Kalmar slott

Efter en tidig frukost...vi var först på plats...passar vi på att dra ut på stan. Förra gången vi var i de här trakterna blev det bara en kort biltur runt stan och såg slottet på håll, nu tänkte vi gå dit för att titta lite närmare.

Fåglarna hade inte vaknat ännu.

Slottet badar redan i solljus.

Skarven vaknar, tittar sig omkring.

och så iväg.

Det här är ett minnesmärke över fartyget Kalmar nyckel.

Jag får syn på en fotograf som fördjupat sig i rosenbusken.

Han hinner gå sin väg innan jag hinner fram så jag vet inte vad han fotograferade, bakom busken finns i alla fall slottet.

Myrinvasion på galleriet i parken.

Det var inte regn eller dagg som skapat vätan bland blommorna. Någon hade varit här och vattnat blommorna.

Nu börjar vi närma oss slottet.

Vid yttre porten och vindbryggan ville Vasaätten visa att slottet tillhörde dem. Där står två krönta lejon och håller upp riksvapnet Tre Kronor, Vasaättens sädeskärve och Folkungaättens lejon.

Vi fortsätter in genom portar och gångar.

Kommer in till borggården. Där är det fullt med aktiviteter för barn. Tur att vi är så tidiga så att vi kan få vara lite barnsliga och testa lite spel innan alla barn har kommit.

Efteråt när jag läste om slottet så såg jag att om man kommer efter klockan 10 så är det inträde, då kan man även få komma in i slottet.

På ena halvan av huset inne på borggården var fasaden renoverad i det här fina mönstret.

Vi kunde inte gå in i slottet men runt på baksidan kom man.

Där bakom bland bänkarna skuttade en rädd liten kaninunge omkring, Den fick syn på en liten öppning under en låst port och försvann iväg ut där.

Arkeologer höll på att knacka bort puts på fasaden för att se om de kunde finna gamla öppningar, här har de knackat fram något som ser ut som ett fönster eller dekor i den gamla murväggen.

En kanonkula har också kommit i dagen.

När slottet öppnades för besökare 1870 anställdes en tillsyningsman,  han bodde först inne på slottet i Ståthållarvåningen. Men det ansågs senare att brandfaran var för stor att ha någon boende där och den här vackra villan byggdes. Den nya tillsyningsmannen kallade sig för Kastellan och efter det fick villan sitt namn, Kastellanvillan. Numera är den kansli för slottschefen och dennes personal.

Efter slottsbesöket tar vi en promenad i den vackra och rikligt blommande slottsparken.

Kalmar börjar vakna och några sitter utanför Byttan och väntar på något, vet inte på vad.

Kalmar

Här ska vi sova i natt. Vi har kommit fram till Kalmar.

Vi fick ett trevligt rum med balkong.

Utsikt mot hamnen.

Visserligen ingick det middag på hotellet men det kändes ändå trevligare att gå ut på stan och se vad som fanns där. Det här lilla söta trähuset är ett av Kalmars äldsta byggnader.

Det vita huset bredvid...

..har en väldigt fin skylt ovanför porten.

Vi letar oss vidare in i stan.

Tänkte besöka en av stadens alla uteserveringar.

Ser att vi var inte helt ensamma om den tanken.

Vi lyckades till slut hitta ett trevligt ställe som servade god mat. Det blev inte det här som var tämligen fullsatt så jag gissar att även deras mat var god.

Efter god middag och lite foto på stan drar vi oss tillbaka till kvällsljuset och skuggan på vår balkong.

Ser ut som vi fått guldläge!

Natten var varm och jag hade svårt att sova så när morgonljuset börjar gry flyttar jag mig ut till balkongen och får sällskap av fåglarna.

Den här lilla gynnaren visste nog inte om att det var förbjudet att mata fåglarna där. Jag hade inget att ge den heller trots den bedjande blicken.

Karlskrona - Ett världsarv.

Även om man bor i ett världsarv, som Skärva också är, så måste man även där ta hand om sin tvätt.

Vi är nu alltså i Karlskrona som är som ett kärt barn med många namn. Vad sägs om världsarvsstaden, örlogsstaden, residensstaden och Sveriges roligaste stad, det är en del namn på Karlskrona som jag hittade på den lilla tid jag var där. Kanske finns det fler.

Vi gör i alla fall som många andra, traskar in i Trefaldighetskyrkan på Stortorget. Där inne finns det information och bildspel om världsarvstaden.

Vackert tak i den kyrkan.

I en av bänkarna verkar det vara någon som blivit bortglömd här för mycket länge sedan. Lite tanig och huvudlös är figuren. Det lite mörkt där inne och jag var inte så stadig på hand med min lilla kamera.

