Road trip north VII - mot Mo i Rana.

Är man uppe i norr i februari så tar det ett tag innan det ljusnar på morgonen. Vi lämnar Gäddede för att köra mot Norge, vi tar vägen över fjället.

Det sägs att det är lite snö i år, men jämfört med hemma i Bromma så är det bra mycket mer här.

Vitt och fint, fast så här innan det ljusnat riktigt så blir det ett mjukt blåskimmer över fjälllet och snön.

Vägen går över fjälllet och även genom fjälllet. 

Tunneln som vi kommer fram till ser ut att vara stängd, men när vi närmar oss tunnelöppningen går porten automatiskt upp. Rödljuset ändras till grönt och vi kan köra in. Bakom oss sluts porten igen. Ingen återvändo alltså.

På andra sidan fjället har vädret förändrats. Dis och dimma döljer utsikten. 

Vi kommer till porten till Nordnorge.

Vid Laksforsen stannade vi vid vår resa i maj, lunchade på en god laxmacka och hade tänk att reprisera det på den här resan. Tyvärr var det stängt så vi fick nöja oss med forsen. Där var det bara -8 grader men luftfuktigheten som vattenkaskaderna från fallet skapade gjorde att kylan trängde in genom märg och ben.

I Norge byggs det vägar och breddas vägar på många håll. Så emellanåt tar det lite extra tid att ta sig fram.

Nya broar skapas. 

Under bron var det en fors, den var helt frusen nu.

Dagens etapp innehöll inga dramatiska tillfällen eller tillbud och vi anlände välbehållna till Mo i Rana.

Fick en fin solnedgång, synd bara att det stack upp en byggkran mitt i vår utsikt från hotellet.

Sov gott!

Road trip north V - Gäddede.

Dags att lämna Östersund och resa vidare, vi styr kosan lite längre norrut. Stannar efter några timmar för att äta lite frukt, jag tar en liten minnesbild.

Vi kommer fram till Valsöbyn, vi har åkt den här vägen förr men har inte sett att här finns ett vattenfall. Men i dag missar vi inte skylten och åker in en liten skogsväg för att komma till Regnsfallet.

Det brusar och dånar rejält även här.

Kylan gör att det blir en rejäl vattenånga och den sätter sig fint i träden runt omkring.

Valsöbyn ligger inte så långt från Norge och vår väg för oss in över gränsen en sväng.

Norrmännen värnar om sina skidåkare och här har Frode Estil fått en staty. Han var aktiv under åren 1996-2007.

Efter några timmars biltur så är vi framme vid dagens mål, Gäddede. Vi checkar in på Pilgrimshotellet.

Och tar sedan en promenad i byn. Det knarrar mysigt under skorna där vi traskar fram och om man känner sig alltför frusen så finns det en vänlig själ här som delar med sig av sin ved.

Hundar gillar man, men inte om de luftar sig vid byns stora fina tall.

Vi tar en sväng förbi kyrkan som ligger vackert på en kulle.

Går sedan ner till sjön.

Solen är på väg ner och nu sänker den sig fort. Vi hinner bara över bron och på vägen tillbaka börjar solen försvinna bakom bergen.

Dags att återvända till Pilgrimmen och äta middag och sedan krypa till kojs för att vara utvilad för nya mål i morgon. God natt!

Trondheim

Tidig morgon kommer vi till Trondheim.

Vi äter frukost tidigare än vanligt och drar sedan ut på stan. Nidarosdomen är inte öppen ännu men det finns mycket att se där ändå. Själva kyrkan är nog mer eller mindre sönderfotograferad, inte så konstig då den är Nordens näst största domkyrka, även jag har en handfull bilder på den.

Figurerna på framsidan är många och även de flitigt fotograferade...

...så den här gången börjar jag titta på alla de lite underliga figurerna som sitter som utsmyckningar på alla de andra sidorna av kyrkan. En del ser riktigt skräckinjagande ut och andra ser ut att plågas ganska rejält. Även om mina små bilder här är många så är det bara en liten del av alla små figurer som finns på kyrkan. (Alla bilder går att förstora).

