Finfrämmande i trädgården.

Jag har inte hunnit vara inne på internet eller kommentera så mycket på bloggarna de senaste dagarna. Måste ju hinna med och uppleva och se vad som händer ute i naturen och när naturen kommer så nära så det räcker med att titta ut genom fönstret eller gå ut på altanen då kan även jag med min halvläkta fot få uppleva den. I tre dagar har vi haft ett rådjur som mer eller mindre bosatt sig i vår trädgård. Ofta låg hon här och vilade sig.

Hon provsmakade de blommor som fanns kvar och verkade trivas ganska så bra här.

Ibland såg det nästan ut som om hon låg med huvudet under "armen" och sov.

I morse tyckte jag att hon såg lite rund ut om magen och hon såg lite trött ut och rörde sig med värdighet. Trots att jag var ute på altanen så traskade hon runt på tomten, men till slut gick hon ock la sig vid häcken.

Mitt antagande om den runda magen var inte helt fel, för i dag så hände det. Naturligtvis var jag iväg på sjukgymnastik just då men min man plockade fram min kamera och fick några bilder på det lilla underverket.

Det lilla kidet är väldigt mycket nyfödd här, kan högst vara någon timme gammalt.

Nu ligger den ute på allmänningen utanför tomten och vi vågar knappt gå ut på gräsmattan för att inte störa.

De fyra första bilderna är tagna med min iPad och de tre sista är det min man som fotograferat.

Förstora bilderna så syns det bättre.

Kommer till Stockholm.

Det är inte ofta som vi har klart väder eller dagsljus då vi kommer hem och flyger in över Stockholm. Men den här morgonen var det så.

Arlanda nästa.

Lämnar Kapstaden.

Klart väder då vi lämnar Kapstaden och jag undrar lite hur det låter där under när de stora flygplanen lämnar startbanan.

Det ligger en hel del kåkstäder där flygplanen kommer in och lämnar flygplatsen.

Vi gör en sväng ut över det blå havet.

En sista skymt av staden.

Molnen verkar göra en sväng runt Robben Island.

Kvällen sänker sig över Kapstaden.

 Vår sista kväll här och ett märkligt ljus och dis tornar upp sig borta vid Taffelberget.

När så solen går ner helt och blå timmen övergår i mörker så sveps hela staden in i ett mystiskt dis.

Jag får en lite märklig dickenskänsla när jag tittar ut. Kan det vara några personer från det förgångna som vandrar där nere.

Kort, men naggande god promenad.

Man får göra det bästa av dagen även om foten ömmar och värker. Inte så långt från vårt hotell fanns dessa rester från den tiden då det var en livfull hamn där dagens Waterfront nu ligger i Kapstaden. Det här, som nu är en gångväg, användes tidigare för att frakta varor från den forna hamnen.

Det finns lite information om den här.

En bro har byggts så man slipper korsa genomfartsvägen.

Går man över den så är man strax nere vid havet.

På de stora betongklumparna höll några grabbar på att träna parkour.

Kranarna såg lite kul ut med sina polkagrisrandiga spröt.

Vi slår oss ner där nere vid havet och njuter av det fina vädret och utsikten. Ljuset ute till havs var lite speciellt den här dagen.