Tornfalk ,brun kärrhök, gråhäger ,Maja ,starar, göken, fiskgjusen, storlom & ljus ormvråk

Det får bli en blogg ganska så tätt inpå lärkfalksbloggen den här gången.

Text under bilder för den som vill läsa :)

Tornfalken. Byggde en holk till dessa små juveler som blev bebodd första året, men av någon anledning så var de bara borta en dag. Kanske var det någon mård eller uggla som gjorde livet surt för dem... 

Får nöja mig med att fotografera och se dessa vackra rovfåglar när tillfälle ges istället. Som den här dagen, då en ringmärkt hona eller unge satt på elledningen för att kort därefter dyka ner mot marken.

Den flög upp tomhänt från marken tyvärr.

Både ute vid sjön och här hemma har de bruna kärrhökarna synts till. Oftast hanen på födosök. Den första bilden är fotograferat ute vid sjön. De andra hemma vid fälten.

Nästan lite idylliskt med korna där i bakgrunden samt den svävande kärrhöken på födosök en sommardag.

Juli har regnat bort i år och augusti nästan så också hittills. Fick återigen se den bruna kärrhöken ståendes ute på fältet.

Den här gången var han inte lika villig att stanna kvar, utan fortsatte vidare.

Ibland har man tur, som när en gråhäger flyger förbi rakt ovanför en.

Maja redo, väntar på husse. Dags att dra iväg någonstans :)

Stararna har börjat samlas nu i hundratals ute på åkrarna. Och dessa lyfte allihop i exakt samma stund som den bruna kärrhöken uppenbarade sig ovanför åkern.

Och ja, vem ska man rikta kameran emot ?

De blev som en enda stor svart klump. Om kärrhöken var ute efter någon enstaka stare eller om den bara passerade förbi låter jag vara osagt.

Trodde först att jag hade fått syn på en vacker sparvhök sittandes där på grenen. Då det visade sig att det var en gök. Vilket var extra kul då jag aldrig sett en gök tidigare, bara hört dem.

En vacker sommarkväll när det inte regnade. Sitter ute vid sjön med Maja och väntade på fiskgjusen Stig. Han hade nog redan varit & tagit en fisk när detta fotot togs om jag inte minns fel.

Också har vi Victor. Fiskgjusen som jag fått ett väldigt starkt band för, om man kan säga så. Det känns så :)

Storlommen. En graciöst vacker sjöfågel. Dessa är fotograferade i augusti 2019. Och mig veterligen så har jag nog aldrig visat dem förut i någon blogg.. Hittade dem nu när jag gick igenom mitt bildarkiv, och vad jag kommer ihåg så låg jag lite gömd inne i en vik för att fotografera dessa. Ser du att de är två?

Avslutar med en bildserie på en vacker morgonstjärna. Fotograferat nu på morgonkvisten medan solens strålar knappt orkade bryta sig igenom molnen som var, men solen belyste ormvråkens fjäderdräkt på ett vackert sätt.

En ljus ormvråk (börringevråk).

Fisktärnor <3

När man åkte ut till sjöss helt ovetandes om att jag skulle bli småförtjust i de här vackra fisktärnorna som hade en egen liten ö som de hade sin häckning på.

Satt och redigerade bilder inför min kommande blogg om Stig, när jag totalt fastnade för dessa vackra fåglar med deras super-duper söta ungar på den pyttelilla ön. De fick helt enkelt bli en egen bildserie på dem :)

Åkte med Stig ut på kvällen då han skulle vittja sina nät. Där ute finns en liten ö eller ”bergsknalle” som knappt är 5-6 meter lång. Och där har fisktärnan häckat i några år. Den här kvällen besökte vi dem.

Den tiggande ungen väntar ivrigt på mat från föräldrarna.

Föräldern har någon liten fisk i näbben.

Fisktärnorna har en cool stil tycker jag eller hur man ska säga, när de dyker på fisk eller flyger förbi i luften.

Här var det en vuxen tillsammans med ungar som kanske ropade på sin make att det var dags för lite kvällsfika nu.

Både ungarna & föräldrarna flög den här kvällen. Solen tittade även fram bland molnen.

Följde med Stig morgonen därpå också, och även denna gången blev det närmöten med fisktärnorna. Här är en juvenil fisktärna.

Flera juveniler samt en vuxen nere till vänster.

Vissa var nyfikna och flög ovanför oss som den här ungen :)

Det kändes som att fisktärnorna kände igen Stig och hans båt när han vittjade sina nät. Flera utav dem flög på väldigt nära håll och visade fint upp sig.

