Lärkfalk jagar tornseglare

Ännu en regnig morgon när jag tittar ut från sovrumsfönstret. Juli å augusti (hittills) har så gott som regnat bort här. Kanske dags att ta tag i lite bildredigering då tänkte jag. Hade ju bilder från april och framåt som ej blivit redigerade än. Fick sitta vid datorn i 1,5h idag innan Maja kom på besök. Hon var uttråkad. Tittade ut, regnet öste ner, tittade på Maja...

15 minuter senare var vi ute och vandrade. Kameran var med för säkerhets skull. Och tur för det får jag säga. 

Första mötet blev på en brun kärrhök sittandes på fältet, urless på vädret...Brydde sig inte om att flyga iväg heller. Vi fortsatte ut mot sjön.

Ute på ett berg vid sjön där var det lika gråmulet som hemma, med lätt regn i luften. Dock så fanns det en hel del tornseglare här som svischade förbi oss både ovanför vattenytan och ovanför oss. De flög i en hiskelig fart, fram och tillbaka. De såg ut att jaga små insekter som höll sig i luften på låg höjd. Tog fram kameran för att försöka få någon bild på dem, nu när de flög så extremt nära här ute. Men det är ju lättare sagt än gjort. Packade ner kameran igen. Och var på väg att dra vidare med Maja på våran promenad.

När ett mäktigt sus på extremt nära håll flyger förbi oss på riktig låg höjd. Packar upp systemkameran i all hast igen. Lärkfalk! Den såg ju oss såklart men hade siktet inställt på tornseglarna. 

Och den hade valt ut en tornseglare som den förföljde.

I ena sekunden så var både falken och tornseglaren så nära oss att jag varken fick fokus på dem eller såg vart de tog vägen, för att i nästa sekund befinna sig en bit ut över sjön.

Jag "sprayade" på med bilder i hopp om att få i alla fall någon bra bild på dem i regnet.

Valde att följa lärkfalken då den var större. Men lika svår att följa ändå i dess superkvicka svängar.

Tillslut så gick det inte att fotografera dem längre då de flög längre och längre ut över sjön. Lärkfalken hack i häl på den lilla vettskrämda tornseglaren.

Gick över till att filma jakten istället.

Filmen är filmat i slowmotion samt handhållet i regn, så kameran tappar fokus i vissa stunder. Lägg märke till hur snabbt lärkfalken ändå flaxar med sina vingar, trots slowmotion. Välj upplösning 1080p ;)

Berättelsen om Kattugglan som flyttade in

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men förra året i augusti/september byggde jag & Stig en holk för kattugglan. Satte upp den själv på min tomt. Stig hade lovat att hjälpa till men jag kunde inte hålla mig så en kväll efter lite arbete fick jag den på plats.

Nu var det bara att vänta & hoppas på tur 🙏🏻

Kattugglor hade jag hört sent på kvällarna när jag flyttade hit.

Fick i all hast se kattugglan en tidig morgon i mars (ej denna bild) när jag skulle åka till jobbet. Sen var det helt ’tomt’, inga tecken alls.

Men så en eftermiddag i april sitter det en uggla som halvsover i öppningen av holken.

Fick se ugglan återigen en eftermiddag i april. Nu tändes hoppet om att honan ruvade på ägg och inte bara hade holken som övernattning (dagtid då).

Och tro mig. För en som aldrig sett en uggleunge i verkligheten så var detta först nästan skrämmande. Hade på morgonen gått upp och startat kaffebryggaren när jag som alltid, blickat åt holken för att se om någon tittade ut. Just den här dagen gjorde de det. Trodde själv först att det var något spöke eller liknande som satt i öppningen. Fick hämta kikaren. Där satt den. En ganska så stor kattuggla :)

Men nu kom även farhågorna. Hade jag placerat holken alldeles för nära huset? Har ju hört historier om aggressiva kattugglor som försvarar sina ungar. Tänk om ugglorna flyger på min hund när hon är ute i trädgården? Och med ens blev jag nervös. Men nu var det försent att flytta på holken….

En vanlig syn här hemma under maj var att man kunde höra både nötskrikan och skatornas trakasserier mot den stackars ugglan som så försynt satt där på en gren och önskade sig bort. Ser du ugglan?

Sen gick det fort. Bara någon dag eller dagar efter att jag sett den första ugglan så såg jag nu två stycken sittandes i holk öppningen. Det här är fotograferat på kvällen. Båda väntar ivrigt på att föräldrarna skall komma med matleverans.

Samma kväll och fotograferat vid samma tidpunkt. Ville få med miljön runtomkring här också.

Jag märkte ganska så snart vilka som var kattugglans favoritplatser att sitta på. Hon verkade inte det minsta bekymrad om min närvaro. 

