13. Änglar, bubblor och en stickning.

Det finns så mycket att se och upptäcka i Mexico City att man behöver många dagar där och flera rundturer för att hinna se åtminstone en bråkdel av vad staden har att erbjuda. Som den här märkliga byggnaden, Estela de Luz, det är ett minnesmärke som restes till minne av tvåhundraårsjubileet av frihetskampen. Diana som spänner sin båge framför monumentet var lite för vågad för mexikanarna när den restes 1942, hon fick en kjol på sig då och den fick hon behålla i 26 år innan det ansågs lämpligt att avtäcka henne helt och hållet.

Monumento a la Independencia eller Ängeln som den oftast kallas är också ett minnesmärke för frihetskampen; till hundraårsdagen.

I högra handen håller hon en lagerkrans som hon ska placera på hjältarnas huvuden och i den vänstra handen en avbruten kedja som symbol för friheten.

 Även Columbus har fått en staty här. Han står på Paseo de la Reforma omgiven av fyra munkar.

Hemiciclo a Juárez hittar vi i den tidigare privata parken Alameda. Det är ett pampigt minnesmärke i marmor som byggdes för att hedra Mexikos första president, Benito Juarez. Parken är nu stängd för renovering.

För att ta sig runt och titta på alla sevärdheter som finns här kan man välja flera olika transportsätt. Det finns tunnelbana, men att åka under jorden och inte se omgivningarna tyckte jag inte var så lockande. Sightseeingbuss är bra för då ser man även in över höga plank. Det finns också cykeltaxi; bara att välja om man vill ha en människodriven eller en motordriven.

Vanlig taxi finns det också gott om och den variant som det såg ut att vara flest av var lilla VW-bubblan.

Såg ut att vara lite för varmt för motorn emellanåt.

Buss skulle jag inte rekommendera, de flesta bussar såg nämligen ganska så krockade och skamfilade ut. De behövde tydligen knuffa sig fram ibland.

Vilket färdmedel man än väljer så är det alltid mycket att se på en rundtur. Inte bara gamla minnesmärken utan det som är roligast är att iakta folk.

Här en glad dam som stod mitt i gatan, hon sjöng och spelade gitarr och tamburin.

Eller mannen som sålde hattar till turisterna på bussen, han gjorde säkert bra affärer för det var inte bara en som blev av med sin hatt i blåsten uppe på övre däck.

Andra sålde godis och chips till förbipasserande.

Eller så kan man sitta vid busshållplatsen med gamla mormor och sticka. Mormor fick hålla reda på garnnystanet.

Bredvid den stora katedralen sitter hantverkarna och bjuder ut sina tjänster.

 Att ha en ambulerande blomsterhandel är nog ingen dum idé.

12. Uteliv och gatuliv.

Alla i Mexico har det inte så bra, det såg jag åtskilliga exempel på. Många moderna och lyxiga bostadshus finns det naturligtvis men även lika många som nog hade klassats som obeboeliga i Sverige, eller kanske som renoveringsobjekt i mäklarnas annonser.

Tyvärr så finns det dessutom åtskilliga som inte ens hade hus att bo i. Många torg och parker var upptagna med mycket enkla bostäder.Det var valår och vad kunde då inte vara lämpligare än att propagera för bättre bostäder än vid dessa skjul. De såg ut att vara ganska så permanenta eftersom de hade stora vattentankar där.

Visserligen är det en behaglig temperatur i Mexico City men nätterna är ganska kalla.

Det här är bara en bråkdel av alla enkla bostäder.

En del byggde sig inget skjul utan la sig direkt på backen för att sova.

Alla dessa uteliggare och människor utan arbete behövde någon form av inkomst också, därför var det väl inte så konstigt att det även fanns många tiggare. En del gjorde inte så mycket väsen av sig utan satt bara och hoppades på att någon skulle skänka dem en slant.

Andra spelade instrument och hade barn med sig för att få hjälp med insamlandet.

