Dannebrog och Tallinn/Lindanäs

I ett blogginlägg från juni 2025 lovade jag Erik att om jag kom tillbaka till Tallinn skulle jag gå upp på Domberget igen och se om jag kunde få danska flaggan in i ramen, i minnesmärket av den legendarisk händelse om hur Danmark fick sin flagga Dannebrog.

Vi stretar uppför Dombergets branter som två tappra hjältar i en nordisk katastroffilm: vinden tjuter, snöflingor piskar oss i ansiktet, och trapporna verkar aldrig ta slut.

Nä, jag skojade. Sanningen är att det var strålande solsken, nästan vindstilla och en backe som knappast kvalar in som ett hinder i OS. Men det är backigt upp till Domberget, och den tar jag mig fortfarande upp för med hedern i behåll.

Här upp ståtar Alexander Nevskij Katedralen, Tallinns stora rysk‑ortodoxa kyrka från slutet av 1800‑talet, byggd i pampig nybysantinsk stil. Den ligger högst upp på Domberget och är känd för sina lökkupoler och sina praktfulla mosaiker. En av stadens mest fotograferade byggnader. Så trots att jag nog redan har en hel del bilder på den så tar jag en till.

Uppe på Domberget omges vi av de gamla murarna och försvarstornen – ett område som fortfarande känns som en del av den medeltida borgen.

Vi svänger in i Den danske kungens trädgård, där de tre munkarna brukar stå som tysta väktare. Men i dag ser jag bara två – den tredje har kanske smugit i väg på bönetimme.

När jag ska fotografera den ena munken dyker plötsligt en av de där självsäkra ”jag‑måste‑ha‑en‑selfie‑med‑allt”-personerna upp. Med bestämda steg marscherar han rakt fram till figuren, som om han haft en tid bokad.

I nästa ögonblick står han där, med händerna  precis som munken, djupt koncentrerad i sin pose. Munken själv verkar ta det hela med ro – han är ju van vid spontana pilgrimsbesök. Själv väntar jag tålmodigt vid sidan om, bara för att till slut få ta min egen bild.

Jag får min bild och går sedan till minnesplatsen för flaggan, den finns nedanför muren här.

Nere vid Dannebrogsminnesmärket möts jag av skölden, svärdet och hjälmen – en symbolisk hälsning från slaget 1219 och legenden om flaggan som föll från himlen.

Marken framför minnesmärket har färgerna av danska flaggan i stenläggningen.

Här finns även en informationstavla om händelsen. där ser man hur flagan kommer neddalandes från himmelen.

Här är texten på danska lite närmare.

Så här ser man själva minnesmärket när man kommer nedför trappan.

Min tanke var att de kanske tänkt sig att man skulle kunna se flaggan genom någon av ramarna upp mot himmelen, så jag testar mig fram med olika vinklar.

Nerifrån...

står på tå...

från sidan...

Långt bakifrån.

Ser då att någon verkar undra vad jag håller på med. 

Maken, som tålmodigt väntat medan jag fotograferat från alla tänkbara vinklar, börjar nu sakta vandra vidare. 

Jag går upp ovanför muren och testar från det hållet också. Här går det faktiskt att få in det röda i en snygg ram – men då blir ena delen av korset helt svart, så det är inte den effekt jag är ute efter.

Står jag på tå även här så hamnar flaggan ändå i underkant av ramen. Det blir inte riktigt den bild jag hade hoppats på, även om vinkeln i övrigt är bättre.

Jag får till slut ge upp och tar en sista bild över Danske kungens trädgård, som ännu inte riktigt kommit i full blom. Det är lätt att föreställa sig hur vackert här blir om några veckor – men just nu får jag nöja mig med den stilla vårgrönskan och känslan av historia som vilar över platsen.

Jag får till slut inse att hur många vinklar jag än provar så blir det inte den bild jag hade föreställt mig. Monument är som de är – orubbliga och inte det minsta samarbetsvilliga. Kan väl inte direkt utropa ”mission accomplished”, men ett hederligt försök blev det i alla fall.

Okay, Queen.

