Silverbladsapor

Efter att ha lämnar grottorna for vi vidare till Bukitt Malawati som är den högsta punkten i Kuala Selangor. Vår trevlige guide berättade att Kuala betyder bredvid floden och därmed så blir då Kuala Lumpur, bredvid floden Lumpur och då förstår man att vi nu är bredvid floden Selangor. Här finns eller fanns ett fort som övervakade fartyg längs Malackasundet och Selangorfloden. Fast det var inte för fortets skull som vi ville hit och inte heller för fyren som står här uppe på kullen.

Utan det som lockade var alla silverbladsapor. De bor egentligen i skogen nedanför fortet, men på morgonen då försäljarna och turisterna kommer så kommer även aporna upp hit. De har lärt sig att här vankas det godsaker. Att det är ett fort tänker man inte så mycket på, mer än för alla kanoner som aporna gillar att sitta på.

Nu sitter de inte bara på kanonerna de sitter på det mesta där.

De här aporna är riktigt sällskapliga och låter sig klappas och vill gärna ha lite närkontakt, ibland mer än vad besökarna vill.

De gula små ungarna är också väldigt söta.

Det tycker tydligen även fler än deras mamma, för ibland blir det kiv om vem som ska ha hand om ungen.

Få hit, det är mitt barn!

Det är många som matar aporna.

Jag ville ha en närbild på en apa, men det lustiga var att genom kameran gick det inte att få ögonkontakt med någon apa. De tittade bort då, utan kamera så tittade de gärna på mig, men inte med.

Malaysias Batugrottor

Nästa stopp på vår utflykt är Malaysias Batugrottor, fast nu har det börjat regna, det var ju typiskt att regnet skulle komma just den dagen vi valde för utflykt.Vår chaufför försäkrar oss att det är ingen fara, regnskuren går över innan vi är framme. Ha, tro det! För när vi kommer fram till grottan som vi ska titta på så regnar det fortfarande och paraplyer halas fram ur baggaget. 

Fast innan vi kommer dit har vi en biltur på runt en timme och under den berättar vår guide om Malaysias pensionssystem och palmodlingar och ormar. Han berättar att de går i pension vid 58 års ålder och det för att bereda plats för ungdomarna på arbetsmarknaden. Fast lite skevt är det förstås med att de går i pension så tidigt, för landet har ingen arbetslöshet, tvärtom man importerar arbetskraft, framför allt från Indonesien.

Han berättar även om de palmodlingar som vi kör förbi, inte med fasa i rösten eller fördömmande om att det utvinns palmolja, han låter lite stolt över att det är en bra försörjning för många malaysier, dessa odlingar. De använder själva mycket palmolja i matlagningen.

Fast det han med lite skräck i rösten berättade om, var alla ormar som finns i dessa odlingar, ja även i majsfälten och andra odlingar. De har inplanterats där för att hålla råttorna borta. Säkert bra som råttbekämpning, men det är farliga ormar så en promenad i dessa områden kan bli ganska äventyrlig. I palmodlingarna ligger det nedfallna och vissna blad som döljer marken och bevarar skugga till jorden men även bra ställe för ormarna att gömma sig på. Vår guide berättar om jätteormen som de träffat på i Malaysia, jag påminner mig om att den har jag läst om i  NG. Kolla bara här hur stor den var.

Fast nu var det Batugrottan vi skulle till, det regnar mindre när vi kommer fram och innan vi kommit fram till trapporna upp till grottan så har regnet slutat. Vår guide fick rätt, det var bara en skur.

På vägen upp till grottorna kan man knappast undgå den nästan 43 meter höga statyn av Lord Murugan, guden som grottorna är tillägnade. Den är den största Murugan-statyn i världen och är belagd med mer än 300 liter guldfärg.

Överallt i anslutning till grottorna kan man se färgstarka hinduiska gudafigurer.

Regnet har upphört och vi tar oss an de 272 trappstegen upp till öppningen av grottorna, för att kika på några av de hinduiska tempel som funnits här sedan början av 1900-talet.

Trappen är brant och stegen ojämnt höga, men det var inte så jobbigt som det såg ut att gå dit upp.

Föst kommer vi in i en stor grotta.

Lite olika ceremonier pågår här.

Fast nu var det inte nog med de 272 första trappstegen, det finns ytterligare en avsats men dit är det bara lite över 30 steg. Jag räknade och sammanlagt blev det 320 trappsteg.

Om det ser blött ut på golvet här inne så är det helt riktigt, för grottan är öppen. Tittar man upp så ser man himmelen där ovan.

Är nog därför det är så många duvor här inne.

Har man gått upp måste man även gå ner och nedför var det lite läskigare att gå i de branta trapporna, fast ner kommer man ju alltid.

Innan vi lämnar platsen ska vi besöka apguden och passar på iaktta lite av folklivet här.

Efter en kort promenad har vi kommit fram till den stora statyn av apguden. Här med selfiefotograf...

...och utan.