Kattuggleungarna hade stenkoll på mig när jag satt vid köksbordet på kvällen. Tog mig friheten att besöka bot på lite närmare håll en kväll. De tittade nyfiket på innan den ene utav dem hoppade tillbaka ner i holken igen.

Kattugglan sitter på en av hennes favoritplatser och tittar uppåt. En ormvråk låg och seglade långt där uppe.

Nu är vi nog inne i mitten av maj, eller något senare. Ungarna växer så det knakar. Här hade jag både sett och filmat när föräldrarna kommer med matleverans till dem.

Kattugglan hade fått nog av skatornas påhopp flugit till det trädet som stod intill grusvägen. Jag & Maja var på väg mot sjön den här dagen. Passade på att ta några bilder på ugglan innan vi fortsatte.

Med stora svarta ögon tittar den nyfiket samtidigt som den är mycket försiktig på mig.

Många kvällar eller sena eftermiddagar kanske jag ska skriva. Efter jobbet så kunde jag se kattugglan sitta såhär och ta igen sig efter nattens jakter och inför kommande natts jakt.

Hon var mycket van vid min närvaro och jag hade mina misstankar att föräldrarna hade haft stenkoll på mig under hela våren. Trots det gick jag aldrig så nära att ugglorna skulle känna sig tvungna att flyga iväg.

Här har hon puffat upp sig som ni kan se. Var ute och grejade i trädgården när jag hörde kattugglornas läten inne i skogen. Av nyfikenhet så tog jag med mig kameran och gick till andra sidan av huset. Såg hur hon tittade stint mot marken. Och där smög Pelle (min katt) på något. Kanske sork kanske mus eller kanske en ödla.. jag kallade in honom. 

Sitter vid köksbordet och äter rostat bröd. Tror ungarna var lite avundsjuka.

Ännu en dag till ända. Kattugglan tittar lite slött innan hon sluter sina ögon och somnar. Det tar på krafterna att försörja en ugglefamilj. Och jag märker ofta att hon nu sitter med slumrande ögon. Tittar lite åt mitt håll innan hon stänger ögonlocken igen.

Nu har vi kommit till nästan slutet på maj. Kom hem från jobbet, parkerade bilen, släppte ut Maja som ville till andra sidan (hennes inhängnad) och plockade ut kameran från bilsätet. Kattugglan var på väldigt nära besök den här dagen. Så jag fick några riktigt fina bilder på henne. Sen gick jag också bort till andra sidan av huset.

Detta är de sista bilderna jag fick på ungarna. Och det här var nog den sista utav dem som fortfarande var kvar i holken. Hade två-tre kvällar innan sett en utav ungarna när den klamrade sig fast i trädstammen med sina klor samtidigt som den drog sig uppåt med sin näbb. Såg allt genom kikaren inomhus. Tur att jag lagt granris nedanför holken. För det var högt att hoppa hade jag insett den dagen då jag först såg ungarna titta ut.

Och det här är även de sista bilderna på kattugglan. Ungarna var någonstans i skogen. Man kunde höra deras tiggande sent på eftermiddagen och kvällen. Här sitter hon förmodligen och vet exakt vart hon har sina ungar. Jag nöjde mig med att hon tillät mig att få sådana här fina avslutningsbilder.

Kattuggleungarna har jag aldrig sett ute i skogen. Har ej heller sökt efter dem. Däremot så har jag hört dem långt härifrån (holkplatsen) på kvällarna. Så någonstans närmare slottet uppe i tallskogen håller de till.

Jag skrev även kattugglehonan i den här bloggen. De var två stycken ugglor. Båda är med i filmen här under. Men det var bara den här ugglan som alltid fanns synlig hemma i trädgården/skogen. Den andra ugglan som var snäppet mindre vilket får mig att tro att det var hanen, kunde höras en bit bort när de hade fångat något byte och skulle låta ungarna veta att nu var det dags.

Och om kattugglan var aggressiv? Absolut inte. De hade nog haft ganska så bra koll på mig redan långt innan jag först såg dem. Så en snällare fotomodell från fågelvärlden är nog svårt att hitta. Sen fick jag ju som fotograf respektera mina nya grannar. Vilket gick oerhört lätt :)

Avslutar den här berättelsen med en liten film som är strax över 7 minuter lång. Där du kommer att få se när föräldrarna matar ungarna 4-5 gånger under filmen, samt höra ungarnas tiggande läte och föräldrarnas småprat till ungarna under kvällen.

Hoppas innerligt på att de häckar i holken även nästa år. Får se till att städa ur holken innan dess.

Havsörn & räv

En tidig morgon i december befann jag mig som så många gånger förut det här året, vid sjön. Iklädd min ghillie suit bakom granris med kameran fastmonterat på stativet som också det var kamouflerat till max. Hade varit här kvällen innan med Maja min trogna vapendragare för att lägga ut lite fisk till örnarna. Den här morgonen var inget undantag förutom att nu var jag själv och den här gången var jag kvar på platsen.

