Operan

Nu ska vi besöka Sydney operahus.

År 1955 utlyste man en tävling om ett nytt operahus i Sydneys hamn. Dansken Jørn Utzons hade lämnat in ett förslag som först förkastades av domarna, då man ansåg det vara alltför extravagant och omöjligt att bygga med dåtidens teknik. Den finske arkitekten Eero Saarinen sällade sig emellertid till domarskaran, och denne ansåg däremot att Utzons förslag var utomordentligt. Saarinen lyckades ändra juryns åsikt och 1959 sattes spaden i jorden.

Många tycker att formen på huset liknar segel, men lite av mussla tycker jag att man kan se också. 

Projektet kantades av problem och förseningar då den komplicerade konstruktionen var svår att lösa plus en del politiska konflikter. Trots alla problem så blev ändå huset klart och invigdes av drottningen 1973. 

Vi får en guidad rundvandring i operahuset med en ingående berättelse om hur allt gick till vid tillkomsten och alla turerna.

Man får inte fotografera på alla platser, men uppe i lobbyn utanför stora konserhallen går det bra.

Även på balkongen utanför går det bra, och extra kul att leka lite med speglingarna i glaset.

Både speglig och verklighet.

Även innifrån lobbyn blir det kul bilder.

Ingen repetition eller konsert är på gång så vi får även besöka och fota inne i konserthallen. 

Vi vandrar vidare i huset

Ser en mängd spännande vinklar, får en känsla av katedral. 

Klart vi måste ut och kolla in om vi hittar spår av det svenska inslaget i detta bygge.  Huset är ett danskt mästerverk klätt i svenskt kakel från Höganäs.

Innan vi lämnar byggnaden spanar jag in lite vinklar och vrår .

Många spännande mönster.

Kaffekopparna påminner lite om husets utformning.

Dags att söka sig ut i solen igen och spana in Sydney.

Här blir det rent hus.

Till havs, till havs, fast ingen storm.

För oss är det lunchdags och den tänkte vi avnjuta ombord på den här båten samtidigt som den tar oss på en rundtur.

Sydney Harbour Bridge är ett av Sydneys mest kända turistattraktioner. Genom bron förbinds shoppingkvarteren i centrala Sydney med affärs- och bostadsområdet North Shore vid Sydney Harbour. Lokalt kallas den för "galgen" på grund av brons bågform. Bron var stadens högsta byggnadsverk fram till 1967.

Tillsammans med operahuset är det Australiens mest kända byggnad.

Brons utformning användes också vid bygget av Tyne Bridge i Newcastle, England och den bron är också nästan identisk förutom storleken. Bron här i Sydney är en av världens bredaste. Bågvalvet sträcker sig 503 meter och väger 39 000 ton. Valvet går upp till 134 meter över havet men på varma dagar expanderar stålet och höjer bron med upp till 180 millimeter.

De två pylonerna är ungefär 89 meter höga och gjorda av betong och granit. Pylonerna fyller dock ingen funktion för att hålla bron uppe utan tillkom främst av estetiska skäl.

Vår båt tuffar på och vi får se Sydney från havssidan.

Vår båtfärd passerar under bron flera gånger och det är lite kul att veta att Paul Hogan (Crocodile Dundee) varit byggnadsarbetare på den bron.

Vi får veta att man kan gå upp ovanpå bron också. Den kassiska versionen av BridgeClimb tar 3,5 timmar och är det mest populära alternativet. Då går man uppför mer än 1 000 trappsteg längs brons yttre båge på den sida som vetter mot Operahuset. Njuter av utsikten i 360 grader och poserar för bilder högst uppe på bron. Det lät väldigt frestande och om det inte varit så varmt hade jag nog gjort det.

På den här ön finns det en fin restaurang.

Även operahuset passerar vi flera gånger så jag kan få bilder på det från många vinklar.

Det är en fin dag och många båtar ute.

En fin udde.

Så åter in mot stan.

Någon i en italiensk grupp blev så inspirerad av operahuset så att hon drog några arior. Är inte för kunnig i ämnet för att kunna bedömma om det där var skönsång, men det lät inte lika vackert som då jag varit på opera.

Operahuset och bron samtidigt.

Vill man så kan man även åka hjulångare.

Operahuset från sidan.

Men nu tänker vi gå till operahuset.

Man kan inte ha koll på alla TV-serier.

Vi har styrt kosan mot Bondi.

Det är säkert många TV-serier som jag inte har koll på men Livräddarna på Bondi Beach eller Bondi Rescue som den heter på engelska verkar det vara bara jag som inte sett. Tillhör förvisso fel målgrupp. Men hur som helst så har jag i alla fall både sett och besökt den stranden nu. Ja, även sett livräddarna där.

Regnet som överraskade oss på morgonen har övergått i solsken och fint badväder. Vem blir inte glad då.

Ingen trängsel är det här heller,  beror kanske på morgonens regn.

Stranden ser inbjudande ut.

Det där såg jobbigt ut. Den här kvinnan hade spänt fast något tungt som hon släpade efter sig i sanden. 

Lång väg hade hon gått med sin tyngd och skapat ett spår i sanden.

Visste inte så mycket om den här platsen innan, men när jag upptäckte den här muren så var jag bara tvungen att ta reda på lite mer än att en TV-serie spelats in här.