Den här målningen på Nunnegatan i Tallinn, tänkte inte så mycket på den innan jag upptäckte att de guidade promenadturerna stannade till där och berättade om målningen. Blev nyfiken vad det var för speciellt med just den och började leta information.

Den heter Okay, Queen och är målad av Marie Soosaare hon är en estnisk konstnär som är känd för sin gatukonst. Hennes konstverk är ofta kontextuella, vilket innebär att de relaterar till den plats där de är målade.

Den här är inspirerad av en legend om kung Valdemar II, som var kung av Danmark från 1202 till 1241. Han är särskilt känd för sitt korståg till Estland år 1219, där han enligt legenden fick den danska flaggan, Dannebrog, från himlen under slaget vid Lindanäs. Detta gjorde Estland till en dansk koloni under en period. Han var också en av de mest inflytelserika kungarna i Östersjöområdet under sin tid.

Han inte inte bara erövrade Estland utan enligt vissa källor var hans mål att utrota hedendomen och sprida gränserna för den kristna tron.

I en här målningen har Soosaare hämtat motiv från Hans Kniepers gobeläng från 1500-talet och referenser till Tallinns medeltida historia. Den gobelängen  finns i Kronobergs slott i Danmark.

Soosaar beskriver målningen själv så här;

”Mansfiguren i verket avbildar den danske kungen Valdemar II, som kom för att omvända Estland till kristendomen i början av 1200-talet. Enligt legenden såg han under sin jaktresa en vacker get, som han ville fånga levande. Under jakten föll dock geten från en klippa av rädsla och dog. Det finns också en legend om att det tyska namnet för Tallinn, Reval, härstammar från orden Reh fall, eller getfall. I mitten av verket står en nunna i cistercienserkläder, avbildad som en madonna, som andaktsfullt håller en fallen get. Tallinns Sankt Mikaels kloster låg nämligen i området kring Aida- och Kloostri-gatorna, och dess nunnor gick ofta längs Nunne-gatan till havet. Bakom nunnan kan man också se Seegatagune-tornet, som fram till dess rivning på 1800-talet låg på samma plats där mitt verk finns idag."

.

På tal om Dannebrog så hittade vi ett minnesmärke för sägnen om flaggan när vi tog en promenad uppe på Domberget.

Lindanäs, även känt under det danska namnet Lyndanisse, ligger i den del av Estland där dagens huvudstad Tallinn ligger. Det var här, på en kulle känd som Domberget, som danska trupper landsteg under 1219. Under detta slag, som ofta kallas Slaget vid Lindanäs, har en legendarisk händelse blivit en central del av dansk historia: enligt myten föll den danska flaggan, Dannebrogen, från himlen och gav därmed ett gudomligt godkännande till deras kamp.

Ganska naturligt att det finns ett monument här på Domberget,  som en påminnelse om den medeltida händelsen.

Står man i en viss vinkel så blir det en dansk flagga av den här skulpturen.

Noblessner

Jag hade läst om att ett helt nytt område håller på att växa fram i Tallinn, det var jag naturligtvis nyfiken på så vi tog en promenad dit.

Där var tidigare ett ubåtsvarv. Det var Emanuel Nobel och Gustav Lessner som 1912 bestämde sig för att öppna ett ubåtsvarv här.

Då hette staden Reval och var en del av Ryska imperiet. Det var först 1918, efter första världskriget, som Estland utropade sin självständighet och Reval officiellt blev Tallinn. 

Fram till 1919  byggdes det 12 ubåtar vid varvet. Under Sovjettiden reparerade "Fabrik nr 7" fartyg som skadats under andra världskriget. Man byggde också fartyg för marinen och renoverade trålare samt metallkonstruktioner som användes i hamnar. All verksamhet upphörde 2001.

När vi var här i Tallinn för några år sedan så var det här ett öde industriområde. Då såg det ut så här.

Det här är det gamla fängelset från sovjettiden.

Nu växer det fram både bostadshus och en hel del annat intressant.

På väg till Noblessner, som området nu heter, såg vi hur omtänksamma de är mot stadens hundar här i Tallinn. De har en egen vattenpost. Ser lite torr ut här, men när vi passerat kom det en hundägare med en törstig hund.

