1000:san så många det är.

Tänkte ta och fira mitt tusende blogginlägg med att gå på restaurang. 

Även om Kirkwall är en liten stad så har de flera bra restauranger att välja mellan, hotellrestauranger brukar inte var de som omnämns då man vill äta gott men den som ligger i Kirkwall Hotel kan jag verkligen rekommendera.

Vi var inte de enda som hade valt att gå dit och äta,  bredvid vårt bord hade två äldre damer bokat bord. Jag tror att det två var systrar och båda var säkert 80+, jag antar att den i röd jumper var den äldre och van att bestämma. De hade nog det här stället som sitt stamställe och samma bord vid varje besök. Damerna kom strax efter oss, slog sig ner vid sitt bord och beställde in ett glas vin och en vatten.

När vinet och vattnet kommit in så räcker den ena damen fram en näve med mynt och säger "take what you want" utan att blinka så tog servitrisen emot mynthögen och gick iväg och räknade ihop vad det kostade och kom tillbaka med resten. Jag trodde att de två damerna bara hade gått ut för att dricka ett glas eftersom de betalade direkt. Men så var det inte,  de beställde in mat.

Fish ‘n’ Chips och Crab Mac ‘N’ Cheese blev deras beställning och när deras mat kom in så upprepades betalningsproceduren fast nu med sedlar.

Maten slank ner och de verkade nöjda med sin måltid, nu var det dags för kaffe och whisky. Whiskyn kom in men skickades ut, för det skulle vara vatten i den också, ganska mycket vatten. Damerna betalade och satt sedan där och njöt av sin dryck och med ett leende på läpparna iakttog de folk runt omkring. De verkade ha det så trevligt och njöt av sin kväll.

 Vad jag åt? Jo den här helt utsökta skaldjurssalladen. Den njöt jag utav och även av att se de fina damerna njuta av sin utekväll.

Före resan till Orkney hade jag trott att jag skulle få njuta av skaldjur och speciellt hummer och krabba på många ställen, men tyvärr så var det svårt att få tag på något ställe som serverade det. På kvällen vid vår kvällspromenad så fick vi veta orsaken. En av fiskebåtarna hade kommit in och lastade av sin last direkt i en kylbil. De hade räkor och hummer.

När vi frågade vart den lasten skulle gå så fick vi beskedet att den skulle till Spanien. Det lönade sig bättre att exportera den dit än till de lokala handlarna på ön.

S:t Magnuskatedralen

Fortsätter med temat kyrka i dag, fast det här är en något större variant och med en annan historia. Den här har rötter tillbaka till vikingatiden.

S:t Magnuskatedralen, som ligger i hjärtat av Kirkwall, dominerar verkligen stadsbilden. Den imponerande katedralen i röd sandsten började byggas år 1137 på uppdrag av den norske jarlen Ragnvald till minne av sin mördade farbror Magnus, som mördades av sin kusin år 1117. Mellan 1154 och 1472 var ärkebiskopen i Nidaros (Trondheim) även ärkebiskop över Orkney.

Vi går in i kyrkan och tittar. Just nu när vi är här så pågår det en festival S:t Magnusfetivalen. Det här är ingen festival med öltält och stojande ungdomar utan det är mer musik, dans och konst, och inne i kyrkan håller några musiker på att öva då vi kommer in.

Jag smyger tyst runt för att inte störa musikerna.

Vi får njuta av lite vacker musik då vi går runt och tittar.

Polaräventyraren John Rae är tydligen en stor lokal hjälte. Han stod staty i Stromness och här inne i kyrkan har han fått sin viloplats med en pampig skulptur, med geväret vid sin sida.

Här vilar också en annan av ortens hjältar, William Henryson.

Det här är första gången jag ser ett vikingaskepp på ett altare.

Vi går även tillbaka till katedralen en annan dag då festivalen är över och man kan se hur det ser ut i kyrkan i vanliga fall.

Här satt musikerna vid förra besöket.