Gatukonst har alltid varit en del av Bondis ungdomliga och livfulla identitet med många stora gatuartister som bor och arbetar där. Bondi Sea Wall är en utvecklingsplats där konstnärer är välkomna att lämna ett temporärt varumärke på Bondi Beach.

Den muren ligger vid stranden, strax efter att man passerat Bondi Pavillion. Den byggnaden har en brokig historia tillbaka till 1928 och var en "Playground of the Pacific". Det badades turkiskt bad, dansades i balsalen och var väl den tidens inneställe. Numera är det Bondi kulturella centrum med bl.a. teater, galleri, musikstudior, konst- och keramikstudior.

 Bakom Bondi Pavillion ligger hotellet. 

Men nu tänkte jag titta på och fota muren.

Bondi Beach Sea Wall har varit i drift sedan slutet av 1970-talet och har presenterat en blandning av gatukonststreet med starka sociala och politiska budskap under årtiondena. Under åren har Bondi Beach Sea Wall varit värd för några av de bästa gatukonstnärerna från hela världen. Målningarna har varierat från collage, stenciler, popkonst, textverk, kärleksnoteringar och minnesporträtt.

Men det finns två väggmålningar som har godkänts av Waverley Council för långsiktigt bevarande och som inte får målas över. "Flickan med en Frangipani i sitt hår" (dedikerad till den lokala flickan, Chloe Byron, som förlorade sitt liv i Bali-bombningen 2002) och ANZAC-målningen. (Frangipani kallas också för tempelblomma)

Mer än 200 personer, inklusive 88 australier, dödades i bombattacket vid Sari-klubben, Kuta Beach på Bali den 12 oktober 2002. Ett offer var den 15-årig Chloe Byron som var där på semester med sin familj. Hon växte upp på stranden vid Bondi och var allmänt känd genom sitt aktiva deltagande i många lokala sportklubbar. Den målades 2003 och

För att få variation och bevara den och dynamiska karaktären förändras konstverken på Bondi Beach Sea Wall ständigt. Varje panel på muren tilldelas för en sexmånadersperiod. Bondi Beach Sea Wall är öppen för konstnärer av alla kalibrer. Konstnärer som söker tillstånd att måla en väggmålning måste skicka in en ansökan online, men vill du vara med och måla så måste du få iväg din ansökan före den 30 maj.

Många är målningarna här på muren, här är en del av dem.

De här visar var sopåtervinningen finns.

.

.

.

.

.

Vi lämnar Bondi för nu ska vi ut till sjöss.

Mot Sydney

Nästa mål på vår australienresa är Sydney.

Visst har jag fått platsen vid vingen, men vid inflygningen till Sydney så får jag ändå en skymt av operahuset och bron.

Vår första morgon i Sydney regnar det, men vi har tur för vi ska göra en sightseeingtur med buss och då blir man ju inte så blöt.

Sedan kan man ta skydd under ett träd vid fotografering också.

Vi har stannat vid en bra plats där man får med de två berömdheterna på samma bild.

Vid nästa stopp duggade det bara lite och det var mäktiga moln över stan. Men är man kort  i rocken så blir det inte bättre än så här även om man sträcker på sig.

Får väl utnyttja förgrunden istället då om man nu inte når över den. 

När vi kommer till nästa stopp, som är Watson Bay,  så har det slutat regna.

Trots att regnet nu upphört så är den här platsen det enda stället i Australien som jag får dåliga vibbar vid.  Vill helst bara åka därifrån. Platsen är känd för att många väljer den för att hoppa utför klippkanten, så jag förstår att det känns olustigt här.

Tråkigt för en sådan vacker plats.

Jag koncentrerar mig istället på den vackra papegojan som landar på en av klipporna. 

En ovanliga växt som mer liknar en borste. 

Och en korp som inte lät som våra korpar här hemma, den pratade antagligen australiensiska.

En liten bit därifrån ligger Macquarie Lighthouse som tydligen både är en fyr och en bank.

Men nu beger vi oss till stranden.

Morgon vid Uluru

Sent i säng och tidigt upp det är väl så man utnyttjar semestern effektivt. Sova kan man göra då man blir gammal. ;). Vi är i farten innan solen gått upp och åker iväg för att titta på södra korset på stjärnhimlen. Häftigt att se, men den bild jag hastigt försökte ta var inte visningsbar för nu var det bråttom iväg till Uluru innan det ljusnade för mycket.

När det ljusnar här så går det fort. Där vi nu står ser man även Kata Tjuta.

Vi stannar vid ett nytt ställe från gårdagskvällen och jag går iväg för att hitta en lämplig plats att fota ifrån.

Ljuset kommer fort och färgen skiftar.

Måste bara passa på att testa kulan igen.

Ljuset kommer...

...Klippan blir rödare och rödare.

Lite trix i PS för att få både klippan i kulan och klippan i bilden rätvända

Även Kata Tjuta ändrar färg.

Fåglarna vaknar.

Och det är dags för oss att återvända till hotellet och få lite frukost.

Ser ut att bli en fin dag i dag också.

Det smakade bra med en lite senare frukost och medan vi väntar på at det ska bli dags för avfärd till flygplatsen passar jag på att gå ut och se om det finns några fåglar här. Hittade den här som såg ut att ha skadat vingen, men lyckades få tag på lite mat ändå.

Sedan full fart mot flygplatsen och mot nya mål.