Promenad i Plaka

Plaka är Atens historiska centrum och en av stadens mest charmiga stadsdelar. Det är en av de äldsta bebodda delarna av Aten, med rötter som sträcker sig tillbaka till antiken. En trolig förklaring till områdets namn är att det kommer från ett ord som användes av de albanska soldater i osmanernas tjänst som slog sig ner här på 1500-talet; pliaka (gammal) var deras ord för att beskriva kvarteren. Vi bodde i området och promenerade ofta omkring där.

Trevligt att promenera där, slå  ner på någon av alla tavernor. Ta en Aperol spritz eller varför inte en grekisk sallad med solmogna tomater, mild lök och fetaost. 

Men vill man känna sig som om man hamnat på en liten grekisk ö så ska man gå upp till  Anafiotika, Det är en pittoresk del av Plaka med vitkalkade hus, inspirerade av den grekiska ön Anafi.

Dit upp är det backigt och många trappor, kanske därför man kedjar fast bilen.

Men det är lön för mödan att traska upp dit. 

Anafiotika uppstod på 1840-talet, när byggnadsarbetare från ön Anafi kom till Aten för att arbeta på kung Ottos palats. De byggde sina hem i samma stil som på sin hemö, vitkalkade hus med blå detaljer, smala gränder och blomsterprydda innergårdar. Under 1920-talet flyttade även grekiska flyktingar från Mindere Asien till området.

Det känns som att du har hamnat på en grekisk ö mitt i Aten.

Här uppe är man verkligen vid foten av Akropolis.

Smala gränder och charmiga hus. Perfekt för en avkopplande promenad bort från stadens brus och vissa gränder var verkligen smala.

Så smala att man nästan fick gå på tvären.

Bilder från området är ofta med i reklambroschyrer om Aten, den, här bildvinkeln valde de ofta.

Det var trevligt att promenera omkring där, inga bilar och eftersom vi var dit tidig förmiddag så var det ganska tomt på folk.

Mötte bara några få personer.

Charmigt men mycket trappor.

Området strax under de här charmiga husen och gränderna var lite övergivna och där hade kreativiteten bland graffitimålarna verkligen flödat.

Här några exempel av alla som fanns där.

Även Herkules hittade jag där.

På väg ner till lite livligare område fanns det en hel del serveringar, dock var det lite för tidigt för lunch för oss.

Ytterligare lite längre ner så gjorde souvenirförsäljarna ordentliga försök att locka turisterna till köp.

På vägen tillbaka till vårt hotell hade vi hittat ett litet minitorg där vi ofta slog oss er för att vila rygg och ben, var visst så ofta att folk började hälsa på oss.

Kiosken där var välbesökt och det såg ut som de hade en hel del stammisar också.

Den har jag inte sett förut

April var kall och min stela kropp behövde lite värme, den hittade jag i Aten. Där kan man få både värme och kultur.

Det här är Arch of Hadrian. Det är en  marmorbåge som byggdes mellan 131 och 134 e.Kr. för att hedra den romerske kejsaren Hadrianus. Tittar man igenom bågen så ser man faktiskt Akropolis.

Den bågen står som en portal före Templet för Zeus Olympios. Det är ett ganska stort inhägnat område med både lite antika föremål och lite park med växtlighet.

En av dagarna var vi ute på en promenad, vi passerade förbi den här bågen och fortsatte utefter parken med templet.

Den här dagen kändes det lite som i ordspråket "När det regnar manna från himmelen har den fattige ingen sked". Fast jag skulle här byta ut manna mot härfågel och sked mot kamera. För plötsligt där innanför staketet ser jag en konstig fågel.

Den ser lite ut som om den bär omkring på en lång pinne som den undersöker marken med. Men det tar inte så lång stund innan jag ser att det är ingen pinne utan den har så lång näbb och dessutom något som sticker upp ovanpå huvudet.

