Tai O - den lilla fiskebyn.

Den här lilla fiskebyn Tai O, går också under namnet "Hongkongs Venedig" inte så svårt att förstå när man kommer dit och ser de små hyddliknande husen som står på pålar längs Pärlflodens delta.

Förr var det bara fiske och saltproduktion som gällde här. Många fortsätter även nu att fiska och det ser man resultat av då man går i de trånga gränderna. Inte en enda butik som sålde kött, men mängder av fisk.

Mycket torkad fisk.

Färsk bläckfisk...

...och torkad bläckfisk.

Om jag inte missuppfattade det, så är det här torkade fiskgälar.

Det är kul att gå i gränderna och titta på allt som ligger framme till försäljning, men ändå är det nog husen på pålar som lockar till ett besök i Tai O.

På den här restaurangen åt vi inte.

Däremot så testade vi de här våffelliknande sakerna som gräddades över öppen eld.

En liten fläkt kyler ner bakverket, 15 HKD och mums så goda de var.

Vi tar våra "våfflor" och fortsätter in bland hus och gränder.

Sun Ki Bridge. Den byggdes 1979 av innevånarna i byn, före det var man tvungen att med båt staka sig över floden.

Städning av båten.

Lite detaljer.

Dags att dra sig tillbaka och vi går sakta tillbaka mot vår buss, samtidigt som vi även kollar in det lokala utbudet.

Perfekt tid för att återvända till Hongkong var det också, för just då skulle en buss gå och det började regna.

Vi hade verkligen varit ute på landet.

Lite mer disigt nu, så en tur upp med linbanan till buddhastatyn känns inte lockande utan vi går direkt till tunnelbanan och åker tillbaka.

Det är inte förbjudet att förstora bilderna. De blir bättre då.

________________________________________________

Åter till floden.

Vi drar oss ner till den stora floden igen.

I dag är vattennivån högre och det flyter omkring en hel del växter i vattnet.

Den här gången åker vi med en större båt.

Finns en guide ombord som berättar vad det är som vi åker förbi.

Ett träd med hattar.

Det här är den supermoderna och nya Yodpiman River Walk.

Det här fallfärdiga huset säger han inget om.

Inte heller de moderna husen. Det här var lite kul med sina olikfärgade pelare.

Dubbelt upp.

Vid bron Rama VIII-bron vänder vår båt.

Vi bestämmer oss att hoppa av i närheten av det kungliga palatset. Har hört att det är där den liggande Buddhan finns.

Här märks det tydligt att det är mycket vatten i floden, det skvalpar upp över kajen och ända ut till trottoaren.

Rejält blött där vi kliver av.

Vattnet plaskar in mellan planken så man får passa sig för att inte bli blöt om fötterna.

Nu ska vi leta efter Wat Phra Chetuphon Vimolmangklararm Rajwaramahaviharn eller Den liggande Buddhans tempel, som vi turister föredrar att kalla det.

under strecket_________________________________________

Flodtur.

Känns i dag som om allt det här hände i en annan värld.

.

.

Som jag skrev i förra inlägget från Bangkok, så svängde vår förare av longtailbåten in till en kanal.

Här i kanalerna såg husen lite annorlunda ut än inne i själva staden och man kan verkligen säga att de hade sjönära läge.

En del hus såg riktigt moderna ut.

Andra såg ut att kunna falla ihop när som helst.

Jag kan förstå att med sådant här läge blev det problem då det var översvämning.

Många hade veranda ut mot kanalen.

Det fanns även avtagsvägar här inne i kanalsystemet.

Vägvisare kan vara bra att ha så man hittar även sjövägen och bor man i en vägkorsning kan det vara bra med staket runt tomten också.

Ser några tempel.

Byggnadsstilarna varierar en hel del.

Blir mycket tvätt när det är varmt och svettigt.

Vi möter även en del försäljare, flera av dem har varor som riktar sig till turister.

Men jag ser att en del även riktar sin försäljning till de boende här.

Lätt att förstå varför elstolparna inte är av trä.

Träffar på en häger som tagit sig en vilopaus.

Någon som är lite leksugen men hindras av staketet.Hade ingen zoom så det fick bli en beskuren bild och med båten i rörelse så blev bilden lite väl suddig, men det såg så sött ut med den nyfikna hunden och pojken med bollen.

Undrar hur det nappade och hur fisken smakade, vattnet såg allt annat än rent ut.

Fanns även några höghus utefter kanalen.

Hur det fått dit bilen vet jag inte, men jag såg att det var inte så många hus som hade båt, men vid det här huset låg det till och med två båtar och på kajen en bil. Stort hus med fina dekorer så det var nog någon av de rika, som vår tidigare guide Mr. Tawee förundrade sig över, som bor där.

Men det finns tydligen båtparkering och med tvätt av båtarna också.

Det finns slussar mellan kanalerna och floden, men då översvämningen slog till var de tvungna att hålla dem öppna.

Sedan vi passerat slussen var vi ute på floden igen.

Kommer ifatt en av de långa transportpråmarna.

._____________________________________________

Punakha dzong - Bhutan

Vi lämnar den lilla byn med fertilitetsklostret och dess hus med lite speciella målningar och ger oss ut på vägen igen. Vi ska nu till ett kloster som ligger på en udde mellan två floder. Landskapet är fortfarande vackert.

Terassodlingarna med sina platåer klättrar utefter bergssidorna.

Bhutans folk är väldigt vänliga och hälsar gärna på de som de möter.

