Öhrnen

Sparvhöken

Fotodagen var inte slut än visade det sig. För när jag lämnat Kinnekulle och skulle parkera bilen vid garageuppfarten här hemma, fick jag se ormvråken sittandes högt upp i trädet, och under den fyra skator som betedde sig lite annorlunda. Lade märke till att alla fem tittade ner mot marken så även jag. Blicken fastnade mot något litet grått där sittandes vid skogskanten. En sparvhök som slagit ett byte.

Tog genast fram handkikaren där jag satt och följde händelsen. Vågade inte gå ut ur bilen först då jag inte ville skrämma iväg denna vackra rovfågel. Blev sittandes i bilen en bra stund, men den inhandlade matkassen var ju tvungen att hamna i kylskåpet så jag öppnade försiktigt bildörren och gick ut med kassen i handen på väg mot entédörren. Gick med sakta små lätta steg mot entrén. Ormvråken lättade direkt och flaxade iväg med ett jamande läte, likaså skatorna som suttit under. Höken dock, följde mina steg med en intensiv blick där den satt några meter bort. Får tillägga att sparvhöken befann sig strax bortom entréingången till huset. Låste upp dörren och gick in. Packade upp matvarorna, in i kylskåpet. Gick sedan ut igen mot bilen där både Kameran och Maja låg kvar. Släppte ut Maja och tog med henne till baksidan av huset där hon fick vara i den inhägnade bakgården. 

Det här var min chans att få en vacker sparvhök på bild. Då sparvhöken har legat på önskelistan väldigt, väldigt länge. Och nu befann sig en sådan vacker rovfågel alldeles vid trädgården. Lade mig ner på den blöta marken och fotade några få kort. Sparvhöken tog ingen notis om mig längre så jag ålade mig stegvis fram mot den. 

Det var en vacker sparvhökshona som slagit en skata. Hon verkade dessutom helt utmattad, så jag antog att de två måste ha hållit på en bra stund kämpandes på liv och död, iaf för den stackars skatan som hade fått sätta livet till. 

Det var med lite vemod som jag låg där och fotograferade sparvhöken som plockade bort fjädrarna från skatan. Den levde ju när jag satt kvar i bilen, och för en stund där och då så ville jag ju hjälpa skatan samtidigt som jag lät bli. Höken behövde ju också mat för att överleva. Och vem vet hur länge den hade fått kämpa där med sitt byte... 

Naturens lag som jag fick bevittna på väldigt nära håll. Och det genom kameran på den här vackra jägaren.

De fyra första bilderna här under har jag redigerat lite mörkare än de övriga. 

Här sitter hon vackert med vingarna utfällda för att dölja sitt byte, med blicken mot fotografen. Eftermiddagsljuset kommer fram i bakgrunden. 

Sista bilden så kan man nästa se att höken är lite utmattad. Jag återvände in till huset med genomblöta kläder. Tittade ut från köksfönstret och där satt hon kvar och åt. Sannerligen en upplevelse för en som gillar rovfåglar!

Postat 2024-02-07 10:36 | Läst 515 ggr. | Permalink | Kommentarer (15) | Kommentera

Oljekoken i Gössäter & ett besök vid Stenbrottet

https://www.bing.com/ck/a?!&&p=c3a629dde46ff945JmltdHM9MTcwNzAwNDgwMCZpZ3VpZD0wNGE4Nzk5MC0xYTA2LTY3ZDUtMTg2Zi02YmMzMWI2ZDY2MTMmaW5zaWQ9NTI3MA&ptn=3&ver=2&hsh=3&fclid=04a87990-1a06-67d5-186f-6bc31b6d6613&psq=oljekoken+g%c3%b6ss%c3%a4ter&u=a1aHR0cHM6Ly93d3cucHJpc21hdmcuc2UvZXhoaWJpdHMvc2hvdy9vbGpla29rZW4taS1nb3NzYXRlcg&ntb=1

Börjar med att länka till en hemsida där man kan läsa om just Gössäters oljekok här ovan.

