Lego

Hamnade på en Lego utställning, där de gjorde reklam för blomsterlego.

Så här ovanifrån ser utställningen ut som ett legodockskåp.

Många fantasifulla skapelser.

Inte röra! Man fick tydligen inte plocka några blommor här.

Utställarna betonade vid flera stationer att byggglädje med Lego inte har någon åldersgräns. Skyltar, samtal och aktiviteter uppmuntrade både barn och vuxna att släppa loss sin kreativitet. Många vuxna besökare syntes engagerade i byggandet. Budskapet var tydligt: fantasin har inget bäst före-datum.

För att engagera besökarna erbjöds ett vykort som kunde hämtas vid ankomst. Med kortet i handen fick deltagarna gå runt till sex olika stationer för att samla stämplar och skapa ett färdigt mönster. En skylt informerade tydligt: "Gäller även vuxna."

Den här var inte av Lego, men stod parkerad utanför ett flott hotell. Dyr och snygg.

Shopping Survival Guide: Vad du inte visste att du kunde äta (men kanske borde)

Häng med på en shoppingtur i Kuala Lumpor.

Först får man ta och klä sig lite lämpligt i värmen.

Vad man tar på sig beror lite på vilken modetyp man är. Vissa följer trender. Andra följer väderprognosen. Vissa klär sig för att synas.

Bara man inte går helt bananas i klädstilen så ordnar det sig.

Vi startar med att besöka en butik som har ett brett sortiment av kryddor och kinesiska varor.

När man står där i asiatiska delikatesshyllan och funderar på middag, är det lätt att känna sig… blåst. Simblåst, alltså. För vad är väl mer festligt än att bjuda på torkad fiskblåsa till förrätt och ginsengrot till dessert.

Fågelbo – nu i lyxförpackning. Kilopriset får en att undra: är det här verkligen något man äter, eller är det en investering? Vissa köper guld. Andra köper torkade reden från svalor. Smakar det fågel, så kostar det fågel.

Så varför inte lite fågelbo till kvällens middag till det facila priset av 5.038 kr/100 gram.

Eller om man vill slå på stort så kan man köpa de dyrare för 9.735 kr/ 100 gram.

Men en ramen kanske är något som lockar mer.

För de riktigt modiga så finns det även non-halal, ingen fara för apoteket ligger runt hörnet.

Halloween har redan varit, men man kan nog festa på en skrämmande bakelse ändå.

Kanske välja ett säkert kort och välja Spam istället.

Men hur det nu är med all spännande mat så fastnade vi till slut för ett tryggare alternativ, en lobster roll. Utsökt god.

Men den där drickan i plastpåse testade vi inte.

En långsam promenad genom Kuala Lumpurs kontraster.

Blir inga snabba promenader när man är i Kuala Lumpur, för det är ganska varmt men att då och då leta sig ut från de luftkonditionerade gångarna och svala husen är mödan värt.

Det finns en hel del gångvägar, både under jord och ovan jord, som är luftkonditionerade – ett välkommet avbrott från den tropiska hettan. En av dem är särskilt minnesvärd: väggarna pryds av fotografier och målade dekorationer som gör promenaden till något mer än bara transport. Det känns nästan som att gå genom ett galleri, där stadens själ får ta plats mellan betong och glas.

När man väl kliver ut i värmen möts man av ett myller av ljud, dofter och färger. Trafiken surrar, gatuköken ryker, och luften är tung av tropisk fukt. Men det finns något meditativt i att promenera långsamt, att låta staden rinna förbi i ett lugnare tempo.

Jag började min dag vid KLCC Park, där skyskraporna speglar sig i det lilla konstgjorda sjölandskapet. Här kan man gå i skuggan av palmer och se lokalbor jogga i takt med morgonsolen.

Några måste ta den obligatoriska selfiebilden framför Petronas Tower. Ibland är det inte bara byggnaden man vill fånga – utan känslan av att vara där

Där var det inte bara människor som var ute och tränade, träffade på den här lilla filuren.