Titta vilka små söta tassar :)

Och här blev jag stor-fjörtjust i fisktärnan. Titta bara vad söta ungarna är 😍

Även de vuxna är riktigt eleganta och vackra ⭐️

Sen fanns det andra ungar på ön också. Som den här vilket jag tror kanske är en skrattmås unge? Frågade en duktig naturfotograf som också trodde det.

Den söta fisktärnan ville ha frukost.

Jättehungrig...🙈

Ne det blev inget mat från föräldern den här gången.

-Kanske har ni mat? Tänkte ungen 😄

Avslutar med skrattmås ungen som njöt av morgonsolen. Så får vi satsa på bloggen om Stig nästa gång ⚓️⛵️

Berättelsen om Kattugglan som flyttade in

Jag vet inte om ni kommer ihåg, men förra året i augusti/september byggde jag & Stig en holk för kattugglan. Satte upp den själv på min tomt. Stig hade lovat att hjälpa till men jag kunde inte hålla mig så en kväll efter lite arbete fick jag den på plats.

Nu var det bara att vänta & hoppas på tur 🙏🏻

Kattugglor hade jag hört sent på kvällarna när jag flyttade hit.

Fick i all hast se kattugglan en tidig morgon i mars (ej denna bild) när jag skulle åka till jobbet. Sen var det helt ’tomt’, inga tecken alls.

Men så en eftermiddag i april sitter det en uggla som halvsover i öppningen av holken.

Fick se ugglan återigen en eftermiddag i april. Nu tändes hoppet om att honan ruvade på ägg och inte bara hade holken som övernattning (dagtid då).

Och tro mig. För en som aldrig sett en uggleunge i verkligheten så var detta först nästan skrämmande. Hade på morgonen gått upp och startat kaffebryggaren när jag som alltid, blickat åt holken för att se om någon tittade ut. Just den här dagen gjorde de det. Trodde själv först att det var något spöke eller liknande som satt i öppningen. Fick hämta kikaren. Där satt den. En ganska så stor kattuggla :)

Men nu kom även farhågorna. Hade jag placerat holken alldeles för nära huset? Har ju hört historier om aggressiva kattugglor som försvarar sina ungar. Tänk om ugglorna flyger på min hund när hon är ute i trädgården? Och med ens blev jag nervös. Men nu var det försent att flytta på holken….

En vanlig syn här hemma under maj var att man kunde höra både nötskrikan och skatornas trakasserier mot den stackars ugglan som så försynt satt där på en gren och önskade sig bort. Ser du ugglan?

Sen gick det fort. Bara någon dag eller dagar efter att jag sett den första ugglan så såg jag nu två stycken sittandes i holk öppningen. Det här är fotograferat på kvällen. Båda väntar ivrigt på att föräldrarna skall komma med matleverans.

Samma kväll och fotograferat vid samma tidpunkt. Ville få med miljön runtomkring här också.

Jag märkte ganska så snart vilka som var kattugglans favoritplatser att sitta på. Hon verkade inte det minsta bekymrad om min närvaro. 

Kattuggleungarna hade stenkoll på mig när jag satt vid köksbordet på kvällen. Tog mig friheten att besöka bot på lite närmare håll en kväll. De tittade nyfiket på innan den ene utav dem hoppade tillbaka ner i holken igen.

Kattugglan sitter på en av hennes favoritplatser och tittar uppåt. En ormvråk låg och seglade långt där uppe.

Nu är vi nog inne i mitten av maj, eller något senare. Ungarna växer så det knakar. Här hade jag både sett och filmat när föräldrarna kommer med matleverans till dem.

Kattugglan hade fått nog av skatornas påhopp flugit till det trädet som stod intill grusvägen. Jag & Maja var på väg mot sjön den här dagen. Passade på att ta några bilder på ugglan innan vi fortsatte.

Med stora svarta ögon tittar den nyfiket samtidigt som den är mycket försiktig på mig.

Många kvällar eller sena eftermiddagar kanske jag ska skriva. Efter jobbet så kunde jag se kattugglan sitta såhär och ta igen sig efter nattens jakter och inför kommande natts jakt.

Hon var mycket van vid min närvaro och jag hade mina misstankar att föräldrarna hade haft stenkoll på mig under hela våren. Trots det gick jag aldrig så nära att ugglorna skulle känna sig tvungna att flyga iväg.

