Fotografiska

Vi var ute på en promenad i Tallinn, för varje gång vi är där så förändras staden. Promenerade förbi Balti Jaama Turg, som förr bara kallades för Ryska marknaden, nu är det stället helrenoverat och rymmer både restauranger och saluhall förutom försäljning av kläder och prylar.

Där i området finns det en hel del väggmålningar. till exempel den här havsörnen. Tanken med den målningen är att uppmärksamma den estniska havsörnen som är hotad på grund av mänsklig aktivitet.

På gaveln av samma hus finns den här, kom att tänka på låten, flickan och kråkan då jag såg den. Även om det där inte ser ut som en kråka.

Vi fortsatte till ett område där jag trodde att vi varit förut, men kände inte igen mig riktigt. Då var det ett ganska slummigt område, nu var här en hel del konst. Hittade  en utställning av Mikk Ollis, en gatufotograf från Boston.

Utställningen kallas Framåt eller bakåt? – En blick på gatufotografi och samhällsförändring.

Året är 2017. Boston fylls av röster, rörelser och kamerablixtar. Mitt i den storm av förändring som pågår, dokumenterar han historiens gång genom sin lins. Olli fångar människor, ögonblick och känslor som definierar en tid av motstånd och hopp.

Det här området kallas för Telliskivi Creative City är ett före detta industriområde som har omvandlats till ett kulturellt centrum med verkstäder, butiker, teatrar, kaféer och restauranger. På en gräsmatta står det en glasbubblan där en kvinna ligger och ser ut att tillbedja något.

Någon tar en selfie men vi fortsätter mot dagens mål som är Fotografiska. "Dance of Death with Endel aka Endel with a stick", är titeln på målningen och är en ordlek på estiska, där Endel både är ett traditionellt (men något gammaldags) manligt namn och slang för selfie.

Jag ser skylten Fotografiska på taket av ett hus lite längre fram,  svänger om hörnet och ser en stor väggmålning. Den där känner jag igen, säger jag.  Men maken säger att här har vi inte varit förr.

Trodde inte jag heller, för allt ser nytt och annorlunda ut men målningen är jag säker på att jag sett förut.

När jag kontrollerar bland mina bilder så stämmer det också, det har gått några år, så här såg det ut 2014. Samma ansikte men en annan restaurang. Den här målningen heter "Kvinnan" och är målad av gatukonstnären Alexandre Monteiro, hans artistnamn är Hopare. Den målades under Street Art Jam 2014  en färgsprakande händelse där konstnärer samlades för att skapa muralmålningar och graffiti i just den här stadsdelen. Evenemanget var en del av stadens initiativ att främja gatukonst och ge konstnärer en plattform att uttrycka sig på offentliga ytor.

En till stor målning har också kommit till.

Området, som då för elva år sedan precis hade börjat restaureras upp, har förändrats ganska rejält.  Då vi var här 2014 regnade det och det var ganska förfallet.

Mitt på det som nu är ett torg, fanns det en utställning.

Ställningen är kvar, har fått en konstgräsmatta och ett segel nya bilder hänger där.

I det här kreativa området finns alltså Fotografiska.

Då vi var här för elva år sedan var Fotografiska knappast påtänkt att finnas här i Tallinn, huset såg ut så här då. Huset kallades för Röda huset.

De har en takterrass med fantastisk utsikt över staden.

Villman äta grönt så finns det en Michelin Green Star-restaurang, men även ett fik på nedre botten.

Vi kikar in på gården på baksidan av huset, den gården används som uteservering på sommartid. Nu i maj var det ganska tomt på folk men desto fler målningar.

Dags att gå vidare.

Min rygg krånglar en del så ibland behöver jag sitta ner en stund och har upptäckt att det är inte bara en nackdel. Man hinner ta in och se lite mer.

Hamnar på återvägen tillbaka vid den där kupolen i början av inlägget och den bedjande kvinnan. Undrar lite över att hon fortfarande ligger kvar i sin lite ansträngande ställning. Går närmare och ser att kvinnan är faktiskt en docka, så hon ligger nog kvar där än och ber.

En dag i Gävle

Inte nu, men i oktober var vi till Gävle. I tider med inställda resor så tänkte jag återvända med lite minnesbilder därifrån. 

Gävle är en trevlig liten stad och där finns en hel del att upptäcka. 

På vägen dit blir det ofta ett stopp i Gysinge. Ofta blir det en räkmacka på kaffet och en titt in på Naturrum. Fast den här dagen var det för tidigt för fika så vi tog en promenad istället. 

Det där med selfie är inte min grej, men ibland så... 

Vi avstod från att vandra Gästrikeleden, fast det blev några meter på den. Vi styrde sedan kosan mot Gävle.

.

Även där blev det en promenad,  kollade in husen som ligger så fint vid ån.

Bra att livräddningsbåten finns på plats, regnet hänger i luften den här dagen och det var inte så länge sedan det var båt som var det enda lämpliga färdmedel i Gävle. I dag blir det apostlahästarna som får ta oss runt.

