Jädraås och Erskine

Lite mera från Jädraås. Tiden för att blogga räcker inte alltid till men bilderna finns ju kvar så nu kommer lite mer från trippen upp till Jädraås.

Klart vi ville titta på husen som Erskine ritade. De här husen som var väldigt moderna i sin utformning då de byggdes på 50-talet väckte stor förundran och de är fortfarande populära bland husägare. Då 1952 var det tänkt att det var skogsarbetare som skulle bosätta sig där så det naturliga namnet på området var Skogsarbetarbyn.

Det var nog full fart och liv och rörelse här i Jädraås förr i tiden. En hytta med två masugnar var i bruk mellan 1858 och 1930 och en Lancashiresmedja var i drift mellan 1905 - 1942.

Det kom en liten regnskur då vi tog vår promenad, såg inte att jag fått en droppe på linsen men den här byggnaden var så pampig så den får vara med i bloggen ändå.

Ser att de är stolta över Jädraås.

Vi lämnade Jädraås och så hamnade  vi i Brattfors Bruk, det härstammar från 1600-talet. Det var drottning Christinas livläkare som 1673 lämnade storstan för att flytta  hem till Wiij i Ockelbo för att anlägga en järnbruksrörelse. Den blev senare känd under Ockelboverken och det här är en del av det.

På en liten skogsväg hittade vi den här lilla idylliska platsen...

...med rester från en svunnen tid.

Sedan flög vi vidare, miljövänligt och bra.

Hamnade i Högbo för att inhandla lite presenter till en stundande högtidsdag.

Dessförinnan hade vi kollat in föret på Kungsberget. Var inge vidare glid i backen.

Men visst måste vi kolla utsikten från toppen även om liften var stängd.

Den här gubben var den enda som var där, men han var desto gladare.

Jädraås och ångtåg

Det var en söndag i augusti, vi var i Gävle, solen sken och vad var då lämpligare än att åka till Jädraås och titta.

Järnvägen här har en lång historia men för att göra den kort så var det för att bland annat sänka de fortfarande höga malmtransportkostnaderna beslutade bolaget att bygga en järnväg mellan gruvan i Wintjern och masugnen i Jädraås. Den började trafikeras i september 1881 och den 2 oktober 1970 lämnade det sista ordinarie tåget Jädraås. Som tur är så finns det en livfull förening som driver museijärnvägen i Jädraås.

Vi börjar besöket med att kika in i lokstallarna.

Vi lovar att inte smutsa ner oss och går in och tittar på de fina loken och vagnarna där inne.

Loket Korsån är byggt 1902 och är museeieföreningens första lok. Den gick mellan gruvan i Vintjärn, masugnen i Åg och sjön Hinsen.

Ångvagnen Majorn byggdes 1888, en riktig skönhet tycker jag.  Avsikten med den var att kunna köra persontrafik utan att binda upp ett lok för denna tjänst. Namnet fick den efter beställaren, ägarbolagets direktör och major i reserven John Samy Nisser.

Inspektionsdressinen Austin Ten är mycket fin den också.

Utanför stallarna står den här lilla motordressinen, den används för personal- och materieltransporter, inspektioner och är inget museifordon.

De finns mycket att titta på här och för killar med tåg i blick är det lätt att fasta på detaljer. De här två var helt uppslukade av något spännande.

Borta vid stationsbyggnaden började det nu samlas riktig mycket folk. Personalen var på plats, alla jobbar ideellt.

Praktiskt med godsvagn, där lastades alla barnvagnar in.

Dags att köpa biljett inne i den fina biljetthallen.

Jag frågade om jag fick ta en bild lite närmare och det gick så bra, fick även ett fint leende.

Men ännu finns det inget lok framför tåget, fast nu är det visst på gång.

Under puffande och rök kommer loket närmare.

och kopplas in framför vagnarna.

Så där nu är det körklart och dags för passagerarna att gå ombord.

En del har klätt upp sig dagen till ära, tre riktigt stiliga damer skulle ut och finåka.

Det kom så mycket folk som ville åka, så hastigt och lustigt fixades det fram en extra vagn så att alla skulle få plats.

Så där nu finns det plats även för de fina damerna.

Klart för avgång.

Tåget tuffar iväg och vi som inte åkte med kan titta lite mer på omgivningen. Ett anat tåg står här till beskådan. 

Lastat med lite livsnödvändiga ting.

Gamla skyltar är alltid kul. De här sitter på stationsbyggnaden.

Vi tog en promenad i Jädraås, men tar det i ett annat blogginlägg.

Den som vill veta mer om föreningen och Ångtågstrafiken i Jädraås kan läsa mer om det på deras hemsida här.

Djurlivet inpå knuten.