Här har hon puffat upp sig som ni kan se. Var ute och grejade i trädgården när jag hörde kattugglornas läten inne i skogen. Av nyfikenhet så tog jag med mig kameran och gick till andra sidan av huset. Såg hur hon tittade stint mot marken. Och där smög Pelle (min katt) på något. Kanske sork kanske mus eller kanske en ödla.. jag kallade in honom. 

Sitter vid köksbordet och äter rostat bröd. Tror ungarna var lite avundsjuka.

Ännu en dag till ända. Kattugglan tittar lite slött innan hon sluter sina ögon och somnar. Det tar på krafterna att försörja en ugglefamilj. Och jag märker ofta att hon nu sitter med slumrande ögon. Tittar lite åt mitt håll innan hon stänger ögonlocken igen.

Nu har vi kommit till nästan slutet på maj. Kom hem från jobbet, parkerade bilen, släppte ut Maja som ville till andra sidan (hennes inhängnad) och plockade ut kameran från bilsätet. Kattugglan var på väldigt nära besök den här dagen. Så jag fick några riktigt fina bilder på henne. Sen gick jag också bort till andra sidan av huset.

Detta är de sista bilderna jag fick på ungarna. Och det här var nog den sista utav dem som fortfarande var kvar i holken. Hade två-tre kvällar innan sett en utav ungarna när den klamrade sig fast i trädstammen med sina klor samtidigt som den drog sig uppåt med sin näbb. Såg allt genom kikaren inomhus. Tur att jag lagt granris nedanför holken. För det var högt att hoppa hade jag insett den dagen då jag först såg ungarna titta ut.

Och det här är även de sista bilderna på kattugglan. Ungarna var någonstans i skogen. Man kunde höra deras tiggande sent på eftermiddagen och kvällen. Här sitter hon förmodligen och vet exakt vart hon har sina ungar. Jag nöjde mig med att hon tillät mig att få sådana här fina avslutningsbilder.

Kattuggleungarna har jag aldrig sett ute i skogen. Har ej heller sökt efter dem. Däremot så har jag hört dem långt härifrån (holkplatsen) på kvällarna. Så någonstans närmare slottet uppe i tallskogen håller de till.

Jag skrev även kattugglehonan i den här bloggen. De var två stycken ugglor. Båda är med i filmen här under. Men det var bara den här ugglan som alltid fanns synlig hemma i trädgården/skogen. Den andra ugglan som var snäppet mindre vilket får mig att tro att det var hanen, kunde höras en bit bort när de hade fångat något byte och skulle låta ungarna veta att nu var det dags.

Och om kattugglan var aggressiv? Absolut inte. De hade nog haft ganska så bra koll på mig redan långt innan jag först såg dem. Så en snällare fotomodell från fågelvärlden är nog svårt att hitta. Sen fick jag ju som fotograf respektera mina nya grannar. Vilket gick oerhört lätt :)

Avslutar den här berättelsen med en liten film som är strax över 7 minuter lång. Där du kommer att få se när föräldrarna matar ungarna 4-5 gånger under filmen, samt höra ungarnas tiggande läte och föräldrarnas småprat till ungarna under kvällen.

Hoppas innerligt på att de häckar i holken även nästa år. Får se till att städa ur holken innan dess.

Sony A7R3

Nu har jag gått över till Sony fullt ut efter att ha sålt min trotjänare Nikon D500 med tillbehör. Det var en riktigt grym dslr kamera som jag skapat många härliga minnen med. Och kanske kommer jag sakna den robusta kameran...

Men eftersom jag haft en Sony a7iii som "huvudkamera" så har d500 blivit liggandes på hyllan för det mesta. Och att ha två olika system med objektiv kändes lite onödigt, särskilt när jag alltid velat ha en kamera med lite fler megapixlar än 24. (D500 har 20)  Var först sugen på en begagnad Sony A9 just för den fina autofokusen som den har.

Men efter lite betänketid och forskning så tror jag inte att skillnaden är jättestor mellan A9 (verision 1) och Sony A7iii gällande autofokus. Så det fick bli till att söka efter något som man kan utvecklas med kanske, och framförallt, fler megapixlar för just beskära bilder. Hittade en begagnad Sony a7r3 så mellanskillnaden blev inte alls stor. 

Har nu haft den här A7r3:an i snart två veckor och verkligen "hård testat" den mot fåglar. Åkt med fiskarna ut på sjön några dagar efter jobbet för att förgylla stunderna med gjusen som ibland dykt upp.