Försökte dra upp dragkedjan torget för att se vad som dolda sig där under. Men den var för trög.

Hittade platsen för tidsreglering, måste väl vara där man samlas för att ställa om tillbaka till normaltid.

Promenerade vidare och fick med en stor väggmålning till min samling av målningar. 

På polhemsskolan finns det en till. 

Vid entrén till skolan hittar jag Urnebulosan och De Blommande Stenarna.  En skulptur av Katarina Jönsson Norling.

Det är en liten bronsfigur iklädd badrock. På huvudet bär hon den UrNebulosa vårt solsystem har bildats ur. Här växer också blommande stenar i betong, på dem kan man sitta och vila lite om man känner för det.

Träffar också på en runsten den står på gården med det passande namnet Kvarteret Runstenen. Den är visserligen en kopia av en sten som fanns här tidigare. Den flyttades eftersom den blev utsatt för skadegörelse. Inskriptionen berättar om Bruse som lät resa stenen för att hedra sin bror Egil som drog till Finland.

Regnat har det gjort och då hittade duvorna en egen pool att plaska runt i.

Söderhielmska var stängt.

Regnet inte bara hänger i luften, det kommer rejäla störtskurar mellan varven också, så vi slinker in på Länsmuseet, det var länge sedan vi var dit.

Där har de en liten utställningen som heter "Fråga bilden". Tanken är att man ska ha bilderna här som utgångspunkt för att diskutera källkritik, normer och ideal.

Bilen är en Oldsmobil från början av 1900-talet den tillhörde hovfotograf Carl Larsson, den hade 7 hästkrafter ochen toppfart på 40 km/t. I den åkte han runt på sina reportageresor. 

Den andra fotografen som är representerad i utställningen är Anna Nygren som var mer en bygdefotograf. Hon hade ingen bil utan cyklade runt i bygden med sin stora kamera och fotade vardagslivet i bygden. Hon ville utbilda sig till fotograf men det fanns inga pengar till det utan hon försöjde sig som sömmerska och fotograferade då det fanns tid över efter sömmerskejobbet och hushållsarbetet. Hon skrev även poesi och ägnade sig även åt att måla och brodera.

Det var inga kameror man stoppade i fickan på den tiden.

Finns många bilder att titta på plus ett bildspel på en skärm.

Eftersom det regnade en hel del passade vi på att titta på alla utställningar. Högst upp var det konst, vissa riktigt tilltalande och andra lite för moderna för min smak.

Vad det stod på det här konstverket kunde man bara se på långt håll. Nära såg man inte det.

Såg sedan att regnet upphört, men innan vi lämnade museet så hittade vi en avdelning med textilier. Vilka skatter som förvarades där och broderier, vävnader och massor av annat. Missa inte den avdelningen om du är det minsta intresserad av handarbete.

.

Har man traskat runt en hel dag i stan så känns det i fötterna så varför inte passa på att köpa nya skor.

När kvällen kom tyckte vi att vi var värda något gott att äta och dricka.

En av de godare pizzor jag ätit.

Lite Tallinn.

Nästa mål på vår kryssning är Tallinn, välkänt för oss men här landar vi ganska nära stan så det blir en promenad in dit ändå. 

Det första vi möter är en katt på promenad.

Det nästa är en robot som tuffar omkring alldeles ensam.

Tur att vi ser lite folk också så att vi inte behöver befara att vi hamnat i framtiden utan några människor.

Texten på roboten är på estniska så jag får konsultera Mr. Translate på Google för att få veta vad den har för funktion.

Det står "Hungrig?" på den och "Låt mig hjälpa!" och är en robotleveranstjänst. Man beställer mat och så kommer roboten hem med den. 

Vi fortsätter in mot gamla stan och som lydiga turister följer vi hänvisningsskyltarna. Fast här stöter vi på lite problem, skylten visar rakt in i en port. Porten är låst så om vi inte väljer att vara olydiga tar promenaden slut där. Vi väljer den olydiga varianten och rundar skylten.

Snyggt stuprör.

Här i Tallinn ser vi en hel del bilar som är registrerade i Ukraina och även att folk i Estland tänker på deras folk. Ett träd fullt med blågula band.

Vid svenska ambassaden hänger Ukrainas flagga.

Lite längre ner på samma gata ligger ryska ambassaden, där ser det lite annorlunda ut.

Lite lustigt är att då jag går in på Googles maps för att kontrollera att det verkligen är den ambassaden så går det inte att söka på det längre.

Men flaggan visar att det är den ambassaden där, kollar på adressen och den ligger där men man vill tydligen inte kännas vid den.

Vi går vidare, fast påminnelsen om det fruktansvärda kriget sätter sig lite i sinnet.

Går bort och hälsar Godwin, Tallinns mest fotograferade ko.

Fotograferar inte så mycket mer här för jag har nog redan det mesta på bild sedan tidigare. Fast då jag träffar på några kompisar till Godwin så åker kameran upp igen.

En mås håller kossorna sällskap.

