Kina - Himelska Fridens torg.

Världens till ytan största torg heter Tiananmen, eller Himmelska fridens torg, och ligger mitt i Pekings centrum. Det är en halv kilometer från den södra till den norra delen av torget. Norra delen av torget är en stor öppen yta och södra delen domineras av Mao Zedongs minneshall och mitt på torget står Monumentet över folkets hjältar. 

Dagens Himmelska fridens torg, liksom byggnaderna runt omkring torget, planerades och byggdes under 1950-talet med hjälp av sovjetiska experter. Torget är byggt med  Röda torget i Moskva som förebild och det märks verkligen.

Bakom monumentet ligger Folkrepubliken Kinas grundare, Mao Zedongs mausoleum.

Det här är Hjältemonumentet, att fotografera det var det inga problem med.

Fast när jag skulle ta en bild på Maos mausoleum blev jag rejält skrämd, gick en bit till höger härifrån och såg inte att det stod en soldat på vakt där. Lyfte kameran till ögat och skulle ta en bild på huset, då hör jag någon som skriker och hojar så ilsket att jag inte kommer mig för att trycka på sökaren. Tittar runt och ser en vakt som är högröd i ansiktet och skriker något till mig. Där fick jag inte fotografera. Han lugnade ner sig och jag gick lite till sidan och tog den här bilden i stället.

En dag då jag strosade runt på stan bestämde jag mig för att besöka Maos mausoleum och köa in för att se Mao ligga på Lit de parade. Det var en lång, lång kö som ringlade sig runt hela huset och trots att det verkade vara bra effektivitet i hanteringen av de köande så tog det lång tid att komma in. Första gången jag kom dit så var det tur att jag redan i ett tidigt stadium blev upplyst om att man inte fick ha med sig vare sig kamera eller väska in. det var bara att gå tillbaka till hotellet om lämna alla prylar där.

Men jag gick tillbaka tomhänt nästa dag, för lite nyfiken var jag på det som alla kineser köade för. kön ringlade sig långsamt fram och på några ställen längs vägen såldes det konstgjorda blommor. Alla kineser köpte en bukett som de sedan la på stora vagnar inne i mausoleet. Såg sedan att dessa vagnar kördes ut igen för att åter säljas till nya besökare. Kallas väl för återvinning.

Eftersom jag inte fick ha med mig kameran in så har jag inte heller några bilder av besöket, alla vandrade i sakta mak genom salen där ordförande Mao vilar i sin blå uniform. Man fick inte stanna upp utan var tvungen att gå hela tiden.

När jag kom åter till Peking några år senare så var Mao mausoleum stängt, ingen förklaring till det kunde jag hitta.

Det här torget är också ökänt för studentdemonstrationerna. Demonstrationerna slogs ned med våld av Folkets befrielsearmé. Enligt officiella källor dödades några hundra människor, men inofficiella tal pekar på upp emot 3000 dödsoffer.

Förmodligen så är det av rädsla att något liknande ska hända igen som det hela tiden patrullerar soldater över torget och att vakter stoppar folk för att se vad de har i sina väskor. Vis av min utskällning då jag råkade få en soldat i sökaren så är det bara skott från höften då jag fotograferade soldater i fortsättningen.

En trött städare,

Liten kille som gör honnör.

Flyga drake. Några personer flög drake, jag trodde de var ute och roade sig bara men då jag kom nära så försökte de mycket diskret att sälja sina drakar till mig.

Kina - Bröllop.

En morgon då jag kom ut från hotellet var det stor uppståndelse alldeles nedanför. Folk hade samlats och massor med fotografer var där, så jag väntade en liten stund för att se vad som var på gång. Strax så kom det tio stycken brudpar.

Fotograferna trängdes för att få de bästa bilderna.

Men till min förvåning så släppte de även fram mig så att jag skulle få fota.

Massor av konfetti sköts upp och ballonger i mängder for upp i luften.

Varje brudpar hade låst fast ett hänglås någonstans. Vid Kinesiska muren var ett populärt ställe och nu sände de iväg nyckeln i  ett knippe ballonger så att ingen skulle kunna låsa upp deras lycka. Här kan man se nyckeln.

