Snö i Falun

När man kommer från ett gråtrist Stockholm upp till ett snörikt Falun så måste man ju bara ut och känna på den riktiga vintern lite. 

Vi tar en promenad upp till gruvan för att se hur där ser ut på vintern. Det snöar rejält och allt är vitt, fast så här på morgonkvisten är det lite blåtoner också. Tittar upp mot slagghögarna, som tydligen heter gruvvarphög.  Skylten som talar om att man inte får klättra upp där, är det enda som avviker mot allt det vita.

Kikar ner i gruvan och vägen ner ser mer ut som ett snöre som någon tappat i snön.

Min nya lilla maskot måste få vara med på bild vid gruvan.

Ser att vi inte är de enda som gått ut i snöyran.

Vi traskade iväg på en liten promenad.

Härligt med allt det vita och de linjer och former som bildas i snön.

Blir till och med små hängdrivor på de stora högarna.

Efter den lite kyliga promenaden var det ganska skönt att slinka in på Dalarnas museum. Ett riktigt trevligt museum att traska runt i.

En liten tur upp till Falun.

Vi hade tänkt oss en liten tur upp till Falun. Hörde på radion att det var snökaos norrut men att det var mest ute vid kusten som det var besvärligt. Hotell var bokat för länge sedan och någon riktig vinter hade vi inte fått uppleva i stockholmstrakten så vi for iväg.

Rejäla dubbade vinterdäck på bilen och själva var vi vinterklädda.

När vi kommit en bit in i Dalarna började det se ut som vinter.

Vi hade ingen brådska så vi tog det lugnt och gjorde flera stopp för lite foto.

Mer och mer vinter blir det.

Vi ser flera bilar ligga i diket och i närheten av Avesta kommer vi  fram till där det nyligen hänt en olycka. Jag fotar inte andras olyckor, men vet inte hur länge vi kommer att bli sittandes här så när brandkåren kommer blir det en bild på vårt instängda läge. Längst fram i kön står ambulansen och vi hoppas på att de som drabbats inte råkat alltför illa ut.

Vi hade tur för stoppet blev inte så långvarigt, hur det gick för de i olyckan vet jag inte. Vi hade ingen brådska upp till Falun och tog det lugnt med flera stopp.

Eftersom vi haft så dåligt med snö i vinter, ville jag få lite vinterbilder.

Vitt och fint.

Men som sagt, jag fotar inte andras olyckor.

Men nu var det inte någon annans olycka, vid påfarten upp till E16 tog vår resa plötsligt stopp. Vi hade ingen hög fart men vägen var som såpad och bilen bara gleeeed ner i diket. Naturligtvis stod det en stor lyktstolpe just där.  Så det sa pang, rakt in i stolpen och där satt vi.

Just då det hände var vi enda bil på platsen, men strax efter kom det flera bilar och alla trodde nog att det var en gammal olycka, utom en lastbilsförare. Han stannade och kom för att erbjuda sin hjälp. Vi hade inte riktigt samlat oss och kommit ut ur bilen ännu. Det var bara dörren på passagerarsidan som gick att öppna, vi kravlade ut och förklarade att vi var inte skadade och skulle ringa på hjälp. Senare stannade två bilar till, men alla andra körde bara förbi.

Vad gör man medans man väntar på bärgare, sitta i bilen vågade vi inte för det kunde komma fler som halkade ner där. Trampa spår i snön kan man pyssla med eller kolla om det finns något att fotografera. Hittade en stolpe med luva den fick bli fotomodell.

Sedan kom vår räddare i nöden. Bärgaren.

Han plockade fram spaden och skottade sig fram till bilen.

Kopplade kedjor till vår bil.

Så där, nu ska den upp.

Här trodde jag att den skulle välta tillbaka ner i diket, men han visste vad han gjorde.

Upp kom den.

Nu ska den upp på flaket också.

En annan vajer dras ut.

Ock sakta men säkert hasar sig bilen upp på släpet.

Nästan klart...

Sedan får vi åka bärgningsbil in till Falun för att få vår bokade hyrbil och fixa med verkstaden.

Bärgaren sa att det här var hans värsta vinter under de elva år han jobbat som bärgare.

Hur det går med vår bil får vi veta först någon gång i mars, det var kö till skadebedömningen.

I morgon ska jag åka och köpa en säkerhetshammare, för vi hade tur som krockade med en stolpe av den nya varianten som ganska fort släppte från sitt fäste och att det bara var ena dörren som var blockerad. Om tändningen slås ut i de här nya bilarna och alla dörrar är blockerade, då kan man inte ens tuta på hjälp och inte ens öppna fönstret.

En säkerhetshammare borde vara lika viktigt att ha i bilen som varningstriangeln.

Aberdeen

Aberdeen är inte en lika charmig stad som Stanley men helt klart värt ett besök om man ändå är i Hongkong.

Vi hade inte tänkt åka dit den här gången, men eftersom vi skulle byta buss där så passade vi på att ta en promenad i stan. Husen här är väldigt smala och höga. Antar att det har att göra med enormt höga markpriser.

