Promenad i Narva.

Det första som våra ögon fastnar på, när vi kommit förbi och runt hela stora tullanläggningen, är det här huset.

Det kallas för Veetorn Residential, vattentornhuset.  Från början var det tänkt att fungera som ett kombinerat bostadshus och vattentorn. Byggnaden ovanpå huset innehåller två stora vattenreservoarer men  har aldrig varit i bruk eftersom stadens rörsystem inte kunde hantera det tryck som skulle uppstå. 

Det byggdes 1969 och är ett exempel på brutalistisk arkitektur från Sovjetunionens era.

Vi är både trötta i benen och det suger lite i magen. Det är en varm dag och vi har gått ganska långt och är riktigt törstiga. 

Hittar ett litet ställe som heter Oven Café och de serverar även mat. Deras specialitet verkar vara bakelser för de säljs slut medans vi avnjuter en riktigt god Spagetti carbonara.

Sedan är vi redo för nya upptäckter. Vi ser att många hus vittnar om den sovjetiska byggnadsstilen.

Längst bort på den här gatan ligger, Voskresenskijkatedralen eller Uppståndelsekatedralen en estnisk-ortodox kyrka.

En del hus är i behov ar en riktigt rejäl upprustning eller så är de klara för rivning.

Vi går förbi ett dagis med passande dekor ovanför dörren.

Soptunnorna vaktas av en liten pigg figur.

Vi hittar Försoningsbänken, den står i parken vid kulturhuset. Den är mer än bara en sittplats utan ska vara ett symboliskt nav för möten, reflektion och samhörighet.

Vi har inte så mycket tid på oss innan tåget går tillbaka mot Tallinn, så vi bestämmer oss för att gå åt det håll stationen ligger.

Det finns en promenadväg, Joaoru Trai, som går utefter floden Narva. Här är det badförbud, gäller även hundar. Promenadvägen går över Joaoruön som ligger som en liten oas mitt i floden. Leden slingrar sig förbi Estlands östligaste punkt. 

Ser att det på båda sidor av floden sitter det några och fiskar. Vet inte säkert men gissar att det som ser ut som ett grönt litet lusthus egentligen är en vaktkur. Den har samma färg som de andra vaktkurerna utefter floden.

Kanten ner mot floden är markerad med gränsstolpar med jämna mellanrum.

Här där promenadvägen förr var en liten stig, där är det en rejäl trallstig byggd. Den är finansierad med EU-bidrag.

Bron som syns där framme är järnvägsbron över till Ryssland. Den gröna vaktkuren är också på Ryska sidan.

Någon där inne spanar säkert på oss.

Här där vi går upptäcktes den äldsta kända bosättningen i Narva-regionen. Det var folk som bosatte sig här när inlandsisen drog sig tillbaka för cirka 8000 år sedan.

Det kan vi läsa på en skylt som vi passerar.

På andra sidan av floden ligger Narva vattenkraftverk. Många i Estland är oroliga för att Ryssland ska strypa elöveföringen därifrån. Kraftverket utnyttjar floden Narvas vattenkraft för att generera elektricitet och har varit i drift sedan 1955. Anläggningen är en av de största vattenkraftverken i nordvästra Ryssland och har en kapacitet på 125 MW. Den är en del av det ryska energisystemet och bidrar till elförsörjningen i Leningrad och omkringliggande områden.

I slutet på promenadvägen kan man gå längst ut mot kanten av floden och där se hela järnvägsbron.

En rysk soldat patrullerar brofästet på Ryska sidan.

På estniska sidan ligger det en träningsanläggning av något slag. Fanns även en träningsbana för hundar bredvid. Vet inte om de är i bruk.

Nu är det dags för oss att återvända till stationen för hemresa. Resan hem tar tre timmar för det här tåget stannar på fler stationer på vägen.

Vid järnvägsstationen i Narva finns den här minnesplatsen för offren för den sovjetiska massdeportationerna som ägde rum 1941 -1949. Då deporterades tusentals estländare till Sibirien och andra delar av Sovjetunionen under mycket brutala förhållanden.

Fast vi åkte med ett lite modernare tåg än det här som står vid järnvägsstationen i Tallinn.

Slaget om Vukovar

Innan vi lämnar Ungern är det en massa passformaliteter, först ska tulltjänstemännen gå igenom alla pass. Vet inte om de är extremt noggrann, för god tid tar de på sig. Sedan är det ansiktsigenkänning. Passen jämförs med våra ansikten och trots att jag själv inte tycker att jag är mig speciellt lik på bilden i passet så blir jag godkänd. Alla klarar sig igenom kollen och efter sina modiga timmar vid den här kajen i Mohacs, så får vi lämna Schengen och flyta vidare in i Kroatien.