Trevligt att återse Tallinn, men nu tar vi en fika på vår båt. Innan det är dags att åka mot nästa hamn.

Temple Bar

"Funky shops, eclectic cafes and hordes of stylish young Europeans have made Temple Bar one of the most popular tourist destinations in the city." Så beskrivs Temple Bar området i en turistbroschyr. Kan nog stämma också för där är det mycket folk och många kommer dit för alla pubar och nattlivet.

Vi är inte så mycket för nattliv så det blev några promenader på dagtid. Eftersom vi bodde på norra sidan av floden Liffey tog vi vägen över Ha'penny Bridge.

Fortsatte in genom Merchants´Arch.

Och så var vi där i folkmyllret. Fast så här på eftermiddagen var det inte så värst mycket myller och vi behövde inte trängas.

Om man nu inte styrde stegen till den mest välkända puben i området, The Temple Bar. Där var det trängsel.

Man skulle kunna tro att området Temple Bar fått sitt namn av alla dessa pubar, barer och restauranger som ligger här, men namnet bar betydde förr i tiden strandpromenad och Temple kommer från Temple-familjen, vars stamfader Sir William Temple byggde ett hus och trädgårdar där i början av 1600-talet.

Fast andra tror, att trots denna storslagna härstamning, att namnet på Temple Bar-gatan ha varit mer direkt lånat från det berömda Temple Bar-distriktet i London, där den huvudsakliga tullporten till London låg med anor från medeltiden.

Hur som helst, var namnet än härstammar ifrån så var det ett trevligt område att ströva omkring i.

Mycket att upptäcka och se.

Träffade på många trevliga människor , en del bjöd verkligen på sig själva.

Andra var så extremt vänliga, som då min makes paraply blåste sönder en dag då det kom en rejäl regnskur.  En yngre gentleman stannade upp och ville ge sitt paraply till maken. Trodde först han skojade, men han menade allvar och hade tänkt fortsätta sin promenad och få sin kostym genomblöt. Kändes inte rätt, så han fick behålla sitt paraply.

Men för att återgå till Temple Bar så om man samlar på väggmålningar, då är det hit man ska gå. Det finns massor.

Blir man trött i rygg och ben kan man slå sig ner i en palm.

Eller slinka in på någon av alla pubar och ta en öl.

Besök i byn Tortuguero.

Dags att göra ett besök i den närbelägna byn Tortuguero. Trots att det bara finns båtväg dit så är det ingen ö utan byn ligger på en landtunga som sticker ut mellan kanalerna och Karibiska havet.

Dit åkte vi båt, såg den här familjen ute på paddeltur och visst var det bra att flytvästarna räckte till de vuxna ändå.

Tortuguero betyder "place of the turtle" och fick sitt namn då hundratals gröna sköldpaddor återvänder hit och lägger ägg, vilket havssköldpaddor alltid gör, återvänder till platsen där de föddes för att fortplanta sig.  Trots det namnet så var vi inte iväg för att titta på när sköldpaddorna kom upp. Man fick inte gå dit på egen hand, de var rädda att turisterna skulle skada sköldpaddorna och dessutom fick man inte fotografera och inte ha någon belysning.  Kändes inte motiverat att lägga pengar på det, fanns så mycket mer att se.

Här i byn kunde man hyra gummistövlar för att vandra ut i de blöta områdena och hoppas på att få se jaguaren. Chansen till ett sådant möte var inte stor i alla fall inte då en grupp kinesiska turister, som inte var direkt tysta av sig,  gick iväg på spaning.

Stöveluthyrning

Vi tar en promenad i byn istället för att jaga okända djur.

Men en liten krabba träffar vi på.

Med sådan här tomt så behöver man inte bekymra sig så mycket över gräsklippning inte för att vattna gräsmattan heller.

Ser ganska så skönt ut.

Huvudgatan i Tortuguero.

Lite av vad som fastnade framför linsen då vi vandrade genom byn.

Väggmålningar är det gott om.

Sopsotering.

Huvudgatan igen.

Vid de här målningarna stod det en samling folk och tittade upp i träden, Klart man blir nyfiken då och vill kolla in vad som händer där.

Gissningarna var många om vad som rörde sig uppe i trädtoppen, först var vi väldigt säkra på att det var en apa som klättrade där, men den var lite för stilla så det var nog en sengångare. Men till slut såg vi att det var en jättestor grön leguan.

Den har hittat en riktig guldgruva till skafferi. Bara att sträcka ut sig lite och greppa en ny frukt,

Utedass, eller kanske en offentlig toalett.

Gungställningen behöver sig en liten ansiktslyftning.

Vi tar en sväng ner till havet också.

Skummet yr i vågorna.

Tillbaka till till vår lodge tar vi en promenad genom skogen. Träffar på några riktigt stora gräshoppor.

-Åh, nej inte fler turister som ska fotografera mig.

Myrorna har en autostrada över vår stig, de sliter rejält med bladen de bär på.

Tilda hittar ett hjärta.

En fjäril som vilar.

                                                          -föregående-                 -nästa-