Edinburgh och lite dystra ställen.

Eftersom vi  var vid Graysfriars kyrkogård och hälsade på Bobby så passade vi på att titta in på den gamla kyrkogården också. Den ser lite speciell ut med gravvårdarna i hopbyggda med husen.

Ovanlig utsikt från rummen som vetter mot kyrkogården.

På den här kyrkogården ligger Skottlands värsta poet begravd, McGonagall. Inte så dåligt att kunna bli berömd för att vara sämst. Det poem som fått mest uppmärksamhet är "The Tay Bridge Disaster".

Det var hit, till kyrkogården som J.K. Rowling gick då hon skulle hitta på namn till sina personer i böckerna.  Hon vandrade runt här och valde bland de gamla namnen och gjorde om dem lite. Kan det vara från den här stenen som "Han-som-inte-får-nämnas-vid-namn" fått sitt namn ifrån.

Det finns en hel del gamla kyrkogårdar i Edinburgh och vi vandrar vidare till nästa.  Den ligger nära slottet.

En ganska så lummig plats med stora skuggande träd.

Avkopplande ställen att promenera runt på.

Vandrar vidare och får syn på Ross Foutain.

För att lätta upp stämningen något slinker vi in på Rembrandtutställningen.

Hamnar sedan vid en till kyrkogård, New Calton Burial Groud.  

Många olika minnesstenar finns det här.

Även gravar som ser ut som små hus.

Dekorativ liten växt.

Allt är inte murrigt och trist, hittade några väggmålningar också.

Det blev kväller även den här dagen.

Vi har haft några underbara dagar i Skottland, inte en droppe regn utan sol och värme. Nu har vi bara en dag kvar innan hemresa, då har de hottat med regn. Vi får se...

Siktat i Edinburgh.

I Edinburgh håller man på traditionerna och då det ska vara bröllop kommer dessa stiliga skottar med sina säckpipor.

Inte bara säckpipespelarna är finklädda.

Släktfoto.

Även folk på stan ses skymta i kilt.

Den mannen står nära ett av Edinburghs äldsta hus.

Det är stora nivåskillnader i en här staden.

Bra att hitta en trappa som genväg då, The Scotsman Steps. Dessa trappor finns i ett torn och har 104 trappsteg.

Tidigare var dessa trappor i ett bedrövligt skick av vandalism och antisocialt beteende. I folkmun gick de under namnet "pishy steps". Men 2011 startades ett privat projekt för att renovera trappan och nu ser den så här fin ut, med marmortrappsteg där alla har olika färg.

Den här puben är också gammal, en av de äldsta i Edinburgh. Fast det verkar vara många om den titeln.

Puben såg ut att ha en vaktande katt; kattvakt.

Tittar man ner då man promenerar omkring, så finns det lite information att hämta.

En fin dörr.

På en piedestal i stan så sitter det en liten hund som är flitigt klappad på nosen, det är Greyfriars Bobby. Bobby är inte vilken hund som helst. Det har skrivits böcker om honom och även gjorts film. Historien förtäljer oss att Bobby levde i Edinburgh på 1800-talet, hans ägare polismannen John Gray avlider 1858 av tuberkulos. John begravdes på Greyfriars kyrkogård och där vid graven tillbringade sedan Bobby sina sista 14 år. Kyrkogårdsarbetarna försökte få bort honom men utan resultat, till slut tyckte de så synd om honom att de byggde ett litet skjul till hunden och gav honom mat.

Eftersom Bobby var en hund  så fick han inte begravs inne på kyrkogården utan fick en grav med sten strax utanför och relativt nära sin husses grav. Bobby har mer eller mindre blivit som ett helgon och besökare lägger ofta en pinne vid hans gravsten.

Outlander - Doune Castle och en del andra slott.

Vi fortsätter vår utflykt i Outlanders spår.

Spisen här är enorm, så stor man kan gå in i den. För filminspelningarna av Outlander byggde man upp en exakt kopia av den här spisen.

Lite kul att gå runt och titta här, vi har fått en audioguide och kan knappa in och få lite information om de olika rummen vi kommer till.

Många stora rum är det och tanken och vetskapen om att här bodde och levde människor för 700 år sedan.

Lord´s Hall.

Eldstad mitt i rummet, behövdes nog mycket ved för att värma upp dessa stensalar.

Efter att ha fördjupat oss i Dune Castle far vi vidare till Linlithgow.

Linlithgow Palace är liksom de flesta slott här en imponerande byggnad.

Det ligger vackert vid Linlithgow Loch, en populär plats för picknick.

Det är lunchtid för oss, så vi letar reda på ett ställe där vi kan få en Ploughman´s lunch.

Mätta och belåtna tar vi en promenad i den lilla byn, någon har varit väldigt flitig här och stickat 100 vallmoblommor en blomma som används som symbol för "Remembrance Day".

Vi stannar inte där så länge utan dar vidare mot Blackness Castle. Det användes i Outlander som Fort William. Det var här som Jamie blev piskad och där han bryter sig ini slottet för att rädda Claire från Black Jack.

Här står båtarna på ben vid lågvatten.

När vi är där så är det full fart och mängder med folk som är där för att besöka en medeltida marknad. En promenad i omgivningarna och byn känns mer lockande.

Härifrån kan man se de tre broarna vid Firth of Forth.

Dags för en kopp Tea så vi beger oss till den lokal puben.

