Skógafoss - Bakom fallet vilar guldet.

Det är ett av de största vattenfallen på Island och är 25 meter brett.

Det vore väl inte ett isländskt vattenfall om det inte också vilade en sägen i dess brus.

Om man har turen att komma hit en solig dag, kan man se regnbågen dansa i dimman—ibland till och med en dubbel båge som spänner över fallet som en port till något bortom. Den turen hade inte vi. Men Skógafoss imponerar ändå, med sin kraft, sin skönhet och sin tystlåtna mystik.

Enligt legenden var det Þrasi Þórólfsson, den första vikinganybyggaren i området, som gömde sin skatt i en grotta bakom vattenfallet. Lokalbefolkningen sägs ha funnit kistan, men när de försökte dra ut den kunde de bara få tag i ringen på dess sida, innan hela skatten försvann in i berget igen.

Den ringen lär nu finnas på ett museum. Ett litet bevis på att sagan kanske inte är helt och hållet saga.

Precis som på flera andra platser vi återvänt till efter elva år, har även denna förändrats. Då var vi nästan ensamma, nu finns här till och med en tältplats.

Det är klart väder, och Carina – den mest vältränade i vårt sällskap – tar sig an de många trappstegen upp till utsiktspunkten. Hon berättade att det ibland blev tvärstopp i trappan; vägen upp var betydligt tuffare än den först såg ut. Många ville ta sig dit, för där uppe började en vandringsled som lockade både nyfikna och vana vandrare.

Vi andra stannade där nere och beundrade vattonmassorna.

En liten film av fallet. Skógafoss    

När man reser på Island, till platser som denna, är det förstås klokt att vara ändamålsenligt klädd. Ungefär som det där paret i vitt – finklädda som för en cocktail på glaciären.

Vi fortsätter mot nya äventyr. klicka här

Vi åker söderut.

RGB, jag vet det är inte grönt i mitten men tyckte det såg kul ut.

Vi är på väg söderut och för att inte känna oss för bortkomna här på Island så regnar det igen.

Första stoppet på turen söderut blir vid Skógafoss. Det  är ett av de största vattenfallen på Island och är 25 meter brett.

Har man förmånen att komma hit en solig dag så brukar det vara en fin regnbåge ibland, till och med en dubbel regnbåge. Den turen har inte vi men det är ett imponerande vattenfall ändå. Enligt legenden  ska den första vikinganybyggaren i området, Þrasi Þórólfsson, begravt en skatt i en grotta bakom vattenfallet.  Legenden berättar också att lokalbefolkningen lär ha hittade kistan, men kunde bara ta tag i ringen på sidan av kistan innan den försvann. Den ringen ska nu sitta på dörren till kyrkan i närheten.

Jag avstår från att försöka forcera allt vatten och leta efter skatten, det ser ut som ett hopplöst uppdrag. Jag avstår också från att ta de blöta och hala trapporna upp till utkiksplattformen som man kan se högt uppe på berget, till höger i bilden.

Utsikten där uppe är nog inte så vidsträckt heller med tanke på hur lågt molnen ligger.

Vi fortsätter till den svarta sandstranden Reynisfjara.

Här finns en stor välvd grotta som heter Hálsanefeshellir. Ingen djup grotta men den ramas in av basaltpelare.

De stora raukarna som står en bit ut i vattnet ska enligt folktron vara troll som försökt dra ett fartyg in till land men de tog för lång tid på sig så att solljuset överraskade dem och de förvandlades till sten.

Man ska vara försiktig med tidvattnet här, det har hänt olyckor och folk har förolyckats när de dragits ut av de starka strömmarna.

Långt borta i diset kan jag ana fler formationer

Fast den här ser mer ut som ett varnande finger än ett förstenat troll.

I den svarta sanden växer det lite små, små blommor,

Nästa om Island