Black and white

Vadå svartvitt kanske någon tänker, det där är väl inte svartvitt, men det kommer strax.

Den här förmiddagen blev det inga extraordinära händelser, lite djur som vi inte sett tidigare, men inga som hotade eller skrämde oss, men inte någon tråkig dag för det. Det första vi stötte på under morgonturen var de här större kudun. Torkad kudu fick vi som snacks, det var mycket gott.

Antar att de har bra hörsel med dessa trattar till öron. Söt lite hjärtformad nos också.

Ett lite mindre djur, som vi inte sett tidigare under resan stöter vi sedan på. En ganska stor sköldpadda.

Den är till och med klappvänlig, eller är det sköldpaddssoppa som Thuto funderar på här....

Det brakar till i buskarna och ett vårtsvin styr kosan mot en tremitstack, en fripassagerare har han på ryggen. Han är inte vid termitstacken så länge men när han är klar fattas toppen av stacken.

Se ett sådant fynd, men vi är i en nationalpark (även om den är så stor så det är svårt att förstå) så fyndet lämnas kvar där vi hittade det.

En ground hornbill vandrar omkring här också, den är utrotningshotad eftersom lokalbefolkningen använder deras bobyggmateral till ved.

I ett träd hittar vi några velvet monkey eller som de egentligen ska heta green monkey. Jag tycker att hanarna borde  heta blue monkey, syns kanske  varför här.

Ur en grop nära vägen, flyger en stor fågel upp, den sätter sig i ett träd och kollar in vad vi är för några och vi passar på att fota den. det är en giant eagel owl.

Ett tydligt tecken på att det finns någon fara i närheten är det här beteendet, att flocken stirrar uppmärksamt åt samma hål,l och här finns det tydligen något hotande i närheten.

Men inte kan det vara de här lånhalsade som skrämmer dem, de betar så fredligt av bladen i trädtopparna.

Men mycket riktigt, uppe i ett träd får vi syn på något som gör att kamerorna går varma.

Det är en av våra vänner från i går kväll. Det prasslar i buskarna så brodern är tydligen i närheten också. Visst är han vacker där uppe i trädet.

Han sitter där ett tag och låter oss beundra honom, innan han hoppar ner och försvinner in i grönskan.

Vi passar på att ta en förmiddagsfika och den serveras på en plattform byggd uppe i träden. Där kan vi stå och se på djurlivet under oss. Vi ser att impalan är oroade, de skuttar omkring, skäller lite och ser allmänt störda ut, inte av oss utan av något som de stirrar efter. Dessutom så varnar frankelin, det är inte utan att den fågeln kallas för Afrikas alarmklocka. Den hojtar och låter då det finns någon fara i närheten.

Mycket riktigt, när vi avslutar fikat och åker vidare så träffar vi på vår vän leoparden i ett annat träd.

Men se där flyger en bateleur eagle eller gycklarörn som den heter på svenska.

De här träden heter shepherds tree och har fått sitt namn för att herdarna söker sig till dem för att få skugga. Förmodar att det var mycket bra på att ge skugga eller att det inte fanns något annat som skuggade, för de stinker. Bladen används som foder till djuren under torrperioden, eftersom de är mycket näringsrika. Rötterna hackas eller mals för att användas till gröt eller som ersättning för kaffe, även som bot mot hemorojder. De gröna fruktern anses bota epilepsi.

Nu kommer vi så till det svartvita. När jag satt med den här bilden så spelades en låt på radion som heter "Black and white" och det slog mig då, att det borde vara titeln på dagens inlägg.

Min drömbild på sebror var en, där de galloperade iväg i full fart med dammet yrandes omkring dem, men de här stod där och tittade på oss helt lugna utan minsta spring i benen. När de ledsnade så gick de lungt iväg dessutom, inget damm yrde heller eftersom det hade regnat. Men intressant är att rovdjuren har svårt att se sebrorna med det randiga mönstret. När de springer så blir ränderna till ett sudd för rovdjuret och de kan inte fokusera på det. Det som i våra ögon såg ut som den allra sämsta kamuflagedräkten var tydligen den bästa ändå. 

När sebrorna traskade iväg, tittade vi på de här storkarna högt uppe i ett träd istället. De såg så lustiga ut när de balanserade där uppe på sina smala ben.

Sedan återvänder vi till campen och slår oss ner i "salongen" , svårt att veta vad man ska kalla det rummet med sina öppna väggar men möblerat som ett trivsamt vardagsrum.

Bono kommer med kaffe.

Det här är matsalen, där vi snart ska äta lunch.

och så här vacker är baren.

Den är inte helt tom fast de som är där nu beställer ingen drink, de leker i trädet.

2009-05-10 12:31   Lysa

Tack igen för ännu ett både läsvärt och sevärt blogginlägg! Jag njuter så av dina inlägg!

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-27 17:45

Gillar dina kommentarer också, även om jag missar att jag fått några ibland, fast kanske bättre sent än aldrig.

Svara

2009-05-10 18:56   begust

Härligt läsvärt med fina bilder

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-27 17:45

Tack för de trevliga orden Bengt.

Svara

2009-05-11 00:18   eos30

Mmm, jag håller med dig, Blue Monkey borde den verkligen heta. Vilken färg det var på den...Antar att det måste ha med könsmognad eller nåt sånt att göra.
Och ekorren var för söt, vilken lång svans :-)

Besvara

Svar från Margareta Cortés 2009-05-27 17:44

Har missat lite kommentarer ser jag.
Jo nog går den apan mer åt det blå hållet.

Svara