Sparvhöken

Fotodagen var inte slut än visade det sig. För när jag lämnat Kinnekulle och skulle parkera bilen vid garageuppfarten här hemma, fick jag se ormvråken sittandes högt upp i trädet, och under den fyra skator som betedde sig lite annorlunda. Lade märke till att alla fem tittade ner mot marken så även jag. Blicken fastnade mot något litet grått där sittandes vid skogskanten. En sparvhök som slagit ett byte.

Tog genast fram handkikaren där jag satt och följde händelsen. Vågade inte gå ut ur bilen först då jag inte ville skrämma iväg denna vackra rovfågel. Blev sittandes i bilen en bra stund, men den inhandlade matkassen var ju tvungen att hamna i kylskåpet så jag öppnade försiktigt bildörren och gick ut med kassen i handen på väg mot entédörren. Gick med sakta små lätta steg mot entrén. Ormvråken lättade direkt och flaxade iväg med ett jamande läte, likaså skatorna som suttit under. Höken dock, följde mina steg med en intensiv blick där den satt några meter bort. Får tillägga att sparvhöken befann sig strax bortom entréingången till huset. Låste upp dörren och gick in. Packade upp matvarorna, in i kylskåpet. Gick sedan ut igen mot bilen där både Kameran och Maja låg kvar. Släppte ut Maja och tog med henne till baksidan av huset där hon fick vara i den inhägnade bakgården. 

Det här var min chans att få en vacker sparvhök på bild. Då sparvhöken har legat på önskelistan väldigt, väldigt länge. Och nu befann sig en sådan vacker rovfågel alldeles vid trädgården. Lade mig ner på den blöta marken och fotade några få kort. Sparvhöken tog ingen notis om mig längre så jag ålade mig stegvis fram mot den. 

Det var en vacker sparvhökshona som slagit en skata. Hon verkade dessutom helt utmattad, så jag antog att de två måste ha hållit på en bra stund kämpandes på liv och död, iaf för den stackars skatan som hade fått sätta livet till. 

Det var med lite vemod som jag låg där och fotograferade sparvhöken som plockade bort fjädrarna från skatan. Den levde ju när jag satt kvar i bilen, och för en stund där och då så ville jag ju hjälpa skatan samtidigt som jag lät bli. Höken behövde ju också mat för att överleva. Och vem vet hur länge den hade fått kämpa där med sitt byte... 

Naturens lag som jag fick bevittna på väldigt nära håll. Och det genom kameran på den här vackra jägaren.

De fyra första bilderna här under har jag redigerat lite mörkare än de övriga. 

Här sitter hon vackert med vingarna utfällda för att dölja sitt byte, med blicken mot fotografen. Eftermiddagsljuset kommer fram i bakgrunden. 

Sista bilden så kan man nästa se att höken är lite utmattad. Jag återvände in till huset med genomblöta kläder. Tittade ut från köksfönstret och där satt hon kvar och åt. Sannerligen en upplevelse för en som gillar rovfåglar!

Oljekoken i Gössäter & ett besök vid Stenbrottet

https://www.bing.com/ck/a?!&&p=c3a629dde46ff945JmltdHM9MTcwNzAwNDgwMCZpZ3VpZD0wNGE4Nzk5MC0xYTA2LTY3ZDUtMTg2Zi02YmMzMWI2ZDY2MTMmaW5zaWQ9NTI3MA&ptn=3&ver=2&hsh=3&fclid=04a87990-1a06-67d5-186f-6bc31b6d6613&psq=oljekoken+g%c3%b6ss%c3%a4ter&u=a1aHR0cHM6Ly93d3cucHJpc21hdmcuc2UvZXhoaWJpdHMvc2hvdy9vbGpla29rZW4taS1nb3NzYXRlcg&ntb=1

Börjar med att länka till en hemsida där man kan läsa om just Gössäters oljekok här ovan.

