Fjällurskog och en spegelblank kväll.

Har lite fler bilder från Borgafjäll och det är inte så konstigt för de dagar vi var där hade vi solsken och näst intill vindstilla. Hittade ett område som benämndes som Fjällurskog. Den här bilden är tagen vid foten av Borgahällan.

Där vid foten av fjället och vid baksidan av fördämningen av  Borgasjön verkade det vara ett bra ställe för fiske.

Får man ingen fisk så är det en bra plats att njuta av naturen på också. Jag skulle beskriva det som en plats att "bara vara på".

Man får köra försiktigt för plötsligt kan det stå vilda djur mitt på vägen.

En god middag på Borggården är ingen dum avslutning på dagen, jag startade med västerbottenpaj och kalixlöjrom, för att njuta av en renkalvfilé till huvudrätt. Gott vin därtill från en synnerligen välfylld vinkällare.

Avslutade dagen nere vid stranden och en spegelblank Borgasjö.

Sämre kan man ha det!

Fäbodvägen.

Mellan Börtnan och Persåsen i närheten av Östersund finns det en vägsträcka som kallas för Fäbodvägen. Här finns en hel del fäbodar och många av dem är dessutom välbevarade och några är även i drift. Åkte förbi några där det fanns både kossor och getter och servering av kaffe med våfflor. Vi hade kunnat välja bättre väder den här dagen, det var blött och lockade inte till något fika ute i naturen men vid Svedjebuan stannade vi för ett liten bensträckare och fotostopp.

De är så vackra de grå och väderbitna husen.

Dimman som omslöt skogen gjorde att det blev nästan en magisk känsla att vara där. Lite som om tiden stannat.

Regnet var vår följeslagare den dagen och framme vid Ovikens kyrka stannade vi och tittar man på vår bil så ser det ut som om vi haft väldigt roligt i dag.

I det här huset, Bugården, där Jämtlands första barnaskola fanns redan 1651, blev vi serverade kaffe och våfflor.

Mysigt att sitta där med regnet strilandes utanför och en värmande brasa i öppna spisen.

Turistfika på turistkaféet.

Är man turist så ska man väl lyda alla uppmaningar om att vara en riktig turist, står det att det är just ett turistkafé så ska man väl stanna och ta en fika.

Är det dessutom en gullig liten stuga med magnifik utsikt så är valet att stanna inte så svårt. Men vad är det här, var det inte dalahästar som man skulle köpa i Dalarna?

Hur som helst, det var ett bra ställa att vila lite på. Leverpastejsmörgåsen smakade så gott och med den här utsikten från verandan blev det extra gott.

Är du ute och fotograferar?

Jag åker på  Ockelbovägen  någonstans mellan Hamrångefjärden och Ockelbo, det är så vackert i dikeskanterna. Det blommar av lupiner i massor av färger och till slut ber jag min man att stanna. Vi hittar en liten ficka vid vägkanten där det går att komma av vägen och jag hasar mig ut med kameran i högsta hugg. Där står jag i dikeskanten nedhukad över färgprakten.

Då hör jag en röst bakom mig som säger; "Är du ute och fotograferar?" Det kan jag förstås inte neka till utan håller med, men tar en sista bild innan jag vänder mig om för att se vem som frågar något så självklart. Jag vet att det inte är maken för han sitter kvar i bilen studerandes kartan.

När jag så till slut vänder mig om, upptäcker jag en uniformerad man, blir ganska så snopen och undrar var kom han egentligen ifrån och vad gör han här. Samtidigt ser jag att bakom honom är ett högt stängsel och där sitter en stor skylt som upplyser om att här råder det fotoförbud. Inte hade jag sett det och inte hade jag heller sett att vi stannat vid någon slags kraftanläggning. Ingen större fara skedd för jag hade ju bara fotat nere i diket. Jag frågade honom om han ville se bilderna och det ville han, gissar att det inte var blommorna på bild som han var intresserad utav, utan att jag inte var någon förklädd spion som låtsades fota blommor. Mina bilder blev godkända trots att jag nu ser att jag även fick med en liten bit av staketet.

Lite kul början på semestern var det väl, att börja fota precis där man inte fick göra det. Satt sedan i flera mil och funderade på var han egentligen kom ifrån. Ingen bil eller cykel fanns i närheten och vi var långt ute i skogen. Var han på riktigt ?

Vi for vidare och på en liten väg mitt ute i skogen hittade vi en intressant sten. Den är rest nyårsafton 1920 av Marnäsbor vid 400-årsminnet av sägnen om Gustaf  Vasa och hans flykt undan danska spejare. Gustaf Vasa fördes gömd i ett hölass av bönder från Isala till Närbo. Här hölls han gömd under en kullfallen fur i tre dygn.

Intressanta saker som dyker upp då man väljer en lite annorlunda väg på färden mot Mora. Kändes lite som att fara i Gustaf Vasas fotspår eftersom även han var på väg till Mora.

Till havs.....nej jag menar till sjöss.

Ambleside som vi bor i ligger alldeles invid sjön Windermere och bor man i Lake District så måste man väl ut till sjöss också. Regnet har inte upphört helt men nu ösregnar det inte längre men lite blött är det.

Vi ska ta en tur med Swan.

En svan som lots dessutom.

Ser ut som om vi får en fripassagerare med på resan.

Det regnar fortfarande lite så utsikten över bergen är ganska begränsad, men ser det inte ut som om det kommer en liten solglimt där borta över bergen.

Helt rätt regnet minskar mer och mer och en vacker regnbåge växer fram på andra sidan båten. Tittar man noga så är den t.o.m dubbel.

Regnbågen tonar sakta bort och solen flödar över både oss och landskapet.

Jag är imponerad över alla dessa stengärdesgårdar men inte nog med att de går över både berg och kullar, någon har lyckats få ett hjärta på sin äga också.

På andra sidan sjön, där någonstans bland kullar och ängar bodde Beatrix Potter en gång för länge sedan.

Vi går i land i Bowness-on-Windermere, där kan man se att Beatrix Potter fortfarande är mycket populär. Beatrix Potters värld finns här, men var stängt i dag, även flera butiker som sålde Beatrix Potters prylar hade de.

Är det någon som vet varför engelsmännen har sina vattenledningar på utsidan av husen?

Det är ju naturligtvis för att det ska vara lättare att laga dem då de fryser sönder.

Fast den egentliga orsaken är förståss för att det inte fanns vatten inne i husen förr och då drog man ledningana på utsidan.