Mitt på Stortorget tornar den pampiga Fredrikskyrkan.

Vi tar en promenad för att kika på staden och är på jakt efter Rosenbom. Honom måste man ju hälsa på när man är i Karlskrona.

I bildspelet inne i kyrkan berättade de om små, små trähus och jag antar att det här är något av de husen från förr i tiden.

Häftig mur mellan dessa hus.

Det var inte bara vi som sökte oss till skuggan. Skugga var hårdvara den här sommaren.

Jag hade hört talas om glassen här i Karlskrona men hade nog inte trott att de skulle vara så här gigantiskt stora.

Det fanns några som vågade slå sig ner i solen också.

Vi hittade herr Rosenbom. Han stod där på sin vanliga plats bredvid Amiralitetskyrkan.

Ödmjukt jag Er ber

Fast rösten är nog matt

Kom lägg en penning ner

Men lyften uppå min hatt

                                                                    ~ * ~

Säll är den som låter sig

                                                                              Wårda om de fattige

Gammal och modern fyr.

Ser en ubåt nere vid hamnen, det är inte U 137.

Vi lämnar Karlskrona för det är inte där vi ska övernatta den är gången, målet för dagen är ett annat och på väg dit så passerar vi en historisk plats, Brömsebro. Här gick gränsen mellan Sverige och Danmark en gång i tiden.

Tänka sig att det var här på den lilla holmen i Landabäcken 1645 som medlarna möttes för att överlämna fredstraktatet.

Minnesstenen är inte så gammal, den restes först 1915.

Stork

När vi har en liten, liten skärva kvar av Skåne så får vi se något som jag förknippar väldigt mycket med just Skåne. Nämligen en fågel som jag aldrig tidigare sett i Sverige. På en åker bredvid vägen står det en stork.

Först kör vi förbi den och jag tror min man skojar då han säger att där stod det en stork. Till saken hör att han är inte så bra på att känna igen fåglar, men stork är han tydligen ganska säker på. Vi hittar en plats att vända på och kör tillbaka och mycket riktigt där står den så ståtligt och poserar. Dessutom så upptäcker jag att det är ju inte en stork utan det är två storkar. De är lite för långt ifrån varandra för att få med på en enda bild.

När vi sitter där och beundrar de stora fåglarna kommer en rovfågel seglandes, den verkar spana efter något byte på samma åker som storkarna har slagit sig ner på. Tyvärr kommer den inte närmare än så här. Gissar på att det är en glada.

Den ena storken verkar ha en skada på benet. Förstora bilden så ser man ringmärkningen på ett ben och en konstig vit klump på det andra benet.

På kvällen sen ser vi på TV att det är just den här dagen som de släppt ut storkungarna i storkprojektet vid Hemmestorps Mölla, hade varit över 500 personer där för att titta. Tror inte att de här två var någon av de nyutsläppta.

Men till slut så lämnar vi Skåne helt och hållet och kommer in i Blekinge. Där stannar vi till litegrann i Sölvesborg.

Kul konstverk där man kan snurra på stenarna och få fram lite olika meningar. Nästan lite som kylskåpspoesi.

Är inte det här Skånes färger som de flaggar med i Sölvesborg.

Godispåse till kvällen, bara att välja.

Mörrumsån hade jag hört talats om med sitt laxfiske men aldrig varit till. Nu har jag varit där.

Laxflickan en skulptur av Jonas Glock.

Vi åker vidare mot nya mål.

Tack för den här gången Skåne.

Så var det dags att lämna Skåne och åka lite norrut. Men inte så långt från Brösarp, där vi bott på gästgiveriet, ligger Glimebodagården, en fyrlängad gård som har anor tillbaka till 1700-talet. Det var nog den vackraste gården jag sett på den här resan.

Här hittade jag en rullebör som Gun-Inger frågade efter. En rejäl och vacker en också.

Innan vi kommer fram till Åhus beundrar vi Vittskövle slott. Det lär vara en av de bäst bevarade  renäsansborgarna i Sverige och är Skånes största borgbyggnad. Släkten Stjernswärd har det som privatbostad och de lär inte behöva trängas med 100 rum till sitt förfogande.

På vår färd norrut kommer vi så till Åhus.

Här tar vi en liten promenad och tittar oss omkring. I det här långa huset har det varit en repslagarbana.

Den här cyklande damen var så hänsynsfull att hon stannade och hoppade av cykeln då hon såg mig och min kamera, snällt för hon kunde ju inte veta att jag bara blev glad om det blev lite folk och mer liv i bilden.

Sankta Maria kyrka