Sakya, Tibet.

Färden går nu vidare mot Sakya, vi har en körsträcka på 157 km framför oss, i ett mycket varierande landskap. Det är ett kargt landskap med mycket lite växlighet. Ordet stenöken har fått ett ansikte.

På de här höjderna ska man dricka mycket och ibland behövs det även tappas ur. Herrarna har inget större problem de har bara att vända ryggen till.

Det är värre för oss damer när man inte kan hitta en buske på flera mils håll.

Det ser ut som om vi är på väg in i ett oväder. Men vi hade tur, vi och ovädret valde olika vägar.

Under hela sträckan på vår bilfärd från Lhasa har vi sett små milstenar med siffror på. Det är sträckan i km fråm Shanghai som är uppmätt. Nu har vi kommit 5000 km bort från den staden och det är tydligen en viktig sak att sätta upp en stor minnessten för.

Trots att vi får färdas i bekväma bilar är jag trött hela tiden, det och aptitlösheten vet jag beror på den höga höjden som vi är på. Jag tror inte att jag skulle ha orkat cykla här, men det finns det folk som gör. Tittar man riktigt noga,  på vägen i den här bilden, så kommer det två cyklister kämpandes uppför backen.

Cyklisterna och även vi är på väg upp till Yong La passet som ligger på 4.520 m.ö.h

Ingen dålig utsikt här uppe. Förstora gärna, då ser man även att det som ser ut som stenar är får.

Som vid alla pass är det mängder av böneflaggor.

Min man föreslår att jag ska ta en bild ovanifrån över alla flaggor, jag tittar upp mot höjden och inser att den lilla kullen orkar jag bara inte bestiga. Svårt att förklara men man är väldigt trött hela tiden och en liten kulle, som man utan tvekan skulle ha gått upp på där hemma, käns helt övermäktig.

Jag räcker över kameran till maken, så den här bilden är hans.

Jag tog bilden underifrån istället.

I vattenpölarna låg bönelapparna och flöt.

Nu är det inte så långt kvar till Sakya där vi ska sova i natt.

 Sakya ligger inte vid stora huvudleden så vi svänger av på en mindre väg.

Här ska vi sova i natt........

Det är kallt, även inomhus, så i natt blir det underställ under pyjamasen och vinterjacka på i matsalen. Blir upplysta om att här i stan så härskar hundarna på natten, öronproppar rekommenderas för att utestänga deras skällande.  Jag känner att öronpropparna  skulle jag vilja stoppa i näsan i stället. Det luktar illa även här.

Nu har vi i alla fall kommit underfund med varför det luktar kloak, problemet kommer härifrån.

De glömde något väsentligt då de byggde hotellet....VATTENLÅS.

Eftersom det är nästan lika kallt ute som inne, och det inte luktar utomhus, så går vi ut.

Marknad i Shigatse. Känsliga tittare varnas!

Nu ska vi gå på marknad i Shigatse. Det här är en marknad som i första hand vänder sig till lokalbefolkningen och här är de är inte lika vana vid turister som  i Lhasa. Det märks i första hand på utbudet av varor.

Det märks även på att försäljarna  inte är så påstridiga.

De förstår säkert att turisterna inte har så stort behov av böneflaggor och liknande varor.

De här vita stenliknande föremålen försökte jag få klarhet i vad det var för något.

Det enda som jag kom fram till var att de inte var till för att äta. Det var tydligen helt absurt att bara tänka den tanken, för när jag frågade de här männen om det så skrattade de riktigt gott.

Då var det lättare att förstå vad det här är, så nu vet vi var munkarna köper sina skor.

Längst upp på marknadsgatan höll slaktarna till.

I Lhasa fick vi veta att slaktarna inte tyckte om att man fotograferade dem och deras varor. Här var det tvärtom, de bad mig fotografera.

Vi fick dessutom en anatomilektion. De här killarna berättade glatt vad de olika delarna hette. Att den ena stod mitt i maten verkade han sig inte bry sig om.

