Hungrig

April hittills har varit rejält blåsig och kall, blandat med regn, snö, regn och sol. Ute vid sjön har det märkts av tydligt. Vilket även Stig har påpekat ett antal gånger när han och kollegan vittjat sina nät. Gjusarna däremot, har varit mycket samarbetsvilliga under dessa väderförhållanden.

En kväll nu för någon vecka sedan var jag hemma hos Stig för att packa ner lite 'örnmat' till hösten. Såg att två stycken gjusar höll till där utanför båthamnen. Fortsatte med mitt packaterande tills en av fiskgjusarna flög väldigt nära Stigs båt. Då fick jag en snabb idé. "Tänk om gjusen går ner här"  Tog den minsta fisken jag kunde hitta och gick med raska steg ned till båthamnen. Kastade i fisken. Gick fort upp till bilen där kameran låg. "Tänk om den går ner"

Fiskgjusen gick ner i Stigs hamn. Självklart var det ju Stigs gjuse som var här och han var hungrig!

Står uppe vid maskinhallen och fotograferar när gjusen har gått ner.

Han blev liggandes en stund i vattnet innan han samlade kraft och lyfte med sina breda vingar.

Och där flög han iväg med en smakfull kvällsmåltid :)

En annan fiskgjuse bjöds på en enkel kvällsmåltid ute vid sjön. Tror att det kalla blåsiga vädret stundtals har gjort det svårt för gjusarna att födosöka. Kanske därför som den gick ner så lätt den här kvällen.

En god kvällsmåltid även för den här.

Maja hittade ett ben som hon bar med sig vilket höll henne sysselsatt den kvällen :)

Fiskgjusen 🌟

Fiskgjusen. Den här vackra underbara rovfågel är nu åter igen tillbaka i Sverige. Och med den så är det vår, även om det blev ett bakslag med snötäckt skog och mark. Efter en genomresa från Afrikas kontinent upp till ’kalla’ Sverige så gjorde jag ett besök med hoppet om ett mycket kärt återseende.

Kan på riktigt säga att jag fick en tår eller till och med kanske två, när jag såg fiskgjusen. Som flög med kvistar i sina klor. Det var renovering/påbygge av gjusarnas bo. Men så efter en stund satte den kurs mot mig där jag och Maja stod. Det var samma gjuse som hade överlevt och den kom ihåg oss. Vilken tillit från en rovfågel. Hjärtat tog ett litet lätt skutt av lycka. Välkomnade gjusen med en fisk som den dök på.

Fiskgjusen i ett snölandskap var något nytt och lite fint att få se. Även om jag precis som gjusen, föredrar sol och värme alla dagar i veckan.

Har medvetet zoomat ut för att få med miljön i bilderna här.

Välkommen hem 🌟🦅🌟

(Har även ett fått ett roligt minne från en annan fiskgjuse hemma hos Stig. Som jag lyckades få ner på en fisk i hans lilla båthamn. Men det tar vi en annan dag.)

Maja njöt av solens varma strålar vid sidan om husse. En morgon framöver när värmen kommer på riktigt, då får vi ta soluppgången här ute som för tre årsedan.

Mars/april och lite fåglar från trädgården

 Tiden går fort. Redan april, och vintern kom tillbaka. Förhoppningsvis på ett väldigt kort besök. Många fåglar har ju återvänt från sina vinterkvarter, vilket märks ute i trädgården.

Har skrapat ihop lite bilder på några av alla de gäster som besökt fågelmatningen nu under mars och början på april. De vanligaste som blåmes, talgoxe , koltrast m.m fick inte hänga med i denna blogg.

Med några äpplen så lyckades jag få en ensam sidensvans på besök, så länge det fanns äpplen på plats.

Stenknäckarna har dykt upp titt som tätt under jan-mars. Men för att fotografera dem så har jag varit tvungen att använda mig av ett gömsletält.

Domherrar har varit frekvent på besök i flockar. Här en hona.

Gråsiskor har hälsat på vissa gånger. Sittpinnen har uppskattats av många.

Grönfinkar har kommit och gått.

En ståtlig domherre med blicken mot fotografen.

Den här ”domherrinnan” i mitten av bild körde bort allt å alla.

Solrosfröna var hennes.

Här har hon precis kört iväg en hane, tyvärr utanför bild. Men visst har hon en härlig attityd :)

Vintern kom tillbaka så passade på att fylla på fågelmatningen igen. Bergfinkar dök upp.

Bofinkar likaså.

Och grönsiskor i mängder. De här var tuffa småfåglar. Vissa av dem körde iväg allt å alla. 
Talgoxe till höger om bild som får ge vika.

Blåmesarna hade det inte heller så lätt när grönsiskorna tagit över platsen.

En bofink gick ner för landning.

Grönsiskan gjorde sitt bästa för att schasa bort den.

