Kina - Pekinganka.

Medan jag är på upptäcksfärd i en annan del av världen och inte hinner eller kan kika in på nätet så ofta så fortsätter jag med vad jag såg och upplevde i Kina 2003.

Har du varit i Kina så har du säkert ätit Pekinganka också, det brukar ingå i alla resor dit. På vår väg till Stenskogen så träffade vi på det här stället där de slaktade och tillredde ankorna som sedan skulle levereras till restauranger.

Ankorna hängde prydligt uppradade vid vägen, en livligt trafikerad väg med avgaser  och damm.

Sedan stoppades de ner i en gryta för rökning. Det doftade gott...men.

Kina - en liten bondby.

I närheten av Kunming var vi på besök i en liten bondby.

Husen såg ut att ha hängt med en hel del år.

Underhållet av husen var tämligen eftersatt, men sliter man för att få tillvaron att gå ihop så är det inte det som prioriteras först.

Borgmästarens hus. Har säkert varit en tjusig byggnad en gång i tiden.

Den här gamle mannen bjöd in oss till sitt hem som bestod av det här enda rummet.

Barnen i byn tyckte det var kul att bli fotograferade.

Huvudgatan. 

Mellan husen odlades det och trädgårdsredskapen var inte av det nyare snittet.

Vi kom fram till byns torg, där var det kommers på gång.

Torget var byns mötesplats för folk, förutom att det var där som det handlades med olika varor.

Den äldre generationen tog hand om barnen. Vår lokala guide Sunny berättade att det var vanligt att man sände sina barn till föräldrarna på landet, speciellt om man hade skaffat sig fler barn än det enda tillåtna. Hon hade själv vuxit upp hos sin mormor eftersom hennes föräldrar ville ha två barn.

Barnen var väldigt nyfikna på min kamera.

Den här lille killen var en av de modigare och kikade in i sökaren. Jag tog en bild och...

...visade honom den sedan. En av mina medresenärer tog en bild när jag visade honom bilden. Sedan hade jag en ständig följeslagare i byn.

Den här lilla tösen var fullkomligt skräckslagen av alla de "långnäsor" som kommit på besök i byn. Hon hade aldrig sett något så otäckt. Vår lokala guide berättade att när hon var liten så kom det några västerlänningar till hennes by. Hennes mormor hade aldrig träffat på några förut och utropade med förskräckelse i rösten "monster, monster!"

Mobiltelefon var lite ovanligare 2003, men det fanns en i den här byn. röret som mannen har är något som man rökte tobak med.

Det kan vara bra att veta hur det ser ut när man ska gå på damernas och herrarnas. Damer till höger, lätt att komma ihåg då tecknet står med benen i kors. ;)

Kina - Stenskogen i Kunming.

Efter Xian fortsatte vi med flyg till Kunming, som kallas för "Den eviga vårens stad".  Bara att flyga inrikes var en upplevelse då. Relativt kort flygresa men mat serverades och de flesta kineser tog sin lilla låda med mat med sig hem istället för att äta under resan. Man måste ju visa dem därhemma vad man fått på flyget. Eftersom vår lilla grupp var de enda västerlänningar på det flyget så var vi väl de som blev mest betittade.

Förutom att titta på staden Kunming så skulle vi besöka Stenskogen i Shílín. Det är en märklig kastformation och de höga klipporna verkar ha kommit fram ur marken i form av stalagmiter, där många ser ut som träd gjorda av sten och ger illusionen av en stenskog. 

Det var inte många västerlänningar här heller, jag tror att vår lilla grupp var de enda. Det fotograferades flitigt, alla ville ha ett minne med sig hem. Många ville även ha bilder tillsammans med oss.

Shílín nationalpark täcker ett område på 350 km², numera är det också ett världsarv.

Formationerna tros vara över 270 miljoner år gamla

Vi slingrade oss in bland alla formationer.

Stenarna har många märkliga former.

Några har till och med hår.

Utsiktspaviljonger är byggda på några ställen.

Där kan man skåda ut över delar av stenskogen.

Ibland får man huka sig för att komma fram.

Många sägner har skapats och en är att om man rör vid det här trädet så får man hälsa och långt liv.

Här skulle man krångla ut huvudet genom den trånga passagen för att få välgång i livet.

Man får hoppas på att den stenen inte faller ner just när man passerar under.

Ibland var det smalt...

...och ibland var det som grottor man gick igenom.

Många av formationerna hade fått namn, minns inte alla men den här kallades för elefanten.

Även här bland stenarna fanns det försäljare.

En av försäljarna sålde stenskulpturer, minns att han drog till med ett ganska högt pris och eftersom jag inte var intresserad av att köpa så svarade jag med ett som i mina öron var ett skambud på den tjusiga skulpturen. Till min förvåning så var det tydligen ett bra pris för han slog till direkt och det var bara att hala fram pengen och betala. Tung var den, så tung att jag fick betala övervikt sedan på flyget till Peking. Fast det var bara 15 kr så det kunde det vara värt, för den pryder sin plats här hemma nu.

Många kvinnor satt och handarbetade på alster som de sedan sålde.

Kina - Nudelbagare.

Man får ju inte missa att äta lite nudlar då man är i Kina och att dessutom få se en riktig nudelbagare i aktion är ett riktigt skådespel.

Vi åt lunch vid Terrakottaarmén och fick oss dessutom en rejäl uppvisning i hur det går till att göra riktiga nudlar.

Degen svingas i många olika led tills den bildat långa stänger som sedan stoppas ner i grytan med kokande vatten.

Serveras sedan i små skålar och smakar utsökt gott.

Nästa nudelbagare skar sina med kniv och förpassade nudelbitarna rakt ner i grytan med en elegant snits.

Kina - Huaqing

Fortsätter med lite bilder från kinaresan 2003. Vi besökte då även en plats som det är mest taiwaneser som besöker, nämligen Huaqing. Det byggdes byggdes år 723 av kejsar Xuanzong av Tangdynastin som ett palats att tillbringa vintern på, här finns det även varma källor. Men det är inte därför som så många taiwaneser är intresserade av att besöka platsen utan för att det var här var skådeplatsen för Xianincidenten år 1936, då Chianxg Kai-shek kidnappades av den tidigare krigsherren Zhang Xueliang och tvingades delta i en enhetsfront med kinesiska kommunistpartiet för att motsätta sig ett japanskt intrång i Kina. 

Här finns en paviljong där Chiang greps, tidigare hette den ”Paviljongen där Chiang greps”. Denna har nu döpts om till den fantastiska eufemismen ”Den väpnade inlagans paviljong” för att inte verka stötande för de taiwanesiska turisterna. Fast vi fick den beskriven som "Fem korridorhuset".

För många av taiwaneserna är nämligen Chiang fortfarande en vördad ledare.

Rummen i huset är möblerade som det såg ut på den tiden.

Chiangs livvakt blev skjuten och till och med kulhålet är bevarat.

Chiang flydde uppför det här berget men lyckades ändå inte fly.

Även om man inte är intresserad av den incidenten så är det en vacker plats att ströva runt på.

Vi var där en tidig vår och för tidigt för att träden skulle stå i blom, men kineserna hade löst det genom att klä in träden med konstgjorde blommor.

Även frukten i träden var konstgjorda.

I dammarna simmade det fullt med guldfiskar som barnen roade sig med att mata.

En man gick omkring och klippte silhuettporträtt, visst blev det ganska likt.