Långt borta men nära.

Var på en överraskningsfest häromdagen. Hela festen gick i bolovianskt tema. Det var inte jag som var föremål för överraskningen men var en av de överraskande och hade trevligt.

 Tysta, tysta står vi ett förväntansfullt gäng och väntar på festföremålet som fyller år i dag.Elias kikar i dörrspringan så att vi ska kunna vara beredda.

Hon har inte en aning om att det ska bli fest för hon ska bara in här för att hämta ett papper som sonen glömt kvar. Den stackars sonen fick lite ovett i bilen på vägen hit för att han var så slarvig och glömde saker, men han tog det med jämnmod eftersom han visste om festen. Men som synes överraskningen blev stor då hon öppnade dörren.GRATTIS SELVA!

Välkomstdrinken var Chuflay, det uttalas tjoflaj så jag trodde det var så den hette. Chuflay är namnet på en traditionell bolivianska drink. Chuflay görs med Singani, en boliviansk druvlikör, och blandas ut med Sprite och lite citron. Lite farligt att dricka eftersom det smakar som saft, men Singani är ganska stark. 

God bolivansk mat serverades också. Den här rätten är en typisk bolivainsk rätt och heter Pique macho. Det varnades för att såsen till skulle vara stark men den var mera god än stark. Den heter  just Pique macho, på grund av det är en stor portion och att den är så stark i smaken. Om man klarar att äta upp den så är man macho. Det är en rågad tallrik bestående av lagom stora bitar av nötkött ,korv,kokt ägg och pommes frittes.  Pommes frittesen ska ligga underst. Den maträtten skapades av Mr Honorato Quinones och hans hustru Evangelina Gomez Quinones, ägare av "Restaurante Miraflores" i Cochabamba, Bolivia.

Efter maten blev vi trakterade av bedårande söta dansare. Synd att jag inte kan låta er få lyssna på den medryckande musiken här.

Sedan blev det svängande vida kjolar.

God Jul till alla mina vänner...

...och alla som jag känner. Ja även de som jag inte känner önskar jag också en finfin jul, med lite mobilbilder.

Var på ögonkliniken i går och deras julgran var klädd i ett passande tema. Nästan lite läskigt att se alla ögon som hänger i granen i stället för julgranskulor.

Hoppas att de är duktiga på att fixa ögon också så att mina blir klarsynta nästa år och inte hamnar i granen. Fast de verkar ha inriktat sig på gröna ögon där och mina är bruna så jag klarar mig nog.

Lite annorlunda gran har de på Nockeby torg. Snyggt klädd är den och kan kanske passa som klädsel på julafton för mig också. Inte så jullik omgivning i år. Ser mer ut som höst.

Avslutar med en Nisse som undrar om det inte blir någon julmat i år.

Katten Nisse slickar sig om nosen så han hittade nog en bit julskinka ändå.

                                                                                GOD JUL

Gävligt gott!

Åtta dagar kvar  och jag var lite nyfiken på Gävlebocken. Stod han kvar eller hade han blivit slukad av lågorna även i år? Det såg lite oroväckande ut när vi kom fram till Gävle. Är det inte bocken som ligger där borta?  Inte såg det där ut som den resliga bock som jag sett där i Gävle förr om åren.

Men som tur var, jag kom inte för sent. Det var Lillbocken som gått ett sorgligt öde till mötes. Se där i bakgrunden står han ju. Vi tar en runda runt torget.

Visst är han fin! Tretton meter hög och med egen blogg till och med.   Visst skulle jag få mycket finare bilder på kvällen, tyvärr så var jag inte där då men i bockens blogg kan man se hur fint han lyser på kvällen.

 Gävle är ju inte bara bocken, så jag tog en liten promenad i blåsten. Undrar om det var efterdyningar av Ivar som härjade. Men nu kan jag gå ganska skapligt och utan kryckor dessutom, även om jag inte går fort så går jag i alla fall. Fönsteshoppa är kul. Men undrar om det inte blivit något fel här. Kikade in och kunde inte se en enda soffa i hela butiken.

En ny butik har dykt upp sedan jag var  i Gävle sedan sist. Kul namn på den och den verkade riktigt populär för där inne var det så trångt och fullt av folk så det fick inte plats någon mer. Där kan man både äta och handla med sig av deras godsaker. En specialité som de har är Gestrike Cowboychips, vår tids snacks, en blandning av beef jerky och rotsakschips.  

Sedan promenerade vi tillbaka till bilen för färd mot Hedesunda. Mitt ute i skogen mötte vi en häst. En ny bekantskap även den.

I Hedesunda hälsade vi på svärmor på  Ängslyckan och fikade de ovanliga lussekatterna vi köpte i Gävle. Jag har då aldrig förr träffat på lussekatter med vaniljkräm istället för russin. Goda var de. Det tyckte svärmor också.

Det är klart svärmor ska ha en stjärna till jul.

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".

Tog en tur.

Det var vackert söndagsväder och eftersom jag inte kan gå några längre promenader ännu så blev det en liten biltur.

Först hamnade vi i Huddinge bland en del färgglada hus.

Som i den lågt stående morgonsolen såg ändå färggladare ut.

Även om morgonsolen målade husen i sina vackraste färger så hjälpte det inte så mycket på alla ställen.

Det var inte många vakna men duvorna var startklara.

Vi for vidare och hamnade i Muskötunneln.

Den är 2 895 meter lång och snirklar sig fram genom berget.

När sprängningsarbetena för Muskötunneln var färdiga i slutet av 1963, var tunneln sannolikt världens första biltunnel under havsytan i oinklätt berg (enligt Wikipedia)

Vad såg vi på Muskö då? Inte så mycket för in på det militära området var det bommar och valde man vägen till vänster efter tunneln såg det ut att vara en hel del som var inhägnat.

Jag lovar att inte beskriva var bilden är tagen och mätt upp området har jag inte heller gjort men om du undrar vad som fanns bakom den skylten och en mängd andra skyltar så var det...

...skog!

Vi återvände genom tunneln och försökte undvika motorvägen tillbaka men det var inte lätt för vilken väg vi än försökte välja så var det antingen en bom eller förbjudet att köra där.

Fast till slut hittade vi en alternativ väg och tog en sväng förbi Häringe slott.

Lärde oss något nytt...eller om gammalt.

Hittade en strand.

Sedan åkte vi hemmåt, passerade Brandbergen på vägen.

Å sen for vi hem.