Riksettan mot Jönköping

På sommarresan i år hade vi beslutat oss för att åka söderut i Sverige. Efter att ha packat in det nödvändigaste i bilen och tankat så lämnade vi ett varmt Bromma. Skönt att slippa omläggningarna för T-banans renovering och ett dammigt Stockholm. Det är rörigt på Drottningholmsvägen nu.

Efter att ha lämnat Essingeleden och även Södertälje bakom oss så letade vi oss ner till gamla Riksväg ett.

Den var uppmärkt med skyltar som sa att vi var på Utflyktsvägen, men en och annan R1 hittade vi ibland. Fast Utflyktsvägen, det passade ju bra för vår utflykt.

Det första stoppet blev vid Tullgarns slott. Eftersom vi startat tidigt så var det inte öppet men titta utvändigt går också bra.

Vackert stuprör.

Inne i Drottning Victorias hovstall  kan man fika det var fint inrett med sittplatser i de gamla hästboxarna och i år fanns där en del fina bilder på örnar också. Tyvärr kommer jag inte ihåg vem fotografen var.

Kul detalj.

Det var turligt nog inte parkeringsförbud vid slottet men kul att se att några gamla skyltar lever kvar.

Vi upptäcker också vad omdragningen av den gamla riksvägen fört med sig. Ställen dör ut när ingen längre har vägen där förbi. Som här i Tuna där Motellet stod tomt och övergivet.

Fast Kalle i backen verkar klara sig. Nedanför den backen var det förr i tiden ett populärt ställe för polisen att stå med fartkontroller.

Eftersom vi har ett barnbarn som heter Tilda var det bara tvunget att stanna och kolla in Tildas glada ägg.

Ett par pampiga grindstolpar på vägen skvallrade om att här fanns det någon stor egendom och vi svängde in och tittade på ytterligare ett slott, nämligen Löfstad slott.

I den här värmen så behövdes det många små pauser och vid Motala ström kändes det svalkande att kliva ur bilen en stund.

Fikatid närmade sig och det blev en paus i Linköping, vad kan väl passa bättre än att ta en promenad i Gamla Linköping och festa på östgötakringlan på Dahlbergs café.

Jag tror inte det var kaffe i hans flaska.

Efter Linköping avviker vi lite från Riksettan och träffar på Heliga Birgitta. Hon har fått en högt uppsatt placering.

Kan du din Åsa-Nisse så vet du varför det här namnet låter bekant.

Sedan har vi inte så långt kvar till dagens resmål som är Jönköping, men det är en annan historia som vi kan återkomma till.

Ronja på besök.

Ibland får man finfrämmat på landet, Ronja kom på besök och ville övernatta. Grenarna som låg i en hög på marken sa hon med bestämd ton att de var där för hennes skull. Genast valde hon ut favoritpinnen. Så stor som möjligt, då är den bäst.

Det förstår du väl att man inte kan stå still med en sådan fin pinne. Ta en bild ändå du om du vill, tyckte Ronja.

Man blir ganska trött av att jobba med skogsarbete. Tungan lång som en slips.

Titta vad jag fick!

Mmm vad gott det var.

En  lång, lång stund låg hon där och gnagde och njöt.

Sedan blev hon väldigt törstig.

Jaktlabbe? Jag nej då jag bara jagar lite ändå!

När man busat runt i värmen är det skönt att vila på svala stenar.

Blandade bilder från min iPad och Sony AX 5000. 

Majsmysteriet.

När jag kom ut till sommarstugan härom dagen så tyckte jag att småfåglarna skulle få lite gott att äta. Solrosfröna var slut men i frysen hade jag lite majs. La några högar med majs på altanräcket för dit brukar både småfåglar, ekorren och måsarna hitta och där har jag dessutom  chans  att få lite bilder på dem.

Men den här gången kom det inga fåglar, ingen ekorre dök upp. Ekorren som brukar komma så fort vi kommer dit, inte ens måsarna verkade vilja ha majsen.

Men trots det så försvann majskornen ett... ...efter ett.

Till slut låg där bara ett korn kvar.

Mystiskt tyckte jag och beslöt mig för att spana och försöka lösa mysteriet med den osynliga majstjuven. Jag la upp några nya majskorn och slog mig ned på altanen med en kaffekopp, en bok och beväpnad med kameran. Nu skulle tjuven avslöjas.