Det är både fascinerande och märkligt när man bor så nära vissa platser men ändå aldrig har hört talats om dem. Som när jag satt och googlade i veckan och kom in på något som hette 'oljekoken i Gössäter'. Det lät som en spännande historia och Kinnekulle är alltid vackert, oavsett årstid. Jag bestämde mig för att ta en tur den här helgen upp till kullen, specifikt oljekoken var målet. Den färden började kl 09:00 idag med Maja och en fullpackad ryggsäck. Resan skulle ta ca 1h med bil. 

När den timman gått och vi närmat oss oljekoken fick fick jag se en drös med kamouflerade jägare stå vid grusvägen.

- Ja men det var väl typiskt att det skulle vara jakt just här sade jag i bilen när jag sakta körde fram på grusvägen. Stannade bilen vid en äldre man som hade sitt gevär på axlarna. Frågade om det var jakt här och om jag skulle vända om. Det var en mycket vänlig man som svarade att jag kunde parkera och vandra här om jag ville. De skulle vidare till nästa pass. Sen kom jag tänka på att en av mina kollegor tillika vän jagar ju här uppe. Frågade om han visste vem Johnny var och om han var här. Det visste han och det var han ju också :)

Och Johnny blev paff när han fick se oss här ute i skogen vid detta stället men samtidigt så var det ju riktigt kul att träffas såhär. Han gillar jakt lika mycket som jag gillar örnar vilket säger en del ;) 

De håller på med dovhjortsjakt här uppe på Kinnekulle.

En liten infolapp om oljekoken. För mer info gå in på länken.

Framme vid platsen som låg nästan alldeles vid vägen. Isen låg här över den lilla dammen framför oljekoken på ena sidan.

Naturen har genom åren tagit över helt.

Platsen i sig var inte så stor, men att gå här bland murarna var en häftig känsla.

Maja var lite besviken över att vi gått så kort från 'bilparkeringen' för att redan stanna. Men det skulle bli ändring på det efter just det här besöket.

Det fanns några symboler här.

Klättrade upp på muren för att få en helhetsbild/blick över platsen.

Fascinerande att se hur trädet har fortsatt sin uppväxt genom att krypa under muren på sin väg uppåt.

En hel del av stället var vattenfyllt. Om det alltid har varit vatten här eller ej har jag ingen aning om.

Efter besöket vid Oljekoken begav vi oss mot stenbrottet på Kinnekulle för en lång vandring. Rutten gick från stenbrottet ner till Hällekiscamping och tillbaka genom Munkängarna. 

Lite historia om just stenbrottet på Kinnekulle.

Isen ligger kvar här i den här lilla sjön, där man kan få fiska över dagen om man skaffar sig ett fiskekort. 

Vi promenerade upp mot klipporna och rundade stenbrottet.

En liten överblicksbild.

Det är ett långt fall ner som med största sannolikhet skulle ta livet från en om man skulle falla. Tror dock inte att någon har fallit här genom åren turligt nog.

Våren & sommaren är den här platsen helt otroligt vacker. Har du vägarna förbi Kinnekulle så besök stenbrottet och munkängarna under sommarmånaderna. Vattnet har en nyans av skimrande grönt. En fin sommardag för några år sedan stod vi här några stycken där fiskgjusen ryttlade under oss, vilket var för mig en vacker syn att befinna sig ovanför gjusen.

Det brukar vara en hel del husbilar där nere under vår och sommaren. Nu är det en betydligt lugnare period.

På vägen tillbaka från vår långa promenad satte vi oss i gräset för att fika. Fick se en kille som gick på isen med en yxa. Var tvungen att fotografera honom. Han skulle förmodligen pimpla.

Hugin & Munin.

Gillar du korpar så är Kinnekulle ett mycket säkert kort att få se dessa vackra fåglar. Har nog aldrig varit på kullen utan att få se en korp.

Första bilden är fotograferad vid stenbrottet. Andra bilden här under är fotograferad vid Råbäckshamn där de bjöd på vackra flygkonster.