Här har vi mage...

...och här njure, bakom dem ligger lever.

...och här huvudet.

...huvudet såldes även så här.

...och här resten av geten.

Man kan ta sig en lunchpaus bland alla djurkroppar.

Inte konstigt, men väldigt annorlunda,  mot det vi är vana vid hemmifrån när vi  köper kött.

Till sist två glada damer som kom ut för att titta på turisterna, de ville väldigt gärna vara med på bild.

När vi traskat runt här en stund var det dags att fortsätta resan, som nu går mot Sakya. Sjuklingarna ansluter också, men en av dem mår så dåligt av höjden så hon får åka i förväg ner till Zangmu som ligger  på 2.400 m.ö.h  och väntar sedan in oss där.

Konsten att köpa en get i Tibet.

Först väljer du ut en lämplig get av alla getter i släpkärran.

Kopplar upp den i ett band och ser om den verkar vara vid fint hull.

Kontrollerar om tänderna ser fina ut.

Om allt ser bra ut, betalar du och tar geten med dig och går in på restaurangen.

Färskare kan knappast middagsmaten bli.

Hemma hos Panchen Lama.

Tog en liten morgonpromenad i Shigatse (3.860 m.ö.h) innan alla försäljare kommit igång.

Det gick bra att sova här på hotellet trots att det luktade illa. Åt stekt ägg till frukost och får höra att det är några i gruppen som inte mår så bra, troligtvis är det höjden som är orsaken. En läkare ska komma och titta till dem som mår sämst. Vi andra åker till Tashilhunpoklostret.

Här kan man köpa jaksmör (i de gula påsarna) och sidensjalar till offer inne i templen.

Panchen Lama, som är den näst viktigaste inkarnationen efter Dalai Lama, har sin hemvist här på det imponerande stora klostret.

Panchen är ett sammansatt ord av två ord, ett på sanskrit och ett på tibetanska, och betyder stor och lärd. Panchen Lama är den som bär ansvaret för att finna den reinkarnerade Dalai Lama. Hur det blir nästa gång det är dags är nog ganska ovisst eftersom den Panchen Lama som Dalai Lama erkänt som den rätta inkarnationen inte godkändes av Kina och sattes i fängelse. Nu vet ingen var han finns eller om han fortfarande lever. Kina har utsett ett annat barn som Panchen Lama. Som en följd av det har Dalai Lama sagt att om han dör i exil så kommer även hans reinkarnation att födas utomlands.

Vi går runt och tittar inne i de olika byggnaderna och det ser ganska lika ut i de olika klostren som vi besöker. Folk offrar jaksmör och pengar vid de olika gudabilderna, den mest imponerande gudabilden här är den 26 meter höga statyn av "Den framtida Buddhan"  helt täckt av 300 kg guld. Man får inte fotografera inomhus så några bilder, mer än minnesbilder, har jag inte.

Även Sven Hedin har varit här, han fick träffa den då levande Panchen Lama, det fick inte vi för han var inte här. Han har besökt Tibet och det här klostret några gånger men då under hård bevakning.

Vackert gammalt hänglås på den här dörren.

Klosterområdet är stort och vi vandrar runt bland husen tills jag och Christina plötsligt upptäcker att nu är den övriga gruppen försvunnen. Tänk att alla måste förvirra  bort sig hela tiden.

Men vi behövde aldrig efterlysa dem i någon högtalare, de hittade tillbaka till oss alldeles själva. Se så glada de blev när de hittade tillbaka till oss igen och inte var försvunna längre. Nu är det bara jag och Christina som inte varit försvunna.

Det sägs att hundar har en stor betydelse för munkarna i det här klostret, eftersom de tror att de munkar som misslyckats med sin gärning här på jorden, återföds i en hundkropp. Men jag såg ingen hund här, bara en katt.

Nu är det lunchdags och vi går till en tibetansk restaurang.

Ser att de har jakhamburgare där, men det får inte vi.