Italian Chapel - Orkney

Den Italienska kyrkan är ett kapell som ligger på Lamb Holm på Orkneyöarna. Den byggdes av italienska krigsfångar under andra världskriget. De var där för att bygga Churchillbarriärerna.

Det var en höstdag i oktober 1939 som den tyska Ubåten U47 smög in i sundet vid  Scapa Flow, där slagskeppet HMS Royal Oaks låg för ankar. En torpedattack gjorde att det stora slagskeppet sjönk till botten på bara några minuter och med en förlust av 833 man. Den attacken var upprinnelsen till att börja bygga barriärerna. Fast då hette det att man skulle bygga "vägbankar" för  att knyta de södra öarna till fastlandet Orkney.  Men bygget gick trögt eftersom det fattades arbetskraft...

...så i början av 1942 hämtades det italienska krigsfångar dit för att hjälpa till med bygget. Många läger byggdes här i backarna där det nu finns ett litet flygfält och där korna nu går omkring och betar. Den som är intresserad kan se på den här lilla kartan hur det såg ut då.

Nu går korna lugnt här och betar och verkar inte bry sig om de historiska vingslagen i området eller de flygplan som verkar att mest för nöjes skull cirkla runt här.

Planet som jag såg lyfta när vi klev av bussen kom tillbaka och jag tror nästan att de såg att jag fotograferade dem.

I  september 1943 när Italien kapitulerade till de allierade, så förändrades dessa krigsfångars status och de fick större frihet och även lön för sitt arbete. Italienarna önskade en ordentlig plats för tillbedjan och med hjälp av padre Fader Giacobazzi och Domenico Chiocchetti övertalades då lägerchefen, Major TP Buckland så att de skulle få bygga ett kapell på Lamb Holm. De fick då två "Nissen huts" (valvformade skjul) att bygga om till ett kapell under förutsättning att de gjorde allt arbete utanför arbetstid. Det var så grunden lades för Orkneys mest besökta attraktion.

Här möts vi av den italienska flaggan.

Med tanke på att den här kyrkan är byggd till största delen av återvunnet material så är det en helt fantastisk skapelse.

I backen ovanför betar korna och iakttar turisterna som strömmar till.

Efter att ha läst all information på tavlorna utanför så går vi in.

Domenico Chiocchetti som gjort det mesta av dekoren inne i kyrkan och det mesta är gjort av skrot som de hittat i omgivningen så är det ett helt otroligt arbete som utförts här. Även med tanke på den bergänsade tiden som han hade till sitt förfogande. Han stannade kvar på ön för att bygga klart kapellet även om de andra fångarna släpptes strax efter krigets slut. Han avled år 1999 efter att ha besökt sitt livsverk flera gånger.

Domenico Chiocchetti (då bosatt i Moena, Italien) återvände till Orkney för att hjälpa till med ett restaureringsprojekt. Han stannade i tre veckor och utförde en mängd olika reparationer och innan han reste hem igen skrev han ett brev till folket i Orkney där han sade: “The chapel is yours - for you to love and preserve. I take with me to Italy the remembrance of your kindness and wonderful hospitality.  I thank the authorities of Kirkwall, the courteous preservation committee, and all those who directly or indirectly have collaborated for the success of this work and for having given me the joy of seeing again the little chapel of Lambholm where I, in leaving, leave a part of my heart”. - Domenico Chiocchetti - 11 th April 1960."Kapellet har bara använts under en mycket kort tid, men det står i dag som en fantastisk bevis på människans strävan att övervinna motgångar och ett engagemang för sin tro.

Vi hade tur när vi var till det lilla fina kapellet, för när vi gick ut så kom det en stor buss med passagerare från ett kryssningsfartyg som valt kyrkan som utflyktsmål. Vi gick ner till den lilla vinbutiken som ligger nere vid infarten och botaniserade bland deras hemgjorda fruktviner. Många utsökta sorter hade de och en tjusig flaska med innehåll med smak åt portvinet "Grådask" slank ner i vår kasse. En trevlig souvenir att ta med hem.

