Gyllene Cirkeln, eller Gullni hringurinn på isländska

Den Gyllene Cirkeln är Islands mest populära sightseeingrutt, en perfekt introduktion till landets dramatiska natur och rika historia. Den är lättillgänglig från Reykjavík och kan upplevas på en dag, men lämnar intryck för en livstid. Det gjorde den på mig också då för elva år sedan, då åkt vi i grupp och fick anpassa oss till de tider som blir i en gruppresa. Då kallades turen runt där inte för något, utan man åkte bara till de olika sevärdheterna.  Vi tyckte att Selfoss var en bättre utgångspunkt för dagens rutt och startar direkt efter frukost.

För övrigt en mycket god sådan Kanske den bästa på resan. På brödet fick vi bre smjör

och även äta skyr, den isländka youghurten som egentligen är en slags ost och vi fick lära oss att den uttals skir. Att det kan sägas vara en ost beror på att den tillverkas som en ost, men äts som en yoghurt. Så – ost i tillverkning, yoghurt i vardagen. En riktig identitetskris i kylskåpet!

Färden går ut ur staden över Ölfusárbrú som tar oss över älven. 

På andra sidan om den bron finns det en sten  med en gran på, den återkommer vi till senare,

Första stoppet blir vid ett vattenfall, det ingår inte i Gyllene cirkeln men ändå väldigt värt ett stopp. 

Det här vattenfallet är inte lika pampigt som Gullfoss, som vi kommer till senare men kallas ibland för mini-Gullfoss.

Det heter Vatnsleysufoss men kallas också för Faxi, som betyder "hästman" på isländska, vilket sägs anspela på de vita, skummande vattenmassorna som liknar en hästs man.

Nog ser det ut som en hästman.

Här finns också en laxtrappa byggd.

Här är vi helt ensamma, den stora turistströmmen är nog på väg till det mer välkända Gullfoss, men lugn vi ska dit också.

Vi njuter av landskapet och det vackra vädret.

Men före Gullfoss ska vi stanna vid det geotermiska området kring Geysir. Mest känd här är Strokkur.

Förra gången stod jag här i ösregn och försökte fånga – inte den pampiga strålen som gejsern sprutade upp – utan den turkosblå bubblan precis innan utbrottet. Du kan läsa om mina försök här.

Då frös jag och var så blöt att det gick att vrida ur kläderna. Nu står jag här i kortärmat och tänker inte ge mig förrän jag får den där bubblan på bild. Jag hinner knappt fram innan en gigantisk vattenpelare skjuter upp ur marken, som om Strokkur vill säga: "Du får ta vad du får!"

Geysir är den ursprungliga gejsern som gett namn åt fenomenet världen över. Ordet geyser kommer från det isländska geysa, som betyder "spruta ut".

Geysir har varit aktiv i över 10 000 år, men är idag vilande. Istället är det Strokkur, som ligger en bit därifrån, som har tagit över scenen – och den gör ingen besviken. Med utbrott ungefär var 5–10 minut bjuder den på ett spektakulärt skådespel av vatten och ånga.

Runt mig står folk med mobilerna i högsta hugg, redo att fånga nästa sprut. Men jag har ett annat mål: den turkosa bubblan precis innan utbrottet. Jag har bestämt mig – den ska jag ha, om det så tar hela dagen. De andra får lämna mig här och komma tillbaka till kvällen. Jag är inte klar förrän bubblan är min.

Till slut står jag där ensam, medan folket runt omkring har filmat klart och gått vidare. Jag väntar, spanar, och är på helspänn – bubblan ska fångas. Kanske är det Strokkur som är på sitt allra vänligaste humör, eller så är det det soliga vädret som gör att lyckan är med mig. För plötsligt händer det: den turkosblå bubblan reser sig, perfekt formad, och jag trycker av. Bilden är min. Den jag har väntat elva år på. Och just där, mitt i ett geotermiskt skådespel, med kameran i handen och solen i ryggen, känns det som om Island själv ler tillbaka.

