Nilsbybron och Fryken

Tänk att folk måste ställa sina bilar mitt i vägen där man ska fotografera... ;)

Fast man kan ju runda bilen och få sig en bild på bron som går över Fryken.

Här såg jag dessutom en motoriserad brygga men den var snabbare än vad jag var, så den försvann bort över Fryken innan jag en han runda bilen. Men den här minnesstenen över traktens tekniska geni var inte så rörlig så den fick jag med på bild.

Nilsbybron fick 1997 "Vackra vägars pris", motiveringen var...

Eftersom jag har lite svårt att promenera omkring med kameran så får det bli en bild på Fryken från bilen.

Lunchpaus vid Bjurbäckens slussar.

Kanalen och slussarna här byggdes vid mitten av 1800-talet för att man skulle slippa omlastning av sjötransporterna vid Bjurbäcksälvens forsar.

Kanalen öppnades för trafik 1857 och rekordåret 1872 passerade här 1.369 ångbåtar och 3.243 pråmar.

Sedan kom järnvägen och 1874 försvann frakttrafiken på kanalen i snabb takt.

Men här är vackert och fortfarande slussas det lite  fritidsbåtar. Många kommer hit för att njuta av den vackra naturen och en fika vid slussvaktarstugan är inte helt fel. Stugan är från 1800-talet och byggdes troligtvis i samband med att kanalen byggdes.

Vi passade på att ta en lunchpaus här, fick nybredda smörgåsar men avstod från de där som man får kalla vad man vill trots att de såg så goda ut.

Tvätten var redan avklarad så vi behövde inte hjäpa till med den utan rullade vidare på vår färd.

Jag var på bröllop i går.

Det här blogginlägget är till Emelie och Fredrik.

Jag var på Emelie och Fredriks bröllop i går. Jag var inte bröllopsfotograf utan en av gästerna men hade med mig min lilla "mingelkamera" Canon G10. Bilderna blir inte alltid som jag vill ha dem då, eftersom den inte är så snabb i vändningarna, men lite minnen blev det.

Det var en lördag med strålande sol och hårt och skarpt ljus som är svårt att fotografera i. Vigseln var utomhus i trädgården vid Riddersviks herrgård.

Gästerna samlas, brudgum och bestmän står där förväntansfulla och lite spända.

Fotografer gör sig beredda.

Vigelsförättaren är också redo.

Och så kommer bruden. Så söt och så vacker som en dröm.

Brudgummen Fredrik kan inte låta bli att titta på sin vackra brud under vigselakten.

Dags för ringarna.

Och kyssen.

Nu är ni man och hustru.

Skålar med brudparet.

Sedan blev det middag.

Den officiella fotografen Sofie jobbade hårt.

Bröllopstårtan.

Dags att skära upp.

Oh, det var lite svårt!

Till slut, brudvalsen.

Vi lämnar Nora och tog fel väg som var rätt väg.

Ibland kan det vara bra att ta fel väg och få en liten omväg för annars hade vi inte fått se den vackra natur som fanns utefter den vägen och även missat den lilla Björntjärn. Såg visserligen ingen björn där men vackert var det.

Någon vänlig människa hade t.o.m varit där och satt upp holkar.

Vi rullar vidare på den lilla grusvägen.

Ett vattenkraftverk i Svartälven vid Rockesholm.

Vägen slingrar sig fram mellan gårdar och hus...

...och prickiga landskap.

Bonden har tagit lunchpaus och det är det dags för oss också att göra.

Ta det lungt på skogsvägarna.

Far man fram på ödsliga grusvägar kan det nog hända att några frestas att trampa gasen i botten och njuta av farten. Men ett varningens ord sitter nog inte i vägen Så det inte går som för den här bilisten. Av spåren i diket och på de nermejade träden så ser man att det gått fort fram och att den kommit från den kurvan som syns på bilden.

Får hoppas på att de som satt i bilen haft änglavakt.

Vad mer kan man hitta på en skogsväg.

Ett utbrunnet hus.

Ett ensamt träd.

och ett kyrkoreservat.

Kanske fler än jag som undrar vad ett kyrkoreservat är för något så jag kollade upp det.

"Kyrkoreservat är en skyddsform för natur- eller kulturobjekt. På mark som Svenska kyrkan äger kan stiftets egendomsnämnd  besluta om kyrkoreservat. Detta är ett frivilligt åtagande som markerar kyrkans ansvar för den biologiska mångfalden. Ett kyrkoreservat kan också vara naturreservat, men behöver inte vara det."

Plötslig dimma mitt i solskenet?

Nej bara möte på en grusväg.

När grusvägen tog slut träffade vi på en bister man i Gusselby. Skylten som skulle berätta om honom var tom så jag vet inte vem han är.