Båttur i Tortuguero bland apor och krokodiler.

Vi hade en båttur till innan vi lämnade Tortuguero. Det blir en stilla och fin tur där vi får se en hel del djur. Den första vi stöter på är tigerhägern. Som det mesta här så sitter de högt uppe i ett träd..  

Två stycken är det och de ser lite småkära ut.

Troligtvis är det här hanen som spelar lite Allan inför den vackra damen.

Vi lämnar hägrarna och far ut på en sista båttur i kanalerna. Högt uppe i ett träd ser jag en klo sticka fram. Vems kan den vara.

Klon tar tag i en gren och drar i den.

En sengångare är det och den här sover inte.

Den är tydligen hungrig.

På en torr gren sitter en skarv och torkar sina vingar.

Lite längre bort sitter en till, den är lite större och med längre hals. En amazonskarv.

Titta på det vackra ögat säger vår guide, men jag tycker att färgspelet i de utbredda vingarna är minst lika vackert.

En liten klart gul fågel uppenbarar sig också

Det är varmt här, man blir svettig bara av att sitta stilla i båten, märker det då jag ska fota den här pyttelilla babykrokodilen. Den är bara några dagar gammal och ungefär 15 cm lång. Båtföraren är snäll och vänder båten så att även de på min sida ska kunna fotografera den, då har min kamera lagt av, den är totalt död. Kollar batteriet men när jag får låna Tildas batteri händer inget. Det är något annat fel. Jag kollar det mesta men kameran kommer inte igång. Tänker lägga bort den och då ser jag att värmen och min svettiga hand har fastnat i luckan till minneskortet så att den åkt upp och då fungerar ju inte kameran, så klart. Friden infinner sig och jag kan känna mig lugn för fortsatt fotograferande. Men då har vi lämnat den lilla krokodilen till sitt öde.

Då är det tur att ha en assistent med sig.  Tilda har fotat minikrokodilen då den var på hennes sida om båten.

Den kikar lite lömskt på oss, tur att den är så liten när vi nu är så nära.

Vi far vidare och jag är glad över min fungerande kamera, för här är det något som hänger i trädtopparna. Vad kan det vara?

Jag höjer blicken och där sitter någon och mumsar i sig sin middag.

Någon kikar också nyfiket fram mellan bladen.

Vi har träffat på ett gäng Kapucinapor.

-Mmm vad gott!

-Tar en till!

Svansen är bra att ha som extra arm.

Finns en del små ungar i gruppen.

Den här har blivit så pass stor att den lämnat mammas rygg och ger sig iväg på egen hand.

-Nu dyker jag! En modig apa som släpper taget och hoppar med ett nästan fritt fall ner till nästa träd.

Mamma och lilla jag.

Bra svansföring.

Till sist en leguan uppe i trädet.

När naturen nästan tagit sig djurformer. Tittar man en stund så ser det nästan ut som några giraffer.

På väg tillbaka träffar vi på den här mannen som bor här i byn, han har blivit vän med en av hägrarna. Den brukar komma och få sig en åktur i hans kanot.

                                                                  föregående                   nästa

Kvällssafari Yala Nationalpark

Vi hade lite otur när vi skulle iväg på kvällssafari, det började regna och då går djuren gärna undan.

Men innan vi var framme vid Yala National Park så slutade det regna och vi fick en fin kväll.

Vi satt högt och bra i bilarna som vi åkte i, alla hade ytterplatser. Men har du försökt att ta dig upp i en sådan där hög bil och bara använda en arm och ett ben. Jag har testat och får väl säga att det var tur att jag hade snälla vänner som kunde putta på, för högt var det och speciellt till första trappsteget.

Bland det första vi träffade på var en Orientibis som spatserade runt i vattnet och letade något ätbart.

Vet inte om krokodiler är någon fara för fåglar, men ibisen verkade inte bry sig om att det låg en och lurade strax bakom den.

Lite längre bort i samma damm passade några bufflar på att ta ett bad.

Fåglarna verkade inte bry sig om att det hade regnat eller så tyckte de att det var skönt att det kommit lite svalka. De var visserligen inte så lätta att få med på bild, för oftast då jag hade lyckats få in dem i displayen på min lilla kamera så var de redan på väg någon annanstans. Men den här biätaren hann jag få en bild på.

På tal om fåglar så ser jag plötsligt något rödaktigt som spatserar borta i bukarna. Vad kan det vara? Ser ut som en tupp.

Nu var det inga tamhöns som hade förirrat sig in i nationalparken, utan det är en djungelhöna, fast här en hane.

Det finns en plats här i nationalparken där man får stanna och gå ur bilarna, det är vid en fin sandstrand och vid Patangala Vila House, fast nu finns det inte så mycket kvar av något hus. Den 26 december 2004 slog Tsunamin till och dödade de 47 turister och besökare som var här och utplånade byggnaden.

Vi gör ett kort stopp där och återvänder sedan in till parken. I några träd upptäcker vi några grå langurer. Otroligt långa svansar de har.

De är glada och pigga och hoppar runt i träden med en väldig fart.

Några bökande vildsvin får vi också syn på.

Söta små ungar har de.

Nu börjar det mörkna och dags för oss att lämna parken, men stannar till först vid en liten sjö.

På andra sidan sjön går det en elefant, fast den behöver man kikare för att se.

Vi åker tillbaka till vårt hotell och i kväll är det gemensam middag. 

Å så var det här med att fylla år i Sri Lanka, man kommer inte undan även om man rest bort från allt ståhej. När jag kommer ner i restaurangen så kommer personalen fram till mig och påstår att jag fyller år. Jag hävdar bestämt att det måste vara någon annan, inte jag den här gången. Men de är bestämda och trots att det var tre dagar sedan så säger de att det är jag som ska sätta mig på den fint dekorerade platsen. Något tveksam är jag, men då de vet vilket datum jag fyllde så är det bara att lyda. Så den kvällen firar vi igen och tårta och sång blir det. Det står till och med mitt namn på tårtan.

Födelsedagsfest till trots så kryper vi tidigt till sängs, vi ska upp i ottan i morgon för att åka morgonsafari. Tänk om vi kan få syn på den lankesiska leoparden då, fast den är väldigt skygg av sig men hoppas kan man väl alltid.

                                                                                föregående