Sexton dagar.

Det har gått sexton dagar nu men en liten påminnelse om att det är nytt år kan vara bra, för det är när det varit nytt år några veckor som man brukar glömma bort sig och skriva fel år.

Den fina blomdekorationen i en blomsteraffär får inleda den kommande resedokumentationen från Dubai.

Nu åker vi hem

En resa är inte bara målet dit man ska utan det händer en del under själva resan också. När vi åkte hem från Bali så hade vi ett stopp i Doha på nästan nio timmar och då bjuder de på hotellövernattning.

Visa var det heller inget problem med, det ingick...men ingen berättade att det var en tidsödande procedur att ta sig ut från flygplatsen via alla stationer som vi var tvungna att besöka innan vi kunde åka till hotellet. De var till och med tvungna att lotsa in oss till den nya loungen bara för att få visa upp den. Men vi fick en liten bilresa genom ett mörkt Doha till vårt hotell. Jag hann se att de har till och med Mc Donalds här.

Ett stort, nytt och fräscht hotell kom vi till. fick vårt rum och kvartade in.

Vaknade sedan efter någon timme av en rejäl smäll men båda var för trötta för att tända eller gå upp för att se vad det var. Blev inte många timmar som vi hann med att sova men fyra timmar var inte så dåligt det heller och att få sträcka ut sig i en riktig säng istället för att hänga på flygplatsen var faktiskt skönt. När jag drog från gardinen såg jag vad som väckt oss mitt i natten.  Vår ruta såg inte ut som innan vi drog för gardinen, den hade blivit till små, små och tusen rutor istället.

Nere i receptionen stod det en chaufför och väntade på oss och vi fick en morgontur till flygplatsen, nu var det ljust och vi kunde få se lite av hur staden såg ut.

Tog några bilder under färden.

Solen vaknar också.

Flygplatsbyggnaden ser lite speciell ut.

Stort och blankt ser det ut när man kommer in.

En del hade väääldigt mycket bagage att checka in.

Där borta är säkerhetskontrollen, där får man inte fotografera. Den var hypermodern med självincheckning där man  själv kunde skanna sitt pass och gå igenom fast det var bara det att våra svenska pass fungerade inte där så vi fick snällt ställa oss i kön för den manuella kontrollen.

Sedan var det dags för lite frukost.

Många våningar på flygplatsen.

Senaste mode.

Vid en närmare titt så kunde man välja lite andra färger än svart.

Gick förbi en lokal där de flesta verkade sova.

Såg sedan att det var männens violrum.       

Även kvinnorna hade ett vilorum men dit in var det frostade rutor så att ingen kunde se in.

Man bör ha starka knän som flygvärdinna.

Nu lyfter vi.

Man skulle nästan kunna tro att de plogat upp snövallar runt flygplatsen men det är sandvallar.

Kul att se det lite grann från ovan. Till höger ser man vägen som vi kom åkandes in mot flygplatsen. Där var det en bilkrock då. Rejält tillknycklade bilar stod det där.

Liksom i Dubai växer även Qatar ut i havet.

Det fylls ut i havet och ny mark växer fram.

Nya öar växer fram.

Blir lite disigt, men det ser lite märkligt ut med höghusen som samlats i grupper och så öken i bakgrunden.

Sedan sover jag ett tag tills vi kommer till platsen ovanför Iran.  Nyfiket kikar vi ut.

Ett land som nyligen börjat få turistresor dit.

Här har vi solen som lyser över Europa och så sant så som i visan så lyser den ovan molnen.

Sedan kom vi hem.

Kvällspromenad

Stranden med den mjuka vita sanden passar sig också bra för kvällspromenader.

Mörkret sänker sig ganska snabbt men än så länge kan man se vilken kraft vågorna har. Lite högre vågor och snart har det här trädet inga rötter kvar i marken.

På stranden ligger det lite båtar kvar som vittnar om tidigare sysselsättning här innan hotellen tog över och det mesta gick över på nöjen.

Vi slår oss ner på en strandservering och lyssnar på tre käcka sångare.

En alkoholfri drink läskar våra stupar och sångarna sjunger lite Harry Belafontelåtar för just oss.

Vår promenad fortsätter sedan det blivit helt mörkt.

Tidvattnet har kommit högre upp på stranden och på en plats lyser en strålastare upp sand och vågor. Vi lockas dit för att se vad det är.

Vi får ingen riktig förklaring till varför strålkastaren finns just där men får ändå en förklaring till vilka som bor i alla de små hålen som, även dagtid, finns på stranden. Det är små krabbor som nu i mörkret lockats upp och springer i vattenbrynet. Snabba som vinden är de.

De är små och lätta så då vågen kommer spolas de iväg eller följer med ut i vattnet igen.

Kul skuggor lockar mig att försöka få en bild på dem.

Tari ramayana

En kväll gick vi för att titta på de balinesiska dansarna. I kväll är det en Ramayanaberättelse som är lika tidlös som historien själv. Det är en berättelse som förkropsligar filosofi och  moral kulminerar i en triumf över ondskan. 

Det är en berättelse om Rama, som var arvtagare till Ayodyariket, men kungens andra hustru tvingade kungen att kröna  hennes egen son som kungen av Ayodya istället och bad honom att skicka Rama och hans fru i exil.

Händer och fötter har stor betydelse i de här danserna.

Eftersom Rama respekterade sin far, åkte Rama med sin fru som heter Sita in i en skog som heter Dandaka.

Där träffade de på en ond kung, Rahwana. Han förtrollas av Sitas skönheten och vill ha henne som sin bihustru.

Han skickade en av sina riddare, förvandlad till en gyllene hjort För att locka till sig Sita, förtrollad av hjortens skönhet ber hon sin man att fånga den gyllene hjorten.

Sedan böljar historien fram och åter med hjortjakt och kidnapning av Sita och hur det ändå blir ett lyckligt slut.

Dansarna virvlar fram över scenen.

De som är onda i berättelsen besegras ...

...och till slut blev alla lyckliga och ställde upp sig för fotografering och på lite typiskt asiatiskt maner så bad de publiken komma upp på scenen för att fota sig tillsammans med dansarna.

Lite blandat

Ska man rensa i dammen och det är varmt eller varmare än varmt så varför byta om till annat än det man jobbar i. Det torkar ändå.

Det växer och det blommar.

Faller en blomma ner tar det inte lång stund innan den vita jasminblomman ändrar färg.

Balineserna är mycket duktiga på träsnideri. Mycket av virket kommer från Jarkarta men bearbetas på Bali.

Träffade på ett brudpar och deras fotograf. Lite spända leenden vid fotograferingen.

När fotografen var klar kom de stora leendena.

Rondellutsmyckningarna var av det rejälare slaget här.

En byggarbetares viloplats.