Iona och Dun Í

Vi är kvar på ön Iona och fortsätter med vår vandring upp på Dun Í. Tanken var att vi skulle se om det fanns några fåglar där uppe och här lär det finnas kornknarr, den skulle vara trevligt att få syn på en fågel jag aldrig sett förut. Fast tyvärr så var det tämligen ont om fåglar och någon kornknarr har jag fortfaraden inte sett, men den här lilla fågeln satt på en sten på vägen upp på berget. Kan det vara en grönsiska måntro?

En ganska brant stig ledde oss upp mot svindlande höjder och jag funderade på vägen upp hur jag skulle klara vägen ner med min stela fot. Ner kommer man ju alltid, sägs det, men jag ville komma ner helskinnad också. Det är jobbigt att gå uppför och halvvägs upp träffade vi på ett trevligt engelst par som satt sig för att vila och pusta lite. Vi passade på att pusta även vi och fick en trevlig pratstund och lite mer information om ön Iona och även om det stundande valet, om Skottlands självständighet, i september.

Högst uppe på berget var utsikten strålande och man kunde se hela ön och långt ut över de närliggande öarna.

Vår fågelkännare Klaus spanar ut mot öarna som vi ska besöka på eftermiddagen.

Den lilla ön till vänster i bilden under, är ön Staffa dit vi ska allra först.

Och lärkan drillar högt i skyn.

Vi tog oss ner och jag klarade nedstigningen galant, med en liten stödjande hand av maken och Klaus då och då. Kul att se hur husen ligger som inbäddade i kullarna i landskapet. Är nog nödvändigt med lite skydd då höstvindarna sätter i.

Kan man ha det så mycket bättre, vackra Iona, sol och hav. Njuter i fulla drag av allt det vackra.

Eller hur Maria? Visst är det vackert och visst har vi det bra.

Vi återvänder till vårt skepp.

 Fortsättning följer och då ska vi till Staffa...

    Föregående inlägg om resan - Fortsättningen som handlar om Staffa.

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".

Kårböle skans.

Kårböle skans är en medeltida rastplats, där stannade vi för en liten bensträckare. Det såg inte så medeltidaaktigt ut nu, mer sommarfagert.

Kvack, kvack ...kvack låter det från dammen och ett gäng änder kommer vaggandes och ropar uppmanande ....var har ni maten!

Tydligt är att de är vana att bli matade här. Tur nog så blev det lite bröd över vid frukosten och i stället för att slänga tog jag med mig de brödskivorna till ändernas glädje.

Man tror att även fågelföräldrar är måna om sina barn men inte den här mamman inte. Hon försåg sig först och försökte ungarna ta brödbitar blev de bryskt jagade i ner dammen.

Nu stannade vi inte vid den här rastplatsen för ändernas skull utan det fanns en skylt som talade om att det hette Kårböle skans och två vackra kanoner vittnade om att det var något speciellt med den här platsen.

I Kårböle var det vanligt att resande till Norge rastade och pilgrimmer som var på väg till Nidaros (Trondheim) brukade stanna vid kapellet i Kårböle. Där lämnade man offergåvor för att få en säker färd vilket gjorde att kyrkan i Kårböle blev mycket rik.

Man vet inte säkert när Kårböle skans byggdes men den var i bruk fram till 1700-talets början. Sedan fick den förfalla och i slutet av samma århundrande omnämns den som en fornlämning.

I dag ser man resterna efter befästningen som en fyrkantig vall med en bastion i varje hörn, där kanonerna var uppställda, och innanför vallgraven kan man se gropar där soldatbostäderna funnits.

Ett intressant stopp, med lite av vår historia, blev det och det är kul att det finns information på plats. Vi fortsätter färden norrut.

Zürich - på två timmar.

Nästa anhalt på resan blev Zürich. Där behövde vi inte övernatta men på grund av uppehållet i  São Paulo hade vi lite tid över mellan planen och passade på att ta en taxitur även här.

Vi startade med en tur upp till en utsiktpunkt med det var så disigt så utsikten var något begränsad.

Vi for ner till stan istället. Tog en liten promenad medans vår taxichauför berättade om det vi såg.

Sedan...åkte vi hem.

Brasilien-São Paulo, bara en glimt.

Alla resor blir inte riktigt som planerat, lite av tjusningnen med att resa. Kanske inte då man står på en flygplats sent på kvällen eller mitt i natten och ser att ens plan gick för fem minuter sedan.

Det var inte mening att vi skulle ha någon övernattning i São Paulo på vägen hem men flygbolaget hade andra tankar om hur vår flygresa hemmåt skulle gå till. Först var planet rejält försenat i från Bunes Aires så när vi kom fram till São Paulo stod personal från flygbolaget och väntade på oss för att lotsa oss fram till det väntande planet mot Stockholm. De skulle lotsa oss genom alla kontroller, men där tyckte man att det var viktigare att öppna väskor och gå igenom hela min fotoutrustning (en gång till, det var ju redan gjort då vi lämnade Buenos Aires. Vad trodde de att jag skulle ha kunnat skaffa mig under flygturen). Köerna var långa och ingen fick gå före, att missa planet, en sådan bagatell brydde de sig inte om. Nu tog det sådan tid så plantet kunde inte vänta utan for iväg utan oss.

Vi fick efter mycket om och men åka till ett närbeläget hotell, få lite mat och en säng att sova i. Inte mycket att se men det är utsikten från vårt hotell.

Vackra blommor utanför hotellet.

Är man nu i São Paulo så ville vi se lite av staden också, vi hade inte så många timmar på oss men en taxirundtur bestämde vi oss för att ta. Vi upptäckte ganska omgående att man ska inte ha bråttom här. Enorma bilköer som sniglade sig fram, fast går det långsamt på motorvägen så hinner man se lite av omgivningen. Upptäckte att de hade busshållplatser på motorvägen och även övergångställen där. Trafiksäkerheten vär väl inte så överdriven heller. Såg den här långtradaren bredvid vår taxi, ser ut att vara radiobilar som är på väg till något nöjesfält.

Känns lite osäkert att ha en av dessa bilar som sin sovplats under färd.

Utrymmet mellan motorvägsfilerna är väl utnyttjat. Där fanns det åtskilliga provisoriska hem uppbyggda.

Eftersom tiden var begränsad och trafiken seg fick vår taxichauför bestämma vad vi skulle se. Den här parken med lite spännande skulpturer var det första han visade.

Hade bara mitt 24-70 mm på kameran så några närbilder på de vackra fåglarna i parken blev det inte.

På andra sidan parken låg järnvägsstationen och dit tyckte chaufören att vi skulle gå.

Vilket vi gjorde, inga tåg var inne men chaufören hamnade i bild.

Sedan åkte vi runt och tittade.

En hel gata med butiker som sålde brudklänningar.

Något fängslande.

Kommersen är livlig i stan.

Utanför stan breder kåkstäderna ut sig.