Utanför vårt hotell fanns det en liten pojke, han såg ut att vara 4-5 år, han gick omkring med en liten blå plastspargris och tiggde pengar. Tydligen fick han en och annan slant också, för sedan kilade han iväg och köpte godis.

Sedan finns det också en del som är organiserade och går omkring klädda i uniform och vevar på ett positiv. Jag trodde att de samlade in pengar till någon förening eller liknande, men jag fick veta att de samlade in pengar till sig själva.

Dessa positiv lät inte så vackert men högt ljud var det i dem, kände ibland att jag hade lust att ge en slant och be dem sluta veva en stund. Speciellt till den som stod utanför vårt hotell, men det fungerade inte så, fick de en slant spelade de bara mera.

Som i alla stora städer, finns dessa personer som klär ut sig och står som levande statyer.

Den här killen som rörde sig som en mekanisk docka, var väl värd sina pengar, han var riktigt duktig.

Vet tyvärr inte vad den kvinnliga påven propagerade för men hon var väldigt ihärdig.

11. Sopsortering.

Sopsorteringen i Mexico City är värt ett eget kapitel. Här fungerar den bra, men inte på samma sätt som hemma. I Sverige, i alla fall i stockholmsområdet, får vi åka kors och tvärs för att lämna våra sopor på rätt ställe, här är det sophämtarna som sköter hela sorteringen. Sopbilarna ser i princip ganska lika ut men där slutar likheten.

 När soptunnorna hämtats vid fastigheterna börjar sorterandet. Ingen behöver köra ut sin tunna till nämaste väg heller, tunnorna hämtas och inte såg jag någon sopbil med lyft heller. De här gubbarna och tanterna behöver inte gå på gymmet efter sitt arbetspass.

Ibland kunde man se hela familjer som jobbade med sorterandet.

Alla fick inte plats inne i bilen mellan upphämtningsställena.

Bilarna dignade av olika säckar med återvinningsbart material.

Även gatusoparna jobbade efter samma princip.

En del uteliggare samlade också på papper.

Morgonturen hade fullt upp med sin sortering.

Gullig utsmyckning av sopbilen.

Den lille mannen som sopade utanför vårt hotell hade fullt sjå med att tömma papperskorgarna, det var nätt och jämt han nådde upp till sin sopkärra.

10. Poliser

Innan jag for till Mexico City så varnade folk mig för den höga brottsligheten och berättade olika skräckhistorier om rån och överfall, det märkte jag inget utav. Det jag däremot la märke till var antalet poliser, det fullkomligt vimlade av dem. De stod i varje gathörn och de patrullerade överallt inne i stan. Många hade dessutom full kravallutrustning.

Kan vara skönt att stå i skuggan.

I det här gathörnet, under vårt fönster på hotellet, räknade jag till 24 st poliser.

Visserligen är det val i år men valet är inte förrän i juni så jag tror inte att det är därför det finns så mycket poliser ute på stan. Valet är en dyr historia för Mexikanarna, de som vill rösta måste först registrera sig och det kostar pengar, troligtvis är det därför ganska få av landets  c:a 113 miljoner innevånare som röstar. Valpropagandan är redan i full gång.

En till sak som kan ha bidragit till att brottsligheten sjunkit är alla övervakningskameror. Sådana här skyltar kan man se på 20.000 ställen över hela stan.

Även trafikpoliser är det gott om, de visslade och viftade för fullt för att få fart på trafiken.

Trots alla poliser så händer det incidenter ändå. Vet inte vad som hade hänt här men två personer och en cykel fick efter ett visst dividerande åka iväg med polisbilen.

9. Teotihuacán eller Platsen där män blev gudar

Mexiko består förstås inte bara av Mexico City så i dag tänkte vi ta en liten utflykt till Teotihuacán, det är inte så långt dit utan det ligger 4,5 mil utanför stan. Teotihuacán betyder "plats där gudarna föddes"  och återspeglar den aztekiska tron att gudarna skapade universum här. Det började troligtvis byggas 600 år före Kristus och under sin storhetstid uppskattas ha varit den sjätte största staden i hela världen.