Sedan slingrade jag mig vidare genom Bukit Bintang, där shoppinggalleriorna står som svalkande oaser mellan gatorna. Det är nästan som att staden är byggd för att man ska kunna röra sig utan att någonsin behöva svettas – men det är just svetten som gör upplevelsen verklig. 

Lite speciella och handikappanpassade övergångsställen. Det är något fint med att även detaljer som ett övergångsställe kan visa omtanke och inkludering.

Jag lämnade den stora gatan med alla flotta butiker, där luftkonditioneringen sipprar ut genom öppna dörrar och skyltfönstren glittrar av lyx. Svängde runt vid statyerna av Michael Jackson – ett oväntat inslag mitt i stadens puls där många stannade till för ett foto.

– och fortsatte sedan in i ett kvarter där tempot var lite lugnare. Här byts marmorgolv mot trottoarplattor, och istället för internationella märken möts man av små kaféer, lokala butiker och doften av grillad kyckling från ett gatustånd.

Kom till ett lite annorlunda kvarter. Enklare bostadshus och massor med väggmålningar. Något som jag har svårt att gå förbi utan att försöka få några bilder. Färgerna var starka, motiven varierade – från traditionella mönster till porträtt av lokala hjältar och fantasifulla figurer. Det kändes som att varje vägg berättade sin egen historia, och jag blev stående gång på gång, med kameran i handen.

Här var tempot ett annat. Barn lekte på trottoaren, en äldre man satt och skalade frukt i skuggan, och någon vinkade från ett fönster. Det var som att staden öppnade upp en annan sida av sig själv – mindre polerad, men desto mer levande.

Konsten här känns inte planerad, utan levande. Som om den växer fram i takt med staden.

Jag stannade till, tog ett steg tillbaka, och försökte fånga hela bilden – men det är svårt att fånga känslan i en enda ruta

Det här kvarteret var som ett galleri utan väggar, där varje fasad var en duk.

Duvor på ledning, tvätt på tork – en bild som fångar stadens rytm och vila, den bilden kunde jag inte gå förbi.

Vet inte varför, men tvätt på tork kan jag inte låta bli att försöka fånga på bild.

Det är något med tvätt på tork – vardagligt, färgstarkt, och alltid värt en bild.

Att promenera i Kuala Lumpur är som att bläddra igenom ett bildspel av stadens själ. Från svalkande gångvägar med konstnärliga inslag till kvarter där väggmålningar berättar historier och tvätten fladdrar mellan husfasader – varje steg bjuder på nya motiv. Duvor radar upp sig som tysta betraktare, och människor stannar till för att fånga sin stund framför stadens ikoniska torn.

Det är inte bara en promenad, det är en resa genom kontraster: mellan lyx och vardag, mellan luftkonditionerat och tropisk hetta, mellan det planerade och det spontana. Och mitt i allt, kameran, som försöker hinna med.

För mig är det just de här ögonblicken som gör en stad levande. De små detaljerna, de oväntade mötena, och känslan av att vara en del av något större, om än bara för en stund.

Happy Deepavali

Innan jag kom till Kuala Lumpur hade jag aldrig hört talas om Deepavali. Men det dröjde inte länge innan högtiden gjorde sig påmind – överallt i stadens köpcentrum glittrade färgglada dekorationer, ljusslingor och vackra rangoli-mönster på golven. Det var som om hela staden förberedde sig för något stort, något jag ännu inte förstod. Nyfiken började jag ta reda på mer.

Deepavali, även kallad Diwali, är en av de mest betydelsefulla högtiderna inom hinduismen. Den firas för att markera ljusets seger över mörkret, det godas triumf över det onda. Under flera dagar tänds oljelampor, hem smyckas med färger och familjer samlas för att fira med mat, gåvor och gemenskap. Det är en tid för reflektion, glädje och hopp – och för mig blev det också en oväntad inblick i en kultur jag tidigare inte känt till.