Svepte en kaffekopp och tuggade i mig frukostmackan i mörkret med pannlampan som belysning. Sedan dags att inta min position och invänta eventuella "gäster".

Den första kråkan hörs kraxande vid gryningsljuset. Ser den inte men hör den någonstans där bland träden. Det är så gott som vindstilla minns jag den här dagen med någon plusgrad, kanske 1 eller 2+. Värmepåsar till händerna har jag i alla fall. För kallt kommer det att bli när jag är så gott som tvungen att sitta still i timmar i hopp om att jag ska lyckas smälta in i miljön trots extra skydd i hjälp av granriset. Ett par sockor sedan två par raggsockor på det i mina vinterkängor. Det borde funka :)

En fördel med den här platsen som jag valt ut är att jag sitter en bit ifrån "åteln" och minskar risken för att de skall höra eller se mig. Därav så är alla bilder så gott som beskurna.

Men havsörnen är ju inte en liten rovfågel så att beskära bilderna fungerar bra i det här fallet.

Kråkans kraxande har nu lockat till sig fler gråkråkor och på så sätt även fått den första havsörnens intresse.

Någonstans sitter den där ibland träden vid sjön. Jag såg när den svepte förbi ovanför platsen innan den satte sig någonstans. Och att höra när en stor havsörn sätter sig på en gren någonstans nära är riktigt häftigt. Då får man en känsla att man är Ett-med-naturen!

Timmen går och kanske blev det två? Sen gick den ner. Med en mycket vaksam blick över sin omgivning där den står tittar den sig omkring. Den blir stående på isen innan den lyfter igen och försvinner.

Får vänta ytterligare någon timme innan den åter kommer ner. Förmodligen satt den återigen och spanade av läget från trädtoppen.

Jag är nu redo och börjar sakta att fotografera denna magnifika rovfågel.  

Laken som ligger bakom kråkan var målet för den här ungfågeln. Någon fisk hade redan blivit till mat för kråkorna, och trutarna som fanns här omkring. Men så fort örnen landade så lämnade trutarna platsen medans kråkan blev kvar.

Någon timme senare gick örnen över till den halvätna fisken som låg på isen.

Ett stadigt grepp om sitt byte, redo att äta.

Såg genom sökaren att "vi" hade fått besök av en räv som traskat över isen. Det här kunde bli intressant tänkte jag medans jag tog den här bilden. Skulle jag filma nu eller fotografera händelsen? Valde att stanna vid fotograferingen. Havsörnen följde rävens steg noga!

Sen blev det precis som jag misstänkte. Örnen gjorde sig redo för flykt.

Men den tog med sig sitt byte. Just där och då tänkte jag på om det hade vart en kungsörn istället. Hade den försvarat den här platsen?, ignorerat räven? eller gjort som den unga havsörnen? Själv tror jag att den hade motat bort räven om den känt sig illa tvungen.

Men så såg jag hur sargad den här räven var. Förmodligen skabb? Tyckte riktigt synd om stackarn och hoppades innerligt att den skulle ta en av fiskarna.

Den verkade intresserad av fisken, som i det här fallet var en död brax.

Med ett stadigt bett om fisken bar den iväg bytet och försvann genom vassen där borta. Jag vet inte alls hur illa det är med skabb på en räv, om den självdör eller om det kan gå över/bort? I vilket fall som helst så var jag glad där och då att den tog med sig en fisk och fick sig ett lätt skrovmål den här dagen.

Sen tog det en stund innan den här unga örnen åter var tillbaka. Och den här gången var den lite nyfiken på vad det var som satt där borta i buskaget. Lyckades att sitta stilla med minimal rörelse. ”Bli ett träd Jocke”

Ungfågeln åt och hade så gott som platsen för sig själv med några kråkor som sällskap.

Spolar fram lite till....

Och här hade jag fått besök av en havsörn i sin fjärde dräkt (även bekräftat av säker källa). Den här örnen kände jag igen och blev mycket glad över besöket. Vaksam som den är satt jag blixtstilla med vänsterarm vilandes ovanför objektivet.

Log över örnens vaksamma blick och knäppte ett ljudlöst foto.

Även den här åt medans ungfågeln framför där nere till höger gick omkring och plockade upp rester från kråkorna.

Sen var även den här 4k örnen i full fart och letade efter vad som fanns kvar på platsen. En björkna som kråkorna lyckats dra ner i det isfria vattnet, plockades snabbt upp i örnens klor.

Avslutar med den här bilden från den dagen. Havsörnen åt upp fisken för er som vill veta.

