Det störande strået

Vaknade upp till en gråtrist dag, inte en skymt av ljus eller sol, men hängde tappert kameran på axeln och gick ut på en prommenad i den bistra kylan. Fast den här morgonen kom jag på att min onda axel mådde mycket bättre om kameran fick hänga tvärsöver, så där som det sägs vara tantvarning på. Men hör och häpna ingen ropade tant efter mig, kan kanske bero på att det var ganska folktomt ute eftersom det var så pass kallt i dag. Får väl testa att ha den så där fler gånger och se vad som händer. Enda nackdelen var väl att det inte gick så speciellt snabbt att rycka fram den när något plötsligt motiv uppenbarade sig. Men så var det dessvärre inte heller, vet inte var alla motiv tagit vägen den här dagen. Jag som var så laddad för tredje dagens utmaning med kameran.

Där gick jag och sökte och sökte träffade på en koltrast som inte alls var villig att agera modell, innan jag kom tillräckligt nära med mitt 70mm så hoppade den kring i de torra löven och såg så glad ut. Sen kollade den snabbt in mig och gömde sig bakom ett träd. Hann med en bild, tänkte slänga den men insåg sedan att det var väl så dagens bild skulle se ut.

Eftersom Terjes bok är bland det som inspirerat mig så fick jag en känsla av att den här bilden borde vara med eftersom jag också läst hans artikel här på fotosidan om "Det störande strået". Strået är där,  de löv som föll i höstas och den lilla snön som kom i natt. så här är dagens bild.

Ven har sagt att dagens bild måste vara en perfekt bild.

Tvåan

I går var det inte så svårt att välja ut vilken bild som skulle bli dagens, för jag tog inte så många varianter.

Tänkte först gå ut i solen i dag och fota lite, men kom på att om jag ville få någon bild på, eller in i, någon av mina julamaryllis så var det dags att passa på innan de vissnade ned, så fram med dem i solen.

Fastnade till slut för den här bilden, efter att ha velat mellan en på den röda blomman och den med röda strimmor i, men varför inte bara vit och vitt.

Första dagen

Det blev inte mycket tid över för att tillbringa med kameran i dag, första dagen på mitt nyårslöftesprojekt.

Men en morgonpromenad hann jag med och fann ett äppelträd som hade alla sina äpplen kvar, alla löv hade fallit men äpplena satt där som ett gigantiskt fågelbord. Koltrasten som mumsade på godsakerna gömde sig i gräset medans jag tog min bild, återvände sedan. Solen sken men nådde bara till trädtopparna i bakgrunden och den skulle inte orka upp så högt för att belysa äpplena i dag, så det fick bli det ljus som fanns för stunden.