Vinterglädje :-)

Två saker som är riktigt bra, 

1. Ljuset kommer åter :)

2. Det är minus och snö :)

Och det gillar ju vi, alltså jag och vovven. 

Har passat på att ta vara på det sista av ljuset efter jobbet nu i veckan och Sonyn har fått följa med tillsammans med Samyang 85mm 1,4 där de stora bländartalen har hjälpt mycket nu för att få ner slutartiden till hyffsat snabb nivå.

Och efter örnbloggen  ( kommer en med korpar framöver) så får det bli en hund-bild-blogg, från denna veckan :-)

1.

Att krama en snöboll i minus 5-7 grader är inte lätt hehe men det gick tillslut, och hon är på hugget.

2.

Och otålig ;)

3.

Gör sig redo för hoppet.

4.

Där satt den :)

5.

Blev inte mycket kvar :)

6.

Yummy 😋

7.

Vikarna på Vänern är islagda så vi klev ut.

8.

Men höll oss intill vassen. Här bor ju kärrhökarna på vår/sommaren. Ser dem från skogskanten där vi brukar stå.

9.

10.

Det är ju inte bara positivt med snö om man är en hund. Var 5-7:e minut fick vi stanna. Då var det dags att plocka bort snö som bildats till isklumpar mellan trampdynorna under tassarna. Självklart hjälpte husse Maja med att göra rent tassarna, iaf 8 av 10 gånger :)

11.

Dag nr 2 och lite sol fick vi se på eftermiddagen. Ja när den sakta gick ner. Full fart :)

12-19

De flesta bilder när Maja springer mot kameran så fick jag först be henne att snällt sitta kvar medans jag sprang som en idiot en bit bort för att sedan lägga mig ner på marken, men då hade hon redan börjat springa hon med så det blev en "kapplöpning" mellan oss för att få vissa bilder här i alla tumnaglar :D

20.

Full fart genom snödrivor mellan träden :-)

21.

  

22.

23 & 24.

   

Skönt med helg snart & dags för nya fotoäventyr, skall ju bli både blåsigt och soligt här ute vid sjön så kanske man får se en vacker rovfågel :-) 

Trevlig helg :-)

Sony Fe 200-600mm + Sony A7M3

Det här inlägget kommer att bli riktigt långt med många bilder, men som alltid, det är helt frivilligt att både läsa och kommentera ;)

I slutet av januari så besökte jag Svartådalen för att fotografera kungsörnen och havsörnen tillsammans med utrustningen Sony A7M3 och det nyinköpta Sony fe 200-600mm. (Har levt på nudlar och vatten efter det)

Man kan säga att det blev ett bra "riktigt första test" med den kombinationen. Och två av de stora fördelarna med just 200-600mm jämfört med Nikons 200-500mm är den interna zoomen, dvs objektivet blir inte längre när man zoomar in mot objektet. Och sen autofokusen i det objektivet, wow, det var snabbt, riktigt snabbt. Jag vet inte, jag är ingen kameraexpert på något vis men tyckte att A7an + 200-600 satte autofokusen betydligt snabbare och var träffsäkrare än D500+ 200-500. Till D500 försvar, 200-500 är ju som bekant inte så känt för att vara ett jättesnabbt objektiv i sig så jag har nog aldrig gjort den kameran rättvisa om man säger så. Kan också ha varit att jag såg fokusrutorna i sökaren hur de fint följde örnen hehe.

Men jag fick en hel del superfina bilder med 200-500 också från gömslet :)

(inga är med i denna blogg dock)

Men nog om det!

Dags att börja med att berätta om upplevelsen här i Svartådalen en mycket kall och tidig januari morgon.

Hade sovit över på ett B&B som ägs av Monica, en mycket trevlig kvinna som gav mig ett riktigt varmt välkomnande, och som bjöd på en fantastisk matsäck med hemmabakade bullar, mackor, blåbärssoppa och så nybryggt kaffe i termos. Mötte upp Daniel kl 05:45 utanför B&B och drog iväg mot örngömslet.

Vägen dit var fruktansvärt svår att köra på då det hade blivit snöblandat och isigt. Trots att bilen går in på fyrhjulsdrift när det behövs så fick både jag och Daniel ligga i runt 20-30 på grusvägen genom vildmarken. Det vore ju riktigt illa om man kanade ner i diket nu tänkte jag...