Eftersom vi är de enda som bokat en engelsktalande guide har vi turen att få en egen bil och egen guide. Första uppehållet blir redan inne i stan för även här har det funnits pyramider. Tyvärr så tyckte inte spanjorerna att de var något som man skulle bevara utan tog sten från dem för att bygga katedraler och hus. Vissa rester finns dock kvar och på den här platsen kan man se tre olika epokers byggnader. Den  kallas för "Tre kulturers torg".

Vi fick också en kortfattade redogörelse över hur det gick till när Hernán Cortés kom, hur han blev mottagen som en kung eftersom aztekerna trodde att han var en reinkarnation av guden Quetzalcoatl som astrologiska tecknen hade förutspått skulle återuppstå just det året som Cortés kom. Cortés blev överöst med guld och ädelstenar, och som guiden sa, de fick även kvinnor.

Fast Hernán Cortés var en otacksam gäst som återgäldade gästfriheten med att erörvra landet och avrätta många azteker.

Men vi lämnar historien om Cortés och åker vidare ut mot pyramiderna, vi far motorvägen norrut och ser hur stor Mexico City med förorter är, här bor c:a 24 miljoner innevånare. Det byggs dessutom hela tiden. Vår guide berättar att de som byggt här ute; här där bosättningen klättrar upp utefter bergen, har byggts utan tillstånd och de hade varken vatten, el eller avlopp i dessa områden, men det ville de så klart ha men fick inget gehör från stadens beslutsfattare på sina krav. Då tog de och blockerade motorvägen helt enkelt och vipps så fick de igenom sina krav.

Strax före pyramiderna blir det obligatoriska stoppet vid ett hantverkscenter.

Ett intressant besök för vi fick se hur de tillverkade vackra föremål i en mycket vacker och dyr sten som skimrar i många färger.

Vi fick även en berättelse om kaktusar och hur de användes i det dagliga livet förr i tiden.

Sedan var det dags för dagens höjdpunkt, besöket vid sol- och månpyramiderna. Vi börjar i den delen som antagligen var bostäder för präster och liknande.

Här finns några välbevarde föremål och väggmålningar kvar att beskåda, som den här jaguaren.

En vacker örn.

Även rinnande vatten och bad hade de, här kunde man ta ett bad där vattnet värmdes upp med hjälp av varma stenar.

Men det mest imponerande var när vi kom fram till pyramiderna. Här har vi Månpyramiden.

Åt andra håller på "Dödens gata" ligger Solpyramiden.

Det är pampiga byggnader. Solpyramiden är den tredje största pyramiden i världen. Det var lite frestande att klättra upp på den.

Ända tills vi såg kön dit, vi var inte de enda som var här och det skulle ha tagit hela dagen att forsera den kön.

Dödens väg är också välbefolkad både med besökare och även av försäljare. Klart man måste införskaffa Aztekernas kalender. Gatan är 2,5 km lång och har fått sitt namn på grund av den felaktiga  tron att de byggnader som kantade vägen var gravar.

Vid Månpyramiden är det ingen kö, där kan vi springa upp eller göra som de flesta, kravla upp.

Vi är på ganska hög höjd här (Mexico City ligger på 2.240 m.ö.h) så lite flåsigt blir det att gå upp dit. Skönt att stanna upp och fota lite och pusta ut.

En svalkande vind fläktar lite och vi har en fin överblick över Dödens väg här upp.

På väg tillbaka till vår bil botaniserar vi lite bland alla souvenirförsäljare.

Tillbaka inne i stan kör vi förbi en märklig byggnad som verkar övergiven. Det är alldeles riktigt, för här höll en bank till men vid den stora jordbävningen 1985 så blev huset så förstört så det inte ansågs lönsamt att renovera. Nu står det som ett minnesmärke efter jordbävningen.

Det finns många tolkningar av vad Mexico betyder. Den vackraste tolkningen fick vi av vår guide Martinés. Han berättade att det var ett gammalt namn på ett insianstamspråk och betydde ungefär;  Månens strålar reflekterar sig i sjön.