Öhrnen

Avslutningsvis

När jag köpte mitt första telezoom i december 2018, ett Nikkor 200-500 trodde jag aldrig att jag ca 3 år senare skulle sitta gömd i camouflagekläder under en tät gran med en liten fri sikt framför mig och få uppleva något som jag bara sett på tv. Kärleken till havsörnarna har bara vuxit sig starkare för varje fint möte man fått med dem och detta året har jag lärt mig av mina misstag från förra året. Hoppas jag i alla fall. Nu såhär 3 år senare är 200-500 trasigt och inne på service. Dagens huvudkamera är en Sony A7M3 med mitt favorit objektiv, ett Sony 200-600.  Och tur var väl det att jag använde just denna kombinationen just den här tidiga morgonen.

Hade felbedömt vädret, de hade visat att det skulle blåsa 3-4m/s men i verkligheten låg det på 1-2m/s. Alltså nästan vindstilla. Var uppe redan kl 05:00 och ute vid sjön ca 05:50. 5km promenad den här tidiga morgonen gjorde ju inte saken bättre, med att konka på två stycken braxen över 2kg styck samt camouflagekläder i vänstra handen. Om jag var svettig denna morgon? Svar ja? Fanns det mygg? Svar: oerhört mycket.

När jag väl placerat ut de stora fiskarna på stenarna tog jag på mig "camokläderna" och satte mig tillrätta under granen/buskaget. Myggen gjorde mig sällskap utan dess like och svett rann från pannan, vilket gjorde de blodsugande vampyrerna ännu mer blodtörstiga :/

"Det här går inte, va håller jag på med? För vem? mig själv eller någon annan?" Tankarna snurrade och jag var på väg att avbryta redan efter ca 1h när de första gästerna anlände. 

Nämligen kråkorna. Och de var mycket vaksamma. Satt på stenen precis hur länge som helst. Nu var det upp till bevis. Är jag tillräckligt gömd för dessa så kan de gå mot en eventuell örn. Fick ställa om och fotografera i ljudlöst läge. Ville absolut inte ge ifrån mig det minsta ljudet!

Det gick, kråkorna åt. Ja en till och med lyckades att få den ena fisken att hamna i vattnet. 

Så tillslut händer det som jag har strävat efter...

Att få ner en äldre havsörn på en fisk, utan att finnas/synas, dvs bli som ett" spöke" och dokumentera örnens närvaro.

Havsörnen såg fisken och bjöd på en vacker serie när den drog upp fisken på en utav stenarna.

Hjärtat slog kanske i tusen här. Skakade lite lätt och hade svårt att hålla kameran still om jag skall vara helt ärlig.

Så som jag satt så kunde jag inte röra kameran speciellt mycket utan att avslöja mig, ville för allt i världen inte skrämma iväg den, nu när den äntligen hade anlänt.

En sista blick mot omgivningen, innan den tog sin första tugga.

Om ni kommer ihåg mina tidigare bloggar från i vintras där jag skrev att jag hade haft en havsörn kanske 2 meter, som satt ovanför mig?, samma sak även den här gången. Men den här gången kunde jag vara beredd att fotografera. Havsörnen till höger om bild.

Avslutar den här bloggen och som jag känner nu, mitt bloggande, med den äldre havsörnen som tydligt visar den unga vem som bestämmer här :)

Jag kommer att fortsätta fotografera örnar och andra djur, men det kommer att bli fokus på bilder känner jag och mer aktivitet där.

Tack för att du läst mina bloggar/ Mvh Joakim Öhrn

Postat 2021-09-11 20:55 | Läst 1808 ggr. | Permalink | Kommentarer (12) | Kommentera