Eldflugor

Först ska vi äta middag vid floden, sedan ska vi åka båt i mörkret och se på eldflugorna.

Färskare än så här  kan det knappast bli, då fiskarna kommer med sina båtar och levererar direkt till restaurangerna.

Vi får en utsökt middag och jag som älskar chilikrabba är lycklig och mätt efteråt. Medans jag väntar på att mörkret ska falla lite mer så passar jag på att mata fiskarna i vattnet bredvid vårt bord med lite överblivna smulor.

Dags för en båttur i mörkret, vi ska åka i små flata och i mina ögon lite rangliga båtar. Skyltar upplyser oss om att det är förbjudet att fånga eldflugorna och det är dryga böter. Vår guide säger att om eldflugorna fångar oss så betalas summan ut i belöning istället. Problemet är bara att man måste visa upp den på kontoret och om man kommer med en eldfluga dit så kan man ju inte bevisa att man inte fångat den och får böta.

Hur som helst, jag har inte för avsikt att fånga några flugor, bara se dom och även försöka fota dem.

Det är mörkt, nästan helt kolsvart och vi flyter sakta fram i vår eka. Vi behöver inte ro, för vi bakom oss står vår förare och vickar fram båten lite lugnt. Rofyllt är nog ordet som kan beskriva stämningen.

Eldflugorna är egentligen en slags skalbaggar och detta område hyser nämligen Malaysias största koloni av eldflugor (fireflies). Det kan finnas uppåt tusen lysande eldflugor i en del träd och på en sträcka av ungefär 13 kilometer längs floden. Det är inte så lätt att få någon bild på skådespelet eftersom det är så mörkt, men jag tar några som minnesbilder ändå.

Träden lyser som julgranar av dessa mycket små men ljusstarka flugor.

Det var en sån totalupplevelse, fullt av små glimmande varelser på båda sidor av floden. Hade de inte rört sig hade jag trott att det var fullt av små julgransljus i träden.

Några sätter sig på vår båt också.

Plötsligt knackar vår roddare mig på axeln och lägger en eldfluga i min hand. Han kanske inte vet om att man inte får fånga dem, ;) Den kryper runt där och lyser, det kittlas lite och den verkar trivas med mitt sällskap.Hoppas det går att se något av dessa bilder, Har men en mörkt ställd skärm så kan det vara svårt. Märker att det är stor skillnad på mina datorer. På bilden ovanför så försöker jag ta en bil på min egen hand med en eldfluga på. Syns lite mer vid förstoring.

Hur det än är vid fotografering, så är det speciellt att se hur träd och buskar glimmar.

Vill man se hur de blinkar så har jag en liten filmsnutt här.

För oss är det dags att återvända.

På väg tillbaka till bilen, ser jag något som rör sig framför mina fötter och samtidigt hoppar vår chaufför till och drar undan mig. Det var en kobra som korsade vår väg. Synd att jag inte fick stanna och fota den. Den ÄR för farlig sa guiden, med rysning på rösten.

Silverbladsapor

Efter att ha lämnar grottorna for vi vidare till Bukitt Malawati som är den högsta punkten i Kuala Selangor. Vår trevlige guide berättade att Kuala betyder bredvid floden och därmed så blir då Kuala Lumpur, bredvid floden Lumpur och då förstår man att vi nu är bredvid floden Selangor. Här finns eller fanns ett fort som övervakade fartyg längs Malackasundet och Selangorfloden. Fast det var inte för fortets skull som vi ville hit och inte heller för fyren som står här uppe på kullen.

Utan det som lockade var alla silverbladsapor. De bor egentligen i skogen nedanför fortet, men på morgonen då försäljarna och turisterna kommer så kommer även aporna upp hit. De har lärt sig att här vankas det godsaker. Att det är ett fort tänker man inte så mycket på, mer än för alla kanoner som aporna gillar att sitta på.

Nu sitter de inte bara på kanonerna de sitter på det mesta där.

De här aporna är riktigt sällskapliga och låter sig klappas och vill gärna ha lite närkontakt, ibland mer än vad besökarna vill.

De gula små ungarna är också väldigt söta.

Det tycker tydligen även fler än deras mamma, för ibland blir det kiv om vem som ska ha hand om ungen.

Få hit, det är mitt barn!

Det är många som matar aporna.

Jag ville ha en närbild på en apa, men det lustiga var att genom kameran gick det inte att få ögonkontakt med någon apa. De tittade bort då, utan kamera så tittade de gärna på mig, men inte med.

Malaysias Batugrottor

Nästa stopp på vår utflykt är Malaysias Batugrottor, fast nu har det börjat regna, det var ju typiskt att regnet skulle komma just den dagen vi valde för utflykt.Vår chaufför försäkrar oss att det är ingen fara, regnskuren går över innan vi är framme. Ha, tro det! För när vi kommer fram till grottan som vi ska titta på så regnar det fortfarande och paraplyer halas fram ur baggaget. 

Fast innan vi kommer dit har vi en biltur på runt en timme och under den berättar vår guide om Malaysias pensionssystem och palmodlingar och ormar. Han berättar att de går i pension vid 58 års ålder och det för att bereda plats för ungdomarna på arbetsmarknaden. Fast lite skevt är det förstås med att de går i pension så tidigt, för landet har ingen arbetslöshet, tvärtom man importerar arbetskraft, framför allt från Indonesien.

Han berättar även om de palmodlingar som vi kör förbi, inte med fasa i rösten eller fördömmande om att det utvinns palmolja, han låter lite stolt över att det är en bra försörjning för många malaysier, dessa odlingar. De använder själva mycket palmolja i matlagningen.

