Blir det någon björn?

Det är spännande att sitta i gömsle, man vet ju aldrig om det kommer att hända något för björnen och andra djur går ju inte att få dit på beställning. Bara att sitta och hoppas, testa kamerorna kan man ju göra på omgivningen och lite fågel som verkar trivas där. Vi hade en lite knipa som simmade omkring i tjärnen, den såg ut att fiska så vi kallade den för Fiskaren. Fick senare höra att det fanns ingen fisk i tjärnen så vad den fiskade vet jag inte.

Vi spanade på vår Fiskare och väntade och väntade tills det blev så pass mörkt så att även Fiskaren gjorde kväller. Är man i gömsle så duger det inte att ligga och sova då det börjar ljusna. Den tidiga morgonen bjöd på dimma och älvorna dansade i kapp med att fåglarna vaknade och började komma till tjärnen.

Några måsar dök upp.

De försökte få sig lite frukost i kamp med korpar och kråkor.

Det gäller att försöka visa hur stor man är.

Fler fåglar kom.

Hittar man något ätbart är det säkrast att dra för att få ha godbiten i fred.

Någon björn fick vi inte se vår första natt i gömslet, kan vara att björnen inte gillar att det regnar. Efter att ha mumsat i oss vår matsäcksfrukost packade vi ihop och lämnade gömslet.

Vi kom inte så långt från gömslet då några strörenar dök upp.

Vi beslöt oss för att ta en liten biltur i området under dagen och under den turen så träffade vi även på en ensam trana som spatserade omkring på en äng.

Den bjöd inte på någon dans men såg väldigt elegant ut.

Vi såg också lämningar efter någon mystisk varelse, spåren var färggranna.

Vi hann inte köra så många mil innan vi träffade på en till ensam trana.

Den spatserade fram och åter på sin äng.

På vår lilla biltur i omgivningarna så ringe Johan och kollade läget, jag berättade att vi försökt hitta något trevligt kafé där man kunde få sig en lunchfika med tunnbrödmacka, men på alla ställen så hittade vi bara thaimat och pizza. Men jag måste få säga att de här arrangörerna är lyhörda för när vi kommer åter till campen för att äta middag och vi ska bre våra matsäcksmackor så har Margareta med sig eget hembakat tunnbröd.

Dags för oss att återvända till gömslet, ett nytt denna kväll. Inte det här, men om man vill filma utan att få med stillbildskamerornas klickande så kan man få sitta där. det står bredvid vårt stora och bekvämare gömsle.

 En ny spännande kväll tar sin början, ska vi få se någon björn!

Vi for norrut

En fredag i slutet på maj packade vi bilen och for norrut. Inte så långt men i alla fall mot mitten av Sverige. Sitter man och åker bil en massa mil så är det skönt med en bensträckare då och då. Den första blev vid Gimån.

Enligt en skylt så brukar det finnas strömstare här men den såg jag inte till.

Men det gjorde inte så mycket, för platsen var vacker och det fanns en hel del gångvägar iordninggjorda ut i ån.

Vandrar man Pilgrimsleden så kommer man förbi här och kan ta sig en välförtjänt vila på Pilgrimssoffan.

Här kan man också läsa sig till information om platsen och att Gimån utgör sockengräns mellan Bräcke och Revsund. Namnet Gim härrör troligtvis från ordet gap eller öppning och det gör att namnet kan tolkas som "ån som har en gapliknande dalgång".

Här finns stenlämningar från gamla bron och minnen från timmerflottningsepoken.

Dags för oss att dra vidare.

Fiket som serverar älgburgare är stängt, är det maj så verkar det mesta i turistväg vara stängt i Sverige.

Gissar på att älgarna vi senare träffade på tyckte att det bara var bra.

Tittar man noga så ser man  mamma älg i bakgrunden bland buskarna som vakar beskyddande över sin teling.

Strax efter mötet med älgarna kommer vi fram till målet för dagen. Vi är nu 6 mil nordväst om Östersund i närheten av Landön och vi ska se om det går att få se björn i Sverige.

Campen ligger mycket vackert.

Men innan det är dags att bege sig till gömslet vankas det middag och Margareta som i dag serverar oss min favoriträtt, röding, ska verkligen ha en eloge för sin matlagning. Det var så gott.

Efter middagen och iordningställande av matsäck för kvällen och morgonen så bär det iväg ut till gömslet. Johan öppnar upp luckorna och vi gör oss hemmastadda inne i gömslet.

Spännande att se om det kommer någon björn.

Överallt dessa tiggare...

...man får inte ens sitta och äta ifred.

Mobilbild

Bara några garagedörrar.

Vid promenaden utefter floden i Madrid såg jag några fina garagedörrar.

Vilken dörr blir din favorit? Min är nog den röda folkan.

Vi svävar....

I mitt förra blogginglägg så lovade jag att återkomma om de svävande sakerna vi såg ovanför floden. Har kommit lite emellan så jag har inte haft tid för vare sig min blogg eller att kommentera i andras bloggar. Vad jag gjort återkommer jag till senare.

Det vi hade sett var en linbana och den verkade gå en ganska lång sträcka. Vi blev nyfikna och började leta oss fram till starten av den. Det här måste undersökas närmare.

Vi följde linorna och förstod att det måste ara någonstans på höjden som den började. Visserligen regnade det och min kameralins blev snabbt prickig. Men den som söker ska finna och vi kom till slut upp där det fanns ett hus där linbanekorgarna gick in.

Även vi gick in och löste en varsin biljett till Teleférico de Madrid. Den här linbanan byggdes först som en del av en nöjespark och på sina håll når den en höjd av cirka 40 meter över marken. Resan tar tio minuter och när du har nått destinationen Casa de Campo Park så säg set att man kan njuta av en spektakulär utsikt över staden och det kan man säkert en solig dag.

Men trots regn och ruskväder så var det en njutbar tur där uppe i luften. Man fick ett lite annat perspektiv av Madrid.

Vi ser nu husen från ovan.

En del hus verkar ha bra utsikt in till grannen.

Vi svävar över floden.

Fler hus som verkar mycket tätbebyggda.

Långa hus.

Vi svävar iväg över motorvägen.

Över parker.

Även över ett stort naturreservat åker vi.

Uppe vid slutdestinationen finns det serveringar och utsiktsplatser och behöver man besöka damernas så var det en kul dekor för att hitta dit.

I närheten ligger en nöjespark , den var inte så välbesökt i dag.

Vi stannar inte kvar däruppe så länge utan tar nästa korg tillbaka.

I regnet.

En fin örtagård.

Tillbaka över floden och blickar ut över staden.

Passerar ovanför järnvägen igen.

Och är så tillbaka vid utgångspunkten.