Jag har åkt Hummer...

...och klappat en fågel som jag trodde var en falk och en kamel som vi kallar för dromedar.

I dag ska vi på utflykt. Kameran är packad och vi står bara och väntar på bilen som ska plocka upp oss.

Undrar om det kan vara den här. Den ser ut att ha varit med om lite äventyr och ser också robust ut.

Men det var ingen Ford som kom och det var inte heller den här, även om det var det bolaget vi hade bokat utflykten med.

 Det var en Hummer som kom. Jag ska få åka H U M M E R! ! !

Resan startar och för att komma till vårt mål för dagen så måste vi åka motorväg i ungefär en timme. Inte något litet äventyr det heller för det verkar inte som om trafikreglerna gäller så där värst mycket här i landet. Omkörningar görs i alla filer och filbyten sker lite av en slump, det är mer än en gång som vår chaufför Yousof får väja för bilar som irrar omkring. De dubbla hastighetsskyltarna förbryllar något och vi får veta att den övre är maxfart och den nedre står för minimihastigheten. Den undre verkar alla respektera, åtminstone då det inte är köer, men den övre känns mer som en rekommendation.

Efter en timme kommer vi ut till dagens första delmål och vi är nu ute i öknen. Det är ett stopp som tydligen är obligatoriskt att stanna på för arrangörerna av utflykterna för här kan man göra av med lite pengar på kamelridning, fyrhjulskörning i sanden, rida häst och en del annat skoj. Man kan shoppa loss också på supermarket.

En kamel i minimal inhägnad försöker charma till sig en pratstund...

Hon är ganska kelig och hon vill gärna bli klappad.

Fast när hon försöker charma till sig en puss så avstår jag, trots att hon är så söt.

Strax intill sitter det två jaktfalkar.

Båda har huva på sig men de har inget emot att bli lite kliade. De verkar gilla det.

Förstår att de har huvan på sig för att de ska sitta kvar på pinnen för när jag pratar med falkeneraren och undrar över huvan så tar han av den och fågeln blir alldeles vild och vill först flyga iväg innan den lugnar ner sig och sätter sig på pinnen igen.

Den lugnar i alla fall ner sig och låter sig fotograferas.

Tala om falkblick.

Jag överger falkarna och kamelen och kollar in de som leker med fyrhjulingar ute i ökensanden.

Men nu är det äntligen dags för oss att ge oss av, för det som vi kom hit för och som var målet för utflykten var en tur ut i öknen. Först måste lufttrycket i däcken reduceras till hälften.

Jag vinkar farväl till min nya kompis, som ser ganska cool ut.

Hallå där! Det där är ingen klubba eller cigarett, spotta genast ut sugröret.

Vi drar iväg ut till den stora öknen. Där står det en samling bilar som ska åka iväg i grupp men vår bil ansluter inte till dessa utan vi far iväg på egen hand.

Yousof  berättar att allt skräp där vid startpunkten ut i öknen och även ute i öknen inte beror på turisterna utan det är befolkningen själva som har helgutflykt och inte tar reda på sina sopor.

Fortsättning följer snart...

Det är fint att få gå igenom de här bilderna nu och tänka tillbaka på dessa dagar med behaglig sommarvärme och upplevelser med snö och slaskväder här hemma, speciellt i dag då jag var till ögonsjukhuset och det konstaterades att det inte hjälper med några linser mot för min ögonsjukdom utan det blir operation.

Ronja på besök i dag.

Jag har fått ett ben...

...snart ska jag börja gnaga på det.

Ronja på besök.

Ibland får man finfrämmat på landet, Ronja kom på besök och ville övernatta. Grenarna som låg i en hög på marken sa hon med bestämd ton att de var där för hennes skull. Genast valde hon ut favoritpinnen. Så stor som möjligt, då är den bäst.

Det förstår du väl att man inte kan stå still med en sådan fin pinne. Ta en bild ändå du om du vill, tyckte Ronja.

Man blir ganska trött av att jobba med skogsarbete. Tungan lång som en slips.

Titta vad jag fick!

Mmm vad gott det var.

En  lång, lång stund låg hon där och gnagde och njöt.

Sedan blev hon väldigt törstig.

Jaktlabbe? Jag nej då jag bara jagar lite ändå!

När man busat runt i värmen är det skönt att vila på svala stenar.

Blandade bilder från min iPad och Sony AX 5000. 

En trött Pixel.

Är man en liten Pixel med överskottsenergi så det nästan rinner ut genom öronen och så snabb så man knappt blir med på en bild...

...då är det inte så konstigt om energin plötsligt tar slut och man slocknar i ett hörn.

-Ville du något?

-Leka? Nä, jag orkar inte!

-Fast det kliar lite.

-Får jag ligga nära dig Wilma? Det känns så tryggt här.

Bilderna har några år på nacken, jag höll på och städade och sorterade bilder i mina externa hårddiskar och hittade de här. Pixel är vuxen nu och Wilma har gått till de sälla jaktmarkerna. Hon blev 14 år.

Fick fint besök.

Ronja kom och hälsade på.

Vi tittade på fåglarna och lekte med favoritleksaken.

Hörde och såg att vi hade finfrämmande vid fågelbordet också. Steglitsen, som jag bara brukar få syn på när det är vår, var här. Den skränade och bråkade med de andra fåglarna så det var svårt att missa den. Men när den tyckte att jag blev för närgången så flög den sin kos.Inget stativ med ut så någon skärpa lyckade jag inte få.

Ronja och jag lekte med hennes favoritleksak, en fender. Jag kastade och Ronja hämtade.

Fast jag vet inte vem som tröttnade först, verkar som om Ronja försöker säga "Ska du bara slänga bort den hela tiden så behåller jag den då".