som stack upp ur hinken.

Mycket riktigt det var den lilla filuren som jag misstänkte. Jag ville se hur den bar sig åt för att komma in i hinken så jag knackade på fönstret och ut kikar en liten söt ekorre. Jag har sett den ofta här på tomten och den är gansk orädd och brukar hoppa runt på gräsmattan även om jag är ute men vågar sig inte upp på altanen då.

Med fönstret som skydd är den lite modigare.

Den får syn på mig innanför fönstret och tar det osäkra före att bli fångad i hinken och hoppar ur.

Hur är det får jag äta här eller?

Ekorren kollar in mig noga och verkar undra om det är fritt fram att ta sig ett skrovmål till.

Bäst att dra sig undan lite.

Men hungern suger i magen och det var nog lite för gott för att ge upp så lätt, ekorren gör ett nytt försök trots att jag står kvar inanför altandörren. Nu får jag se hur den lyfter på locket.

..och hoppar in igen.

Lite grynigt och oskarpt blev det eftersom det var ett fönster emellan mig och ekorren och jag är kanske inte så stadig på benen ännu utan mina kryckor. Men kul att se vem som var där och åt och hur den bär sig åt. Jag kunde ha dörren öppen men gick jag ut försvann den som ett rött streck så det blev bara bilder genom en fönsterruta och med min lilla G10.

WARNING DAOP DOWN!

Den här skylten satt på en offentlig toalett, jag vågade inte gå in och testa den..

Den här skylten är inte så konstig utan lätt att förstå även för en icke kines, fast det borde kanske räcka med staketet.

Jag läste i guideboken att man inte ska ge driks i Kina, gör man det ändå så lämnar de tillbaka det i tron att de fått för mycket. Den här satt på en toalett på flygplatsen.