Den här lille pojken höll till utanför restaurangen och blev väldigt glad över den lilla bilen han fick. Pennan han fick sprang han in och gav till föräldrarna.

Gyantse och en trevlig tibetansk familj.

Vi reser vidare mot nya höjder och nya pass.

Vägen slingrar sig fram ner i dalgångar och upp över höga pass. Det här passet är bara på 4.352 m.ö.h, men det känns ändå att vi är högt uppe.

Trångt blir det när alla som kommer hit vill stanna och känna på höjden och se på utsikten.

Den stora långtradaren, fullastad med traktorer, stannar inte men vinddraget får alla små bönelappar att fladdra upp.

Utsikten här är väl värd stegen upp på höjden, sjön där nere skimrar så vackert i turkosgrönt.

Klart man vill ha en bild med sig själv på, när det är så här fint. Klick!

Vi stannar inte i de små samhällen och byar vi åker igenom, blir inte heller så bra bilder genom bilfönstret, men några vill jag ha som minne. Här en ledighetskommite, eller är det en tibetansk variant av ljugarbänken.

Nu är vi framme i Gyantse där Palkhor Chödetemplet med Kumbumstupan ligger.

Bönekvarnar, på väg in till klostret.

Kikar mellan bönekvarnarna på stadslivet.

Nya vägar byggs, intressant med damerna i bakgrunden som bär vattenkrukor och vattnar vid bygget.

Hittade en Garden Restaurant, men hittade inte trädgården.

Dags för klosterbesök nu.

Ibland kan det vara bra med bar byxbak, speciellt då man som den här lille killen kände att det var lite bråttom.

De som har extra mycket spring i benen kan gå upp i stupan.

Jag hade inte det där extra springet så jag stannade kvar nedanför och letade reda på en plats att sitta och vänta. Hittade liten stenplattform där jag slog mig ner för att fota min man som gjorde av med lite överskottsenergi uppe i stupan. Det är ganska ovanligt att man kan gå upp i någon stupa.

Stupan är så hög och stor så man får nog förstora bilden för att se att det står en person där uppe och vinkar.

Jag hade sällskap av en tibetansk familj där jag satt, de ville se hur bilden blev. Sedan ville de även bli fotograferade.

När mannen här ovan sett sig själv på bild, då ville fler vara med.

Även deras lilla tös fick jag fotografera.

Sedan hon sett sig själv på bild, tittade hon förundrat på sin pappa.

Till slut så ställde sig även mormor/farmor upp för fotografering. Lite generat men vill gärna se hur hon såg ut i kameran.

Den enda som inte ville vara med på bild var flickans mamma. Vi hade en riktigt trevlig stund trots att vi inte kunde prata med varandra.

Sedan fick jag fotografera den minsta lilla munk jag sett. Visst är han söt.

Och här är familjen.

Lillebror ville också posera. I handen har han pengar som ska offras i klostret.

Det där med penningoffer kändes lite konstigt och även lite obehagligt. Jag förstår att det är deras tradition men att sedan se munkarna stå där inne i klostret och räkna tjocka buntar av pengar. Fick lite känslan av "månglarna i templet".

Dags att resa vidare och jag är glad att vi inte skulle upp till det 500 år gamla fortet, som ligger högt över staden. Jag trodde att vi skulle dit och undrade hur det skulle gå.

Vi lämnar Gyantse och fortet som syns på långt håll...

...fortsätter resan mot vårt nattkvarter. Utefter vägen ser vi herdar som vaktar sin hjord...

...och att skörden är i full gång.

Sedan efter 335 km resväg är vi framme i Shigatse och Manasarovar Hotel. Svårt att tro att det var i morse vi lämnade Lhasa, känns som det har varit uppleverser och intryck för minst en hel vecka bara i dag.

Det är ett fint hotell med trevliga rum, men synd att det luktar så illa. Känner en obehaglig kloaklukt både i rummet och korridoren.