Världens slingrigaste gata.

Vi är ute på en promenad i San Francisco och hamnar på Lombard Street, den gatan har en av stadens sevärdheter så vi styr kosan dit. När vi på håll ser en folksamling i en gatukorsning så vet vi att vi är nära vårt mål.

Jag vet inte om det verkligen är världens slingrigaste gata eller om det är världens kurvigaste gata, men nog tillhör backen på Lombard Street en av de mest välkända gatstumpar i världen. Backen har en lutning på hela 27 grader så här gäller det verkligen att köra med tungan rätt i mun. Tur att den är enkelriktad.

Vi traskar uppför den inte lika slingriga trappan för att komma högst upp, där uppe har man en fantastisk utsikt över San Francisco.

Fick några bilder till min skyltsamling också.

Här hoppar vi på en spårvagn, som egentligen inte är någon spårvagn utan en Cable Car.

Fast skillnaden angående det kan vi ta en annan gång.

Sausalito

Sausolito ligger tvärs över viken från San Francisco, på andra sidan bron alltså.

Det är en lien mysig stad där en hel del kändisar, konstnärer och folk som vill bo lite pittoreskt har slagit sig ner. Sausalito är också känt för sina många husbåtar. Det var här, när han bodde på en husbåt, som Otis Redding fick idén till sin hitlåt (Sittin’ On) The Dock of the Bay. Idag finns här hundratals husbåtar, från udda och slitna till vräkiga och dyra varianter. 

Vill man som turist bo sjönära och höra vågornas skvalp ända in i sovrummet så kan det här stället passa. Fast det är inte så billigt att bo där, det billigaste rummet kostar 385$.

I Sausalito lär man få bra benträning om man tar en promenad, husen och gatorna klättrar uppför bergssidan.

Namnet Sausalito kommer från spanskan och lär betyda betyder den trädrika platsen. Men att det var gott om träd där , det var innan de började skövla redwoodträden. Nu är det nog mer gott om fina båtar.

Här uppe bland de fina villorna hör jag ett välbekant ljud, så vi drar oss ner till huvudgatan igen.

Det är lunchtid, men det var inte de hungriga och köande människorna utanför stans populäraste hamburgerställe, som hördes ända upp till berget...

...nej, det var några helt andra som hojtade ut sin ankomst.

Nämligen sjölejonen, fast vill man se dem på lite närmare håll måste man vara medlem på Sausalito Yacht Club, där verkar de trivas.

Lite längre bort ser det ut som om de börjat med någon form av levande takbeläggning.

Vi går dit och träffar på en svartfot på vägen. Han verkar spana efter om det är någon strejk på gång.

Några av de som befolkade taket kommer flygandes.

- Jag kan flyga!

Upp, upp och iväg.

Vi går närmare den stora fågelsamlingen.

En nyfiken turist blir lite väl närgången och det blir oro i fågelgänget.

När hon backar så lugnar de ner sig.

Vi lämnar fåglarna ifred och återvänder till stan.

Tittar runt lite...

Innan vi återvänder till SF och kvällens gymnastikpass.

Redwood nationalpark

Ibland blir det inte alltid så som man tänkt sig, blev lite långt mellan inläggen om San Francisco. En hel del arbete gjorde att bilderna fick vila i datorn och nu när jag hade tid så var oturen framme och en isfläck fick mig på fall, med bruten armbåge som följd. En sak som är bra med datorer då, det syns inte på handstilen att man skriver med vänster hand.

Hur som helst, jag fortsätter med lite bilder från SF och utflykten till Redwoodskogen.  Vi åker genom en nationalpark med böljande natur...

...och slingrande vägar.

Kommer fram till Muir Woods National Monument.

Träden här i skogen är 400 till 800 år gamla. De är stora och höga, men med en bild in bland stammarna gör att det ser mest ut som vilken skog som helst.

Men om man placerar en person framför så syns det bättre hur enorma de är. Här fick jag dessutom ta till två bilder och lägga ihop för att få med även övre delen av träden.

Muir Woods National Monument anlades den 9 januari 1908 då president Roosevelt undertecknade lagstiftning för att skydda den gamla redwoodskogen från avverkning. Fram till mitten på 1800-talet då området beboddes av indianer fanns det inte mindre än 2 milj. tunnland (8,100 km²) med redwoodträd. Området lockade många guldgrävare med förhoppning om att vaska sig till ett rikare liv. Alla lyckades inte så bra med att bli rika på guldet och började istället intressera sig för de jättelika Redwood-träden som visade sig ha fantastiska egenskaper, inte bara att de växte fort de var även ett av de mest massiva trädslagen i världen

Träden började avverkas och guldgrävarna gjorde nu stora pengar på att sälja virke till hela Kalifornien och andra områden. Efter en lång tid av massavverkan då nästan bara 10% av träden återstod började man arbetet med att bevara jätteträden.