I en by som vi åker igenom är det en religiös festival.

Det vimlar av färgglada och vackert klädda människor.

Vi stannar på det ställe som anses vara den bästa utsiktsplatsen mot klostret Punakhua Dzong. Utsiktsplatsen är ett populärt tillhåll för konstnärer, även i dag sitter det några här och målar.  Den här mannen är från England.

Klostret ligger, som sagt, på en udde mellan floderna Pho och Mo. Punakha Dzong Dzongen byggdes 1637 där Pho Chhu (den manliga floden) och Mo Chhu (den kvinnliga floden) flyter samman. Det är ett under att klostret står kvar för det har eldhärjats fyra gånger, skadats i en jordbävning och även klarat av den brusiga vårfloden.  

Namnet på klostret betyder "palatset av stor lycka och salighet". Det är det näst äldsta och näst största klostret i Bhutan och det som ser mest majestästiskt ut. 

Punakha Dzong var administrativt centrum och säte för regeringen i Bhutan fram till 1955, då huvudstaden flyttades till  Thimphu.

Vi åker en liten bit till och våra fotointresserade Bhutanesiska guider väljer ut en annan plats att stanna på så att vi kan få en bild med både klostret och bron över dit.

Bron över till klostret är bara den ett vackert byggnadsverk. Det står några personer lite längre fram och jag kollar in vad de håller på med. Jag är inte ensam om att vara nyfiken, fast de här är nog hungriga också.

Inte så konstigt att hundarna suktande och längtansfullt tittar på  männen, för de håller på med att mata fiskarna nere i floden, vattnet fullkomligt kokade av fisk. Stora fiskar och många fiskar var det. Det fiskas inte för att äta fisk här, men ibland kan de roa sig med att fånga fisk med bara händerna

Här liksom på andra kloster är det en brant trappa för att komma in, allt för att lättare kunna mota bort fiender.

Jag satt en liten stund på trappen och tittade på folk och där kunde man direkt skilja ut vilka som var turister eller bhutanerser (eller buddhister). Turisterna irrade runt lite hur som helst och de som visste hur man gör här gick medsols runt den stora böneflaggan framför trappen.

Fotostilarna varierar.

Efter klosterbesöket tar jag en liten promenad i byn intill och får en vy över bron och klostret från det andra hållet.

När jag står där med kameran framför ögonen så hör jag någon som ropar något bakom mig. Vänder mig om för att se vad som är på gång. Det är en liten farbror som sitter på flaket till en bil. Han viftar och visar att jag ska använda kameran för att fotografera honom istället för klostret. Klart jag gör det och han ser alldeles salig ut då bilen kör iväg.

Skolan har slutat för dagen och det är mycket skolbarn ute på vägarna.

Skolskjutarna ser inte så säkra ut.

Lite längre bort på vägen ligger det ett sjukhus och där vill de tydligen ha lite tystare.

Vi återvänder till vår buss för fortsatt färd till kvällens hotell. En av hundarna från bron spanar in oss och kommer målmedvetet traskande fram till bussens dörr. Den tittar bedjande på mig och det är så synd att jag inte har något att ge den. När jag tar upp kameran tittar den lite generat bort.

Den ger tydligen inte upp hoppet om att vi ska ha något ätbart till den, för den lägger sig ner vid dörren. Tufsig och tovig i pälsen är den.

Efter vår andra dag är det ett gäng trötta personer, men fulla av upplevelser och intryck, som anländer till hotellet.

Vi lämnar Agra och tröttheten tar ut sin rätt.

Det är dags för oss att återvända till Delhi efter en lång och innehållsrik dag. Vi kör en sista sväng genom staden Agra och ser lite av folklivet där.

Folk lever inte lika flott här som de gjorde i palatset vi nyss besökte.

Arbetsplatserna är inte så flotta de heller. Jag tror inte ens att de har skyddsombud.

Undrar vad hälsovårdsinspektören skulle säga om den här serveringen.

Food Plaza är ett lite lyxigare ställe att äta på.

Här i myllret hittade jag ett apotek.

Elektronikbutiken. På den här bilden kan man också se hur indierna löser sina elbehov, varför betala dyra elräkningar då man kan tjuvkoppla sig direkt in på elnätet.

Men det jobbas en hel del. Det tillverkas en hel del skor i Agra så det är säkert skor i dessa kartonger.

Svensk bilprovning skulle nog ha några synpunkter på den här lastbilen.

Aporna verkar ha hittat en födkrok här. Jag hittade tio apor på den här bilden, finns kanske fler.

Jobbigast var det att se barnen som jobbade med att samla skräp.

På bron i två våningar är tåget på väg in till Agra, vi gör tvärtom och lämnar det.

Vid vårt bensträckarstopp träffar vi så klart på några hundar igen.

Det finns snälla människor som delar med sig av sina chips till några stackars hungrig hundar.

Där vid parkeringen står en man och spelar och hans dotter dansar.

Den lilla tösen hon dansande och dansade. Jag hade tyvärr inga rupies att ge henne men en lite leksak hade jag som hon fick. Flickan blev glad men jag gissar att pappan hade hellre sett lite pengar.

Efter en tidig och sedan intensiv dag så är det lätt att försjunka in i djupmeditation.

Det var en tidig morgon, en intensiv dag och kort återhämtning efter en lång flygresa, så det var nog inte så konstigt att de flesta somnade i bussen på väg tillbaka till Delhi.