Varningar

Mycket tal om tsunami just nu och det är inte så konstigt eftersom det snart är tio år sedan den stora katastrofen inträffade. Många svenskar tänker på Thailand och alla som drabbades då men även Indonesien råkade mycket illa ut. När vi promenerad vid stranden vid Nusa Dua så såg vi att de tagit faran på allvar.

Stranden där vågorna kom in från söder var tydligen extra utsatt.

Där hade vågorna fritt spelrum utan att något hindrade dem.

Tog man en promenad här så kunde man se tydliga tecken på att de tagit faran på allvar.

Med jämna mellanrum fanns det skyltar som varnade för faran och vart man skulle bege sig om det var fara å färde.

Nu var det lugnt, inga faror som hotade.

Ubud

Ubud är en stad på indonesiska ön Bali, säger Wikipedia och det stämmer också, den anses också vara en av Balis stora konst och kulturcenter och många turister söker sig hit. Själv var jag där bara en kort stund då vi stannade till för en bensträckare på väg till andra platser.Snygg skylt om turistinformation , men turistinformationen låg då inte där, inte nu i alla fall.

Men det går bra att titta sig omkring utan turistinformation också.

Många gamla fina byggnader finns det där i Ubud.

Men många tempel och palats liknar varandra där i Asien så det är roligare att titta på folklivet.

Traska in i gränderna.

Och se vad som händer där.

Det märks att det är mycket turister här för bland allt hantverk finns det många typiska turistprylar också.

Vid alla butiker, restauranger och andra ställen fanns dessa Canang (offergåvor).

Det här är inga offergåvor utan ett praktiskt ställ för kokosnötter.

Utbudet av butiker och restauranger är stort.

Det är kul att gå runt och titta.

Blommor till Canangs.

Kul fåglar,

När vi gått runt en stund så börjar folk se upprörda ut och det stannas upp och pekas, klart vi undrar vad som är på gång.

Trafiken stannar upp och förarna undrar varför det går så trögt.

Somliga sitter lugnt kvar på fiket men tittar undrande bortåt gatan,

Även hunden som sov på trottoaren känner på sig att det är något på gång.

Vi hittar vår chaufför och guide för dagen för att fortsätta färden och får veta att det är ett tempel alldeles intill som brinner.

Folk kommer med brandsläckare och flera mil bort möter vi brandkåren. De kom tydligen för sent för när vi kommer förbi samma väg senare på dagen så gapar det ett stort hål där templet låg och även en restaurang har brunnit ner. Fast tur i oturen så spred sig inte elden till något större område.

Piff och Puff.

Det finns även fyrbenta djur på Bali, inte bara fåglar att titta på. Riktigt gott om ekorrar fanns det. Små söta och nyfikna. En hel drös med Piff och Puff fast med svans.

Hungriga var de också men nog lite bortskämda för en av hotellgästerna beklagade sig lite snopet att de inte ville ha hans bröd.

De fanns lite överallt och for fram som små blixtar i träden. Ute på landsbygden gick de på ekorrjakt eftersom de åt upp kokosnötterna. Gissar att det var innan nötterna hunnit bli riktigt stora.

Nyfikna var de som sagt, här hade jag inget att erbjuda i matväg och räckte fram mitt linsskydd och då blev det lite för nära än vad min lilla Sony klarade av.

Efter det så såg jag till att alltid ha lite nötter i fickan då jag gick ut och det var tydligen godare än torrt bröd.

Mums så gott!

Tänk att en hotellfrukost kan vara så trevlig.

Varje morgon då vi kommer till frukost så får vi så trevligt sällskap. Personalen är förstås mycket trevliga och fixar alltid en extrastol vid bordet till min kamera men det är de övriga besökarna som gör morgnarna så där extra trevliga. Som den här Black Crown Heron. Den kom på besök varje morgon.

Den satte sig ofta en bit bort då den anlände och spanade bort mot oss om det var något av intresse på gång.

Ibland landade den på taket först.

Spanade nog efter fisk där uppifrån för att kasta sig ut och försöka fånga någon med ett plask.

Sedan var det dags att inta sin plats lite närmare oss för att se om vi hade något gott.

Men den släppte inte tanken på att försöka fånga en fisk ändå.

Lite för stora fiskar det där.