Men allt gott, och väl framme intog jag gömslet medans Daniel lade ut lite åtel mat på behörigt avstånd. Han kom in och vi snackade lite innan han lämnade och här satt jag i en skön fåtölj med gasolvärme som nyss startat och en kopp kaffe i handen. Både inne och ute var det becksvart just förutom gasolvärmen som glöd lite.

Somnade för en stund tills jag hörde de första korparna kraxa, då kvicknade man till. Jag kikade ut genom det lilla kikfönstret med handkikaren. Det var fortfarande riktigt mörkt där ute men jag kunde i alla fall se åteln. Klockan var nu strax över halv 8. 

Runt ca 08:30 var det fyra unga havsörnar där ute, två satt i ett träd och två var framme och åt av kadavret. Hör hur en av örnarna ger ifrån sig ett mycket fint läte där uppe i tallen innan den flyger i mörkret mot den som är på marken och äter. De brakar ihop och man hör deras skrik när de får kontakt.

1.

Morgonen gryr och ljuset börjar sätta sitt fäste om landskapet. På det döda trädet sitter en ung havsörn som spanar runt sin omgivning.

2.

Nere på marken befinner sig denna vackra havsörn, som tar några försiktiga steg i snön. Korparna håller redan på att äta för fullt av kadavret.

3.

Nu har den bestämt sig för att det är dags att ta för sig, den glidflyger fram över myren och jag följer den genom sökaren.

4.

Den är bestämd och vet exakt vad den vill.

5.

Och med ens så får de andra två havsörnarna ge plats åt denna maffiga rovfågel. Här tror jag faktiskt efter att ha granskat varenda bild jag tog under denna dag att detta måste vara en hona och de andra två hanar. ( bara en teori/tanke från min sida)

Den hade betydligt bredare och längre vingspann än de övriga två här. Men så ska det väl vara, damerna först :)

6.

En annan stor havsörn. Stark och bestämd som en aggressiv kungsörn.

7.

Sonyn smattrade på, fast helt ljudlöst ;) (elektronisk slutare)

8.

En lite "mindre" havsörn än den här ovan, samma som bild nr 2. Jag tippar på en hane, utan att alls veta utom just när man kunde se havsörnarna tillsammans och jämföra lite. ( det fanns gott om tid att studera dem med kikaren under eftermiddagen)

9.

Lite ljusare på himlen nu och senare på förmiddagen så kom den här äldre örnen. Och den är vacker, gillar när de går över till denna fjäderdräkt.

Lite kuriosa, den här örnen är född 2016 i Uppland. Den är alltså 4 år och 249 dagar gammal.

Den rapporterades 2019-03-04 från Gysinge. Så någon annan örnfotograf har förmodligen gjort exakt samma sak som mig här fast från det gömslet :)

Här under, en annan havsörn född 2009 i Torne Lappmark. 11 år och 216 dagar gammal. Den har flyggt långt, eller kanske helt enkelt valt att bosätta sig längre "söderut"

10.

11.

Upplands örnen gav mig mycket fina bilder :)

12.

På marken gick en äldre med bestämda steg mot räven...

13, 14, 15 & 16. 

    

 

Kör dessa i tumnaglar, de är lite starka, hade själv svårt att fotografera detta ögonblick. Tänkte på en viss....

17.

Där borta kom "honan" in för landning :)

18.

Hungrig! 

19.

20.

Kamerans autofokus följde örnen som en smörkniv som skär genom lent smör, eller hur man nu säger...

21.

Dags för övriga örnar att ge vika :)

22.

Såg genom handkikaren hur fyra! Stycken korpar flög mot en stor rovfågel och attackerade den där upp i luften. Örnen verkade bry sig mindre om dem men jag såg ju det vita på vingarna.

-Kungsörn <3! Vad lycklig jag blev, den ser jag ju aldrig egentligen.

Den kom, den satt, den lämnade.....

Fick ca 5-7minuter tillsammans med den innan den bestämde sig för att lämna denna plats, så synd. Hade verkligen sett fram emot lite flygande kungsörn, en rovfågel som jag personligen tycker är en av våra fräckaste om man säger så. Det blev 2st bilder... Men den kom och jag såg den :-)

23.

Nu var det lite revansch och dags för den här örnen att få sig lite käk.

24.

25.

Den var bestämd hehe, och jag var glad, satt och tänkte, wow,wow,wow :-)

26.