Fast det han med lite skräck i rösten berättade om, var alla ormar som finns i dessa odlingar, ja även i majsfälten och andra odlingar. De har inplanterats där för att hålla råttorna borta. Säkert bra som råttbekämpning, men det är farliga ormar så en promenad i dessa områden kan bli ganska äventyrlig. I palmodlingarna ligger det nedfallna och vissna blad som döljer marken och bevarar skugga till jorden men även bra ställe för ormarna att gömma sig på. Vår guide berättar om jätteormen som de träffat på i Malaysia, jag påminner mig om att den har jag läst om i  NG. Kolla bara här hur stor den var.

Fast nu var det Batugrottan vi skulle till, det regnar mindre när vi kommer fram och innan vi kommit fram till trapporna upp till grottan så har regnet slutat. Vår guide fick rätt, det var bara en skur.

På vägen upp till grottorna kan man knappast undgå den nästan 43 meter höga statyn av Lord Murugan, guden som grottorna är tillägnade. Den är den största Murugan-statyn i världen och är belagd med mer än 300 liter guldfärg.

Överallt i anslutning till grottorna kan man se färgstarka hinduiska gudafigurer.

Regnet har upphört och vi tar oss an de 272 trappstegen upp till öppningen av grottorna, för att kika på några av de hinduiska tempel som funnits här sedan början av 1900-talet.

Trappen är brant och stegen ojämnt höga, men det var inte så jobbigt som det såg ut att gå dit upp.

Föst kommer vi in i en stor grotta.

Lite olika ceremonier pågår här.

Fast nu var det inte nog med de 272 första trappstegen, det finns ytterligare en avsats men dit är det bara lite över 30 steg. Jag räknade och sammanlagt blev det 320 trappsteg.

Om det ser blött ut på golvet här inne så är det helt riktigt, för grottan är öppen. Tittar man upp så ser man himmelen där ovan.

Är nog därför det är så många duvor här inne.

Har man gått upp måste man även gå ner och nedför var det lite läskigare att gå i de branta trapporna, fast ner kommer man ju alltid.

Innan vi lämnar platsen ska vi besöka apguden och passar på iaktta lite av folklivet här.

Efter en kort promenad har vi kommit fram till den stora statyn av apguden. Här med selfiefotograf...

...och utan.

China Town i KL

Det verkar som om alla städer av aktning har sin Chinatown, så var det även i Kuala Lumpur. Klart vi måste dit och titta. Vi hoppade på GO KL-bussens blå linje och när det ändå var bussbyte så passde vi på att ta en sväng i Chinatown. 

Kasturi Walk har en pampig utformning och här kan man möta folk från hela världen, vi hörde även en del svenska röster i folkvimlet.

Nu är det väl inte för att träffa folk som man drar sig dit utan det är det rika utbudet av varor till låga priser. Vad man inte behöver möta är motorcyklar. Vet inte vad det är med skyltar men jag verkar dras till dem med min kamera.

Fina gamla hus är det på den här gatan.

Till skillnad mot omgivningens hus.

Här finns också en gammal byggnad som har sitt ursprung från 1888 fast då var den en sk. wet market som sålde fisk och skaldjur, grönsaker, kött och lite annat också. Den kallades då för Central Market men har fått namnet Kultur Bazaar.

Fast den nuvarande byggnaden är från 1936 och är byggd i art deco-stil och det var nära att den revs på 80-talet. Tack och lov så ingrep den malaysiska Heritage Trust och räddade byggnaden från rivning.

Här inne är det svalt och skönt att strosa omkring och det finns ett rikt utbud av alla de varor man hittar på marknaderna.

Vill du ha en liten souvenir som berättar att du älskar KL så går det bra för en rimlig penning.

 Varför inte en kylskåpsmagnet för en tia.

Eller ska vi slå till på ett par flipflop.

Bling bling är det gott om.

För att inte tala om klockor.

Inte är de dyra heller. Ungefär 120 skr för en klocka är väl ungefär vad batteriet kostar.

Vinkande katter finns det gott om.

Köpa tre och få en gratis lockar visst en del.

Det finns även de traditionella utemarknaderna här i Chinatown, men de startar först när mörkret faller, så dessa tar vi en annan gång. Nu återvänder vi till vår buss för nya upptäckter.

Promenad i parken.

Vi har en fin park bredvid vårt hotell, man kan se den på den solbänkande bilden från tornet i förra blogginlägget. Den heter KL City Centre Park och vi tar en promenad där.

Det är varmt i Kuala Lumpur och ganska hög luftfuktighet så en promenad här blir i det makliga tempot för att inte flyta bort i svett. Fast blir det för svettig kan man ju plaska ner i dammarna.

Kanske ta en lekstund med delfinerna, fast de verkade lite stela av sig.

Här finns en fin badplats om man vill svalka sig lite mer än bara fötterna.

Som överallt i Kuala Lumpor så är det gott om ordningsvakter, även så i parken.

Man har bra utsikt mot Tornen här i parken och det finns till och med skyltar om var det är bra fotoplatser. Här är några exempel på dessa platser. Diset går det inte att göra något åt.

Här i parken finns det också en enorm lekplats för barnen.

Har man lite överloppsenergi så kan man testa löparbanan som sträcker sig runt hela parken. Mjukt och fint underlag. Av förståeliga skäl så var den mest använd tidigt på morgonen.

Det finns också många olika sorters träd och även lite blommor som blommade nu.

Mäktiga är de här träden med lång tentakler som hänger ner. Såg någonstans att det kallas för tårträd, men det är kanske bara ett smeknamn.

En av vakterna sökte skugga bland dess "lianer" och fick bli min modell.