Den officiella historien är att 1907 var det ett vattenbolag i Sausolito som planerade att dämma upp Redwood Creek, men kongressmannen William Kent och hans hustru Elisabeth köpte upp marken för 45.000 $. Marken skänktes sedan till den federala regeringen för att skydda skogen.

Fast den historien som vi fick berättad för oss på plats var att ägaren av skogen hade skövlat massor av skog olovligt och för att slippa åtal så skänkte han den här skogen till president Roosevelt, men presidenten ville inte ta emot den, så gåvan gick till staten istället. President Roosevelt ville inte ha nationalparken uppkallad efter sig och bli förknippad med den historien.  Parken fick namn efter John Muir som var en skotsk naturforskare och skogsbevarare, han var bosatt och verksam i Kalifornien.

För oss som är vana med svenska skogar och nationalparker så känns det här lite väl tillrättalagt med breda gångvägar och staket.

Det finns stigar ut från gångvägarna, men där får man inte gå.

Men det blir en fin promenad för oss här i skogen.

När något av dessa gigantiska träd faller blir det ett brak som hörs vida omkring.

Stigen vi går slingrar sig fram utefter och även över Redwood Creek.

Ser du gubben i den här knölen?

Mäktiga träd är det verkligen och den här parken har blivit upptagen på Unescos världsarvslista.

Sixty Chicks - Wild Picks

I dag så visas den för första gången, utställningen Sixty Chicks - Wild Picks. Det är 20 damer från Sverige, 20 damer från Norge och 20 damer från Finland som har en gemensam utsällning med naturfoto. sedan ska utställningen vidare till Norge och därefter till Finland.

Jag tog en sväng över till Västerås och kikade.

Blev imponerad över hur fint det såg ut.

Snyggt med de enhetliga ramarna.

Titta och njut.

Älgarna i skogsbrynet är min bild.

Det var mycket folk där och tittade.

Naturligtvis så fanns det även andra bilder att titta på.

Den röda gyllene bron

I dag ska vi på utflykt och på vägen dit så passerar vi över den berömda bron Golden Gate Bridge. klart det måste dokumenteras ordentligt, vet ju inte om jag någonsin kommer dit igen.

På väg genom stan passerar vi en annan berömd plats, alla som sett filmen Bullit vet vad det handlar om. Det är den gatan som Steve McQueen dundrar fram med sin Ford Mustang GT 390. Fick höra att det gick åt två Mustanger och att det var McQueen som själv körde, inte någon stuntman. 

Men nu var det bron som jag tänkte visa. Vi närmar oss den. Bron invigdes 28 maj 1937 och är                   2 737 meter lång med ett brospann på 1 280 meter.                        

Den var världens längsta hängbro fram till 1964, men är nog fortfarande en av världens mest omskrivna broar.

Bron är målad i orangeröd färg, den färgen valdes för att göra den enklare att se den när det är dåligt väder, speciellt när det är dimma eftersom den kan vara extremt tät vilket underlättar både för fordon och sjötrafik.

1987 var det  50-årsjubileum, då stängdes bron av för biltrafik och var bara öppen för gåntrafikanter, tillströmningen av folk blev så stor, så att många som mellan 750.000 till en million personer tog sig upp på bron. Kontrollen var otillräcklig och ledde till att ungefär 300.000 människor samlades på bron samtidig, trycket på mittpartiet av bron blev så då stort så mittspannet planade ut.         

Bron har sex filer för biltrafik och man tar endast betalt för trafik i södergående riktning.

När man kommer över till andra sidan av bron finns det en utsiktsplats och naturligtvis stannar vi för att ta några bilder.

Får passa på med lite naturfoto också.

Vyn bort mot den andra stora bron, den där bilarna kör i två våningar.

Här vid utsiktsplatsen finns det en staty med en sjöman, vet inte varför.

Vi åker vidare mot vårt utflyktsmål för dagen och far genom en tunnel som fått namn efter traktens kändis, Robin Williams, som bodde i Sausalito.                    

När vi återvänder efter vår utflykt får vi åka över bron än en gång...

... då spelar vår busschauför och guide sin favoritlåt för oss, du kan höra den här.