Jag har upptäckt min första härfågel. Den enda kamera som jag har med är förstås mobilen, sliter upp den, men innan jag lirkat in den innanför staketet så har fågeln snabbt skuttat bort ifrån mig. Ganska långt bort. Staketet, runt området med templet, gör att jag inte kan komma närmare.

Full zoom och försöker hålla mobilen så stilla som det bara går, men det går inte så bra.

Tänk om jag haft kameran med mig, den var ännu för stor och tung att hålla med min onda hand och handled. Fast å andra sidan, hur stor chans hade det varit att jag haft zoomen på i stadsmiljö konstaterar jag lite surt.

Fick i alla fall de här två bilderna som ett litet bevis på att jag såg den i alla fall.

Rekommenderar inte någon förstoring av bilderna, de blir tyvärr inte bättre än så här. För den som vill se fina fågelbilder så kan jag rekommendera Lenas blogginlägg om biätarna.

Lite senare under promenaden genar vi genom Nationalparken och vad kommer flygandes där då om inte en flock gröna papegojor. Samma sak där med brist på kamera.

Duvorna var lite mer fotogeniska.

Duvorna fick vara med för att få till en puffbild.  :)

Eldsjälar mitt ibland oss

Har inte blivit mycket till fotograferande på ett tag, skulle nästan kunna tro att Grönland tog musten ur mig och att det var svårt att hitta något mer att fotografera,  för kameran har nästan dammat igen.

Men bristen på bilder från kameran har haft lite andra orsaker. Jag har haft lite problem med att hålla i den. Mina fingrar ville inte det samma som jag. Tur att det finns ett annat alternativ ibland då. Nämligen mobilkameran som är lätt även med krånglande fingrar.

Men för att återknyta lite till rubriken,  händer och fingrar kan vi ta sen.

Jag fyllde år, inga jämna tal och det var i februari.  Ville unna oss lite avkoppling och for till Mariefred och bodde på Griphoms världshus.

  Trevlig stad och även trevligt boende. Skålade på kvällen med ett varsitt glas bubbel med anledningen av dagen.

Det var inte direkt fullbelagt och i stora matsalen ekade det tomt och ödsligt så vi valde att äta i Skänkrummet. Mycket mysigare. 

Kom där i samspråk med vår bordsgranne. Han hade mycket att berätta. Han var verkligen en riktig eldsjäl.

Han har godkänt bilden och även publicering.

Han berättade att han sommartid bodde i ett gammalt hus inte så långt från Mariefred  och det huset var orsaken till att han blivit intresserad av papperstillverkning.

Vill någon läsa mer av artikeln i Måsen så finns den här artikeln här

Vår bordsgranne heter Göran Derefelt och orsaken till att vi kom i samspråk var att han skulle till Textilmuseet i Mariefred. Men samtalet gled snabbt över till Görans stora intresse papperstillverkning och framförallt handgjort papper.

Han berättade livfullt och med sådan inlevelse att han glömde bort att äta. Vi fick mycket information om papper och han visade även olika vattenmärken på olika papperssorter.

Han berättade utförligt om olika papperskvaliteter och dessa fina märken i pappret. Ska inte ge mig in på att försöka återberätta men visar gärna den hur några såg ut.

Det blev en trevlig avslutning på en likaså trevlig dag i Mariefred. 

Vi sov gott och vaknade nästa morgon till en strålande sol, åt en god frukost innan vi begav oss hemåt till den väntande verkligheten. 

Verkligheten bestod i att få något gjort åt mina böjda fingrar som både gjorde ont och inte gick att rätta ut.

Triggerfingrar konstaterade handkirurgen på SöS, trots att de betedde sig lite annorlunda än riktiga triggerfingar. Fram med sprutor och in med kortison på tre ställen i handen. Tog sex veckor så var de fingrarna raka, skönt tyckte jag men hade även triggande fingrar på andra handen. Även där blev det kortisonsprutor. Vänta sex veckor igen innan nästa återbesök.

De här trasslade fingrarna har gjort det omöjligt att hantera kameran. Tappade även intresset för Fotosidan. 