Kopierade mina inställningar från A7iii:an rakt av till A7r3:an så de anpassningsbara knapparna var exakt desamma. Kände mig hemma direkt efter det.

Och om du läser det här Björn Thundal så har jag använt Wide samt Zone för autofokusen.

Det blir en blogg med många bilder. Har trots allt minskat från 35- 25 bilder. Huvudfokus har legat på fiskgjusen efter allt arbete med den sent på kvällarna.

Allt är fotograferat tillsammans med Sony fe 200-600mm.

Började vid min fågelmatning där jag satt på solstolen 5-6 meter ifrån fågelstationen. Till dessa småfåglar användes Zone. Bilden är beskuren.

Fiskgjusarna är både med Zone & Wide, beroende på bakgrunden.

Talgoxarna var på hugget och mycket foto vänliga.

Domherrarna fanns på plats och den här fick jag på bild när den gjorde ett skutt från huset till pinnen.

Till och med hackspetten vågade sig fram till fågelstationen.

Talgoxen på väg att lämna huset med fröet i sin näbb.

Domherre, hona

Nu kommer vi till fiskgjusarna. Vårens och sommarens höjdpunkt gällande fågelfotografering. Nu var det spännande att se om A7r3:an hängde med.  För kännedom, alla bilder är beskurna.  Körde med manuell inställning samt auto iso. Bländare från F 6,3- F 8. Slutartid från 1/2000- 1/2500.

F 6,3  Iso 800  S 1/2000

F 7,1 iso 640 S 1/2000

Passade även på att fotografera en serie på min trogna vapendragare Maja :)

När Maja var inom hyfsat avstånd så låste fokusen runt hennes vänstra öga. Det är möjligtvis inte dessa bilder som kameran gjorde det då dessa är på håll men beskurna.

F 6,3 iso 1000  S 1/2000

Slutsats efter mitt test med A7r3 efter ca 2 veckors användning. Jag gillar den skarpt.

Den har inte lika snabb respons/autofokus som min A7iii men är inte långt efter. Den sätter inte heller lika många "skarpa" bilder i en serie jämfört med A7iii men det var ju inte heller väntat.

Fördelen däremot, är ju hela 42megapixlar jämfört med 24, så man kan ju beskära en hel del och fortfarande ha kvar många mp. Kanske inte kommer att sakna D500 så mycket ändå ;)

A7r3 må ha några år på nacken men priset jag gav för den var svårt att slå.

Fiskgjusens ankomst <3

Att det skulle bli ett besök till Hornborgasjön för fotografering av tranor i gryningsljuset gick om intet även den här påsken. Fiskgjusarna är ju tillbaka så lade mycket av min lediga tid på dem istället. (sen i ärlighetens namn, intresset för tranor är väl inte jättestort🙈)

Dvs åkte med fiskarna ut på sjön när de skulle vittja nät tre dar i rad. Och att få höra gjusens läte där ute på sjön är verkligen en fröjd för örat. Lyckokänslan infaller. 

För mig betyder fiskgjusens ankomst vår på riktigt. Och våren är absolut höjdpunkten på året när solen och värmen kommer tillbaka.

Sen är ju fiskgjusen en klar favorit rovfågel såklart :)

Tidigt på morgonen ute på sjön. Solen har stigit upp och ger det här varma guldaktiga ljuset. Trots solens värmande strålar så är det fortfarande mycket kallt mitt ute på sjön. Så långkalsong och vinterjacka är nästan ett måste där ute.

Fiskgjusen har sett att vi kastat ut en fisk till honom.

Det varma ljuset ger gjusens en härlig glans.

Han sänker sig ner med vingarna utfällda mot vattenytan.

Klorna utfällda, redo för att fånga bytet.

Med ett stadigt grepp om fisken...

...flaxar han iväg.

Och så stiger han upp från vattnet med fisken i ett stadigt grepp flygandes bort mot skogen.

Det blir två bonusbilder i den här bloggen också. Och här Lena Holm använde jag ghillin ;)

Har testat detta förut med varierande resultat. För det mesta så har det misslyckats totalt. 

Förmodligen så såg havsörnen mig här ändå, för den var inte villig att gå ner i början utan väntade sittandes i ett träd en bra bit bort tills fisken hade flutit ut från land ett X-antal meter. Sen när havstrutarna visade intresse för fisken då lättade den mäktiga örnen. Han tänkte minsann inte gå miste om ett sådant här lätt byte.

Havsörnen missade första dyket med hårsmån. Den gjorde ett försök till och då slog jag om till filmning istället.