Men stirrar man riktigt ordentligt så går det kanske att hypnotisera dem.

Jag slänger i lite bröd till den.

Det tas tacksamt emot.

Men till min överraskning så gör den inte så som jag trott och äter upp brödbiten. Nä! Den smular sönder brödbiten i mindre bitar och släpps ner det i vattnet igen. Hägern fiskar med bete.

Det kommer fler frukostgäster, Ankorna har lockats hit av hägerns fiskande, men vår häger håller dem stången och de släpps inte fram till brödet.

Fast ankorna ger sig inte så lätt och en liten brödbit kan de sno till sig. Kvack kvack! Jag tog en bit!!!

Jag testar att slänga i en bit ost den passade tydligen bättre som hägermat.

För ostbiten slank ner och den slickade sig belåtet om näbben sedan.

Förutom osten som frukost så blev det även en liten fisk.

Innan vår vän tackade för maten och drog iväg.

Modertemplet - Batukaru templet.

Regnet som började efter att vi avslutat vår lunch fortsatte fast det blev mer ett "bra för hyn regn" så det stoppade inte våra fortsatta planer.

Sista besöket på vår utflykt är Batukaru templet eller Luhur Watukaru templet som det också kallas för, det är ett av de största hinduiska templet på Bali. Det ligger vid foten av berget Batukaru, som är Balis näst högsta vulkan, omgiven av  tropisk regnskog. Det templet byggdes för att vörda gudar över berg och sjö. Templet grundades i 1100-talet av Empu Kuturan, en stor hinduisk vis man. På den tiden var detta tempel en fristad för eremiter.

Här finns det en hel del regler för besökare.

År 1604 blev templet attackerat och delvis förstörts av kungen av Buleleng, Anglurah Panji Sakti, men hans trupper slogs tillbaka av miljontals bin. Fram till 1959 var templet inte restaurerat, trots det fortsatte pilgrimer att tillbe gudarna här i spillrorna efter attacken.

Man får inte gå in här med bara ben så vi får ett tygstycke att svepa om oss och ett band som bälte. Bältet är tydligen viktigt för de som hade långbyxor fick också ta på bältet.

Se så fina vi blev.

Nu får vi gå in på tempelområdet. I trappen ligger en trött hund och min vana trogen så kan jag inte låta bli att ta en bild på hunden. Den är så trött och jag vill att den åtminstone ska titta på mig så jag säger vov, men ångrar mig ordentligt sedan. Den stackars hunden blir så rädd för detta lilla vov, hoppar upp yrvaket och stirrar sig omkring. Jag vågade mig inte på att locka till mig hunden eller försöka klappa för vi hade blivit varnade att hundarna här på Bali har rabies, fast när vi frågade lokalbefolkningen så sa de att så var det inte.

Även om inget gjordes åt detta tempel på alla dessa år fram till 1959 så pågår det underhållsarbete fortfarande.

Templet består inte bara av en enda stor byggnad utan det är nästan som där familjerna bor, flera byggnader med olika betydelse. Vi träder in genom den stora porten som symboliserar någon form av rening med sin tudelade form.

Det är nog helt säkert att det inte är någon fågel som lagt ägg här utan det är en offergåva på huvudet av statyn.

Ser en ondskefull varelse stirra på oss, liknar en kombination av en sköldpadda och ett troll.

Längre in än så här får vi inte gå.

Undrar om den där tempelkatten får det eller om det bara är så att den inte kan läsa. Tror den var på jakt efter lite offergåvor.

Inga hala risfältstigar här men man får se upp med alla trappor då man går runt och tittar på allt intressant. Robert hade tur som inte slog sig då han missade att det kom en trappa i hans väg.

De här heliga vattnet där man skulle tvätta sig i pannan och i håret tre gånger, sedan fick man önska sig något. Jag gjorde flera försök att ta bilder på den här platsen men av någon konstig anledning så blev ingen riktigt skarp och de allra flesta var bara att slänga.

Här finns också en helt fyrkantig konstgjord sjö. Den är helig och trots att det är fullt med fiskar i sjön så får man inte fiska där. Vår chaufför hade sparat bröd från lunchen som han matade dem med. Mitt i sjön finns en liten ö och det som ser ut som ett streck ute i sjön är en gångväg som kommer fram då man vid speciella högtider sänker vattennivån.