Sedan traskade vi upp till vägen och ställde oss vid vägkanten för att vänta in bussen. Någon busshållplats fanns det inte där och behövdes inte heller, för här på Orkney ställer man sig bara någonstans utefter bussens färdväg och där stannar den för att plocka upp passagerarna. Likaså släpptes folk av vid sina hus och inte där det fanns en förutbestämd hållplats.

Lite blommor fanns det i diket där vi stod.

Jag kastar en sista blick över till  St Mary's innan vår buss kommer, och blir något förvånad då jag kliver på bussen och det är samma förare även denna gång som på de två andra sträckorna vi åkt i denna dag.

                                                            Föregående om Orkney

Churchill Barriers (Churchillbarriären) - Orkney.

När vår buss, som vi hoppade på i Stromness, hade passerat den lilla byn St Mary's...

...och Churchill Barriers, plingade vi på klockan och hoppade av för att göra ett besök i den italienska kyrkan.

Churchillbarriärerna började byggas 1940 av italienska krigsfångar under andra världskriget. Det var Winston Churchill som kom på den goda iden att bygga en förbindelse mellan "fastlandet", ön Mainland och de södra öarna.

Den egentliga orsaken var ett försvarsverk för att skydda marinbasen Scapa Flow mot de tyska ubåtarna och det skulle i så fall strida emot Genevkonventionerna så den orsaken kunde man inte använda sig av.

Det är rejäla klossar som ligger där. Det finns fyra barriärer byggda mellan de olika öarna och den här vid St Mary's är den första av dem. Den öppnades för trafik 1945.

Men som sagt var, vi hoppade av direkt efter den första barriären eftersom det var den Italienska kyrkan som vi hade för avsikt att besöka. Här vid infarten till kyrkan finns ett minnesmärke med en karakteristiskt profil på.

Strax bredvid där vi kliver av ligger ett litet flygfält. Ett plan lyfter precis och jag slänger upp kameran och får en bild...

...innan vi börjar traska iväg mot kyrkan.

Mer om den i nästa inlägg.

Stromness - Orkney

Stromness är Orkneyöarnas näst största stad. Namnet får mig att tänka på Norge, och det är inte så konstigt för det kommer från det nordiska Straumsnes. Straum kommer av tidvattenströmmarna och Nes betyder udde, så Stromness blir "udden som skjuter ut i tidvattenströmmen".

Vi gör vårt första avhopp av bussen här i Stromness...

...och tar en liten promenad för att få en första titt på staden. Tanken är att vi ska ta en annan linje härifrån sedan, men under tiden vi väntar så kan vi få en kort blick av hur Stromness ser ut. Det första vi får syn på är det pampiga "The Stromness hotel".

Framför hotellet får jag syn på en lite rolig lyktstolpe med inbyggd blomlåda.

Den har dessutom hovar som fötter.

En av stadens stoltheter står staty här. Trots att jag är mycket intresserad av Arktis och dess äventyrare så får jag erkänna att jag inte hört talats om honom. Det är Dr. John Rae.

Den som vill fördjupa sig i hans äventyr kan läsa lite här.

Om Stromness kan man läsa att den består av en huvudgata kantad av stenhus från vilken prång och gränder förgrenar sig. Det stämmer också och det är en mycket smal huvudgata.

De smala gränderna leder ner till havet.

Vi går en liten sväng. Vi är där ganska tidigt så det är inte så mycket folk ute men alla vi möter hälsar med ett glatt "God morning" och ett leende.

Vi går förbi kyrkan.

Det verkar vara tillåtet att parkera alldeles vid ingången till kyrkan.

Nu är det snart dags för vår buss att komma så vi återvänder mot hamnen och färjeterminalen. Här kan man ta färjan över till fastlandet och Scrabster.

En skolklass är ute och tränar rodd.

Ser att det är en fyr långt där borta, det måste vara ön Gremsay som den finns på.

Zoomar in men det är långt dit över.

Stromness är en fin liten stad och vi kommer med all säkerhet att komma hit igen.

Men nu kommer vår buss och vi drar iväg till nya mål. Lite lustigt är att det är samma busschaufför som på den bussen vi åkte hit med.