Det är både fascinerande och märkligt när man bor så nära vissa platser men ändå aldrig har hört talats om dem. Som när jag satt och googlade i veckan och kom in på något som hette 'oljekoken i Gössäter'. Det lät som en spännande historia och Kinnekulle är alltid vackert, oavsett årstid. Jag bestämde mig för att ta en tur den här helgen upp till kullen, specifikt oljekoken var målet. Den färden började kl 09:00 idag med Maja och en fullpackad ryggsäck. Resan skulle ta ca 1h med bil. 

När den timman gått och vi närmat oss oljekoken fick fick jag se en drös med kamouflerade jägare stå vid grusvägen.

- Ja men det var väl typiskt att det skulle vara jakt just här sade jag i bilen när jag sakta körde fram på grusvägen. Stannade bilen vid en äldre man som hade sitt gevär på axlarna. Frågade om det var jakt här och om jag skulle vända om. Det var en mycket vänlig man som svarade att jag kunde parkera och vandra här om jag ville. De skulle vidare till nästa pass. Sen kom jag tänka på att en av mina kollegor tillika vän jagar ju här uppe. Frågade om han visste vem Johnny var och om han var här. Det visste han och det var han ju också :)

Och Johnny blev paff när han fick se oss här ute i skogen vid detta stället men samtidigt så var det ju riktigt kul att träffas såhär. Han gillar jakt lika mycket som jag gillar örnar vilket säger en del ;) 

De håller på med dovhjortsjakt här uppe på Kinnekulle.

En liten infolapp om oljekoken. För mer info gå in på länken.

Framme vid platsen som låg nästan alldeles vid vägen. Isen låg här över den lilla dammen framför oljekoken på ena sidan.

Naturen har genom åren tagit över helt.

Platsen i sig var inte så stor, men att gå här bland murarna var en häftig känsla.

Maja var lite besviken över att vi gått så kort från 'bilparkeringen' för att redan stanna. Men det skulle bli ändring på det efter just det här besöket.

Det fanns några symboler här.

Klättrade upp på muren för att få en helhetsbild/blick över platsen.

Fascinerande att se hur trädet har fortsatt sin uppväxt genom att krypa under muren på sin väg uppåt.

En hel del av stället var vattenfyllt. Om det alltid har varit vatten här eller ej har jag ingen aning om.

Efter besöket vid Oljekoken begav vi oss mot stenbrottet på Kinnekulle för en lång vandring. Rutten gick från stenbrottet ner till Hällekiscamping och tillbaka genom Munkängarna. 

Lite historia om just stenbrottet på Kinnekulle.

Isen ligger kvar här i den här lilla sjön, där man kan få fiska över dagen om man skaffar sig ett fiskekort. 

Vi promenerade upp mot klipporna och rundade stenbrottet.

En liten överblicksbild.

Det är ett långt fall ner som med största sannolikhet skulle ta livet från en om man skulle falla. Tror dock inte att någon har fallit här genom åren turligt nog.

Våren & sommaren är den här platsen helt otroligt vacker. Har du vägarna förbi Kinnekulle så besök stenbrottet och munkängarna under sommarmånaderna. Vattnet har en nyans av skimrande grönt. En fin sommardag för några år sedan stod vi här några stycken där fiskgjusen ryttlade under oss, vilket var för mig en vacker syn att befinna sig ovanför gjusen.

Det brukar vara en hel del husbilar där nere under vår och sommaren. Nu är det en betydligt lugnare period.

På vägen tillbaka från vår långa promenad satte vi oss i gräset för att fika. Fick se en kille som gick på isen med en yxa. Var tvungen att fotografera honom. Han skulle förmodligen pimpla.



Hugin & Munin.

Gillar du korpar så är Kinnekulle ett mycket säkert kort att få se dessa vackra fåglar. Har nog aldrig varit på kullen utan att få se en korp.

Första bilden är fotograferad vid stenbrottet. Andra bilden här under är fotograferad vid Råbäckshamn där de bjöd på vackra flygkonster.