Fick den i olika stadier av bubbla också.

Till slut brister bubblan.

För att sedan fara upp i en gigantisk stråle.

När jag äntligen får bilden jag längtat efter i elva år, känns det nästan som om resan kan avslutas här. Upplevelsen är så stark, så mäktig, att jag står tyst – tills min dotter sätter ord på det jag själv inte lyckas formulera. "Vi kan åka hem nu".

Men självklart ska vi inte avsluta resan, vi har så ofantligt mycket kvar att se och uppleva. Ja även jag tar upp min mobil och tar en liten filmsnutt på skådespelet.

Blev en med dubbelsprut   (306) Strokkur - YouTube  

Hade tänkt ta hela Gyllene cirkeln i ett inlägg, men resten får komma i nästa.  

Här finns fortsättningen

Geysir och Strokkur.

Vissa platser på Island är bara ett måste även om det är en regnig dag som i dag. Förutom alla vackra vattenfall på Island så var det en sprutande gejser som jag var väldigt nyfiken på att få se. I Haukadalur finns det möjlighet till det. Här finns det två stora gejsrar och även några mindre.

Den största heter Geysir är den som gett namn till fenomenet med dessa heta vattensprutande skådespel. Tyvärr så har storebror Geysir lagt sig att vila, det beror på att sprickan ner till underjorden täpps igen av kiselavlagringar. En period kunde man få den att komma igång och spruta vatten igen genom att hälla i 50-100 kilo såpa. Sommaren 2000 var det ett större jordskalv och då vaknade Geysir igen för att somna in igen.

Det är ganska mäktigt att se den ändå för det ångar rejält från vattnet på ytan.

Men den aktiva lillebrorsan som bara ligger några meter därifrån är desto mer aktiv. den heter Strokkur och sprutar upp vatten 60-70 meter upp i luften. En mäktig känsla att stå där och vänta för skådespelet händer ungefär var 3-7 minut.

Regnet öser ner när jag står och väntar och försöker skydda kameralinsen mot att bli helt nerstänkt av regnvatten. Inte lätt att vara med då sprutet kommer, för plötsligt så sprakar det bara till och vatten forsar upp i en mäktig stråle.

Att vara beredd och försöka få en bild på den allra första lilla aktiviteten är inte lätt. Jag flyttar mig runt till andra sidan av gejsern där jag kan se ytan och hur vattnet liksom kokar.

Poff! och så sprutar det där också utan att jag hinner med så mycket mer än att få några bilder vattenstrålen.

Killen som står bredvid mig och filmar ser ändå ganska nöjd ut och börjar stoppa ner sin kamera i fickan och då får Strokkur för sig att agera på direkten. Det kommer ett rejält sprut bara några sekunder efter. Vi skakar uppgivet på huvudet och jag bestämmer mig för att trots att alla andra i min grupp redan gått till bussen så vill jag utnyttja all tid vi fått här och stannar för att vänta in ett till utbrott. Jag vill ha den där bubblan, som föregår sprutet, på bild. Så jag struntar i regnet och står beredd med kameran  framför ögat och fingret på avtryckaren och väntar och iakttar hur bubblandet i vattnet ökar.

 Jag ser hur aktiviteten ökar och nu kommer det nog snart.

Nu är jag verkligen beredd och tänker inte missa sekunden innan bubblan spricker....men vad händer då...det blir ingen bubbla.

Den har lurat mig och sätter fart och spruta på direkten.

Ja ja man kan inte få allt.

Jag fick ett fint skådespel ändå. Dessutom stod jag på rätt sida om gejsern och slapp bli blöt av mer än regnet.

Genomblöt skyndar jag mig tillbaka till bussen men hinner fånga Litli-Geysir på bild också. Den sprutar inte så högt, puttrar mest bara och får iväg några stänk.

Nästa om Island