Även med gatlyktorna hade de tänkt till, den här har både solceller och vindkraft som driver lampan.

I reklamen för området så säg det att det ligger på promenadavstånd från Tallinns gamla stad, det stämmer men det anges inte hur lång promenad det är. Vi hittade i alla fall fram dit, bra med GPS i mobilen.

Mycket var tyvärr stängt då vi kom fram, men här fanns ändå en hel del att titta på. Till och med gatlyktorna kändes lite spännande.

Bubblorna med restaurangbord i, såg också spännande ut.  Här i Noblessner finns Estlands bäst rankade restaurang 180 Degrees.

Bakom glasbubblorna hittar vi Edith Karlsons skulptur som avbildar ett förhistoriskt djur som har frusit till en gigantisk fossil. Visst blir man glad av den.

Om de här klumparna väcker glädje är jag mer tveksam till, mest lite förundrad.

Dessa komprimerade rester av bilar ska symbolisera; "En metafor för den exempellösa hastighet som människor uppnått. De ligger på marken likt obegripliga stenar som finns kvar som ett mineraliskt minne av vår existens. Vart är vi på väg som samhälle och vad kommer att bli kvar av oss?"

Den här klumpen fick mig att tänka på den störtade bilen som står i en rondell i Gävle, trodde ett tag att den äntligen fått komma till vila. Lena vet säkert vilken bil jag syftar på.

Noblessner ligger vid havet.

Den här skulpturen heter "Lessners fena" Den symboliserar den mer än hundraåriga period då varvsindustrin verkade i Noblessner. Det är en äkta fartygspropeller i brons.

Bada bastu är populärt nu och är man riktigt bastusugen kan man boka in sig och bo i en igloo av trä, med tillhörande bastu.

Lite blåsigt då vi var där men ser annars ganska mysigt ut.

Det är tydligen inte bara i Finland som bada bastu är en livsstil. Vi blev lite överraskade när vi upptäckte att vi hade en egen bastu i vårt hotellrum.

Fotografiska

Vi var ute på en promenad i Tallinn, för varje gång vi är där så förändras staden. Promenerade förbi Balti Jaama Turg, som förr bara kallades för Ryska marknaden, nu är det stället helrenoverat och rymmer både restauranger och saluhall förutom försäljning av kläder och prylar.

Där i området finns det en hel del väggmålningar. till exempel den här havsörnen. Tanken med den målningen är att uppmärksamma den estniska havsörnen som är hotad på grund av mänsklig aktivitet.

På gaveln av samma hus finns den här, kom att tänka på låten, flickan och kråkan då jag såg den. Även om det där inte ser ut som en kråka.

Vi fortsatte till ett område där jag trodde att vi varit förut, men kände inte igen mig riktigt. Då var det ett ganska slummigt område, nu var här en hel del konst. Hittade  en utställning av Mikk Ollis, en gatufotograf från Boston.

Utställningen kallas Framåt eller bakåt? – En blick på gatufotografi och samhällsförändring.

Året är 2017. Boston fylls av röster, rörelser och kamerablixtar. Mitt i den storm av förändring som pågår, dokumenterar han historiens gång genom sin lins. Olli fångar människor, ögonblick och känslor som definierar en tid av motstånd och hopp.

Det här området kallas för Telliskivi Creative City är ett före detta industriområde som har omvandlats till ett kulturellt centrum med verkstäder, butiker, teatrar, kaféer och restauranger. På en gräsmatta står det en glasbubblan där en kvinna ligger och ser ut att tillbedja något.

Någon tar en selfie men vi fortsätter mot dagens mål som är Fotografiska. "Dance of Death with Endel aka Endel with a stick", är titeln på målningen och är en ordlek på estiska, där Endel både är ett traditionellt (men något gammaldags) manligt namn och slang för selfie.

Jag ser skylten Fotografiska på taket av ett hus lite längre fram,  svänger om hörnet och ser en stor väggmålning. Den där känner jag igen, säger jag.  Men maken säger att här har vi inte varit förr.