Postat 2024-02-04 19:35 | Läst 398 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Vinter 23/24

Visar en liten samling vinterfoton från november till januari. Där vi börjar med fågelmatningen här hemma. Den besöktes frekvent av domherrar, talgoxe, blåmes, koltrast, stenknäck, grönfink, skator, entita/talltita?

Och svartmesen vid några tillfällen. Säkert glömt någon art. Så det har varit ett väldigt rikt fågelliv den här säsongen. 

Hade ställt ut vedkubben den här vintern som en extra plats för dem att 'sitta' på. Här såg jag ofta hur stenknäckarna hade sina småbråk. Just denna bild visar en domherre och en stenknäck.

Skatorna nyfikna och allätare som de är, dök ju också upp ganska så fort. Valde att fotografera med lite längre slutartid här.

Den traditionella sittpinnen. Inväntade att domherren skulle lätta och flyga till fågelhuset. Vilket den också gjorde. Blev det någon bild? hehe nope...

Och så har jag ju återigen haft besök av min husvråk (ormvråk) på andra sidan av huset, där skogspartiet finns. Har testat att försöka få ner vråken på andra ställen men det vågar den inte. Så bakgrunden är lite trisst. Men va fanken gör det när man har en alldeles 'egen' ormvråk utanför huset :)

Och förmodligen så vet den mycket väl om att jag sitter i gömsletältet en bit ifrån, men låter det bero. Så länge jag håller mig gömd och sitter tyst. Kanske, kanske inte. Här tittar den inte på mig utan på skatorna som rök ihop bakom mig.

Här däremot, en kall vinternatt med många minusgrader, tror jag minsann att den har sina misstankar ;)

Och för det mesta så höll sig skatorna här också vilket fick småfåglarna att äta ostört.

Nu får vi spola tillbaka lite innan den här delen av Vänern blev isbelagd. Var ute och vandrade med Maja för att fotografera vågorna i stormen som var.

Sittpauserna blev kortvariga där ute vid sjön. Här lade jag kameran på berget för att få en bild på oss båda. En bild och ett minne som kommer att hänga kvar länge. Hade några sådana här dagar när jag satt och väntade på havsörnen förra året. I år har det inte blivit av.

Inne i viken där det var betydligt lugnare, fanns en ung knölsvan. Föräldrarna befann sig längre ut. 

Kallt tyckte Maja skulle jag tro...

När minusgraderna kom för att stanna.

Så frös viken till is. Jag gick ut en sen eftermiddag med kamera och stativ för att fotografera slottet.

De små tallarna och buskarna alldeles intill sjökanten såg ut såhär. 

Havsörnen & slottet. Var dags att ta med en havsörn nu i bloggen tyckte jag :)

När isen släppte.

En vecka senare från förra bloggen, såg det ut såhär. Isen hade släppt. 

Det här är ett berg av isblock och snö som Vänern forslat mot land. Klättrade upp på blocket längst upp till höger, där jag filmade landskapet. 

Stora decimetertjocka isblock låg i fina formationer.

Avslutar med vapendragaren som följer med i ur och skur, där solen knappt orkade sig upp innan det var dags att gå ner igen.

Postat 2024-01-31 12:18 | Läst 447 ggr. | Permalink | Kommentarer (8) | Kommentera

Expedition Kållands skärgårdar

Den här helgen gick i utforskarens spår ute bland öar i Kållandsö skärgård. Isen var decimetervis tjock så vandringen mellan öarna var nu tillgängligt.

Planen var att utforska dessa öar som vanligtvis bara är tillgängliga med båt. Strax efter kl 11 på förmiddagen bar vi oss iväg. Ryggsäcken var packad med mat för många timmar framöver. Valde att ta med mig A7r3:an och 200-600 mm objektivet för den här vandringen. Och såklart, mobilen användes. 

Bifogar en länk från just Kållands skärgårdar under sommaren. Kul att se skillnaden på landskapet :)

https://www.fotosidan.se/blogs/joakimohrn/vanern.htm

Det första vi fick se var jägarna som hade haft vildsvinsjakt och nu var på väg hem, här körandes på isen.