Trots att Malaysia är ett muslimskt land med islam som statsreligion, är Kuala Lumpur en mångkulturell stad där Deepavali firas stort och synligt.

Deepavali infaller varje år i slutet av oktober eller början av november, beroende på den hinduiska lunisolarkalendern. Högtiden sammanfaller med nymånen – amāvasyā – i månaden Kartika, vilket gör att datumet varierar från år till år. I år infaller den den 26 oktober.

Vid det stora köpcentret vid Bukit Bintang möttes jag av en färgsprakande rangoli – ett konstfullt mönster gjort av färgat pulver – som låg på golvet vid ingången. Det var första gången jag såg något liknande, och det väckte min nyfikenhet på högtiden och dess betydelse.

En Rangoli är en traditionell indisk konstform där färgglada mönster skapas direkt på marken – ofta vid entréer, för att välkomna gäster och gudomliga krafter, och symboliserar lycka, välstånd och positiv energi.

Tyvärr hade någon klåfingrig varit fram och petat på de färgade stenarna, men såg nästa dag att då var den reparerad.

Tittar man nära så ser man att den här är gjord av små färgade stenar.

Så även om Deepavali inte är en muslimsk högtid, är den en viktig del av Malaysias kulturella kalender – särskilt i städer som Kuala Lumpur, där olika traditioner möts och firas sida vid sida.

Till och med mindre butiker hade sin egen rangoli vid entrén – färgglada mönster som välkomnar besökare och sprider feststämning.

Det sista från fågelparken

Vi har nu kommit till flamingodammen.

Här samsas två olika sorters flamingo.

Den här pelikanen har en lite lustig frisyr, fast den kanske inte har kommit till kamningen ännu i sin morgontoalett.

De här två är lite mer välfriserade.

Det flyger också runt en hel del småfåglar i parken, den här hade stora bestyr med att samla in torra grenar.

Western & Victorian Crowned-pigeon hade en så vacker och skir huvudprydnad, inte så lätt att få någon bild på den för den var inte stilla många sekunder.

Den hade också lite lustiga ljud för sig när den bockade och gjorde sig till för sin partner.

Det lät så lustigt så jag var tvungen att ta en liten filmsnutt för att få med ljudet. Western & Victorian Crowned-pigeon som spelar.

Efter flamingodammen fortsätter vi till den del av parken som kallas för Hornbill Park. Varför den heter just det vet jag inte, men något ska den väl heta. De fåglar som jag tyckte hade lite för små burar var just näshornsfåglarna. Inte lätt att få någon bild på dem heller genom det finmaskiga nätet i burarna. Med den överbyggnaden på huvudet så ser de ut som jag kan anta att man känner sig med baksmälla.

Strutsarna och emun hade det bättre då.

De ser lite lömska ut.

Men verkade ganska snälla, man fick mata dem och det var framlagt en slags grönsak som de verkade gilla.

man fick passa sig lite för näbben såg hård ut och jag kände att de hade styrka i den också.

Passade man sig inte så sträckte de sig ut genom gallret en bra bit.

Någon Southern Cassowary hade jag inte sett tidigare.

Det finns också ett gäng apor som tagit sig friheten att besöka parken, jag tror inte att de betalar inträde utan har nog fixat en egen ingång.

De här aporna är inte lika trevliga som de vi träffade på vid fortet, utan man får hålla koll på sina väskor och tillhörigheter.

Aporna förser sig frikostigt av fåglarnas mat.

Alla barns favorit i parken är nog det här huset.

Där inne får man se hur äggen kläcks och även titta på och klappa små kycklingar.

De har till och med lyckats bygga ett stort vattenfall här inne i parken, där kan man även gå bakom vattenfallet, men pelikanen föredrar att sitta ovanpå.

Den här bilden får illustrera hur man känner sig då man traskat runt flera timmar i den fuktiga värmen.

jag lovar, nu kommer det inga fler fåglar från den här parken.