Camões grotta.

Igreja de Santo António, som är en av de tre äldsta kyrkorna i Macao.

Han satt där utanför kyrkan och tittade på trafiken.

Husen här skiljer sig en hel del från de i Hongkong. Många har vackert utsirade balkonger.

Det här mystiska bruna, blev jag nyfiken på. Var det ett kloster där munkarna hade haft stortvätt, eller vad? Här syns också den mönstrade stenläggningen.

Fast det var inte så spännande då jag kom närmare, bara lite handdukar och tvättlappar, alla i brunt.

Vi slank också in på den protestantiska kyrkogården, men den var inte så inbjudande så det blev en snabb titt.  Hunden träffade vi inte på, som tur var.

Fundação Oriente.

En vacker plats bredvid parken Jardim  Luís de Camões Garden, dit vi egentligen var på väg, men huset lockade vår nyfikenhet så vi kikade in i parken.

Där fanns en liten damm som det simmade omkring grodor i och även några söta sköldpaddor.

Bredvid ligger alltså parken Jardim  Luís de Camões Garden. På torget utanför brukar äldre män samlas och lufta sina burfåglar. Mycket riktigt så kommer det en man med sina burar.

Burarna hänger de upp på staketet.

Vi går in i parken.

Den verkar vara flitigt använd av motionärer.

Vi hittar Luís de Camões grotta, men det är inte mycket till grotta, mer en liten öppning i berget. Det lite lustiga är att han troligtvis aldrig varit i Macao.

Det är mycket man inte får göra här, undrar om den översta till höger betyder förbjudet att hosta eller är det spotta.

Spela kort får man i alla fall.

Jag stod en stund och tittade på spelet, men förstod inte mycket av det. Frågade om det gick bra att fota och det var inga problem. Snarare tvärtom.

Blommorna behöver vatten...

Behöver man kasta lite vatten så fanns det valfrihet.

Men glöm inte att spola.

.

.

__________________________________________

Ruinas de Sao Paulo.

Byggandet av denna katedral började 1582 och pågick ända till 1602 och leddes av Jesuitorden. Vid den här tiden var St Pauls katedralen den största kyrkan i hela Asien och var därmed mycket känd.

Med tiden började Jesuitorden att undervisa i kyrkan som snabbt blev till ett stort college. Av den anledningen brukar man prata om St Pauls College när man pratar om katedralen. År 1835 totalförstördes dessvärre St Pauls college som numera ligger i ruiner.

Fast inte helt i ruiner, ena gaveln står där så praktfull.

Går man trapporna upp till själva ruinen så får man lite utsikt och då framträder det märkliga huset Grand Lisboa.

Det har kommit in ett kryssningsfartyg och deras passagerare strövar runt här.

Å så en gruppbild.

Vi strövar vidare in i gränderna. Där finns det många småbutiker och många säljer portugisiska specialiteter.

 Som det här pressade köttet. Jag fick smaka och även om det mer ser ut som en torr Vettexduk så var det gott.

Jag blir nog aldrig någon reseboksfotograf, för jag kan inte låta bli att ta bilder av vardagen förutom de gängse sevärdheterna, som de här männen som rensar avlopp. Hur kul är det att se det. 😀

Eller en Herr Gårman med hatt.

Hur som helst så strosar vi vidare mot nästa tips i vår bok.

___________________________________

Macao

Om du gissade på Macao så hade du helt rätt. Vår färja Turbo Jet har tagit oss över till den tidigare portugisiska provinsen på mindre än en timme.

Efter färjan hoppar vi på buss nummer 2, praktiskt att man kan betala med HKD här. Vi hoppar av vid Largo de Senado. Torget som är Macaos hjärta med sina vackra kolonialbyggnader.

Macao är idag, liksom Hongkong, en Speciell Administrativ Region (SAR) i Kina enligt koncepte "Ett land, två system"

Det är lätt att känna igen att vi kommit till torget, tack vara det smått psykedeliska mönstret i stenläggningen.

Macao grundades som en portugisisk kolloni 1557 och var länge ett viktigt handelscentrum, ända tills britterna anlade Hongkong 1842.            

Numera är det casinon som blomstrar mest. Macao brukar kallas för Asiens Las Vegas.

Eftersom det är vårt första och kanske enda besök i Macao så passar vi på att kika på de sevärdheter som guideboken föreslår, åtminstone några av dem. Den här vackra kyrkan är Largo de Domingos.

Vi lämnar det vackra torget och slingrar in bland gränderna för det ska finnas en pampig ruin i närheten.

Världsarven duggar tätt här.

Många små butiker och gemytlig stämning.

Vi går vidare för nu verkar det som om vi är på väg mot ruinen efter kyrkan São Paulo.

.

___________________________________________

Dags för utflykt igen.

Vi ska ut och resa, fast inte så långt.

Det gäller att ta fram sin bästa kinesiska då man ska läsa tidtabellen.

Resklar.

En sådan här färja ska vi åka med.

Det är flera färjelinjer som kör från den här terminalen.

Det jobbas och renoveras vid kaj.

De ser ganska maffiga ut då de kommer in till terminalen.

Fast inte så stora när de möter ett lastfartyg, det här fartyget såg ut att ha fått slagsida dessutom.

Biljetten är fixad och det är snart dags för avgång.

För att resa till den platsen vi nu ska till så måste man igenom passkontrollen. Landet ligger visserligen i Kina men är som ett eget land i landet.

En del var resvana och avslappnade under väntan...

...andra mer oroliga.

Någon som vet vart vi är på väg?

___________________________________________

Folk på stan.

Det är trångt, det är ett myller men bland allt detta myller finns det människor.

Människor som lever här och som bor här.

Människor som behöver mat.

I brödbutiken tar man sig en bricka och plockar ihop det man ska ha och går sedan till kassan och betalar.

Som handlar kött...

...hos den tuffe slaktaren.

Människor som städar.

Människor som bygger.

Människor som har rast.

Människor som går i skolan.

Människor som handarbetar.

Människor som röker där de inte borde.

Människor som turistar.

Och så människor som bara finns där.

_______________________________________