Landskapet på öarna var magiskt vackert. Alla träd du såg var täckta med krispig rimfrost.

Kameran gick varm och jag blev ståendes på många olika platser.

Särskilt björken var extra krispig.

Mitt ute i farleden, till höger om bilden finns Spikens fiskehamn, och till vänster Läckö slott ur bild.

Lägenheterna/bostäderna strax intill Spiken, förgyllda av det snötäckta landskapet.

Maja, fri som en fågel, trivdes alldeles utmärkt här ute.

Vi vandrade ut längs med kanten. Hela tiden fick jag stanna upp för att fotografera och dokumentera det här vackra landskapet som visade sig.

Tallarna på öarna hade fått en vacker vinterklädnad.

Även en hel del andra människor var ute på vandring. Dessa var de sista jag såg medans vi fortsatte vår färd norrut.

Naturen var helt stilla och tyst. Inte en vindpust. Allt var som i dvala här ute. Någon enstaka korp flög där uppe det var allt.

Jag borde veta vad vid det här laget vad det är för slags byggnad, men för tillfället så gör jag inte det, mer än att dit tar du dig inte utan båt vanligtvis.

Isen, kobbar & berg. Vår vandringsled.

Vi gick upp på ett berg, där den första fikapausen intogs. Riktade objektivet mot andra sidan och knäppte en bild. Där borta på det berget har jag många barndomsminnen från när vi var ute på sjön under sommarhalvåret.

Dagens första fikapaus bjöds det på mackor med stekta ägg som pålägg. Vattenflaskan jag har bärandes i sidofacket hade vattnet redan börjat frysa till is. Maja själv hade problem med snö/is som satte sig under trampdynorna. Husse fick hjälpa till ett flertal gånger att dra loss dem.

Vart jag än blickade så blev jag fast av detta magiska landskap och dess innehåll. Flera fotografier togs under den här turen.

En blick över landskapet vi precis har vandrat på.

Isformationer fanns det gott om. Och i bakhuvudet fanns en dröm om att få syn på en räv eller älg som vandrade här ute.

Vi har nu fortsatt att pendla mellan is och öar. Befinner oss en bra bit ut från ’självaste’ Kållandsö nu.

Vandrat upp på ett berg för en mer överskådlig blick ut över vinterlandskapet. Man luras ibland där man går. Snödrivorna visar sig vara betydligt djupare än vid första ögonkastet. Maja försvann för en stund hehe, fick gräva fram en stig till henne 🙈

Den svarta isen. Här är det djupt det vet jag. Här har jag åkt förbi småöarna flera gånger under sommartid genom åren.

Det här fotografiet är taget strax efter att Maja legat ner på isen och bitit loss snö/is under/mellan sina trampdynor. Hon fick bråttom när hon såg att husse var en bit bort ifrån henne.

Ett kargt snötäckt berg.

Att pulsa genom snön på öarna var en rejäl träning för oss båda.

Även isen var snöbelagd till mestadels, men inte lika ansträngande som öarna visade sig ge oss.

En bit där ute fick jag se det här. Jag vet inte med säkerhet, men tror att det kan vara någon slags fiskodling. 



Tittade på googlemaps. Om vi gick rakt ut nu så var det ungefär lika långt till Värmlands län som det var hem. Vi gick aldrig mot Värmlands län.

Vågorna har slagit mot detta berg och bildat ett vackert istäcke.

Återvände hem efter en fikapaus här ute. Var hemma strax efter 17. Det hade blivit en fantastisk dag med mycket träning och en hel del fotografier.

Dagen efter (alltså idag söndag) blev det en helt annan slags fotografering. Vänern hade visat sin kraft där decimetertjocka isblock låg på högar.

Fann flera spår på öarna av älg. Just det här fotot är fotograferat ute på isen mellan två öar.

Och förmodligen så är det här spår av en räv. Ett fjärde tassavtryck fanns nedanför denna bild.