Vid sidan om kyrkan finns den gamla ärkebiskopsgården. Här bodde ärkebiskopen under medeltiden.

Husen vid Nidälven härstammar från 1600-talet och skeppshandeln och platsen där handelsskeppen kunde lägga till för att lossa sina varor. 

Den gamla bron över Nidälven.

Ser att de lagat cykelhissen sedan vi var här senast.

En bra uppmaning.

Vi promenerar vidare bland de gamla husen.

Kommer ner till hamnen och träffar på Den siste vikingen.

Lite modernare skulpturer.

Öronsnäcka.       

Midnatsol har också kommit till Trondheim, hon är på väg norrut och har ett längre stopp här.

Munkholmen, som vi passerar på väg ut från Trondheim, användes i äldsta tid som avrättningsplats, och enligt sagan skall Olav Tryggvason ha låtit spika upp Hakon Jarls och Karkers huvuden på en galge på ön. Redan 1028 skall enligt engelska uppgifter ett kloster ha funnits på ön.

Sedan seglar vi vidare mot nya hamnar och vi passade på att fira min man som fyllde jämna år och var orsaken till resan med barn och barnbarn. De bilderna ska jag inte terrorisera er med.

Störst, nyast, minst och äldst.

Sista hamnen för den här dagen är Rørvik.

Vet inte varför det heter Rørvik, men tror inte att det beror på alla rör på kajen. Är nog en slump. 😀

Även här har de en stor fin bro. Ser ut som det är en Hurtigrutbåt som kommer där borta.

På andra sidan om vårt fartyg Finnmarken ser jag att Hurtigrutbåten Spitsbergen börjar lägga ut.

Bakom oss ligger Lofoten. Det var den som kom under bron.

På sedvanligt vis så vinkas det från alla båtarna och lite kul är det att den största Hurtigrutbåten, den minsta och äldsta och även den nyaste möts vid samma hamn.

Spitsbergen som är nyast och Lofoten som både är minst och äldst lämnar Rørvik. Båda går norrut, har en lite annan rutt än alla andra Hurtigrutbåtar. Färre nattliga hamnar och fler längre stopp dagtid.

Kvällen blir till natt och även vår båt lämnar kaj, men seglar söderut.

Polarsirkelfirande.

I dag är det ganska många ute på däck och spanar, beror inte bara på det fina vädret utan många spanar efter en speciell sak.

Solen skiner och det blir ganska milda färger ut över havet.

Det vankas champagnefrukost ute på däck för de hågade, men av åtgången att döma så är det inte den som lockat ut folk den här morgonen.

En hel del fiskformade skedar har också dukats fram, inte ska man väl äta champagnen med sked?

Landskapet lockar till fler bilder.

De här tre kullarna ser nästan ut som om Storsjöodjuret simmat hit.

Nu börjar vi se vad det är som alla väntar på.

Vi ska passera polcirkeln, polarsirkeln på norska. Lite kul att de gör så stor affär av det, minns från barndomen och resor upp till mormor och morfar i norr, hur vi passerade den och då var det mer ett rastställe för oss än något märkvärdigt.

Fjället Hästmannen dyker också upp här, det fjället finns med i en historia som har med de Sju systrarna och Torghatten, dit har vi inte kommit än men de som vill läsa om sagan kan göra det här.

Nu börjar det att hända något på däck.

Kapten ser lite finurligt skadeglad ut. Vad är det han har i kikaren, blicken har han i alla fall på de där fiskskedarna.

Det har smugit sig in en katt bland hermelinerna, eller något som inte liknar champagne bland champagnen. Något som är väldigt rikt på omega-3 och vitaminer, men inte lika gott som skumpan.

Det är dags för polcirkelcermonin och den består av att man ska ta en hel sked fiskleverolja.

Stora som små får den nyttiga dosen. En del grimaserar illa och andra ser ut att gilla dosen.

Skeden får alla behålla som belöning och minne av proceduren.