Att sätta bo...eller friarstenen

När en pingvin ska ut på friarstråt.

Först måste han hitta en bra sten.

Plocka upp den och gå till platsen som är utvald för bobygge. När den här pingvinen hittade den ultimata stenen som lämpar sig för bobygge eller frieri så började han gå.

..och han gick...

...och gick...

...och gick...

..och han gick förbi andra pingviner som beundrade hans fina sten.

De tittade avundsjukt på den fina stenen. Tänkte säkert, tänk om jag kunde hitta en sådan fin sten.

Se här, jag har kvar min sten.

...och han fortsatte sin promenad med stenen.

...och gick och  gick och gick. Uppförbacke var det också.

Det var jobbigt det här, måste vila ett slag.

Där står han sedan en stund med friarstenen liggandes vid fötterna och det ser ut som han försöker massera musklerna runt näbben. Måste bli stelt att bära på stenar. Jag står kvar och väntar på att han ska ta sin sten och fortsätta färden mot bobygget. Har ju blivit nyfiken på hur långt han ska gå med sin sten. Men han var tydligen trött.

...och törstig.

Rejält trött för han fortsätter promenaden på mage...

Men du pingvinen, stenen då! Den ligger strax bakom dig.

Han reser sig upp efter en stund och går vidare....men HALLÅ! Stenen då.

Äsch, den struntar jag i......och så traskar han vidare utan sten.

Får jag presentera Pingo!

Kliver iland på Penguin island och där står Pingo och viftar välkomnande med vingarna, eller om det betyder stick från vår ö, det vet jag förståss inte. De var vänligt sinnande så jag väljer det första.

Det är den lilla adelepingvinen som fått stå modell för Pingo. Här har jag lyckats få med tre olika arter av pingviner på samma bild. Det är adelepingvinen, gentoopingvinen och hakremspingvinen. Inte så vanligt att man lyckas få de här tre på samma bild, enligt Olle som var en av våra guider på resan.

Även på ön Yankee Harbour träffade vi på den lilla Adelepingvinen.

Penguin Island

När man kliver iland på en ö där det fullkomligt kryllar av pingviner, med kameran i högsta hugg och är inställd på att nu ska det fotas. Då står man där först alldeles handfallen och undrar, var ska jag börja?

Kanske sikta in sig på den pingvinen som står där ensam på en sten och trumpetar.

Eller försöka få med ett isberg så att det helt klart framgår att man är i Antarktis.

Eller få med snöstormen som härjar på bergstoppen på ön bredvid.

Man kanske ska backa och få med hela pingvinkollonien. En zodiak ute på havet kan väl inte heller vara fel.

Så går tankarna nästan vid varje landstigning, hur ska man fotografera för att spegla hur det är i en pingvinkoloni.

Här på Penguin Island var pingvinerna väldigt kärleksfulla och oblyga. Något avskilt privatliv har de inte heller. Här kan man tala om att slå klorna i någon och uttrycket "hoppa på" verkar vara hämtat från pingvinvärlden.

Det var inte alla som hade hittat någon livspartner, somliga vandrade ensamma...

...eller åt varsit håll.

Det drar ihop sig till oväder, vädret kunde ändra sig väldigt snabbt.

Bäst att återvända till vår trygga "Professor".

Mer bilder från Penguin Island kommer...

Isberg

Alla de här isbergen är fotograferade vid Elefantön.

Den här liknar en Sfinx. Riktigt stor var den.

 Mjuka fina former som påminner lite grann om operahuset i Sydney.

Professor Multanovskiy ser ut som en liten fritidsbåt framför isberget.

Isberg har en förmåga att välta runt när de smält av tillräckligt mycket för att rucka på balansen.

Jag tror inte att pingvinerna son valt att häcka på det här isberget riktigt har koll på det.

Tar Sfinxen en gång till och det skulle vara kul att höra hur många som upptäckte fusket med den lilla pingvinen i den första bilden. Utan att gå tillbaka och kolla.

Elefantön och is i magen

Elefantön är ingen gästvänlig plats men den är vacker.

Mängder av hakremspingviner bor på ön.

Verkar finnas gott om mat här, det fullkomligt vimlade av brokpetreller.

Det lilla som hade tinat fram av ön var bergigt, stenigt och ganska svårframkomligt. Ett passande namn har vår landstigningsplats fått, Point Wild. Namnet har den fått efter Frank Wild som var den som basade över lägret då de satt här och i ovisshet och väntade på räddning.

En wedellsäl ligger och solar magen.

Den ser så mjuk och kramgo ut, men jag vågar inte testa att klappa den.

En säl som inte ser lika kramvänlig ut är leopardsälen, den cirklar runt utanför ön på jakt efter något att äta. Den lyckades också ta en pingvin, såg det men bilden blev mest bara vattenplask. Min man blev något överraskad då han stod och filmade de söta pingvinerna när en av dem plötsligt hoppar upp framför hans fötter och direkt efter plaskar det till rejält och leopardsälen plaskar upp efter. Den filmen är kul att se, först pingvinerna sedan förvirringen då kameran fladdrar runt helt okontrollerat. Sedan när han hoppat bakåt och samlat sig ser man leopardsälen. Inte alltid man får en leopardsäl landandes vid sina fötter.

Det är ett tjatter och trumpetande i pingvinkollonien. Här syns lite av pingvinens värmesystem. Det är fötter och vingar som hjälper till med värmeregleringen. Rosa under vingen tyder på att den är varm och då den viftar på vingen svalkas den av. Hur man nu kan känna sig för varm i det här klimatet!

Hakremspingvin.

Här får uttrycket is i magen lite annan betydelse. Borde kanske heta att lägga magen på is istället.

Lite trött.

Det är konstigt att någon kan sova i det oväsendet.

Har man hittat en skatt så gäller det att bära den med sig till hemmets trygga tjäll. De flesta pingviner bygger sina bon med stenar som de lägger i en liten ring.

Här fanns det några att välja på men vägen hem är inte så lätt då man mer eller mindre måste hoppa jämfota dit upp. Näbben är liksom upptagen.

Håhå ja ja men upp kom den.

Det här är ingen photoshoppad pingvin utan en nybadad. Den hoppade upp ur vattnet och ställde sig och skakade utav sig så vattnet stänkte.

Herre på täppan.