En som kom in för landning i samma träd som kungsörnen tidigare suttit i.

27.

28.

Såhär kunde det se ut då och då, örnar som attackerade varandra och där man fick både höra och bevittna deras "skrik" när de möttes. I ena hörnan kunde det vara örnar och i den andra korpar som slogs mot varandra. Fick faktiskt bevittna en korp som lyfte för att sedan attackera en annan genom att fullständigt trycka ner den på marken.

29.

30.

31.

32.

En äldre havsörn kom och visade vem som egentligen bestämmer här. Den är inte blind på det högra ögat utan det är blinkhinnan.

33.

Bäst att ta det lugnt och vila magen efter att ha fått kämpat större delen av tiden med att få i sig ett skrovmål. 

34.

Hade spanat på en örn som suttit i ett träd från klockan 14:15 tills nu då klockan var ungefär 15:34. En gammal havsörn. Förmodligen mycket medveten om vad som kunde finnas här inne i gömslet. Men tillslut så hade hungern tagit över och den närmade sig med en elegant inflygning.

Den yngre örnen framför bilden flög iväg riktigt fort kan jag säga när gamlingen gjorde entré.

35.

 

Landningsställen utfällda :-)

36.

Å den var riktigt vaksam, jag rörde knappt objektivet, och kameran var fortfarande i ljudlöst läge. Den hade full koll på "mig" och jag kunde nästan känna hur den "såg igenom" objektivet och att jag en människa satt där inne.

hehe jag vet inte, men en sådan här örn är nog smartare än vad man tror ;)

( den åt tillslut. Fotograferade inte en endaste bild på den när den väl åt, ville bara att den skulle få äta i lugn och ro så passade själv på att ta en kvällsmacka) 

37.

I skymningen med riktigt höga isotal så satt denna unga örn kvar och väldigt nära gömslekojjan dessutom. Så denna bild är tagen på 600mm med en FF kamera utan att vara det minsta beskuren :-)

Summa summarum.

Den här dagen blev en helt makalöst bra, kall vinterdag med snö på marken och tillsammans med sju stycken havsörnar och en ung kungsörn på kort visit. Ibland klaffar det och ibland händer inget när man sitter i ett gömsle.

Det var otroligt kul att Sonyn tillsammans med 200-600 presterade så bra tillsammans som de gjorde. Örnarna var riktigt vänliga och gav mig många chanser att fotografera dem från tidig morgon till förmiddagen, mitt på dagen var det bara kråkor och korpar på åteln, tills de återvände på eftermiddagen. 

Att sitta i ett örngömsle är så mycket mer än att bara fotografera en stor rovfågel och förhoppningsvis få fina bilder med sig hem. I alla fall för mig för här får man verkligen (om man vill) se hur de integrerar med och mot varandra. Man får studera dem på mycket nära håll om man har tur. Höra deras vackra läten och även deras "mindre" vackra läten. Att ha med sig en handkikare och släppa taget om kameran är något jag också rekommenderar. Att tyst ställa sig upp och gå bort från kikfönstret (eller sitta kvar för den delen) för att se/följa dem genom en kikare, det är både roligt och fint att få se. Jämföra de olika fjäderdräkterna som de har, ja jag kan nog hålla på såhär, sorry..

Tiden i ett gömsle går dessutom verkligen fort, många har faktiskt frågat mig hur man orkar "sitta" ( man kan faktiskt resa sig upp )  i ett mörkt litet rum från gryning till skymning.

-Enkelt, svarar jag.

- Såhär nära har du aldrig sett eller upplevt Sveriges största rovfåglar, och det är värt varenda minut ;)

Det kommer ytterligare en blogg framöver i februari men då med  lite mer inriktning mot korparna. Kanske en och en annan bild på en örn från D500 också såklart.

           

Till sist så vill jag faktiskt tacka några personer, tycker ändå att det hör hit.

Daniel, tack för ditt fantastiska örngömsle, guidning och info! :-)

Monica, tack för ditt fantastiska boende samt all den goda maten :-)

Lena, Owe, Ronja & vovven Harry, tack för att ni tog så väl hand om min lilla tjej när husse var borta <3 

Susanne, tack ska du ha för de riktigt goda färdmackorna som jag hade med mig under den långa bilfärden upp till Svartådalen :-)

Och till dig som läser den här bloggen, tack för att du orkade dig ända hit :-)

Mvh Joakim Öhrn