Pubägaren är en trevlig prick och mycket talför, så det är snudd på att vi missar bussen tillbaka när vi lyssnar på alla hans fantastiska historier.

Han är mäkta stolt över ett träd som Mel Gibson Planterat på hans gård då Braveheart spelades in här.

Till slut kommer vi till Midhope Castle, Lallybroch i filmen.

Det är Jamies hem och hans syster Jenny bor där med sin man och deras barn.

Den här portalen ser man i filmen då Jamie kommer hem efter en lång tid på flykt.

Alexander Drummond och hans frus initialer som bodde här 1587.

Här får man inte gå in och det är bara vid begränsade tillfällen man får besöka stället, för att inte störa jordbruksverksamhet och jakt.

Fin omgivning även här.

Det börjar bli kväller och vi vänder åter till Edinburgh.

Tittar först lite närmare på de berömda broarna.

Den bron som är mest berömd och även upptagen som världsarv är den röda järnvägsbron.

Outlander - Cranesmuir

För alla som läst böckerna i serien Outlander eller sett TV-serien med samma namn vet vad det här handlar om. För er andra kan jag berätta att den handlar om Claire Randal som är på smekmånad i Skottland, hon besöker en stencrikel och skickas tillbaka i tiden till 1700-talet.  Hon kidnappas av klanen McKenzie och träffar Jamie Fraser.

Huset som ligger bredvid, där befanns sig Jamie och Claire...

...Claire tittade ut från något av fönstren på övervåningen och fick se vad som var på gång...

Även om man inte är intresserad av Outlander, så är det en mycket charmig plats att gå omkring och titta på.

Synd bara att det är så mång bilar parkerade på torg och gränder, jag får leta ordentligt för att få några bilder utan bilar.

Vi går iväg för att titta på Claires örtträdgård. Den ligger inne på gården på baksidan av Culross Palace.

En katt bevakar örterna.

Fin utsikt här uppifrån.

I Culross Palace kan man gå in och se hur de bodde för över 200 år sedan, men vi väljer att promenera runt och titta på den fina bebyggelsen.

Inne i Stadshuset är det en fotoutställning av en lokal fotograf, den får man inte missa. Han ar en hel del fina bilder från Culross och dess omgivningar, han är dessutom på plats så vi får ett trevligt samtal.

Genomfartsvägen i Culross.

Honeysuckle Cottage, det sötaste lilla huset.

Dags att åka vidare till Doune Castle.

Återresa från Mallaig.

Fortsättning på förra inlägget om vår utflykt från Edinburgh.

Tittar lite på Mallaig efter vår lunch, byn är inte så stor så det går fort.

Fiskebåtarna kommer in och lastar av dagens fångst.

Fiskelyckan har varit god.

Några är redan igång med att rensa och sortera.

Jag fick en liten pratstund med en mås, den tyckte också att det här var en bra fiskeplats.

Har man lite extra tid på sig här så kan man ta färjan över till Isle of Skye.

På bussen sa vår guide att om det är klart väder så kan man se över till Isle of Skye, men det var inte ofta det hände, men vi hade tur för vi ser alla öarna runt omkring. Det här är Isle of Skye.

Isle of  Eigg.

Isle of Rum.

Vi har tyvärr inte tid att åka ut och utforska övärlden utan beger oss till vår buss för återfärd. Vi ska försöka hinna tillbaka till Glenfinnan Viaduct innan tåget kommer på sin återfärd mot Fort William.

Vi stannar vid Glenfinnan monument och tar oss först en titt på den ensamma Högländaren som tronar på toppen av det 18 meter höga tornet. Han står där som en påminnelse av de Jacobiter som tågade med Bonnie Prince Charlie så långt söderut som till Derby innan reträtten började, som skulle försegla deras öde.

Sedan är det dags att traska upp på berget för att hinna se när tåget kör över viadukten.

Vi väntar och väntar, men inte tillräckligt länge för att hinna gå ändå höge upp och längre bort för att få den ultimata vinkeln över bron, den som man ofta ser på bilder på nätet. Hade jag gjort det så blev det att lifta hem. Men nu kommer tåget, det som kört från Fort William.

Det tuffar på och försvinner mot Glenfinnan station, där det ska möta tåget vi åkte med.

Vi väntar ett litet tag och strax hör vi ångvisslan och tåget kommer backandes.

Det går inte att vända loket i Mallaig, så det måste backa tillbaka.

Det ser lite kul ut, med det backande loket.

Dags att skynda ner till bussen, men först lite bilder på den vackra stenkyrkan som är så lummigt belägen.

Huset nere vid sjön har väl ett utmärkt läge.

Vi åker vidare, tar en bensträckarpaus i den lilla staden Pitlochry. Det är en stad som växte och utvecklades till en turistort på grund av att drottning Victoria besökte området 1842 och för  järnvägens ankomst. Hon tyckte så mycket om området att folk lockades att resa hit.

Många fina byggnader i victoriansk stil finns det här.

En fin liten stad med en lokal  och berömd glass.

Någon har visst tappat en kam.

Sedan hände inte så mycket mer än att vi ser ett vackert landskap rulla förbi utanför bussfönstret, solen är på nedgående då vi kommer till floden Forth och åker över på en av de tre broarna.

Tillbaka i Edingburg  kör vi, som en extra bonus till Harry Potterfansen, förbi J.K. Rowlings 40-miljonersvilla. Alla fansen kastar sig fram mot fönstren och kamerorna smattrar.