Royal Selangor

I dag ska vi iväg på utflykt, det är alltid kul. Vi har bokat en tur så att vi ska komma utanför stan och står vid vårt hotell och väntar på en buss, då kommer det en taxichaufför och hämtar oss. Först tror vi att han ska köra oss till en väntande buss någonstans, men det visar sig att vår grupp på den här utflykten är bara jag och min man och chauffören är guiden. Kul.

Första stoppet är inte favoriten på turen utan mer ett som brukar ingå för att få turisterna att handla och spendera pengar. Vi har kommit till Royal Selangor. Det är ett berömt ställe för tenntillverkning, tydligen den största av sitt slag i världen. Kan ju vara kul att se och det här var nog den snabbaste och effektivaste guidning vi någonsin fått.

Företaget grundades  1885 av en kines vid namn Yong Koon och tillverkade främst föremål för ceremoniellt bruk.

När e brittiska kolonialisterna kom så utökades sortimentet med mer bruksföremål.

 Vår guide berättar också att de tar vara på allt spill som sedan blir nya föremål.

Är man en riktigt flitig och duktig arbetare så kan man få sitt handavtryck förevigat i tenn.

Rundturen i fabriken var riktigt intressant.

Här gjuts det handtag.

Den här damen slipar fram mönster.

Med stor precision knackar den här damen in mönster i en cylinder.

Snabb och skicklig var hon.

Vi skyndar vidare, för här var det verkligen full fart på visningen. Vänligt men bestämt föstes eftersläntrare vidare.

Sedan var det fritt fram att handla för de hågade.

Vi går ut till vår väntande chaufför, men passar på att titta på världens största ölbägare i tenn. Den gjordes för att fira hundraårsjubiléet av Royal Selangor. Den är 1,987 meter hög och väger 1.557 kg och har en rymmer på 2.796 liter.

China Town i KL

Det verkar som om alla städer av aktning har sin Chinatown, så var det även i Kuala Lumpur. Klart vi måste dit och titta. Vi hoppade på GO KL-bussens blå linje och när det ändå var bussbyte så passde vi på att ta en sväng i Chinatown. 

Kasturi Walk har en pampig utformning och här kan man möta folk från hela världen, vi hörde även en del svenska röster i folkvimlet.

Nu är det väl inte för att träffa folk som man drar sig dit utan det är det rika utbudet av varor till låga priser. Vad man inte behöver möta är motorcyklar. Vet inte vad det är med skyltar men jag verkar dras till dem med min kamera.

Fina gamla hus är det på den här gatan.

Till skillnad mot omgivningens hus.

Här finns också en gammal byggnad som har sitt ursprung från 1888 fast då var den en sk. wet market som sålde fisk och skaldjur, grönsaker, kött och lite annat också. Den kallades då för Central Market men har fått namnet Kultur Bazaar.

Fast den nuvarande byggnaden är från 1936 och är byggd i art deco-stil och det var nära att den revs på 80-talet. Tack och lov så ingrep den malaysiska Heritage Trust och räddade byggnaden från rivning.

Här inne är det svalt och skönt att strosa omkring och det finns ett rikt utbud av alla de varor man hittar på marknaderna.

Vill du ha en liten souvenir som berättar att du älskar KL så går det bra för en rimlig penning.

 Varför inte en kylskåpsmagnet för en tia.

Eller ska vi slå till på ett par flipflop.

Bling bling är det gott om.

För att inte tala om klockor.

Inte är de dyra heller. Ungefär 120 skr för en klocka är väl ungefär vad batteriet kostar.

Vinkande katter finns det gott om.

Köpa tre och få en gratis lockar visst en del.

Det finns även de traditionella utemarknaderna här i Chinatown, men de startar först när mörkret faller, så dessa tar vi en annan gång. Nu återvänder vi till vår buss för nya upptäckter.

Det är varmt och svettigt.

Det är varmt och tar man en promenad i Kuala Lumpur så är det svettigt, speciellt om man kommer från det lite kyligare Sverige. Men det verkar som om malaysierna också tycker att det är lite för varmt för de har byggt både gångtunnlar och gångvägar med luftkonditionering. En person sa till mig "Vi malaysier älskar luftkonditionering" och det märktes verkligen.

Vill man ta sig från Petronas Twin Tower med stora shoppinggallerian Suria KLCC och över till nästa stora shoppinggalleria Pavilion så behöver man inte vara ute många minuter. Det börjar med en tunnel som är bred som en motorväg.

Lång är den också.

Ibland är det nästan trängsel där nere, men kommer man på morgonen är det lugnare.

När tunneln är slut är det bara några steg för att ta sig upp på gångvägen, även den med luftkonditionering.

Här uppe kan man studera staden från ovan. Det byggs en hel del i KL.

Ser att de tvättar lastbilens hjul rena, från den röda jorden, innan den lämnar byggarbetsplatsen.

De här gångvägarna vindlar fram över staden på många ställen. Ibland är de slutna och luftkonditionerade och ibland öppna.

Vill du fortsätta runt i staden i luftkonditioneringens tecken så finns det GO KL.

Det är rosa bussar med fyra olika linjer och det är helt gratis att åka. Dessutom är de också luftkonditionerade.

Bara att hoppa på och åka.

En del som åker verkar lite trötta.

Turligt nog så vaknade hon innan hon tippade över helt.