Min nya blyge vän.

Ofta då jag sitter ute på altanen kommer en liten rödhake och hälsar på, oftast kommer den då jag inte har någon kamera i närheten. Hämtar jag kameran så vips är den borta. Det bästa är att bara sitta stilla och titta på den och beundra den smäckra lilla besökaren. Då kan det till och med hända att den gör ett besök nära, nära mig och även sätta sig en stund på altanräcket. Men en bild har jag ändå fått på den lille vännen.

Mård i Bromma.

Utanför vår tomt har vi en tall som ser ut som ett uppochnedvänt U. Den formen fick den förra vintern då snön lade sig tung och vände toppen på tallen nedåt. Där i tallen händer det saker. Ekorren bor där och kommer ibland med sin små ungar och hälsar på inne på min tomt. Fåglar bygger bo och andra fåglar mellanlandar där på sina flygturer. Kärleksfulla duvor brukar sitta där och kuttra och jag brukar alltid iakta det trädet då jag är ute på min altan.

Jag ser ofta hur ekorrarna springer i full fart utefter stammen och jagar varandra, det trodde jag nu också att det var. Alltså några ekorrar som klättrade på stammen, ända tills det som jag trodde var en ekorre tog ett skutt från stammen till en gren, men någon så stor ekorre hade jag aldrig sett.

In efter kameran och zoomade in djuret, det här var ingen ekorre.

Det var något mycket större.

Det ser ut att vara en mård. Rödhaken kommer också och spanar in vad det är för något där uppe i trädet. Hoppas det inte var rödhakens bo som plundrades. (Förstora så ser du även rödhaken)

 Jag har aldrig förr sett en mård och definitivt inte här i villaområdet.

Hoppas att ekorrungarna klarade sig.

21. Reveljen går klockan 18.00

Nu har vi hört dem varje morgon och varje kväll så nu är det dags att sälla sig till folket på torget och uppleva hela härligheten mitt ibland alla mexikanare. Mitt på det torget finns en enorm flaggstång med en lika enorm flagga och varje dag så händer det här klockan 18.00. Först så hörs det trummor och trumpeter från något avlägset håll och ut från regeringsbyggnaden kommer soldater marscherande. Drakflygarna flyttar sig lydigt åt sidan.

 Den första gruppen sprider ut sig och bildar en fyrkant som ingen får gå innanför.

När hela mittpartiet på torget är tomt på folk kommer den övriga truppen intågandes. Hela tiden spelar musikkåren.

Fler och fler soldater kommer intågandes.

Flaggan är på plats.

De som fått hedersuppdraget att hala flaggan står otåligt och sparkar i gruset. Såg lite lustigt ut när de liksom marscherade i tomning utan att komma någon vart.

Så är det äntligen dags och alla gör honör.

Trummvirvlarna smattrar och trumpeterna spelar reveljen.

Nu kommer det roliga, det blir plötsligt fart på hederstruppen, för flaggan får inte nudda marken. De springer och de hoppar efter flaggan som svänger runt i vinden.

 Fler och fler kommer till undsättning.

De enda som inte respekterar att torget ska vara tomt är duvorna.

Många av åskådarna hälsar också flaggan, med en hand och arm över bröstet.

Så där, nu är hela flaggan nere och ordentligt ihopvikt.

Då är det dags att marschera ut med den.

Önskar jag kunde lägga på ljud här.

Sedan fylldes torget snabbt igen med flanörer och drakflygare.....och vi packade väskorna och åkte hem.

Vid mellanlandningen i Frankfurt så var det första gången på alla mina flygturer som jag blivit stoppad för toppsning. Trodde att jag såg väldigt skum ut, men det var alla med lite större kameror som blev stoppade och det var bara kameran som kollades om den hade något spår av narkotika på sig. Min kamera var helt ren och det blev inget pip i kontrollapparaten.

20. Plaza de la Constitución eller El Zócalo

Plaza de la Constitución är ett av världens största torg, det är bara tre torg som är större däribland Himmelska fridens torg i Peking. Oftast kallas det för Zócalo av mexikanarna, det kommer sig av att det började byggas ett monument här men bygget blev avbrutet och kvar blev bara sockeln, vilken heter Zócalo på spanska.