Bofinken var större och gav inte vika. Tyvärr så missade kameran fokus på följande bilder, så fick nöja mig med de här.

Sen får jag nog krypa till korset, om ni inte har förstått det än så är det Maja som ligger bakom havsörnsprojektet. Själv så ligger jag kvar i sängen och sover medans hon håller på med sina projekt där ute ;)

Här hade hon ”lånat” min mobil för jag skulle ut på annat med kameran. Jodå hon lyckades pricka en havsörn med Iphonen :)

Skogens konung

Det blir alltid lite extra roligt när man får tillfället att stöta på en älg djupt inne i skogen (dagtid utan pannlampa) under vandringen. Den här gången dock, befann vi oss mitt i bland dem.  Det var Maja som först hade fått vittring på en utav dem så genom att följa hennes blick fick jag syn på den första älgen där uppe på krönet.

1.

2. Kröp sakta upp för det lilla krönet. Då älgen hade vänt om och backat. Där borta stod en annan.

3.

4.  Maja fick ligga kvar vid väskan medans jag smög mig vidare en liten bit till in skogen. Men jag hade hela tiden koll mot henne för säkerhets skull.

5. Älg, älg, älg, massor av älgar. Häftigt!

6. De hade alla hört mig sedan länge och de stod utplacerade här och där, alla med blicken mot fotografen. Förmodligen så hade vi stött på vilande älgar som slagit sig till ro efter en natts ätande ute på rappsfältet.

7.

8.

9. Såg fem stycken älgar totalt den här dagen i skogen. Och det kändes riktigt fint att få fotografera älgar efter ett långt fotouppehåll. 

Bonusbild från helgens arbete hemmavid, före och efter älgfotograferingen. Det hade blåst ner en del träd efter stormen tidigare i år. Kapningen är nu klar. Sen kommer etapp 2. Vedklyvning. Så har vi lite ved till vintern igen :)

Sparvhöken

Fotodagen var inte slut än visade det sig. För när jag lämnat Kinnekulle och skulle parkera bilen vid garageuppfarten här hemma, fick jag se ormvråken sittandes högt upp i trädet, och under den fyra skator som betedde sig lite annorlunda. Lade märke till att alla fem tittade ner mot marken så även jag. Blicken fastnade mot något litet grått där sittandes vid skogskanten. En sparvhök som slagit ett byte.

Tog genast fram handkikaren där jag satt och följde händelsen. Vågade inte gå ut ur bilen först då jag inte ville skrämma iväg denna vackra rovfågel. Blev sittandes i bilen en bra stund, men den inhandlade matkassen var ju tvungen att hamna i kylskåpet så jag öppnade försiktigt bildörren och gick ut med kassen i handen på väg mot entédörren. Gick med sakta små lätta steg mot entrén. Ormvråken lättade direkt och flaxade iväg med ett jamande läte, likaså skatorna som suttit under. Höken dock, följde mina steg med en intensiv blick där den satt några meter bort. Får tillägga att sparvhöken befann sig strax bortom entréingången till huset. Låste upp dörren och gick in. Packade upp matvarorna, in i kylskåpet. Gick sedan ut igen mot bilen där både Kameran och Maja låg kvar. Släppte ut Maja och tog med henne till baksidan av huset där hon fick vara i den inhägnade bakgården. 

Det här var min chans att få en vacker sparvhök på bild. Då sparvhöken har legat på önskelistan väldigt, väldigt länge. Och nu befann sig en sådan vacker rovfågel alldeles vid trädgården. Lade mig ner på den blöta marken och fotade några få kort. Sparvhöken tog ingen notis om mig längre så jag ålade mig stegvis fram mot den. 

Det var en vacker sparvhökshona som slagit en skata. Hon verkade dessutom helt utmattad, så jag antog att de två måste ha hållit på en bra stund kämpandes på liv och död, iaf för den stackars skatan som hade fått sätta livet till. 

Det var med lite vemod som jag låg där och fotograferade sparvhöken som plockade bort fjädrarna från skatan. Den levde ju när jag satt kvar i bilen, och för en stund där och då så ville jag ju hjälpa skatan samtidigt som jag lät bli. Höken behövde ju också mat för att överleva. Och vem vet hur länge den hade fått kämpa där med sitt byte... 

Naturens lag som jag fick bevittna på väldigt nära håll. Och det genom kameran på den här vackra jägaren.

De fyra första bilderna här under har jag redigerat lite mörkare än de övriga. 

Här sitter hon vackert med vingarna utfällda för att dölja sitt byte, med blicken mot fotografen. Eftermiddagsljuset kommer fram i bakgrunden. 

Sista bilden så kan man nästa se att höken är lite utmattad. Jag återvände in till huset med genomblöta kläder. Tittade ut från köksfönstret och där satt hon kvar och åt. Sannerligen en upplevelse för en som gillar rovfåglar!