Trodde inte jag heller, för allt ser nytt och annorlunda ut men målningen är jag säker på att jag sett förut.

När jag kontrollerar bland mina bilder så stämmer det också, det har gått några år, så här såg det ut 2014. Samma ansikte men en annan restaurang. Den här målningen heter "Kvinnan" och är målad av gatukonstnären Alexandre Monteiro, hans artistnamn är Hopare. Den målades under Street Art Jam 2014  en färgsprakande händelse där konstnärer samlades för att skapa muralmålningar och graffiti i just den här stadsdelen. Evenemanget var en del av stadens initiativ att främja gatukonst och ge konstnärer en plattform att uttrycka sig på offentliga ytor.

En till stor målning har också kommit till.

Området, som då för elva år sedan precis hade börjat restaureras upp, har förändrats ganska rejält.  Då vi var här 2014 regnade det och det var ganska förfallet.

Mitt på det som nu är ett torg, fanns det en utställning.

Ställningen är kvar, har fått en konstgräsmatta och ett segel nya bilder hänger där.

I det här kreativa området finns alltså Fotografiska.

Då vi var här för elva år sedan var Fotografiska knappast påtänkt att finnas här i Tallinn, huset såg ut så här då. Huset kallades för Röda huset.

De har en takterrass med fantastisk utsikt över staden.

Villman äta grönt så finns det en Michelin Green Star-restaurang, men även ett fik på nedre botten.

Vi kikar in på gården på baksidan av huset, den gården används som uteservering på sommartid. Nu i maj var det ganska tomt på folk men desto fler målningar.

Dags att gå vidare.

Min rygg krånglar en del så ibland behöver jag sitta ner en stund och har upptäckt att det är inte bara en nackdel. Man hinner ta in och se lite mer.

Hamnar på återvägen tillbaka vid den där kupolen i början av inlägget och den bedjande kvinnan. Undrar lite över att hon fortfarande ligger kvar i sin lite ansträngande ställning. Går närmare och ser att kvinnan är faktiskt en docka, så hon ligger nog kvar där än och ber.

Lite Tallinn.

Nästa mål på vår kryssning är Tallinn, välkänt för oss men här landar vi ganska nära stan så det blir en promenad in dit ändå. 

Det första vi möter är en katt på promenad.

Det nästa är en robot som tuffar omkring alldeles ensam.

Tur att vi ser lite folk också så att vi inte behöver befara att vi hamnat i framtiden utan några människor.

Texten på roboten är på estniska så jag får konsultera Mr. Translate på Google för att få veta vad den har för funktion.

Det står "Hungrig?" på den och "Låt mig hjälpa!" och är en robotleveranstjänst. Man beställer mat och så kommer roboten hem med den. 

Vi fortsätter in mot gamla stan och som lydiga turister följer vi hänvisningsskyltarna. Fast här stöter vi på lite problem, skylten visar rakt in i en port. Porten är låst så om vi inte väljer att vara olydiga tar promenaden slut där. Vi väljer den olydiga varianten och rundar skylten.

Snyggt stuprör.

Här i Tallinn ser vi en hel del bilar som är registrerade i Ukraina och även att folk i Estland tänker på deras folk. Ett träd fullt med blågula band.

Vid svenska ambassaden hänger Ukrainas flagga.

Lite längre ner på samma gata ligger ryska ambassaden, där ser det lite annorlunda ut.

Lite lustigt är att då jag går in på Googles maps för att kontrollera att det verkligen är den ambassaden så går det inte att söka på det längre.

Men flaggan visar att det är den ambassaden där, kollar på adressen och den ligger där men man vill tydligen inte kännas vid den.

Vi går vidare, fast påminnelsen om det fruktansvärda kriget sätter sig lite i sinnet.

Går bort och hälsar Godwin, Tallinns mest fotograferade ko.

Fotograferar inte så mycket mer här för jag har nog redan det mesta på bild sedan tidigare. Fast då jag träffar på några kompisar till Godwin så åker kameran upp igen.

En mås håller kossorna sällskap.

Trevligt att återse Tallinn, men nu tar vi en fika på vår båt. Innan det är dags att åka mot nästa hamn.