Polar Plunge

Det fina vädret uppe vid packisen lockar till andra aktiviteter än att bara studera hur stormfågeln svävar runt isflak och runt vårt fartyg.

Ibland får vi ett tunt molntäcke framför solen, det blir lite mystiskt ljus då...

...men fåglarna fortsätter att segla runt bland isflaken.

De anar inte vad som är på gång.

Den här måsen dyker ner i vattnet...

...samtidigt som en badgäst dyker upp. Sälarna ser nästan ut som dykare, då de sticker upp huvudet.

Kan de bada så varför inte vi också, så resonerar en del av mina medresenärer. Varför inte ta ett Polar Plunge.

Det inte bara ser kallt ut, det var kallt också. Det var några modiga som passade på att kyla av sina kroppar, här kommer en kvalkad.

Det var -1,8 grader i vattnet. Då kan det vara skönt att få hjälp upp så det går undan.

Sedan kom det några modiga till.

En nordlig bomb.

De allra modigaste gick långsamt ner i vattnet och fick känna på hur kylan omslöt dem.

Att hoppa i är nog bäst, då hinner man inte ångra sig.

För att riktigt kunna njuta av badet efteråt också, så kan man göra som Daniel. Sätta en kamera på armleden och filma det hela.

En eloge till alla modiga badare.

Isberg med ismås.

Ett relativt stort isberg kommer flytandes. Det kan ha lämnat en glaciär på Grönland. Isbergen blir inte lika stora här i norr som de blir i Antarktis, men det här ser ganska stort ut ändå.

Eftersom vi är kvar uppe vid packisen så flyter det inte så fort och vi har tid att studera livet på det.

Ser att det bor en hel del fågel på det.

En labb kommer seglandes.

En tretåig mås flyger iväg.

Isberget är ganska stort så fåglarna ser inte så stora ut och en förstoring av bilderna är nog nödvändig... 

...det bor en hel del ismåsar här.

En ung ismås...

...och en vuxen.

Ung och vuxen på samma bild.

Isfärd.

Vi håller oss kvar uppe vid packisen och nästa morgon vaknar vi till ett strålande väder.

Eftersom isbjörnen vandrade iväg så hittade vi på något annat. Vi tog en liten zodiactur bland isflaken.

Kan det bli så mycket bättre, kylan biter lite fint i huden och solen strålar från en vackert blå himmel med vackra moln.

Det är så vackert.

Vi drar iväg ut bland isflaken.

Lite fåglar simmar omkring här.

Vilka färger det blir när man kikar ner på isen under vattnet.

Vi hittar ett lite större isflak och beslutar oss för att gå iland...fast jag vet inte om man kan kalla det för att gå iland när det är på ett isflak långt ute på Norra Ishavet.

Fina isformationer finns även här.

En ung tretåig mås har landat på vårt isflak och den verkar ganska trygg med att få sällskap.

Visst är den fin.

Vågorna slår upp på vårt flak och det känns faktiskt lite speciellt att få stå här. Jag skänker en tanke till alla polarfarare som vandrat över isen här ute.

Packisen.

Vad är det alla spanar efter.

Vi har styrt kosan norrut och tänker ta oss upp till packisen.

Nu gäller det att spana efter isbjörn.

Vi ser att det finns isbjörn någonstans här för det finns spår efter dem på de isflak som flyter omkring.

Spåren blir fler och fler, vi är beredda och skjutklara.

Spänningen stiger. ismåsarna börjar dyka upp och det brukar vara ett tecken på att det finns isbjörn i närheten.

Fler spår.

Fler ismåsar.

En tretåig mås landar på ett isflak.

Vackra isflak flyter förbi vårt fartyg.

Vackra färger.

Vi passerar 81:a breddgraden N och ser på skärmen att vi är långt ifrån land nu.

Här finns det bara is.

Fast inte bara is. Där långt borta på isen syns en lite gulvit fläck.

Vi har siktat resans först isbjörn.

Han verkar inte vara så nyfiken av sig eller så är han redan mätt.

Han kommer inte närmare utan traskar iväg.

Fast jag tycker att det är fint, för det är så här isbjörnarna ska leva. ute på isen och egentligen inte vara intresserad av oss som kommer för att se dem.

 Isbjörnen är ett vandrande djur och det är ju just det som den här bamsen gör.

Städdag.

Man ser inte så stor ut i en liten gummibåt ute på Norra ishavet.

Vi har lämnat valrossarna i förra blogginlägget och letar efter någon trevlig strand att gå iland på.

Vi får syn på att det har varit isbjörn på den här ön, för uppe på berget finns det en övergiven isbjörnsgrotta. Isbjörnen går inte i ide förutom när de ska ha sina ungar. Då gräver de en grotta i snön. Snön under grottan ser så ren ut så det är nog ingen bjön där nu.

Vi åker runt och kollar in om det finns några isbjörnar kvar.

När vi kollat runt lite och sett att det inte finns någon isbjörn där just nu, så bestämmer vi oss för att gå iland.

Vår expeditionsledare Axel informerar om hur vi ska bete oss i land. Var vaksam, överallt kan det finnas isbjörn.

Det snöar lite lätt, men vi beslutar oss för att passa på att städa lite på den här stranden.

Isbjörnsvakterna är på plats.

Det flyter iland mängder med skräp på stränderna här.

Lite av allt det skräpet som vi tog med oss kanske räddar någon framtida ren från att fastna i. Ser att plastskräpet är en fara för dem. Den här renen har inte bara tappat sitt horn, utan även mist livet. Det syns på fästet vid hornet att det inte är tappat och dessutom ligger det en hel del skelettdelar runt omkring.

Vi fick ihop flera säckar med skräp på den här lilla stranden.

Lite får man offra för att få en bra bild.

Ett hjärtligt farväl till denna ö.Kanske någon mer än jag som tycker att det ser ut som ett hjärta där uppe på berget.