Katedralen (Catedral Metropolitana) är den största kyrkan i Latinamerika, den började byggas 1573 och mycket av byggmaterialet är hämtat från Aztekernas tempel och Moctezumas palats.

Även regeringsbyggnaden Palacio Nacional, som också ligger vid torget, är till delvis byggt av stenar från dessa tempel och palats.

Torget används ofta till  konserter och andra evenemang, det ovanligaste som jag såg var den här personen som använde det som sovplats.

Det förekommer också improviserade dansuppträdande av indianstammar som dansar och uppträder till trummor och sång.

Här har polisen stängt av hela gatan åt dansarna.

Det var ett härligt skådespel att se och höra.

Bakom katedralen hittade jag det här vackra planket.

Och bakom det planket finns utgrävningen och ruinerna efter gamla Tenochtitlan, Aztekernas huvudstad.

Nu har vi traskat runt så mycket så det kan vara skönt att slå sig ner på en fin bänk och vila fötterna innan det är dags för reveljen på torget.

19. Taxco och en huvudlös ängel

Dags för en utflykt, Roberto vår guide för dagen, kommer och hämtar oss i sin minibuss och vi två svenskar och fem peruaner beger oss iväg på en tur ut på landet. Första stoppet blir i staden Cuauhnáhuac som ligger i den i den mexikanska delstaten Morelos.  Cuauhnáhuac betyder ungefär "skogsbacken", det har kanske varit en skogsbacke en gång i tiden men nu ser det mer ut som en idyllisk småstad. Det vi främst ska besöka är katedralen, det är en av landets äldsta katedraler.

Fina väggmålningar finns det där inne. De berättar en historia om hur spanjorerna försökte frälsa och omvända japanerna.

Saliga äro de som......

Träffade på en dam i röd klänning.

Den taggiga muren som man ser längst bort på gatan är Palacio de Cortés, det palatset byggdes som en befäst bostad  för Hernán Cortés och hans andra hustru Juana  Zúñiga ; det byggdes 1526.

Vi stannar inte sä länge här utan fortsätter färden mot Taxco, som är det egentliga målet för vår utflykt. Den inbillade bilden som jag har av Mexiko som förmodligen kommer från filmens värld är väl ungefär som den jag ser här. Tyvärr så var både bilen jag satt i och ryttaren i rörelse så jag hann inte med att få någon bra bild. Men den kändes så typisk och ändå ovanlig i nutid så den får vara med ändå.

Vi närmar oss Taxco.

Huvudattraktionen på resan är Santa Prisca kyrkan.

Den är byggd av av José de la Borda som gjorde sig en förmögenhet på silvergruvor. Han tyckte att Gud varit så god mot honom och ville återgälda det på något sätt och lät då bygga den här kyrkan i Taxco. Den högra dörren som står öppen här är ingången som indianerna fick använda.

På knagglig engelska berättade Roberto om både kyrkan och dess grundare. José de la Bordas porträtt hänger här i hörnet.

Kyrkan var pampig, imponerande och fin, men intressantare var själva staden. Som synes så klättrar den på ett berg.

Med små trånga mysiga gränder.

Ganska kuperat är det också.

Även om det var trångt så hade ingen kommit på tanken att enkelrikta gatorna.

 Alla taxibilar var vita Bubblor.

Staden blev grundad på 1500-talet på order av Hernan Cortés på grund av silverförekomsterna här. Därför är silver den vanligaste souveniren i Taxco, men är man på shoppinghumör så finns det även annat att köpa.

Comprar un sombrero!

 Taxco är en mycket vacker och charmig stad.

De här tre figurerna står utanför San Bernardino kyrkan.

Högt uppe på berget breder Jesus ut sina armar och vakar över staden.

Någon varnar för att det är regn på gång.

Det är tydligen dags för regnperioden nu för det blåser upp och vår resas första regnskur med åskväder drar in över staden. Undar hur den huvudlösa ängeln klara sig utan paraply.

Efter att ha beundrat blixtrarna som lyste upp den kolsvarta himmlen, sökte vi skydd inne i kyrkan tills ovädret dragit förbi. Mycket vatten var det som kom och det var säkert välkommet för både brunnar och växtligheten.