Vi tar en promenad utefter floden. Direkt kommer en sampan och vill att vi ska göra en flodtur. Men vi hade tänkt oss en promenad så det får vara den här gången. 

Blommar inte tulpanerna i januari, ja då får man fixa det ändå. Dessutom sitter det en liten lampa i varendaste tulpan här  

Lite nytt och lite gammalt i husväg.

På vår promenadväg kommer vi fram till ett båtvarv.

Vi blir lite fundersamma över om det verkligen är rätt väg och om man får gå där.  

Vinglig plankor och mitt i båtbyggandet, men vi möter en varvsarbetare och han nickar jakande att det går bra att gå där,  så vi fortsätter.

Vi kommer fram till platsen där båtarna ut till de flytande restaurangerna ligger.

Båtresan dit ut är gratis.

Vi är inte hungriga utan letar efter en buss tillbaka till hotellet.  Julen är över för länge sedan men alla juldekorationer är kvar. 

----------------------------------------------------------------

Stanley

Det kinesiska namnet på Stanley är Chek Chue.

Legenden säger att den ökända piraten Cheung Po Tsai  var aktiv i Stanley. Det var därför byn blev känd på kantonesiska som Chek Chue som blir ungefär "Banditens tillhåll".  Då fanns det en grotta här men den fylldes igen på 50-talet.

Det kantonska namnet på byn kan också härstamma från ett stort och högt bommullsträd som ofta var täckt med röda blommor. Det trädet liknade en röd pelare, vilket Chek Chue också kan betyda.

Här finns en bar med lite speciell inredning.

Hela stället är täckt av sedlar från olika länder.

Tycker mig se en svensk tjuga där vid disken. Kollar närmare och det står "All the best from Stockholm, Sweden" på sedeln.

Lyfter man blicken och tittar på berget bakom Stanley så ser man en trappa som sticker iväg upp över berget. Den vandringsleden vill jag gå någon gång.

Nytt sedan jag var här förra gången är  The Lovers' Terrace. där kan man sätta upp små pratbubblor med hälsningar den man har kär.

Fast det många åker hit för är marknaden. Där finns det mesta man kan tänka sig behöva eller inte behöva.

Massor av prylar.

En leksaksbil tycker den är lille killen att han behöver.

Skyltar kan jag inte motstå. Undrar vad läkaren på den kliniken är specialiserad på.

Vi tar en ny buss och åker mot Aberdeen.

På vägen dit passerar vi nöjesfält Ocean Park, som är både en djurpark och nöjespark i ett. Dit kan man åka en linbana som är 1,5 km lång.

____________________________________________

Tai O - en liten fiskeby.

Ny dag och nya äventyr, fast äventyret består mest av att hitta rätt i Hongkongs vindlande gångar nere i tunnelbanan. Vi går och går i dessa gångar för att komma till rätt tunnelbanelinje och det vimlar av folk som stressar iväg till jobbet.

Ibland känns det nästan som om alla Hongkongs 7 miljoner innevånare är ute för att åka tunnelbana på en och samma gång.

Vi hade inga jobbtider att passa utan åkte gula linjen ut till Tung Chung för att där byta till buss nr 11.

Vi är på väg ut till den lilla fiskebyn Tai O som ligger på ön Lantau. Bara bussresan ut dit är värt utflykten. Vi åker genom ett varierande och kuperat landskap. Många åker ut hit på helgerna för att vandra.

Hittar ett litet meddelande på bussen. Nej, jag ringde inte och kollade vem det var från.

Det är inte så många som lever på fisket här längre, men det finns fiskare fortfarande även om många numera lever på turismen.

Förr var byn också ett tillhåll för smugglare och pirater.

Många av fiskarna jobbar nu med att köra turister på floden och ut på havet. Vissa lockar med turer ut till havs för att se de rosa delfinerna, tyvärr har de minskat så mycket i antal att det är väldigt svårt att få se dem och de som finns lever långt ute till havs.

Jag tittade på en häger i stället.

Tai O brukar kallas för Hongkongs Venedig. Inte så konstigt för husen här är byggda på stolpar och folk bor praktiskt taget ute i vattnet.

Några fiskar i alla fall fortfarande, för jag er att där borta hänger lite fiskenät på tork.

Vi tar ingen båttur utan går runt på plankvägarna som slingrar runt bland husen.

Enkla hus, men luftkonditioneringsapparater finns det.

Inte många som har bil här, bättre med båt då.

Vattenvägen är den som trafikeras mest men det finns några få vägar och gångar i byn.

Vill man ner till vattnet får man göra sig smal eller nästan gå på tvären genom någon av de trånga gränderna.

Lite svårt att hitta bland dessa gränder.

En del bryr sig inte så mycket om allt som händer runt omkring, utan sover lugnt vidare.

Charmig restaurang.

Dags för oss att återvända in till stan.

Lägger med en karta för de som är intresserade av var Tai o ligger. Här ser man också var Hongkongs gräns till Kina går. Det är det svarta strecket uppe vid Shenzhen.