Några fåglar iakttar oss.

Vid gränsen för bilarna är det lång kö med långtradare. 

Även fåglarna på stranden har bildat kö. 

Deras kö löses upp i ett nafs.

Några roar sig i loungen med att lära sig baka apfelstrudel, jag inser att det kommer jag nog aldrig baka så jag passar på att titta på landskapet vi flyter förbi. Men när vi sedan får det till lunchen med vaniljsås till så hoppar jag inte över dem.

Vi seglar nu fram på Donau mellan Serbien och Kroatien, ser inga broar men färja kan man åka över med.

Staden Vukovar drabbades väldigt hårt under jugoslavienkriget 1991. Striderna förstörde så gott som allt i staden.

Jag minns tidningsrubrikerna om Vukovarmassakern där människor torterades och sköts till döds för att sedan dumpas i massgravar, senare dömdes tretton serbiska soldater för krigsförbrytelser.

Fortfarande ser man hus som drabbades under kriget.

Inne i själva staden ser man inte så många spår från kriget.

Men vissa rester har sparats.

Som vattentornet i Vukovar, det reparerades aldrig och finns kvar som minne av belägringen. Det byggdes på 60-talet och var då ett mycket populär plats med restaurang på toppen. Under belägringen var det ett av det mest beskjutna föremålet. Det träffades över 600 gånger.

Efteråt beslöt man att inte bygga om tornet och är nu ett skyddat monument och en sorglig påminnelse om det tragiska historien.

Vi gör oss beredda för att gå iland och promenera runt i staden och även besöka fransiskanerklostret. Vi hinner iland och då börjar det regna lite smått, åskmolnen tornar upp sig.

Innan jag hinner tillbaka ombord på vår båt, vi ligger som båt nummer två vid kaj och måste över en båt för att komma till vår, då vräker regnet ner åskblixtar ljungar och hagelkorn slår som spikar i ansiktet. Pustar sedan ut genomblöt i hytten.  Även svanarna som simmade så lugnt runt vår båt inser att det är dags att ge sig iväg.

Påskresa - Kalmar

Då har vi kommit till Kalmar på vår lilla påskresa. Fast på vägen dit så gör vi lite stopp för att inte sitta stilla i bilen för länge och ett av stoppen blir vid Siggamåla skvaltkvarn. Ingen stor sevärdhet kanske men den ligger fint och naturskönt och är mycket väl underhållen. Läser i informationen att det är hembygdsföreningen som sköter om den och att de även väljer en mjölnare på sina årsmöten. Så här mals det fortfarande rågmjöl emellanåt.

I bäcken blommar redan kabbelekan

Kalmar är sig likt med lite fina små hus.

Kalmar gamla vattentorn lyses fint upp av kvällssolen. Tänk att få bo i ett vattentorn.

Där har man nära till Korvkiosken, bara ta trappan ner till Strykjärnet om man är korvsugen.

Förra gången vi var till Kalmar och tänkte oss ett besök på slottet var vi för morgonpigga och kom till slottet innan det var öppet, det tänkte vi reparera nu. Vi stannar till vid minnesmärket över Kalmar Nyckels sista färd till Nordamerika 1638.

Nu är slottet öppet och vi kan gå in.

Här inne kan man få en rejäl lektion i svensk historia.

I det gamla köket sprakar brasan och det bubblar lite hemtrevligt från kitteln över elden.

I matsalen är det uppdukat till fest.

Vi kan även beskåda Erik XIV kröningsmantel, visserligen en kopia men jag är imponerad över den som sytt upp den här manteln.

Flera vackra klänningar som kungliga burit finns också här i kopior. Otroliga arbeten, som här i drottning Margaretas gyllene kjortel.

Finns mycket fint och intressant att beskåda.

Spännande trappor och mystiska dörrar.

Vi letar oss fram till slottskyrkan.

Vi har lite otur för bakom kyrkan håller de på att ställer i ordning "Van Gogh Alive – The Experience" men vi är där fyra dagar för tidigt.

Fast nu är det dags att gå vidare...

Vi ska till Kalmar läns museum och lära oss lite om Regalskeppet Kronan, men först Kalmar konstmuseum.

Där serveras det vegetarisk fisk.

Den innehållsrika dagen avslutas med en rejäl G&T med gurka och den obligatoriska hamburgaren.

På nästan alla resor försöker vi testa en hamburgare, den här på Grilleriet var en av de bättre så den får vara med i bloggen.