Fast nu hade tydligen mina fingrar bestämt sig för att protestera på riktigt. Vaknade en morgon med ett fingret helt låst. Hade kanske inte varit så krångligt om det inte gjorde så ont.

Vid återbesöket trodde jag att det skulle bli ny kortisonspruta och var beredd på att bita ihop, för de känns ganska rejält när de sprutar inne i handen. Men läkaren tittade på min hand och sa att det blir operation här räcker det inte med spruta utan senskidan behöver klippas upp.  Två dagar senare låg jag på operationsbordet.

och åkte sedan hem med handen i paket.

Skönt tänkte jag,  nu är det över.....trodde jag ja.

Några dagar senare började handleden värka. Mer och mer, värkte den. Kontaktade sjukhuset och fick komma in på kontroll samma dag.

Prover togs och de var inte bra, febern steg och inom några timmar låg jag i en sjukhussäng med armen i gipspaket och penicilindropp i den andra armen.

Septisk artit befarades.

Blev några dagar på sjukhus, men i oturen så hade jag ändå tur eftersom jag kom under penicilinbehandling så snabbt. Fick till slut åka hem med en dunderkur penicillin i bagaget.

Måste också passa på att berömma sjukhusvården,  gick ingen större nöd på mig där. Påpassad dygnet runt med provtagningar även mitt i natten. Trevlig och vänlig personal som såg till att jag inte behövde ha ont och maten så god att tanten i grannsängen inte ville åka hem.

Vad sägs om skagenröra och kaffe med kaka till lunch.

Handen är nu bättre,  inte helt bra men hoppas på att kunna använda kameran igen.

Återvinning

I början på december var vi till Tallinn, där har de en mycket fin julmarknad med mycket fint lokalt hantverk. 

Här finns olika traditionell estnisk mat och så glöggi förstås.

Nytt för i år var att det var inga sladdriga engångsmuggar eller papperstallrikar som vek sig i handen. Nu hade de satsat på återvinning och pant. Rejäla plastmuggar och tallrikar.

Dessutom med en rejäl pant på 2 Euro på muggar och tallrikar. .

Trevligt att ta sig en varm mugg Vana Tallinn glöggi och få sig en pratstund.

Sedan traska iväg till återvinningshuset och få en peng i utbyte.

Granen var på plats.

Där kunde barnen hänga upp sina önskelistor till tomten.

Tomten var också här, han hälsar en riktigt Häid Jõule till alla.

God Jul önskar även jag till alla bloggare på Fotosidan.

Strövtåg i Aten

Aten är inte bara en massa mäktiga sevärdheter, det är en levande stad också där men kan se lite olika saker när man strövar omkring.

Här kommer en blandad kompott på vad kameran och jag såg.

Dags för en ny hatt kanske.

Ibland blir man iakttagen och utstirrad.

Vill man så kan man kröna sig med en lagerkrans och leka Cesar.

Affärerna ser ut att gå bra.

Lite olika former.

För ballongförsäljaren gick inte affärerna så bra.

Han kanske får skaffa sig en kortare pinne för sina ballonger.

Bra mobiltäckning.

Modern skyltning.

Har man tur så kanske man får sig en ros.

Fast den var inte gratis.

Här har man ingen bananfobi.

När man strosat omkring på stan i några timmar så kan det vara skönt med en paus och en Aperol Spritz att svalka sig med.

Inget fotande nu, kamerahanden strejkar blir troligtvis operation och dubbla fel på mina ögon. Blir troligtvis operation även där. Jag får snart veta var St Eriks ögonsjukhus säger. Hålet i gula fläcken var större än vad första ögonläkaren sa och dessutom har min gamla hornhinnesjukdom fått ett recidiv. Den med det eleganta namnet map dot fingerprint corneal dystrofi.

Tills dess så botaniserar jag lite bland bilder som inte fått vara med i bloggen förut, har lite svårt att läsa och se i era blogginlägg så kommentarer där kommer bli lite sporadiska en tid nu.