Vi hade inte bara besök av ekorrar på landet, den här kaxiga hackspetten var en flitig gäst och då den promenerade på verandaräcket såg den extra kaxig ut.

-Äsch, det var ju samma mat som i fågelmataren, jag går tillbaka dit.

Då det var kö till fågelmataren passade småfåglarna på at förse sig av ekorrens mat i muggen.

- Gott!

Myggen är stora i år.

Inte bara fåglar kom på besök. Den här lilla filuren landade på verandaräcket och stannade så länge att den fick bli fotomodell för en stund.

Jag vet inte vad det är för något kryp...

...men den hade vissa problem med att ta sig vidare eller om den bara tyckte att det var skönt att sitta där i solen och lufta vingarna.

En fjäril av något slag kom på besök.

En dag upptäckte jag sådana här gropar i gruset, har inte sett dem förut men fick veta att det är myrlejon som gräver sådana fällor. Jag spanade där men upptäckte inga myrlejon, men några myrskelett låg det ibland i en del gropar.

Sommargäster hade vi på landet också, och det är klart de ville njuta av solen.

Vi var hem till Bromma för att se till huset och jag behövde göra mina besök till sjukgymnastiken. Tyvärr så hade jag lämnat kameran på landet, för när jag tittade ut på kvällen så upptäckte jag att djurbeståndet vid tomten hade utökats. Kanske inte den mest välkomna besökaren, men det var första gången jag sett någon här hemma. Gamla handblåsta fönster och inzoomat med mobilen blev ingen lyckad bild. Mer bara som ett bevis om att det verkligen var en grävling som var där. Den var ganska skygg, för när jag gick ut för att ta en bild utan fönster emellan så fick jag bara en bild på rumpan och svansen då den slank iväg.

Bilden blir tyvärr inte bättre vid förstoring.

Ekorren och muggen.

Berättade i mitt förra blogginlägg att ekorren på landet inte klarade av ekorrmataren. Han lyckades visserligen att lyfta på locket men från fel håll och när locket sedan föll ner var det stor risk för att han skulle klämma tassarna. Eftersom ekorren såg så sugen ut på fågelmaten och inte klarade av att hoppa över till den så löste vi det med en liten plastmugg på verandaräcket. Lite försiktigt närmande han sig muggen. Ekorrarna på landet borde komma hit till Bromma och lära sig hur det går till, den som undrar vad en ekorrmatare är kan se det här.

-Vem vet, det kan ju vara en fälla. Bäst att vara försiktig.

-Men det doftar gott där inifrån.

-Törs jag?

-Jag gör ett försök.

Sedan dyker han ner i muggen.

-Mmmm så gott det var!

-Äpple är också gott.

-Hej till publiken.

Solrosfrön i all ära men kottar är också gott för en liten ekorre. Så för att få lite omväxling i kosten hoppade han upp i tallen ibland och plockade några kottar.

Vi hade en väldigt fin och solig sommar på landet, men ibland kom det en liten skur. Vår ekorre var hungrig även då. Blöt men söt ändå.

Livet på landet.

Har tillbringat några stillsamma veckor på landet. Bara kopplat av och även kört träning för mitt knä med lyckat resultat. Kameran var med men användes ganska sparsamt, har med andra ord haft en skön och fin sommar. Kanske var det lite för fint väder, för de få regndroppar vi fick räckte inte till för att kantarellerna skulle ploppa upp. Några få och små fick vi innan allt torkade bort.

Lite djurliv fick vi njuta av också. Redan samma dag vi kom ut till landet så kom den stiliga råbocken och hälsade på. Han blev nog lite snopen då det var folk i huset, gissar att han ansåg att det var hans mark och att vi var inkräktare på reviret. 

Vi fyllde på fågelmatbehållaren och sedan dröjde det inte länge innan det var full fart vid fågelrestaurangen. Först ut var nötväckan.

Tätt följd av hackspetten.

Sedan fylldes det på med andra fåglar. Lilla tofsmesen.

Grönfinken.

Många fågelungar kom också på besök, fast de satt mest och tiggde mat från sina föräldrar.

En del hade lite problem med landningen.

Andra fixade det galant och hade tagit tiggandet till sin yttersta spets. Det gäller att se liten och hjälplös ut.

Även en duva hittade till fågelmaten.

Ekorrarna här på landet var inte så rädda av sig, de kom och ville också ha del av fågelmaten men den hängde så till att de inte klarade av att ta för sig där. Hur de än försökte så var det för svårt.

En nyinköpt ekorrmatare var lite för svår också. Var tvungen att ta bort den innan ekorren klämde sönder sina små tassar. Lösningen blev en liten plastmugg på verandaräcket. Kanon tyckte Kurre.

Mer om ekorrarna och muggen senare.