Detta var en händelserik dag med besök av två stycken vackra havsörnar. Den första skulle jag tro var en årsunge, med tanke på att det mesta av näbben var svart. Men det är svårt, kunde lika väl vara en örn i sin andra dräkt.

Och vad jag märker ju mer jag har hållit på med det här, är att det har blivit så mycket mer än bara ut och fotografera dessa magnifika rovfåglar. (För magnifika och ståtliga är dem verkligen!)  -Att det nästan har blivit mer en passion än en hobby. Ja om det nu inte alltid har varit så egentligen?

Detta var från en morgon/förmiddag i december.

Mvh Joakim Öhrn

God fortsättning

Önskar Jocke, Maja & släktingarna :)

Det kommer en örnblogg framöver med många bilder samt berättelse :)

Havsörn + bakom kulisserna

I den här bloggen om örnarna så tänkte jag även dela med mig av några bilder samt berättelsen bakom dem. Så det blir en lite längre bildblogg än vanligt den här gången.

                                                        "Mörkret är min vän"

Det är på kvällarna dolda i mörkret som vi vandrar ut mot sjön.  Maja är som alltid med på dessa kvälls "promenader".  Utan mörker- ingen idé att hålla på med detta projekt.

Det finns en älgko i denna skog som jag stött på några kvällar nu.  Har ett speciellt minne när jag stötte på henne första gången. Lyste med pannlampan och fick ett par reflekterande ögon emot mig en bit bort. Stannade upp för att skruva åt pannlampan så att ljusstrålen blev mindre men med ett skarpare punktljus. Lyste på ögonen och sedan nedåt. Två långa gråa ben syntes. Där och då steg pulsen riktigt högt. Kommer ihåg att jag var på vippen till att avbryta och vända om. Älgen stod ju mitt på mitt vanliga promenadstråk. Men lyckades att sansa mig och tog en halvcirkel runt älgen, fortfarande med hög puls och en Maja som fick gå fot.

Efter den gången vid de tillfällen jag stött på älgkon så har jag mer tyckt "synd" om den. Vet att hon har haft kalvar som gått åt i årets jakt. 

Nu är det inte långt kvar. Ett pass igenom lite vass och sly innan vi är ute vid sjökanten.

Väl ute vid sjön. Det blåser friska kyliga vindar. Men det är skönt. Svalkar ansiktet och kroppen som är varm efter vandringen.

Och här tar det stopp för Maja som får stanna kvar vid de sista stenarna, medans jag tar på mig vadarstövlarna.

Nu har jag plumsat i sjön. Går med sakta kliv genom viken ut till andra sidan. Det är en häftig känsla att gå i vattnet när det är becksvart ute. Lämnar kvar en ficklampa på, innan jag beger mig ut. Så jag hittar "hem igen" efter utlagd fisk.

Framme och uppe på andra sidan. Där jag packar upp den frysta fisken som jag sedan lägger i vattnet och på några stenar. Där den får tina bäst den vill. Hittills har det ju varit plusgrader även på kvällarna. Sedan tillbaka till Maja på andra sidan.

                                                    Morgonen

Morgon eller förmiddag. Några havsörnar har anlänt efter alla måsar och trutar som kalasat här innan.

'

Det blir några hopp-flyg mellan olika stenar innan de vågar sig fram till fisken.

Har väl en vågat sig fram för att äta så brukar det gå fort för de övriga att slå följe.

                                                    Nära möten

Jag nöjde mig inte med att bara lägga ut fisk på andra sidan, utan även på den sidan där jag satt. Betydligt färre fisk men större chans till närbilder på rovfåglarna.

Med mycket försiktiga rörelser har jag lyckats att fotografera havsörnen på nära håll.

De är extremt vaksamma och rör sig väldigt sakta där framme. De ser ju glaset på objektivet och det är ju inte något naturligt föremål ute i naturen för dem. Så visst anar de något här.

Men så har jag ju kråkorna som knappast bryr sig om objektivet efter ett tag. De passar på att tugga i sig fiskrens medans det finns sådant kvar. Och det gör ju havsörnen mindre "alert" när kråkorna är i full gång. (Skulle jag tro)

En äldre havsörn som har blicken mot en inflygande ung havsörn.

Men visst har örnen koll på mig. Så det gäller att sitta blixtstilla där bakom granriset.

En äldre havsörn har ett mycket fint läte när den ropar. En yngre havsörn låter inte så fint om jag säger så.

Den här örnen tog vad som fanns kvar efter kråkorna och trutarnas framfart.

Som så ofta flög örnarna iväg med "bytet" för att sätta sig på en säkrare plats bort från allt och alla. De vill ju helst äta ostört.

Ibland hade jag tur dock. Att ha en ätandes örn framför mig.

Avslutar med en kvälls-selfie efter att vi lagt ut lite fisk och var på väg tillbaka. Fotat i skogen :)