Döm om min förvåning när jag ser hur ett majskorn plötsligt liksom får fötter och börjar vandra iväg utefter räcket... och sedan försvinna ner över kanten.

In för att byta objektiv till makrot för här var det inga fåglar eller osynliga spöken som hämtat majskornen. Det måste finnas en förklaring och mycket riktigt det var någon mindre varelser som gillade mina majskorn.

Starka små kryp, som jag egentligen inte tycker om men nu var det intressant att titta på hur de bar sig åt. Först greppade de majskornet med sin lilla käft som mer liknar en gripklo.

Inte undra på att det gör ont när de biter sig fast i huden på mig.

Starka är de också för det var med en rasande fart de drog iväg med majskornen och även klarade av att bära dem nedför altanstolpen.

Myror var ju riktigt trevliga att studera bara jag slipper ha dem på mig.

De baxade och kämpade med majskornen, hoppas de fick uppskattning och tack då de kom till stacken för dit var det lång väg genom mossa och blåbärsris.

Jag var tvungen att testa filmfunktionen på min nya kamera också, tog en stund innan jag hittade var närgränsen låg och att hitta fokus när myran irrade sig över kanten.

Arvika runt och hattprovning.

Det var varmt även i Arvika så för att orka med en promenad var det bäst att dra ut på stan redan efter frukost. Det var inte bara vi som startat tidigt.

Om någon trodde att de i Göteborg var ensamma om att hitta på kluriga ord så tar de fel. Det här var ett helt annat verk än värk som kärringarna i Arvika har.

Badhuset traskade vi förbi.

Här hittade vi trappen men var är dörren. Man kanske behöver vingarna som syns i fönstret ovanför, för att komma in.

Vi promenerar igenom en lummig och rikligt blommande villaidyll.

Kommer sedan ner till Stadsparken även den en lummig oas och med en pergola.

Vildvinet täcker taket i de mysiga gångarna,  de två gångarna här är hela 82 meter.

Lite här och där har det placerats ut hängmattor och solstolar. Jag trodde först att det var några campare som slagit sig ner i parken men det var bara två turister som testade komforten i hängmattorna.

Lite tvätt på tork.

Sommarjobb.

Vi hittade även Riksträdet som är en ornäsbjörk.

Ornäsbjörken utnämndes 1985 till Sveriges riksträd. Det första trädet planterades 1985 vid Stockholms stadshus och alla Sveriges kommuner har sedan blivit ombedda att plantera en sådan björk på en central plats. Alla äkta ornäsbjörkar ska härstamma från en björk som man upptäckte i Ornäs men som föll för en storm 1887. Som tur var hade man tagit förökningsmaterial från det trädet innan dess.

Nu har vi traskat runt ett bra tag och då blir man trött i fötterna, vi hittar en bänk i skuggan och slår oss ner för lite vila.

Måste testa telet som jag fick med min nya kamera, det är ett 55-210 mm. Först en bild på nära håll. 55 mm.

Lite längre bort.

och så lite mer längre bort, på andra sidan ån. 210 mm

Vi drar oss tillbaka in mot staden igen och ser att Elis i Tasere har fått sälskap på sin cykeltur i dag.

Nu börjar det bli för varmt att gå omkring på stekheta trottoarer och när barnarnet Tilda kommer och gör oss sällskap tar vi en shopingrunda, det är bra mycket svalare inne i butikerna.

Hattprovning!

Det blev ingen hatt utan en keps.

En spegel och vad mer kan en liten tös begära när mamma är upptagen med att handla kläder.

Sedan tog vi en fika.

Sedan åkte vi hem...

rån inne på gården.

Fortsätter att traska runt och upptäcka lite mer av Arvika.

Gökur har jag hört talats om men i Arvika har de ett duvur. Det uret gal inte heltimmar utan  kuttrar varje hel minut. Man bör inte stå under det uret heller.

Man kanske ska tänka på hur man gör avstavningen.

Vi hoppade över att gå på rån inne på gården och tog en sommardrink istället...eller tre.

...och en hamburgare.

 Den var mycket god, godare än vad jag fick den att se ut på bild.