Så for ballongerna iväg.

Alla var inte lika intresserade av brudparen.

Det fanns mer spännande saker på backen. 

Kina - sjukhus

Allt är inte bara frid och fröjd på alla resor, på den här resan så råkade min man ut för att få proppar i benet. Det hände då vi var i Kunming, där fanns det bara de traditionellt kinesiska läkarna som använde naturpreparat så maken blev sänd till Peking för undersökning och behandling. Han hamnade på Pekings universitetssjukhus.

Jag blev först kvar med vår grupp, men när de trodde att det skulle bli operation så var jag tvungen att också flyga till Peking, annars så skulle de inte göra något. Det blev att ta inrikesflyget dit, en lite speciell upplevelse att vara en av de få västerlänningar på det flyget. Jag blev nog mer uttittad och pekad på än om jag varit en poppstjärna i Stockholm. Jag var inte resvan då och var osäker på hur jag skulle hitta, men som tur var fanns det en egngelsman också med på planet så jag hängde på honom och hittade på så sätt till bagagebandet och rätt utgång. Att hitta den som skulle möta mig där var inte lätt, men desto lättare för honom eftersom jag var den enda kvinnliga västerlänningen som kom.

Det här är ingången till avdelningen där maken låg. Det var vakt utanför dörren och kodlås för att komma in.

Avdelningen var inte lika tjusig och modern som svenska sjukhus, men den medicinska utrustningen var i toppskick och lika eller modernare än den svenska. Här kontrolleras det blodtryck.

Noga var de med att patienten skulle veta vad som hände, här får maken läsa vad som ingår i medicinen. Fast det var ganska mycket fnitter bland sköterskorna när de skulle hjälpa den ovanlige patienten. 

Kunniga läkare undersöker benet.

Nu slapp maken operation och fick propplösande behandling istället. Allt gick bra, men vi hade lite otur att det var när SARS härjade och det var just till det här sjukhuset som dessa patienter kom. Vid några tillfällen då jag skulle gå ut från sjukhuset var det säkerhetsvakter som stoppade mig för då var det nya SARS-fall som togs in. När vi kom hem fick vi två veckors huskarantän eftersom vi varit där. Ingen tänkte på att vi vistas på flygplatser och flygplan på väg hem, tydligen ingen smittorisk där.

Snygg sjukhuspyjamas.

Rikligt med mat serverades också, ofta fick även jag mat då jag kom.

Utsikten från sjukrummet var inte så storslagen, men kommer man inte upp ur sängen så spelar den ju inte så stor roll.

Jag fick bo desto finare på Grand Hyatt, nära till sjukhuset var det också.

Och utsikten var lite annorlunda också.

Tur att vi hade sett över vår reseförsäkring innan vi for.

Kina - skola

I den lilla byn utanför Kunming som vi besökte fanns det också en skola, inte bara för de barn som bodde i byn utan det sändes även barn hit från andra byar och då bodde de på skolan.

De barnen bodde i stora sovsalar.

De här killarna hade smugit undan och spelade kort.

Det var egentligen rast då vi kom, men några barn var kvar i sina klassrum. Mannen med ryggen hitåt är läraren.

En flicka som hade lite kvar att göra innan hon kunde gå ut på rast.

Weine försökte sig på att ha en liten lektion till barnen stora glädje.

Resten av barnen var ute på skolgården.

Även läraren tog rast.

Kina - Pekinganka.

Medan jag är på upptäcksfärd i en annan del av världen och inte hinner eller kan kika in på nätet så ofta så fortsätter jag med vad jag såg och upplevde i Kina 2003.

Har du varit i Kina så har du säkert ätit Pekinganka också, det brukar ingå i alla resor dit. På vår väg till Stenskogen så träffade vi på det här stället där de slaktade och tillredde ankorna som sedan skulle levereras till restauranger.

Ankorna hängde prydligt uppradade vid vägen, en livligt trafikerad väg med avgaser  och damm.

Sedan stoppades de ner i en gryta för rökning. Det doftade gott...men.