Postat 2024-01-21 20:48 | Läst 524 ggr. | Permalink | Kommentarer (6) | Kommentera

Siluett

Vi drar oss tillbaka några månader, nämligen bestämt till november. Jag hade några veckor tidigare planerat för om hur jag kunde få havsörnen i motljus som en siluett. Bilder som bland annat Brutus Östling fotograferat från Norge fanns i mitt huvud. Problemet nu var ju var skulle jag lyckas gömma mig den här gången?

Men efter mycket sökande efter en bra strategisk plats bland vassen där det fanns några ungtallar, valde jag att släpa lite extra granris och nedfallna kvistar/grenar. Om ni bara visste vad mycket grenar och kvistar det kan ligga på marken i en skog som man kan ha till nytta :)

Ghillin var ett mycket bra extra tillskott för att lyckas befinna mig gömd vid sjön. Morgonen någon vecka senare, efter att ha varit ute ett flertal kvällar i mörkret med Maja, och placerat ut några fiskar så var det dags. Allt arbete med det här var klart.

Det var en bra morgon med härlig kall vindstyrka. Har märkt att havsörnen är betydligt lättare att få "fram" när det är lite kraft i vindarna här ute.

  

Den vackra havsörnen står vid kanten på berget och blickar nyfiket på vad som ligger där på berget. Trutar, kråkor och korpar för den delen har redan varit framme och på så sätt locka till sig havsörnen.

En annan äldre örn gör entré.

Den går ner mot berget.

Plockar med sig en fisk och lättar.

Såhär har jag sett från tidigare gånger hur havsörnarna har gått ner, tagit en fisk och lättat. Nu har jag det på bild, fast genom siluettbilder.  Två vackra havsörnar & en korp ser du här.

Det fanns otaligt mycket kråkfåglar blandat med sjöfåglar som trutar.

Sen hände något coolt. Vissa fiskar lyckades både örnar (när de bråkade) och de andra fågelarterna att dra med sig ofrivilligt ner för berget, så de hamnade på 'min' sida i vattnet där jag satt en bit bort. Kan säga att berget var till stor del isbelagt. Havsörnen var ju inte sämre än att den gick ner för att fiska upp fisken, allt medans jag satt där och dokumenterade.

Här är ett exempel på en äldre havsörn som fått syn på maten och går ner i sjön.

De får sällan vara ensamma om bytet...

En annan mycket häftig upplevelse var när en av de äldre havsörnarna tog upp jakten mot en trut. Jag hörde trots vinden, havsörnens flaxande vingar. Truten klarade sig.

Vassen är isbelagd. Havsörnen här har precis skrämt iväg en trut, (bilden nedanför) plockat upp fiskrens från vattnet och tittar vaksamt mot mig. Den blicken och den närheten här glömmer jag inte. Pulsen var riktigt hög. Nu var du nära, bättre än såhär kunde jag inte ha räknat med. För kännedom, örnen lättade och flög iväg kort efter den här bilden.

Truten här puffar upp sig strax innan den blir skrämd av örnen. 

Drömmöte med en yngre havsörn som flög förbi strax ovanför mig. Tyvärr så satte A7r:3an inte riktigt fokus. Men som sagt, vilken mäktig upplevelse!

De är ändå tuffa de här sjöfåglarna. Trots att de var mitt ibland havsörnen som ser dem som byte, så var de mycket närgångna örnarna för att få sig en bit av maten. Tror att hungern övervinner rädslan därute ibland under de kallaste månaderna.

Avslutar med ungfågeln som svepte förbi mig med berget i bakgrunden. Just den här örnen satte sig i en tall där bakom. Riktigt spännande att befinna sig mitt ibland våra största rovfåglar mitt ute i naturen. Och det absolut bästa är ju såklart att man fått resultat efter alltihop som man lagt ner.

Postat 2024-01-15 12:11 | Läst 725 ggr. | Permalink | Kommentarer (11) | Kommentera
1 2 3 ... 8 Nästa